På gott och ont kan jag se i trädgården vad jag inte riktigt mäktade med förra året. Lite här och var ser jag tecken på att jag inte hann med att skörda allt jag sådde förra året. Det gör ju i och för sig att jag inte behöver ha samma panik att så allt i år. Det kommer upp något ur jorden ändå! Här och var kan man se en potatisplanta, en vitlök eller en morot som blivit lämnad från förra året. Vitlöken lämnade jag medvetet, men potatis och morot har jag missat.
Under veckan har jag skruvat ihop och satt upp de fyra grindarna som numera sitter monterade på sin rätta plats ute i ängshagen. Jag såg framför mig att det skulle bli en hel del krångel med att få dem på plats, men Lastman har verkligen bevisat sin användbarhet. Det var ingen konst att skruva upp grindarna på stolparna när de vilade på pallgaffeln. På några timmar var alla fyra grindar på plats. Det känns som att det närmar sig slutet, men det är som alltid det där sista som tar tid. Men jag ser ändå att det går framåt och att jag är i nedförsbacke nu, även om stolpningen inne i skogen återstår. Ett hål kan ju som bekant ta allt från 2 minuter till två timmar att göra, och jag har ju ett antal att borra.
Nu äntligen har jag börjat få bevattningssytemet klart i Lilla Italien. Istället för fuktslang satsar jag på punktbevattning vid varje planta. Eftersom jag inte hittat något färdigt för rotbevattning känker jag mig att jag ska sätta pridare inne i rör som leder vattnet ner i jorden där rötterna finns. Vetten kommer ju normalt uppifrån, men vattnet gör mest nytta i jorden. I helgen ska jag väl förbereda inför planteringen i nästa vecka.
I helgen har man tömkörningskurs så ridbanan har blivit krattad och jag får anledning att plocka undan och städa inomhus imorgon förmiddag.