Idag har jag tagit det ganska lugnt. Först laddade jag diskmaskinen och mig själv med en espresso innan jag gick ut för att ploga bort den halva decimetern snö som kommit under natten och morgonen. Det är lika bra att få bort snön, även om det inte är mycket, innan regnet kommer och gör om allt till is. Efter att ha plogat gården tog jag en sväng upp till sonen och röjde bort lite snö för att kanske i framtiden få hjälp när jag själv behöver det. Väl hemma igen fyllde jag på med lite mer ved inför kommande mysbrasor.
Som med många av de beställningsjobb man får så sker det gradvisa förändringar. Istället för att ha ben på tvättstället så ändrar vi till att hänga upp bänkskivan med handfatet istället. Personligen föredrar jag en upphängd konstruktion. Det blir lättare att både bygga och senare att hålla rent. Två stag och två vinklar är det som behövs för att hålla skivan på plats. Efter någon timme eller två i smedjan så hade jag bankat till och svärtat alla detaljer som kommer att behövas.
Jag gillar funktion framför krusiduller. Jag satsar framför allt på funktionellt smide. Det går både snabbare och är betydligt enklare än att hålla på med en massa “snirkelkrokar” och “smidarglädje”, dessutom så tycker jag oftast att det inte passar in. Det blir lite pretentiöst – ungefär som fenorna på en amerikanare från 50-talet – den blir vare sig snabbare eller snyggare.
Det är verkligen tungt just nu. Man kommer hem och har noll med energi över. Det blir inte lättare av att verkstan fungerat som tillfällig förvaringsplats åt skräp och köksdelar som ska till sonen blandat med sågspån, slipdamm, papperstussar och verktyg. I måndags tick gasreglaget till trehjulingen sönder, så den har stått och tagit upp plats i väntan på ett nytt handtag. Jag försökte under veckan att börja på tvättstället till det nya badrummet, men jag kom bara till att kapa upp två plankor som ska utgöra själva skivan, samt såga ut hålet för var tvättskålen ska vila. Nej – i det här huset kan ingenting få vara helfabrikat. Det ska alltid vara någonting som ska sätta vår egen prägel på inredningsdetaljerna. Min fru kom hem en dag med en stor kopparkittel som jag fått uppdraget att omvandla till handfat. Jag har väl fått nästan helt fria händer – bara det blir bra. Vi får se! Igår tänkte jag att jag inte längre stod ut med eländet i verkstan så jag fick som pappa göra upp med oredan som jag själv knappt varit pappa till, men jag är kanske inte helt ensam om att bli förvånad över att bli pappa. Imorgon blir det i alla fall ljusare igen.
Idag var det lättare att att först fixa gasreglaget till trehjulingen och sedan fortsätta med tvättstället. Nu saknas lite stag, håltagningar, fastsättningar och finish innan jag jan koppla in, för att sedan kunna koppla av igen. Min fru ska också få tycka till lite innan jag fortsätter.
Igår hade vi den traditionella middagsbjudningen för nära och avlägsna hästmänniskor. Jag började redan i fredags med att förbereda förrätt och efterrätt för att inte behöva stå i köket redan vid 9 på morgonen för att hinna klart med allt. Det blev matjessill och potatis med brynt smör. Strax före servering skjutsas sillen och potatisen in i ugnen på hög värme. När den förkokta potatisen fått lite färg tar man ut anrättningen ur ugnen och öser på med lite brynt smör. Kanske ingenting som alla gillade, men vi har alla olika smak. Med lite finhackad schalottenlök urlakad i lime, salt och vatten tillsammans med lite gräddfil gick det ändå att äta för de flesta. Till huvudrätt blev de ossobuco sim hade stått i ugnen i lite drygt 6 timmar på låg värme. Som efterrätt bjöds det på en pannacotta med en spegel av kaffekaramell och grovt krossade kaffebönor ovanpå. De sista gick hem vid halv två på morgonen, så det kändes skönt att få gå och lägga sig.
Det var lite segt att komma igång i morse, men en lista på alla “borden” gjorde att jag kom igång. Plocka undan, diska, vattna växterna i orangeriet, slipa broddar åt min fru och mig själv för att inte halka. Byta till dubbdäck på trehjulingen, tömma mockningskärrorna, tömma sopor och föra bort flaskor och burkar fick mig att komma igång. Efter det tog jag hand om resterna från ossobucon och gjorde köttsoppa till 6 middagar. Sedan tog jag hand om salciccia-färsen som jag inte hunnit tillaga tidigare i veckan. Det blev tre omgångar till kommande spahettimåltider. Nu har jag bara dagens middag kvar att göra. Det blir pizza, med ett nytt recept där jag satte degen redan igår eftermiddag. Den hade jäst bra i kylskåpet nu när jag delade upp den i fyra delar. Två stycken ska jag använda idag och de andra två kan ligga i kylen upp till en vecka. Det är bara att ta fram och väcka den i rumstemperatur någon halvtimme innan man vill laga pizza eller bröd.
Ett kök ska vara funktionellt, och man ska trivas i det. Även om man från början har ordning i alla lådor och på alla hyllor, samlar man på sig en hel del saker som man både behöver , och sådana som man inte behöver. Speciellt inte dubbletter eller flerdubbla uppsättningar av samma sak. Till slut blir det kaos i alla lådor. Var sak bör ha sin självklara placering samtidigt som man inte vill ha det för plottrigt. Nu har jag börjat rensa i lådorna och försöker spara sådant som jag använder och ge bort lite av överflödet. Lite ramar i lådorna håller ordning på bunkar, skärbrädor, mixerstav och diverse torrvaror. Tar man en låda åt gången och funderar så blir det inte så jobbigt. Framför allt blir det mer plats åt det “nödvändiga” när man gör sig av med sådant som man aldrig använder.
Man brukar säga att begränsningar skapar kreativitet. Det är kanske sant, men för mig är också en förutsättning att det är ordning. Annars känns det mest som att man kämpar i motvind, och bara vill få allt överstökat. Just nu trivs jag med brödbak samtidigt som jag blancherar broccoli, förbereder klyftpotatis och grillar en fläskkarré i rotisseriet och förbereder en glöggsås.
Under veckan har det inte hänt så mycket. Det växla mellan värme, kyla, tö och snö just nu. Det skapar en hel del problem, speciellt när blöta ytor täcks med snö och obarmhärtig kyla. Då går det inte att ploga, och allt fryser fast. Om det ändå vore så väl att man slapp tömma mockningsrester, eller plocka ner stelfrusna hönät från hagarna så skulle jag kunna hålla med om att vintern har sin charm. Det är inte speciellt lockande att klä på sig för att göra någonting utomhus när det är mörkt och kallt.
Trots bitande kyla måste hönsen kunna få vatten. För mig innebär det att jag inte riktigt kan komma hem och mysa på kvällen, när jag istället får palta på mig så pass mycket att en Michelingubbe skulle vara smidigare. Ved måste hämtas in och lås fryser. Nej – Sommaren är nog mer min årstid.
På förmiddagen tog jag tag i problemet med att den nya spisen snott en del smarta förvaringsplatser. Utrymmet mellan spisen och där ugnarna tidigare var placerade har bidragit till ett 20 centimeters glapp, som är lite tanigt om man ska ha hyllor där. Att hänga en och annan handduk skulle kunna fungera, men det skulle bli krångligt att komma åt. En utdragbar skiva på högkant, där man skulle kunna hänga handdukar och grytvantar på ena sidan, och ugnsplåtar på den andra kanske kan bli en smart lösning. Med lite brädlappar och några lådbeslag fick jag ganska snart till en skiva och en ram. Jag hann lagom betsa skivan tills det var dags att hjälpa sonen med att rätta till några takpannor som hamnat snett. Med klättersele och några slingor gick vi upp på taket och justerade de nockpannor där det glipade. På ett ställe lade vi en bit takpapp under för att visa vattnet rätt väg. Det kommer bli en aktivitet i sommar att göra allt lite mer permanent.
Väl hemma igen monterade jag skivan på plats bredvid spisen. Skivan blev lite bred. När jag mätte räknade jag inte med skivan baktill, så allt sticker ut två centimeter – lika mycket för långt som brädan baktill är tjock. Tills vidare får det fungera.
Än så länge trivs chiliplantorna ute i orangeriet. Några har till och med börjat blomma och utveckla frukter trots att jag försöker hålla temperaturen strax över tio grader, men det är svårt att hålla den så låg under soliga dagar med plusgrader utanför.
Förra söndagen skulle jag lyxa till det med flamberad pepparanka. Trots att jag hade stängt av fläkten så bar det sig inte bättre än att det började brinna inne i kåpan. Det var ingen stor brand, men tillräckligt för att delar skulle smälta och gå sönder. En ny fläkt skulle behöva ersätta den gamla… Min fru och jag har försökt övertala mig om att vi ska skaffa en riktig spis, en sådan där som man kan hitta ute på en stor gård. Jag har väl tyckt att det varit lite onödigt eftersom vi redan har två ugnar och en hyfsat bra gashäll, och dessutom skulle det innebära en hel del arbete med att få plats med en större spis.
Igår kom i alla fall spisen och jag har ägnat första helgdagen åt att göra plats och flytta lådor.
Först tog jag ut ugnarna och lådorna under gashällen. Efter att ha kapat bänkskivan kunde jag få bort underskåpet till gashällen och flytta det till där ugnarna tidigare stått. Efter lite mätande kunde jag konstatera att gasanslutningen och den ventil som måste sitta inne i huset skulle sticka ut för mycket för att spisen skulle kunna stå mot väggen. Med vinkelslip utrustad med stensåg, hammare och mejsel kunde jag försänka allt som stack ut in i murstocken.
Tillsammans med grannen, grannens som och min son lyckades vi till slut få den på plats.
Det är alltid lite “spännande” när man ska tända lågorna för första gången. Tänk om det inte funkar, eller att det säger “poff”!
Jag slutar aldrig att förvånas över hur många verktyg som behövs för att utföra – i tanken – relativt enkla saker.
Nu behöver jag ordna lite lösningar så att det fungerar praktiskt när man står och steker…eller vad man nu gör vid spisen. Sedan behöver jag sätta tillbaka sockeln, så att benen på skåpen försvinner.
Nu har vintern kommit, och jag har äntligen fått använda vikplogen till Lastman, eller ska jag säga Plogman? Jag kan konstatera att jag skulle behöva sätta snökedjor på framhjulen så att jag kan köra med fullt snedställ på bladet. Annars är det en fröjd att kunna sitta inne i en varm hytt jämfört med att röja snö med den förra traktorn. Det gick det med, men det tenderade till att bli ett längre projekt med både uppstart och utförande.
Nu har jag börjat med att göra om varvräknaren för RC-bilarna till en annan mikrodator som har en rund pekskärm. Jag har i princip varje kväll suttit och kämpat med att få in rätt programbibliotek så att jag kan styra den. Första utmaningen var att bara kunna få text att visas på skärmen, och nästa att kunna känna av och tolka beröring på skärmen. Nu har jag lyckats med grunderna och kan skriva om programmet. Nästa steg efter det blir att göra ett hölje som kan kapsla in batteri och mikrodator. Sedan börjar jag bli så pass klar att jag kan göra lite tester.
Idag var jag halvledig och hämtade några skrivbord från en av mina kunder som lägger ner sin verksamhet här i landet. Borden, som jag inte riktigt visste vad jag skulle använda till hamnade i orangeriet. Alternativet hade varit arbetsbänkar inne i verkstan. Det är rejäla höj- och sänkbara bord som hade varit synd att slänga.
Temperaturen håller sig nätt och jämt ovanför nollan trots minusgrader, men nu har jag ändå satt in stödvärme för att inte riskera att plantorna dör.
Hönsen har det riktigt bra uppe i växthuset, där tomatplantorna fortfarande levererar en och annan tomat.
I helgen ska jag försöka ta det lite lugnt och skylla på kylan om någon undrar varför jag inte är ute och vältrar mig i projekt. Kanske jag lagar någon god middag och lagar bläckfiskringar som mellanmålssnacks. – Vi får se om min plan håller!
Efter att ha löst några sudokun och skrivit min lista skred jag till verket. Jag gick ner till verkstan för att byta till vinterhjul på båda bilarna, men först var jag tvungen att röja undan från nästa generations framfart i verkstan. Tänk att man alltid behöver göra någonting först, innan man kan göra det man tänkt sig. Det jobbiga med att byta hjul är att man måste släpa upp och ner hjulen från loftet först. Nu har jag i alla fall en trappa att gå i. Tidigare skickade jag hjulen upp och ner med rep, och fick klättra upp och ner för en stege. Man börjar bli lite bekväm av sig! Efter att jag var klar med hjulskiftet gick jag upp till växthuset för att samla ihop alla slangar. Av någon anledning blir de lite skitiga och “slemmiga” när de ligger en hel säsong i fuktig miljö under växthuset. Efter avspolning var slangarna som nya igen, och kan plockas fram nästa år när odlingsnerverna börjar kittla i kroppen.
Bäst som jag håller på att beta av min lista får jag två nya saker att ta tag i. “Det vore bra om vi kunde fixa stolpen i hagen, och baljan inne hos ankorna har gått sönder igen.” Egentligen är det ju inga problem att fixa sådana småsaker, men det “stör” tempot. Efter tvätt med vatten och sprit kunde jag laga den senaste sprickan med gorilla-tejp. För att inte baljan ska spricka igen, körde jag in lite stenmjöl som baljan kan stå på. Nu skulle jag egentligen lagt några betongplattor under, men det får bli när jag utökar ankgården nästa år, om det ens behövs några plattor då. Det kanske blir en ordentlig damm istället. Hagstolpen som hästarna nästan ätit upp byttes ganska snabbt, och jag kunde fortsätta men mina förberedelser inför vintern.
Alla krukor som stått utplacerade tömdes på innehåll, som sedan kördes upp till jordhögen. Tänk vad mycket snabbare det går när man kan använda lastmaskin istället för fyrhjuling eller skottkärra. Nu är nog alla plogningshinder ur vägen?
Med jämna mellanrum kommer en av grannarna med IBC-tankar, och lämpar av hos oss. Vi tar gladeligen emot dessa, då de är en viktig del i vårt bevattningssystem. Jag passade på att skicka ner två tankar till under växthuset när jag kunde få hjälp av lite ungdomar att tråckla ner dem genom luckan inne i växthuset. Nu har jag sju tankar, som förhoppningsvis ska räcka till både växthuset och orangeriet. När jag ändå hade gafflarna på Lastman och hade vägarna förbi, passade jag på att köra bort lite rivningsmaterial från badrumsbygget som är i full gång.
Som en sista kraftansträngning för dagen krattade jag ihop lite löv från kastanjeträdet och täckte kronärtskockorna och sparrisbädden. Sparrisen klarar sig säkert utan täckning, men kronärtskockorna, som ändå tog sig lite trots hararnas framfart, kanske behöver lite hjälp mot kylan. Nästa år kommer jag förhoppningsvis kunna njuta av sparris på våren och kronärtskockor på sensommaren.
Idag har jag suttit och latat mig framför datorn för att försöka komma i mål med tidtagningsmodulen för RC-banan. Sakta men säkert har jag implementerat den ena funktionen efter den andra med hjälp av AI. Vissa funktioner som man vill få in går snabbt och smärtfritt, medan andra måste man bryta ner i mindre delar så att det inte blir för komplicerat. Just nu håller jag på med displayen för tidtagningen. Jag har försökt få en så tydlig display med den mest relevanta informationen lätt att se och uppfatta. Man har ju inte många tiondelar på sig att flytta blicken från bilen ner på en liten display. Vid varje varv så får man upp information om tid för varvet, om det är rekord eller bottenrekord, eller om man kört bättre eller sämre än föregående varv. Eftersom det skulle bli för tidsödande att köra eller använda hela systemet med mållinje-moduler och transpondrar, triggar jag varv med hjälp av knappar. Ett litet orange streck som fyller en cirkel visar föraren visuellt hur man ligger till. När cirkeln är fylld har den bästa varvtiden passerat. Samtidigt kan man snabbt se hur många sekunder som gått i mitten av “urtavlan”. En yttre svart cirkel fylls i takt med att sekunderna passerat, och precis som på en vanlig klocka är ett varv en minut. Antalet körda varv kar man till höger nedanför urtavlan, och sedan har man aktuell tid i tiondelar, sekunder och minuter högst upp till höger, med föregående och bästa varvtid nedanför. Lite design har jag också lyckats få till. Jag är förvånad över hur bra det går, och hur mycket man kan resonera och hjälp från AI:n. Det är ändå skönt att jag hela tiden får påminna och rätta AI:n. Att AI, skulle ta över herraväldet inom överskådlig framtid är knappast troligt, men någon som är tillräckligt motiverad skulle kanske med hjälp av AI kunna göra det.
Naturligtvis har jag inte latat mig ! Jag har tömt diskmaskinen och laddat med ny smutsdisk, jag har hjälpt min son med lite el-jobb, vattnat växter i orangeriet, dammsugit, tagit ut sopor och tomglas, plockat morötter, skrivit i bloggen, och nu ska jag laga mat.
