Vårmånad

Dagen har flutit på i sakta mak och speciellt mycket har jag inte gjort utöver det vanliga som att ta ut hästar och baka bröd. Jag hade inte planerat några större aktiviteter, just för att kunna göra lite vad jag känner för. Jag har dock gjort en liten sak för att förbättra på gården. Gässens dörr måste hakas upp, och jag stör mig lite på provisoriska lösningar som blir permanenta – även om de fungerar. En mindre insats krävdes för att kunna hålla dörren öppen på ett enklare och säkrare sätt. Jag har lite respekt för gässen, och hålla på med att försöka koppla ihop en snodd med ett snöre när man fruktar för sitt liv är ingen bra kombination. Nu kan jag öppna dörren och låta den glida in i haspen som automatiskt låser fast den…och sedan springa därifrån.

Resten av dagen har jag fördelat mellan Pelargonrummet och HQ. De paprika- och jalapeñoplantor som kikat upp har omplacerats i krukor utan lock. Jag passade även på att så lite basilika. Den brukar jag inte börja med att så i miniburkar, utan den bredsår jag direkt i sin kruka. En plastskiva över hjälper till att hålla fukten på plats.

I HQ har jag fortsatt med att steg för steg utveckla Kronos och alla funktioner som behövs för att det ska fungera i slutänden. Idag har jag koncentrerat mig på IC2 som är ett sätt att med två signalkablar kunna skicka information till exempelvis en krets som omvandlar signalen till en parallell signal. Eftersom jag har 6 stycken siffror för att visa tiden, och varje siffra behöver 10 olika signaler skulle utgångarna på microdatorn ganska snart ta slut. Nu klarar jag mig med att använda endast två utgångar istället för 60. Jag fick tillfälle att testa oscilloskopets förmåga att tolka signalerna. Just den här gången testade jag bara funktionen för att lära mig att använda den för framtida felsökning. Jag skrev ett litet testprogram som skickar ut siffrorna 0 till 9 med en halv sekunds intervall. Nästa steg i projektet blir att bygga en krets som skalar upp 5 till 170 volt för att kunna driva nixierören.

Sådd, avlopp och nixie

Jag kom på att jag inte sått någon padrones ännu, så jag satte 10 frön av det och 10 frön av något annat som jag faktiskt inte vet vad det är för frön. Jag skulle gissa på att det är chili, men man kan inte så noga veta när man märkt fröna med ett frågetecken.

Enstaka jalapeño har kommit upp med sina hjärtblad. Paprikan är på gång, men det dröjer nog några dagar till. Eftersom jag hade missat att dra upp värmen de första dagarna så blir groningsprocessen lite längre än normalt. Någon vecka hit eller dit brukar inte spela någon roll när man står där med fulla skottkärror och undrar vad man ska göra av alla frukter. I år tänkte jag satsa på att fermentera lite mer chili än förra året och kanske göra lite heta såser.

Eftersom det varit några dagar med plusgrader så smälter snön i rasande takt. Det brukar innebära att stelfruset byts mot lera. Utanför stalldörrarna omvandlas allt tolv till en sörja som blir till jord om man inte avlägsnar den. Först krattade jag bort så mycket jag kunde innan jag gick på med högtryckstvätten som fick gå varm idag. Det tog närmare tre timmar att rensa avloppet från fastfruset guck. När väl proppen släppte tömdes avloppsbrunnen i stallet på nolltid. Innan proppen släppte var jag tvungen att köra ut allt spolvatten med skottkärra. Jag passade på att spola rent golvet från torv när jag ändå höll på med vatten. Det är något speciellt när man kan spola av golvet i stallet och se allt försvinna ner i rännan. Även min fru och svärdotter passade på att kratta upp gåskluttar mellan Gåseborg och Ankeborg där de tenderar att vistas när marken är snötäckt.

Jag fick lite tid över att spendera uppe i HQ. Först öppnade jag rörförstärkaren som jag lödde ihop som byggsats. Den har på senare tid raspat och brusat en hel del. Jag lyckades identifiera några dåliga lödningar vilket löste problemet. Jag testade även nixie-rören och kunde konstatera att jag tidigare gjort fel när jag kopplat in dem. Utan strömbegränsningsmotstånd fick jag inte alla rör att lysa samtidigt. Det ena röret slukade all energi och lät resterande få svälta. Med lite experimenterande och studerande av databladet lyckades jag hitta ett motstånd som passade. Nu funderar jag på om jag ska bygga min egen strömförsörjning, eller om jag ska använda den som jag köpte färdig att leverera de 170 volt som behövs för att driva rören. Om jag ändå ska tillverka ett nytt kretskort är det mer tillfredsställande att ha designat allt från grunden själv. Jag har inte speciellt bråttom eftersom jag började för över fem år sedan med projektet. Även jag kan tydligen låta vissa saker få ligga och mogna!

Hökögon, ordning och omstart

I veckan kompletterade jag HQ med ett efterlängtat tillskott i form utav ett stereomikroskop. På senare tid har det blivit allt svårare att hålla på med småpilliga komponenter, och inte blir det bättre när motsvarande beräkningskraft som ENIAC hade, har krympt från att knappt få plats i ett helt rum, till att uppta en yta som får plats på mindre än en kvadratmillimeter. Än värre blir det när man ska läsa vad som står på komponenterna eller se till så att alla ben och pinnar sitter fastlödda ordentligt på kretskortet. Nu har jag all utrustning jag kan önska för att kunna kalla HQ för ett komplett elektroniklabb. Nåja – det finns säkert fler instrument och verktyg jag bara “måste” ha, men just nu är jag ganska nöjd.

För att motivera HQ:s existens tog jag och återupplivade ett elektronikprojekt som avstannade när jag inte kom vidare efter att ha lagt ner en massa tid på att i princip bara bränna upp sovjetiska IC-kretsar på löpande band. Det handlar om Kronos som är en klocka med elektronrör. Eftersom jag inte riktigt visste vilka komponenter som fortfarande fungerade kopplade jag upp en testrigg för att testa funktionen på kretsarna innan jag fortsätter. Den här gången ska göra allt i verifierade steg istället för att blint lita på att jag vet vad jag gör. En bra utgångspunkt är att förstå exakt hur drivkretsarna för elektronrören fungerar. Efter att ha läst databladen kopplade jag in chippen en och en och testade funktionen. Jag har totalt 6 stycken fungerande kretsar, och det är just 6 stycken jag behöver. Nu är det extra viktigt att jag bygger detta lugnt och metodiskt och inte gör bort mig på vägen.

Jag kommer att göra ett elschema och tillverka ett kretskort istället för att montera på prototypkort som tidigare. Det är mycket smidigare och blir väldigt mycket bättre och säkrare. Det innebär att jag får löda loss mina Nixie-rör från prototypkorten och börja om från början.

Nu är det inte så mycket slutmålet som är viktigt. Det är mer att metodiskt få bygga något i lugn och ro när tid finns. Jag ser mer slutresultatet som ett kvitto på att jag förstår och kan.

Ute och inne

Idag har det varit strålande sol. Det hade varit perfekt om det inte hade varit så att jag först behövde fixa lastmaskinen innan jag satte igång med plogningen. Efter att ha hissat lastmaskinen upp och ner och försökt lirka in sprinten så lyckades jag till slut få den på plats. Jag var beredd på att behöva använda våld för att slå in den, men alla tre hål stod i exakt rätt läge för att med handkraft kunna trycka in den. Därefter fick jag kapa en bult i rätt längd och skruva in den med en låsbricka mellan bulten och sprinten. Nu sitter den åtdragen med bultpistol, så det borde hålla. Efter att ha tryckt in nytt fett i sprinten kunde jag börja ploga.

Efter plogningen tog jag med mig de verktyg jag trodde mig behöva för att montera Nixie-Dynamis där de är tänkta att sitta. Det tog närmare tre timmar att montera. Jag fick plocka bort både elektrostathögtalare och baselement för att kunna montera in elektroniklådan och koppla in alla sladdar.

Om jag skulle göra någonting annorlunda så skulle det vara att placera elektroniken utanför själva högtalarlådan för att göra det både snyggare och mer praktiskt. Det visade sig att när jag skruvat ihop allt, så hade jag råkat vrida ner den ena mätarens känslighet, så det blev knappt något utslag alls. En annan sak skulle kanske vara att plocka signalen från mellanregister och diskant istället för från basen, men det är en smaksak om man vill att den ska lysa när det finns mycket energi i basområdet. Man får väl vila ögonen på rörförstärkaren som visar sina ljusstaplar baserat på just mellanregister och diskant.

Från surr till frö

Eftersom jag var lite orolig att bina inte skulle ha klarat den långa och bistra vintern gick jag upp till bi-kuporna efter att brödet var färdigbakat för att knacka och lägga örat mot locken. Jag kunde höra lite surr inifrån kuporna och kunde andas ut. Nu vet jag inte hur bra de klarat sig, men att det surrar är i alla fall ett gott tecken. Båda kupor visade tecken på liv, så än finns det hopp!

Jag har inte riktigt haft tid eller ro att designa och skriva ut ramen till elektroniklådan för Nixie-Dynamis i veckan men nu fick jag tillfälle att göra två utskrifter som tog lite drygt 6 timmar att slutföras. Under tiden hann jag preparera elektronrören med krympslang så att de inte ligger och skallrar i hållarna. Jag spenderade en stund åt att göra lite analoga elektronikexperiment för att öka min förståelse inom området.

På sena eftermiddagen gick jag upp i Pelargonrummet för att starta upp årets odling. Det blev 60 frön av paprika, 10 av jalapeño och 20 små kapslar av persilja. Även om jag gjrot det här några gångenr så är jag alltid lite ringrostig med alla smarta inställningar för undervärme, luftvärme, höger och vänster element, extraelement och ljus för dag respektive natt. Sedan måste alla termometrar förses med batterier och kontrolleras att de fortfarande fungerar som de ska och vatten måste fyllas på i dunken. Nu hade jag ingen såjord, men jag tror inte att fröna bryr sig om de gror i fet premiumjord eller fattig såjord. Bara det finns fukt och värme så kommer de börja gro. Jorden var ganska torr, men efter att ha fått dra åt sig lite vatten kändes den bra.

Den jobbiga vintern

Under veckan har jag mest hållit på med att ta hand om sådant som vintern och kylan ställer till med. På tisdagen plogade jag ridbanan så att den han användas till att träna fårvallning på. Det ät alltid en utmaning att ploga när det är mycket snö. Antingen orkar inte maskinen, eller så står man och slirar på stället. Det tog en hel kväll att röja hela planen. I onsdags fick jag försöka rensa avloppet i stallet från den is som sakta men säkert bildats under vintern. Jag fick bort så pass mycket att själva brunnen kunde tömmas, men det är fortfarande en ispropp i avloppet. Naturligtvis hamnade en hel del vatten på golvet och ändrade aggregationsform till is inom några minuter. Jag fick gå ut med en varning om ishalkan till alla som vistas i stallet. På torsdag hade jag fått tag i salt, och idag hade det mesta smält och dunstat. I vanlig ordning får man hacka loss gödsel från skopan innan man tömmer den i gödselcontainern.

Idag när jag skulle köra in hö och halm upptäckte jag att något hängde och dinglade under lastmaskinen. Det visade sig vara en sprint som håller karossen fast i chassiet. Jag försökte med domkraft, spett, vinsch och tålamod få den på plats igen, men det var för svårt att få den på plats. Man måste nog vara två för att kunna göra det. Det är ingen katastrof och jag kan fortfarande köra eftersom det finns en till sprint som håller allt på plats, men tills jag fixat det kan jag inte göra några större operationer med Lastman.

Jag var uppe en sväng i Pelargonrummet för att dra igång värmen och inventera vad som behöver göras för att kunna sätta igång i helgen med att så de första fröna. Jag behöver sopa, byta ett batteri till temperaturgivaren och torka av bänkar. Dessvärre hade det fastnat en fladdermus i ett av alla flugpapper jag satt upp. Imorgon ska jag upp igen för att dra igång odlingssäsongen för 2026.

Vilodagen

Idag har jag tagit det lite lugnt. Förvisso har 3D-skrivaren hållit på hela dagen att tillverka lock och botten till elektronikkortet. Det tar lite över tre timmar att skriva ut en del, och skrivaren håller på att skriva ut den tredje av totalt fyra stycken. Jag kanske hinner starta en utskrift till senare i kväll, annars får det bli under veckan. Jag ska designa själva sidorna också. Antingen blir det också 3D-printat, eller så kanske jag gör en träram. Det spelar ingen större roll för estetiken, eftersom lådan kommer sitta inne i högtalaren.

Jag kunde inte riktigt hålla mig borta från verktygen trots vilodag. Gässen har en tendens att äta av hästarnas hö, så jag tänkte att jag skulle försöka locka bort fåglarna genom att hänga ett nät lättillgängligt på en plats där gässen brukar hålla till. Till en början såg det ut som att min plan skulle gå i lås, men någon timme senare när jag kollade så hade de gått tillbaka till hästarnas hö igen. Jag får se om jag kan komma på något smart sätt att hålla fåglarna borta utan att hänga näten högre, eller göra det svårt att komma åt när man ska fodra eller förbereda för kommande måltider.

Från hö till högspänning

Idag började jag dagen med att tända eld i brasan och sedan bar det ut i -22 för att ta ut hästarna. När väl fodringen var klar och jag kom upp till huset knådade jag ihop en deg till rostbröd. Efter att diskmaskinen var tömd kunde jag gå ner till HQ för att löda klart det första kretskortet. Varje halvtimme gick jag upp för att vända på degen. Efter två vändor la jag i degen i formen och värmde upp ugnen, och efter den tredje vändan placerade jag brödet i ugnen och gick ner för att koppla in och testa det första kortet.

JAAAAA! Det fungerade!

Jag hade kunnat titta på glöden resten av dagen om jag inte hade en massa andra saker att göra. Jag blev avbruten av larmet som talade om att brödet skulle ut ur ugnen. När brödet kommit ut ur ugnen kunde jag löda ihop det andra kretskortet som jag precis hann koppla in och testa lagom till att det var dags för lunchfodringen.

Gässen passar på att dricka lite vatten när hästarna få påfyllning och de är ganska flitiga att nalla hö från näten som hänger på väggen till Gåseborg.

Idag var det hög tid att rensa ut inne hos ankor, kalkoner och gäss. Normalt brukar det vara ett stinkande jobb, men den här gången var allt fruset. Jag vet inte om jag föredrar att använda gasmask eller hacka och spett. Frun och svärdottern hjälpte också till, även om jag jag föredrar att arbeta ensam om jag måste utföra någon gårdssyssla. Visserligen blir inte arbetet så betungande när man har sällskap, men det blir inte lika effektivt alla gånger när man ska dividera om hur man ska organisera arbetet. Jag är inte riktigt van vid att vara en lagspelare.

Då och då behöver jag städa verkstan, och den här gången var det riktigt rörigt och dammigt. Även om jag är pappa, så var jag sannerligen inte pappa till detta elände. Ibland får jag för mig att om jag lämnar ett verktyg framme så är det fritt fram för alla andra att hjälpa till med fortsatt stök. Det är ingen som verkar plocka undan efter mig i alla fall!

Dålig syn och små hål

I veckan kom kretskorten med posten. Det är otroligt tillfredsställande att få se hur de blev i verkligheten. Nu ser man att man tagit till marginaler när det gäller avståndet mellan ledningsbanorna. Däremot hade jag inte varit uppmärksam på hålens storlek för CW-bryggans kondensatorer. De skulle ha varit en halv millimeter större i diameter. Nu vet jag till nästa gång att jag ska vara lite mer uppmärksam på den biten. I övrigt verkar alla avstånd vara rätt. Jag är glad att jag varit så så tydlig med markeringarna för alla komponenter.

Det är lite frustrerande att synen inte längre fungerar när man ska löda. Egentligen är det inte så smått så att man inte ser, men allt blir lite rörigt. Som tur är så har jag mitt förstoringsglas som hjälper en del på vägen. Dessvärre kan jag inte zooma ut eller in beroende på vad jag gör. Hur som helst så började jag med att löda bort alla komponenter värda att spara från prototypkortet. De fyra kondensatorerna för att stega upp 30 volt AC till drygt 160 volt DC fick jag slita ner benen på efter att jag avlägsnat all lödtenn. Benen var som sagt lite för stora för hålen som jag dumt nog hade underdimensionerat. Det hade räckt med att jag mätt med skjutmåttet, så hade jag kunnat låta tillverka större hål på kretskortet. Nu vet jag till nästa gång. Jag blev inte riktigt helt klar med att få alla komponenter på plats innan det var dags att göra kväll på en så viktig dag som fredag. Jag får löda fast det sista imorgon och hoppas på att allt fungerar.

Relativt lugnt och långsamt

Igår hjälpte jag sonen med lite dragning av elkablar i köket som förhoppningsvis snart blir klart. Det hade inte hänt så mycket sedan jag hjälpte till förra året, men jag kan förstå om det finns annat roligare än att renovera kök. Vi har inte alla samma prioriteringar helt enkelt.

Efter att jag suttit och ojat mig en stund över att jag inte hade lust att gå ut och göra alla nödvändiga saker, tog jag mig i kragen och började med det enkla, som att göra i ordning det som senare blir till flytande föda åt hästarna. Nu räcker det cirka två veckor framåt. På morgonen ger jag det som har varit blötlagt sedan dagen före, och efter att jag gett hästarna varsin bytta förbereder jag kvällens och morgondagens morgonsoppa. Det brukar jag hinna med när hästarna glufsar i sig sin soppa på morgonen innan jag tar ut dem.

Därefter tömde jag skopan på fastfruset gödsel och vägde upp hö för fyra dagar framåt. Mitt i veckan vägen grannen upp hö, så jag slipper i alla fall stå på kvällen efter jobbet och fixa.

Jag hade anledning att göra ett besök inne i pumphuset och upptäckte att en av vattenledningarna står och läcker rakt ovanför tvättmaskinen. Jag vad ska man säga. Jag gillar varken att hålla på med vattenledningar eller minusgrader. Båda ställer till med problem! Jag stängde dörren och sa till mig själv att jag bäst väntar på plusgrader innan jag försöker åtgärda någonting istället för att kämpa med två saker som jag inte gillar på samma gång.

Efter att jag var klar med alla sysslor utomhus gräddade jag mitt frö- och nötbröd som jag började med igår. Senare på eftermiddagen när brödet svalnat tillräckligt, skar jag upp det och bredde 9 stycken dubbelmackor som jag kan ta med mig till jobbet. Jag brukar vakuumförpacka och frysa in den så att det är lätt att ta fram och lägga i väskan innan man åker till jobbet – ibland slinker det ner två stycken. Mackorna brukar ha tinat lagom till tio då jag brukar ta min första macka.

Jag hann sätta mig en stund uppe i HQ för att utföra lite experiment för att öka min förståelse för analog elektronik. Jag börjar mer och mer inse att det handlar mer om känsla och intuition än fasta regler. När man håller på med digital elektronik så är det lite mer antingen eller… och det är ju det som är grejen. Kanske är det därför som jag haft väldigt enkelt att förstå mig på sådant som har fasta regler men svårare för sådant som är mer nyanserat – även om jag inte alltid håller mig till regler. Men det är kanske inte heller helt sant. Det finns ju trots allt en hel del som är ganska analogt som jag både gillar och behärskar mer eller mindre. Nu hoppas jag på att elektronik ska kunna bli en sådan sak. Sedan får vi se vad jag kommer ha för praktisk nytta av det.