Category Archives: Gårdsterapi

Plogning var och var annandag jul

Nu har det mesta av julens alla möten avklarats och nu återstår blott en födelsedag och ett nyår att fira kvar på detta år. Det har kommit mer snö än jag väntat mig, och det är tur att jag kan starta traktorn när jag vill och inte bara när den vill. Jag funderar dock på att byta den mot en lite mindre och smidigare maskin. Den här är så fruktansvärt tung att manövrera och stor när det kommer till att “finploga” utanför alla dörrar och portar man behöver kunna komma in i. Det tar mellan en och två timmar att ploga hela gården till en standard som jag är nöjd med.

Jag har börjat byta ut styrsystemet på Daidalos till ett styrsystem med öppen källkod istället för det som jag först satsade på. Det innebär att jag själv kan bestämma hur många servon, motorer och andra tillbehör som jag vill kunna använda utan att hela tiden behöva byta eller uppgradera komponenter som inte längre går att få tag i. Förvisso kanske inte allt blir så glättigt och snyggt, men jag kan själv bestämma om jag vill lägga ner tid på att göra förbättringar istället för att hoppas på att tillverkaren har fantasi nog att implementera de funktioner som jag har behov av. Jag är så fruktansvärt trött på tillverkare som istället för att kanske göra det möjligt att återanvända fullt fungerande handkontroller tvinga sina kunder att köpa en ny för varje drönare man köper, eller för den delen inte kunna använda den kamera som man haft till den förra drönaren till den nya. Nu kan jag behålla de delar jag är nöjd med och vidareutveckla andra delar utan att behöva byta ut det som fungerar. Jag får väl kalla den uppgraderade drönaren för Daidalos 2 eller Daidalos dos.

Fjärrvärme och batteribyte

Nu har jag utrustat traktorn med styrning till slangvärmaren. Jag vägrade köpa ett originalrelän som ändå bara tagit mig halva vägen för det tredubbla av vad det kostade att göra allt själv. Det som kostade mest var den halvmeter kabel som jag var tvungen att köpa för att komma över kontakterna som jag behövde för att tillverka min lilla box som ska koppla upp traktorn mot nätet. Nu får jag väl koppla in en snödjupsmätare som tillsammans med tidpunkten startar motorvärmaren lagom till att jag har tid och lust att ploga.

Första gången som jag skulle testa motorvärmaren gick det inget vidare. Batteriet som var fulladdat orkade inte i kylan att dra igång motorn trots att värmaren stått på i någon timme. Det blev till att införskaffa ett nytt batteri avsett för att dra runt startmotorer på tjuriga traktorer från 1950-talet. Jag fick stå inne i maskinhallen i minusgrader med tvåsiffriga värden och arbeta. Kabeln till minuspolen var för kort för det nya batteriet, så jag var tvungen att byta den först. När allt var på plats kunde jag starta och rulla in traktorn i verkstan där det var betydligt ljusare och en aning varmare för att montera in motorvärmarstyrningen med tillhörande termometer att fästa på motorn för att kunna avgöra när motorn värmts upp tillräckligt. Jag monterade uttaget till strömsladden framför hytten så att man inte glömmer att dra ut den när man är som ivrigast att börja ploga. När traktorn ändå var i verkstan passade jag på att “laga” knoppen till motordödaren som jag de senaste åren använt en polygrip för att greppa tag i när jag velat stanna motorn.

Idag kom så första gången jag kunnat testa systemet fullt ut med lyckat resultat. Et timme innan jag kom hem från jobbet startade jag motorvärmaren för att när jag kom hem omedelbart kunna ploga bort den snö som föll i natt. Traktorn startade på första försöket och jag har sparat min omgivning på en massa svordomar som annars är brukligt när maskiner trilskas.

De sista färska tomaterna och mer snö

Förra söndagen påbörjades arbetet med att demontera vänster bakhjul på traktorn för att få pyspunkan lagad på däckverkstaden. Igår fick vi hjulet på plats igen, men istället för att börja ploga var det helt plötsligt dags att laga middag. Som ett tillbehör stekte jag de sista färska körsbärstomaterna tillsammans med egen chili, egen vitlök och köpesalt. En fantastisk påminnelse om vad sommaren för med sig.

I morse började jag omedelbart efter min espresso att montera motorvärmare och batteriladdare på traktorn. Det känns inte riktigt rättvist att jag ska behöva spendera två timmar på att traktorn ska gå att starta varje gång det snöat. Det tog närmare fem timmar att få allt på plats. Jag var tvungen att montera bort alla kåpor för att kunna lossa på kylaren för att kunna koppla in motorvärmaren på kylslangen mellan kylaren och vattenpumpen. Jag hade fem minuters marginal på mig efter att jag fyllt på ny kylarvätska och kopplat in motorvärmaren att torka bort smutsen från ansiktet och byta kläder innan vi åkte över på adventsfika hos grannarna A och M.

När vi kom hem igen var jag spänd på om traktorn skulle starta utan problem. Jag blev ganska besviken då motorn inte ville starta tills jag insåg att jag inte skjutit in “motordödaren” i min iver att börja ploga. Imorgon kanske jag ska försöka koppla in styrning så att jag kan starta motorvärmaren på distans eller sätta in rutor på traktorn där det saknas. Lite kärlek kan traktorn få nu när den startar mitt i vintern utan att jag behöver anstränga mig i onödan.

En onödig årstid

Idag har jag varit igång hela dagen. Jag började med att gå ut i trädgården för att hitta lite motiv att fotografera. Det blåste ganska mycket, så nästan alla bilder hade rörelseoskärpa i sig och även om tålamodet hade funnits där så hade stelfrusna fingrar satt stopp förr eller senare. Igår kom den första omgången snö som är värd att plogas bort så merparten av dagen har gått åt till att förbereda traktorn för uppgiften. Att montera snökedjor och plog var inte det enda som behövde göras. Först var jag tvungen att pumpa i luft i vänster hjul som behöver lagas om jag inte först ska behöva spendera en timme varje gång åt att fylla det med nödkompressorn som egentligen ska användas till vanliga bilen. Kompressorn som drar tolv volt från ett cigarettuttag koppalr jag först till fyrhjulingen, och för att inte fyrhjulingens batteri ska dräneras så laddar jag samtidigt fyrhulingens batteri. Därefter måste traktorns batteri laddas och motorn värmas upp innan jag ens kan föra ett startförsök. Jo just det, bränslet var nästan slut så jag fick åka iväg och fylla på några dunkar först.

Vidare har jag tagit in en massa balar med torv och torvmix in i stallet. De brukar vara ganska fuktiga och är mer eller mindre frusna när man öppnar förpackningarna. Därför brukar vi ta in några i stallet så att de kan tina innan de används. Jag passade på att flytta en pall med torv och en med torvmix när jag ändå hade traktorn i rörelse.

Efter att torven kärrats in i stallet satte jag upp värmelampor i växthuset åt hönsen. Det tog sin lilla tid att sätta upp allt med buntband så att det sitter säkert. Plogningen gick sedan ganska snabbt och smärtfritt även om det hade blivit mörkt när jag började.

Nu återstår bara matlagning.

Kristallsjukan

Jag hade kristallsjukan första gången för cirka åtta år sedan. Sedan dess har det varit ok med undantag för enstaka tillfällen då jag haft känningar som gått över lika snabbt som de uppkommit. Men i måndags slog det slint i båggångarna och hela omgivningen snurrade. Jag var hemma både måndag och tisdag. På onsdag kunde jag börja jobba igen även om det var lite tröttsamt. Sedan har jag gradvis blivit bättre och idag har jag nästan inte alls känt av någon yrsel. Igår ägnade jag nästan hela dagen åt att städa huset för att göra det lite fint inför det besök vi fick på kvällen. Det var gamla bekanta från 30 år tillbaka i tiden och klockan hann bli fyra på morgonen innan vi kom i säng. Jag steg upp runt åtta, men kom inte igång med någonting förrän klockan elva. Då började jag med att täcka vitlökslandet med hö för att skydda mot den stränga vintern. Det har redan kommit lite lätt snö och det har börjat frysa till ordentlig. Mitt i mitt kärrande blev jag avbruten av min fru som hade problem med gasvajern på fyrhjulingen. Efter någon kvarts felsökande hittade jag problemet som berodde på vatten som hade kommit in i gasreglaget vid förgasaren och frusit.

Efter att jag löst gasproblemet fortsatte jag med att täcka vitlökslandet med hö. Därefter tog jag in de sista två pumparna från trädgårdsdammen respektive regnvattenmagasinet för att tömma dem på vatten och rädda undan dessa från att gå sönder i vinter. Jag gjorde rent vattenfiltret till dammen när jag ändå höll på. Det är alltid kul att slaska med vatten när det är minusgrader i luften.

Jag har haft lite diskussioner med flygplatsen om att få flyga min drönare. Det har visat sig att man ändrat reglerna till en maxvikt på 7 kg utan att behöva söka tillstånd från flygledningen. Nu vill man att jag ska utrusta min drönare med en transponder för att kunna synas i samma varningssystem som flygplanen använder sig av för att hålla reda på varandra i lufthavet. Idag testade jag att strömsätta och konfigurera transpondern. Det lutar åt att jag måste göra om kåpan igen, men det får bli i nästa vecka.

De sista tomaterna som eftermognat sjunger på sista versen och nu är skördefesten över för 2023.

Grått och uppehåll

Idag har jag fortsatt med alla förberedelser inför vintern. Vissa saker måste göras, och annat är bra om det blir gjort. Att plocka in alla vattenpumpar är väl en sak som måste göras, att plocka in utemöbler och rensa slån är sådant som är bra om det blir gjort. Det kan kännas jobbigt att ta in möblerna, men det är ju faktiskt jobbigare att bygga nya. Det är jobbigt att ta in alla pumpar, men det är jobbigare, dyrare och tar längre tid att införskaffa nya.

Även om det är fuktigt och lerigt så har det i alla fall varit uppehåll idag. Det är väl sista helgen som jag kan sätta vitlök innan det blir för kallt. Jag slutade räkna vid 100, men om jag tar och räknar på den uppmätta ytan och fördelar klyftorna på 20 centimeters avstånd från varandra så har jag satt 320 stycken. Min bättre hälft var lite orolig att all lök skulle gå åt till planteringen men jag kan försäkra om att det finns några kilo kvar till matlagning från årets skörd. Nu ska allt bara täckas med löv, men det kan vänta till nästa helg. Efter mörkrets inbrott gick jag ut och skördade lite selleriblad som jag sedan satte i torken. Tillsammans med lite salt blir det en bra krydda till matlagningen. Jag fick ändå lite energi trots höst och mörker och det känns skönt att jag fått någonting gjort i helgen.

Sjukvecka

Sedan förra helgen, då jag för övrigt inte okade skriva så mycket i bloggen, har jag varit förkyld. Jag kände redan på lördagen att någonting var på gång, men det var först på söndagen som jag insåg att jag skulle behöva vara hemma på måndag. Det blev inte bara måndagen visade det sig. Vi hann i alla fall med att slakta sju stycken kalkoner och jag hann med att plocka upp potatis och morötter samt äta den sista jordgubben innan orken satte stopp för fortsatta aktiviteter. Till och med potatisgrepen gav upp.

På onsdag var jag fortfarande synligt förkyld och det var inte riktigt läge att åka ut och smitta ner mina medarbetare, så jag kraftsamlade för att försöka få upp Daidalos i luften. Vis av kraschen under jungfrufärden tidigare i år så monterade jag på extra långa stöd för att undvika samma misstag.

Orsaken till att drönaren kraschade första gången berodde på obalans och en kraftig självsvängning, och ett tag var jag inne på att motorer, propellrar och ram inte passade i kombination. En annan orsak skulle kunna vara att kameran hamnade i självsvängning på grund av för klen upphängning, eller att sensorerna var felkalibrerade eller helt ur funktion, men allt det visade sig vara fel. Det visade sig vara de parametervärden som reglerar motorerna var fabriksinställda på en mycket mindre drönare och helt enkelt överkompenserade alla rörelser. Vid sista försöket igår hade jag fått ordning på självsvängningarna, men den höll inte positionen och vid en allt för kraftig landning sprack upphängningen till batteripacken som väger lite över 5 kilo. Jag fick tillverka en ny batterihållare i metall istället. Till min glädje upptäckte jag att vid något tillfälle så hade GPS-pucken med den inbyggda kompassen vridit sig, vilket skulle kunna förklara avdriften. Efter att ha monterat fast den nya batterihållaren och fixerat GPS-kuppen i rätt riktning kunde jag äntligen göra den första lyckade flygturen.

Tre månader till Julafton

Så var ett evighetsgöra ur världen i alla fall. Man kan gå hur länge som helst och plocka ogräs. I början tar man de största, och sedan arbetar man sig ner i storleken tills man inte orkar längre. Man förundrar sig över att man hittar maskar i sanden i nära anslutning till ogräs. Är det verkligen någon mask som förflyttar sig 40 meter för att att hitta ogräs, eller sprider dom sig från år till år? Efter lite sökande på bloggen kan jag konstatera att ogräset minskat från förra året då jag fyllde släpet med timmertillsatsen och i år blev det bara flaktillsatsen.

Jag blev helt klar med sjunde takstolen och lät bli att påbörja en ny. I natt drömde jag om att jag höll på med att såga och tillverka takstolar, så det får räcka med den typen av jobb för den här veckan. Imorgon börjar jag såga till den första delen på sista takstolen. På tisdag tar jag det andra benet på takstolen som är mer stämjärnsintensivt. På onsdag sågar jag upp ytterkonturen till tvärslån, och på fredag slutför jag tvärslån och sågar ut konturen till var tvärslån ska passas in i takstolsbenen. På lördag gör jag det jag gjorde idag och senast på söndag förhoppningsvis ett helt nytt moment in bygget av orangeriet.

Evighetsgöra gånger två

Igår började jag med att rensa ridbanan från ogräs. Det är hästhelg nästa helg, och om ridbanan ska rensas från ogräs så är det väl inte fel om det är gjort inför kommande helg då fyrbeningarna likställer grönt med mat och fokus behöver vara på vad ryttaren vill. Jag har kommit till lite över hälften, men det känns som att det är dubbelt så mycket kvar av arbetet. Längs kanterna är det värst, och jag har tagit till alla medel till förfogande för att underlätta arbetet.

Takstolarna ligger i bakgrunden och lägger sig som en våt filt över allt annat som man vill eller måste hinna med att göra. Jag är inne på den sjunde av åtta takstolar, så om jag jobbar på så hinner jag klart under helgen, men mer troligt under nästa vecka. Sågningen kräver total fokus och det gäller verkligen att låta sågen arbeta utan att man pressar på för hårt i början av varje snitt, speciellt de klyvande snitten som har en tendens att både vara psykiskt och fysiskt jobbiga att utföra. Ofta måste man klämma in en kil för att inte fastna med sågen. Att arbeta med stämjärn är heller inte så enkelt när träfibrerna går åt fel håll samtidigt som det inte går att mejsla åt motsatta håll. När jag är klar med takstolarna kommer nästa moment i bygget. Måtte det inte vara så tålamodsprövande som detta!

Förvaltning och underhåll

Under den gångna veckan har det gått ganska trögt med takstolstillverkningen, med blott en enda färdig. Fram till i helgen hade jag ambitionen att kanske hinna med en under veckan och kanske en under helgen, men min lista över andra önskvärda göromål hade blivit till 27 saker att göra, 28 med punkten att bli klar med veckans takstol. Jag har klippt och trimmat gräs på tomten, på ängen, runt ladan, runt maskinhallen, dikena, gropen, odlingsplatån och runt hästbanan. Jag har tagit hand om IBC-tankarna som vi i panik samlade in vatten när det äntligen skulle komma lite regn. Då resten av sommaren visade sig bli ganska blöt kom aldrig vattnet till användning. Hälften av vattnet i de fyra tankarna transporterades upp till trädgårdsdammen där vattenståndet varit under det “normala”. Resten fylldes på i de tre permanenta tankar som står bakom maskinhallen.

Jag har plockat tomater, jag har torkat tomater, jag har kokat tomater och jag har mixat de tomater som jag marinerade i vitlök och örter. Jag har tagit hand om lite torkade kryddor och mixat till en salladskrydda, jag har mixat den marinerade paprikan och liksom tomatmixen portionerat ut i plastborkar för infrysning. Jag höll på till 23:30 igår och hade lite kämpigt att komma igång i morse efter att hästarna fått hö vid 7-tiden, vilket de även fick igår.

Den tid som blev över har jag ägnat mig åt att färdigställa den takstol som fanns med på min att.göra-lista för helgen. Det jag inte hann med var att titta till bina, men jag ska ändå bekämpa varroa-kvalster nästa helg, så de klarar sig nog obettitade en vecka till.

Bolltistlarna har äntligen börjat blomma och verkar locka till sig bin, om än inte mina egna.

Jag brukar få lite extra energi när jag är ensam under helgen och helt kan styra över min egen tid, sånär som på att fodra hästar, väga upp hö, plocka ägg, valla gäss och mata ankor enligt ett fyra-timmars intervall mellan 07:00 och 23:00. Jag är ändå nöjd med att jag hunnit med så mycket.