Efter några dagars intensivt besökande hit och dit är man rätt mentalt utmattad, så det är skönt att kunna koppla av med lite sysslor i ensamhet.
Efter morgonfordringen inväntade jag att klockan skulle slå så mycket att jag kunde åka iväg och bunkra upp med akrylatbensin och fylla på med varor till skafferi och kylskåp för att klara några dagar utan att behöva förflytta sig från gården.
Väl hemma igen sågade jag upp och klöv ved inne i maskinhallen. Eftersom jag inte ännu har funnit tid till att klyva ved på sommaren eller hösten, får jag ta in stockarna under tak när det inte är allt för blött ute, och göra det till ved när de torkat upp. De är nog ganska torra inuti, men på ytan är de fortfarande fuktiga.
En sektion inne i vedlagret räcker i fem till sex veckor beroende på hur mycket vi har lust att elda, så för en säsong ska de fyra sektionerna räcka om de är fyllda, under förutsättning att inte någon annan närstående granne som är ännu mindre framåtblickande än jag går och “nallar”. Jag har inte något annat utöver de vanliga sysslorna som att se till så att hästarna och alla andra på gården har något att äta på min agenda, så det finns hopp om att kunna fylla vedförrådet under de närmaste dagarna och kanske komma ikapp och ägna mig åt mer årstidstraditionella sysslor – vad det nu är.
Idag spenderade jag större delen av förmiddagen åt att ta hand om torv och spånpelletsleveransen som kom i förrgår. Det var lite mer torv än vad vi tidigare tagit hem, och det fick inte riktigt plats på betongplattan bakom maskinhallen. När vi lät gjuta plattan rekommenderades vi att inte gå hela vägen ut längs maskinhallsväggen, men nu i efterhand skulle jag lyssnat på vad min bättre hälft tyckte och propsat på att vi skulle ha gjutit en platta hela vägen. Tanken var väl att vi skulle bygga ett tak över, och då kanske man inte vill gå hela vägen ut. Vi kan ju utöka plattan framöver. Det finns få saker som jag irriterar mig så mycket på som balplast i vatten. Det är mer eller mindre ofrånkomligt att änden på balplasten fladdrar loss i vinden, och sedan kör man över den när man tar in en bal utan att märka det. Det är säkert inte bra att det ligger och skräpar på gården när det finns så mycket plast i våra hav.
Vissa saker åtgärdar man inte förrän man själv ser nyttan med det. När jag går ut på morgonen för att ta ut hästarna går jag först och öppnar grindarna för att slippa hålla på att krångla med en hungrig häst nära elstängslet. Sedan tar jag med mig grimmorna till stallet. Här dyker första problemet upp. Upp med mobiltelefonen för att kunna hitta på den kolsvarta väggen. Sedan vid fem ska hästarna ha olika hönät som skiljs åt med en rosa “plupp” utöver det halva kilot extra hö i ena nätet. Antingen får man treva och leta med händerna, eller plocka fram mobilen och lysa med ficklampan. De lampor som jag tänkt använda uppe vid RC-banan, men som var lite för klena ryser förvånansvärt starkt konkurrensen från kraftigare strålkastare uteblir.
Det här var väl ändå sista gången för i år som jag gör något med RC-banan? En sista strålkastare med mycket lumen per watt lyser numera upp det sista mörka partiet på banan, och jag känner mig ganska nöjd. Det är klart att man skulle kunna punktbelysa på fler ställen, men belyser jag ett parti mer än andra så blir resten relativt sett mörkare. Det ska ju ändå kännas att man kör i mörker. Möjligtvis att man skulle kunna utrusta bilarna med små strålkastare eller kanske reflextejp för att bättre se positioneringen på banan.
Självklart var jag tvungen att provköra, och nu känner jag att det finns tillräckligt ljus för att obehindrat köra varv efter varv, efter varv, efter varv, utan att köra av eller lätta på gasen. – Riktigt kul faktiskt! Man glömmer lätt bort att det är mörkt, kallt och fuktigt för en stund, men man blir påmind när man ska rengöra bilen.
Idag har jag fått byta handskar ett flertal gånger. Tur att jag har så många par arbetshandskar! På morgonen efter fodringen började jag plocka ut alla saker från Ankeborg och Gåseborg. Det är hög tid att mocka ut bädden och ersätta med ny torv. Både gäss och ankor var lite svårövertygade om att gå ut idag av någon anledning. Jag passade även på att byta vatten i ankornas plaskdamm. Det gick smidigt att tömma dammen med bottenventilen, och nytt vatten fylldes på. Det dröjde inte länge förrän ankorna passade på att bada i färskt vatten. Innan jag mockade ut hos fåglarna passade jag på att pumpa över lite regnvatten från insamlingstankarna när jag ändå hade pallgaffeln på Lastman. Det tog en stund, så jag passade även på att göra rent betongplattan och flytta undan lite stolpar så att ny torv kan få plats.
Efter att jag gjort klart allt högprioriterat kunde jag spendera lite tid med att förbereda för lite punktbelysning uppe vid RC-banan. Man kan tycka vad man vill om att lägga ner så mycket tid på RC-banan, men det är ett sätt för mig att återhämta mig på.
Eftersom inga hästar springer över RC-banan så gräver jag ner kablarna rätt ytligt på cirka 20 centimeter djup. Jag hann kanske inte så långt som jag hade önskat, men väl en bit på väg. Jag fick upp stolpen vid “Fiskelandet” och satte upp kopplingsdosor på strategiska platser utefter ridbanans staket. En kopplingsdosa placerade jag i höjs med konstinstallationen “Skrot på pinne” och en borta vid “Lavendel-kurvan”. Då kan jag både lysa upp hela banans längd samtidigt som jag kan skapa lite stämning utefter vägen.
Väl inne i värmen, bort från vätan, påbörjade jag kvällens pizza. Jag tog även hand om surdegen och fröblandningen som jag förberedde igår. Nu väntar jag på att degarna ska jäsa innan jag kan fortsätta och så småningom avsluta dagens alla projekt.
Efter morgonfodringen fortsatte jag en stund utomhus för att sätta upp de två belysningsstolparna som jag förberett fästena till igår. Det gick ganska smidigt och snabbt att koppla in alla sladdar för att kunna tända ridbana och RC-bana individuellt. Dessvärre hann det bli för ljust innan jag kunde se hur det blev. Istället fick jag beta av andra saker på min lista.
Visserligen är det ganska lerigt ute, men de som grävde ner kablarna i marken har inte gjort ett bra jobb. Uppe på ridvolten har de fyllt dikena med allt annat än bärande material. Jag har sett att de inte lagt de stenar som de fått upp tillbaka in i dikena. Istället har de tagit material från banan och fyllt igen med. Det är rent av farligt för en häst att springa på banan som det är nu. Det var kanske just av den anledningen som jag lurades till att anlita någon som kan. Det här blir definitivt ett backjobb för herr grävmaskinist!
För att i alla fall fixa till RC-banan som inte heller bar där de hade grävt, slängde jag ner en massa stora stenar som villigt slukades av geggamojan. Ovanpå fick jag lägga ett lager 0-32 och sedan padda. Till våren får jag kanske lägga på ett lager med 0-8 för att göra banan bättre. Just nu är det svårt att göra så mycket definitivt arbete på banan.
Efter att jag fixat till RC-banan hjälpligt gick jag in i orangeriet för att se över växterna. De lavendelsticklingar som jag satte förra veckan har redan börjat utveckla rötter och de chiliplantor som jag trodde hade drunknat i vatten har åter börjat växa.
Eftersom det regnat så långe det hittills varit mörkt ute har jag inte kunnat använda min vanliga drönare till att ta bilder på hur det blev med belysningen. Den tål inte vatten! Däremot klarar den lite större drönaren av lite lättare regn. Jag fick ge mig till tåls med att ladda upp alla nödvändiga batterier innan jag gjorde en snabb tur- och retur upp till RC-banan för att ta några flygbilder.
Nu ser man tydligt att det behöver förstärkas mer lite ljus i vissa kurvor för att få en perfekt kvällsbelysning över hela RC-banan. Jag är rätt nöjd redan nu, men man kan alltid fintrimma lite till för att få det perfekt. Fortsättning följer!
Min misstanke om vad som utlöste jordfelsbrytaren till jordkällaren stämde. Det var inte bara en mus, utan tre som letat sig in i centralen. Jordfelsbrytaren gjorde väl sitt, men ett mushjärta klarar den tydligen inte.
Medan jag fixade plogbladet där gummilisten hade slitits ut satte jag en deg och bakade ett rostbröd. Nu när frun är tillbaka i huset känns det meningsfullt att baka den typen av bröd. Jag har sällan tid eller tålamod att vänta på att brödet ska rostas.
Eftersom det större delen av dagen är nollgradigt är det hög tid att byta till vinterdäck på bilar och kärror. Jag försöker alltid att spola av alla däck inför förvaringen. Inte för att däcken tar skada, men det är så mycket trevligare att plocka fram ett rent däck nästa gång det ska skiftas.
Jag kom över ett brandsäkert dokumentskåp som jag tänkt använda till alla LiPo-batterier för drönare och bilar. Kruxet är att skåpet är ganska tungt, och ska helst stå i rumstemperatur. Tills jag får några biffiga karlar till mitt förfogande har jag ställt det inne i verkstan. Det väger mellan 150 och 200 kilo, så det går liksom inte att ta under armen och kånka runt på. Med domkraften lyckades jag höja upp skåpet så pass mycket att jag sedan orkade tippa upp det på pallgaffeln.
Under hela dagen har jag jonglerat med vattentankarna. Tå och en halv hittade ner under växthuset och resten har jag pumpat över till vattenmagasinet. Det är på gränsen att det fryser nu och jag vill inte stå mitt i vintern med iskuber som inte går att flytta på. När jag ändå städade upp bakom maskinhallen tog jag in en pall med torvbalar till stallet. Det är ett elända att försöka slå isär frusen torv, så det här kommer underlätta några månader framöver.
Den här veckan har varit lite speciell. Min fru har äntligen fått till en operation på ett av sina två obrukbara knän. På måndag var det inläggning och på tisdagen skedde operationen. Allt gick bra till skillnad från andra “specialoperationer”. Nu har hon fått tillbringa några dagar på rehabilitering och kommer hem imorgon. Jag har mellan besök och arbetsliv passat på att spendera lite tid i köket. Först ut var att bre fröbröd, vakuumförpacka och frysa in för senare förtäring.
Nästa aktivitet var att ta hand om de sista gröna tomaterna genom att laga lite chutney. Tre kvällar i rad har jag låtit blandningen koka upp och sedan gradvis reducera till den konsistens jag ville ha. På slutet delade jag upp blandningen i tre delar för att skapa tre olika styrkor med Habanero, Rocoto och Thunder mountain long horn chili som tongivare.
Eftersom min fru kommer hem imorgon och det har efterfrågats ett räcke att stödja sig på, om jag inte ska behöva använda lastmaskinen till att ta upp henne till huset det första jag gör, har jag tillverkat ett räcke som ska avlasta mig och hjälpa min fru upp och ner för första hindret till att ta sig in i värmen. Det blir säkert fler anpassningar som behöver göras, men det är i alla fall en bra början. Eventuellt behöver jag göra ett räcke på andra sidan, men jag avvaktar med den saken tills det utkristalliserar sig.
Eftersom jag hade skrivit upp en hel del på min lista över dagens aktiviteter och mycket har varit småsaker skriver jag inte så mycket om det. Värt att notera dock är att när jag skulle ta ner chutneyn i matkällaren så hade jordfelsbrytaren löst ut. Jag spenderade ganska mycket tid åt att felsöka tills jag tror att jag hittat felet. En mus har letat sig in i elcentralen. Förhoppningsvis räcker det med att avlägsna den så att problemet blir löst. Det visar sig imorgon när jag avverkar den punkten på min lista.
För att bryta av med “nice to have” från nödvändigheter satte jag upp kluddtavlan vid hö-hörnan. Det är ju lite olika bud från gång till annan hur mycket hö som ska vägas upp, och nu får vi tillfälligt hjälp från J med fåren, och då kan det vara bra att vi kan kommunicera ordentligt.
Idag har jag tagit hand om kyckling, kalkon och gås som har fått hängmöra sedan förra veckan. I år har vi hängmörat delar i mörningspåsar, vilket verkar har fungerat. När vi gjort försök att hänga hela fåglar har det börjat dofta allt annat än halon efter två tre dagar, men det här verkar ändå lovande. Jag var tvungen att komma på lite förkortningar för att slippa skriva så mycket. HMK för HänkgMörad Kyckling, HMG för MängMörad Gås och HMKK för HängMörad KalKon. Det gäller bara att se skillnad på klubba och bröst, men jag tror inte att det ska utgöra några problem. Nu har vi så att vi klarar oss ett antal söndagsmiddagar och högtidsdagar framöver.
I måndags placerade jag den nya badbaljan inne hos ankorna och fyllde upp med regnvatten som vi för tillfället har hur mycket som helst av samtidigt som båda växthusen är nedstängda och inte behöver något. Resten av veckan fram till lördag förlöpte mestadels i soffan efter att ha kommit hem från arbetet.
På lördagen var det fågelslakt. Hela dagen var riktigt ruggig med en regndimma som aldrig ville ge sig. Jag stod i sista ledet och förpackade samt malde färs. Lår och vissa bröstfiléer vakuumförpackade jag i så kallade mörningspåsar. De ska se till så att fukt kommer ut, samtidigt som bakterier inte får fäste under de dygn som de hänger i kylskåpet och mörar till sig. Vi har tidigare gjort försök med att hänga hela fåglar, men jag tycker inte riktigt att det blir bra. Första året gick det ganska bra men förra året hann det mesta få en liten unken lukt, som inte retar aptiten i rätt riktning. Jag är en av de första på plats som får plocka fram allt som behövs. Skållningsbad, paraffinbad, plockmaskin, slakttratt och allt annats som behövs för ett snabbt och barmhärtigt avslut. Det brukar också vara jag som får städa undan då alla andra går upp i huset och umgås. Min dotter stod vid min sida och plockade undan så pass mycket att vi kunde lämna det som var kvar till nästa dag.
På morgonen idag tog jag det lite lugnt fram till klockan 9. Sedan skickade jag ett meddelande till min granne och frågade om jag kunde låna hans Bobcat med grävaggregat då jag behövde gräva en grop för alla fjädrar som vi plockat under lördagen. Min grävmaskin lyckas inte gräva så djupt som jag vill, och det går mycket fortare med en större maskin. Jag började plocka undan resten av attiraljerna från slakten och det dröjde inte länge förrän jag hörde en maskin komma in på gården. “Men jag kunde ju ha kommit och hämtat.” sa jag till grannen. “Ja, men jag tänkte att jag kunde hjälpa till lite. Var vill du ha gropen?”. “Nä men jag kan nog gräva själv, du ska inte behöva…och dessutom hade jag tänkt flytta på lite betongfundament till belysningen uppe vid RC-banan.”. Efter att gropen var grävd, och innan jag hunnit reflektera över vad värdefullt det är med hjälpsamma grannar, hade han flyttat fram fundamenten och övertygat mig om att vi skulle gräva ner dem i marknivå. Jag är så tacksam att själv få lite mer hjälp än jag förväntat mig.
Efter att jag lagt ner fjädrarna i gropen fyllde jag igen och plattade till marken med Lastman. Det gick ganska snabbt så jag fick tid över till att jämna till groparna uppe vid RC-banan. När jag ändå skulle köra in hö och hade pallgaffeln på plats bestämde jag mig för att placera ut, och gräva ner betongfundamenten som ska vara basplattor för de fackverksmaster jag tänker använda till belysningen för longeringsvolten och RC-banan. Jag har tröttnat lite på entreprenörer som väntar en vecka med att lämna offert och sedan inte hör av sig på en månad, så nu tar jag det i egna händer och gör jobbet själv istället. Det börjar ändå bli lite för kallt på kvällarna att stå och köra RC-bil. Min förhoppning hade varit att kunna köra några kvällar fram till vintern, men i och med att belysningen inte kunde komma upp i tid, så har jag helt plötsligt tid fram till våren att få det klart. Nu ska jag försöka hitta några master och gräva kabeldiken fram till växthuset, så det finns lite att pyssla med på kvällarna.
Ibland skriver jag ner färre saker på min att-göra-lista än vad jag faktiskt hinner med, men idag var det omvänt förhållande. Jag hann i och för sig med det viktigaste, men inte så mycket som jag hade hoppats på. Den rökta och torkade chilin malde jag ner till pulver. Det blev riktigt starkt. Det brände i munnen långt efter att smaken försvunnit. Med en knivsudd här och där kommer det att räcka länge.
Jag skulle bara plocka de sista paprikorna och tomaterna från växthuset innan hönsen flyttar upp från hönsgården till ett behagligare vinterklimat. Jag fick hämta två extra korgar och två skålar för att ta hand om alla kvarglömda frukter. Jag hade räknat med att den första stora korgen skulle fyllas till hälften, men ack så jag bedrog mig! Nu måste jag komma på vad jag ska göra med allt som jag inte kommer lyckas skänka bort. Det blir väl chutney, inlagd paprika och gröna tomater, en och annan tärnad och fryst grön paprika. Kanske även köttfärsfylld paprika, getostfyllda padrones och Salsa Verde av tomaterna.
Efter att den sista skörden var omhändertagen tog jag ut alla slangar och placerade in sittpinnar och reden för de fjäderburna gästerna. Det finns mycket gott kvar för hönsen att hitta, och om någon vecka eller två kommer allt att vara länsat i växthuset. I skrivande stund håller min fru och svärdotter på att sortera ut de höns som kommer till paradiset, och de som nästa helg förhoppningsvis kommer till himlen.
Det som sabbade hela min dagsplanering var Grimar som de senaste dagarna inte velat lägga i backen… eller rättare sagt – velat när man ska lägga in backen. Det tog ganska lång tid till att komma fram till att det var ett kombinationsproblem. Den knapp som talar om ifall Tuk-Tuken ska framåt eller bakåt hade slitits, och det var bara var tredje gång när man bytte läge på brytaren som signalen gick fram. Genom att löda om kablarna och vända på knappen löste jag det problemet. Men det visade sig inte vara så enkelt. Det var även glapp i kontakterna och en av kablarna hade nötts av. Jag jag sprejade lite 5-56 i kontakterna, men jag är rädd att jag kommer behöva löda ihop kablar istället för att ha kontakter som inte tål fukt.
Jag var igång relativt tidigt idag. Normalt brukar jag sitta om avnjuta en espresso för att samla mina tankar och planera dagen. Eftersom min fru har ryggskott fick jag ta ut hästar och gäss, och jag är inte riktigt den som slår mig till ro när jag väl börjat röra på mig.
Eftersom vädret var gynnsamt för att hämta lite PEM-rör till RC-banan från D, som annars tänkt lägga på den offentliga tippen, kände jag att jag var tvungen att hämta dem. Det visade sig vara bra mycket mer än vad jag trott. Det var så mycket så att jag inte fick med mig allt. Jag passade på att ta med mig kameran och lyckades fånga några motiv från upplaget med skrot och maskiner som inte längre används.
Väl hemma igen gick jag ut i verkstan om tillverkade märlor för att kunna hålla rören på plats. Det är perfekt som banmarkering, men de är ganska styva och behöver tämjas ordentligt. När väl alla banmarkeringarna var på plats blev det så mycket prydligare. Nu finns det en tydlig gräns mellan bana och terräng, och man behöver aldrig undra på vilken sida som man ska lägga löv, kottar eller kvistar på. Banan såg så inbjudande ut så jag var tvungen att köra lite på den.
Det blev faktisk en helt ny bana när man var tvungen att förhålla sig till kanterna på ett annat sätt än tidigare. Snart finns det inte några ofärdiga sträckor kvar. Det är tveksamt om jag kommer kunna göra någonting nästa vecka I vilket fall som helst måste jag förbereda en del andra saker på annat håll inför Kung Bores ankomst.
Utöver banarbete, som i allra högsta grad är frivilligt och självpåtaget, har jag även hunnit med att halma inne hos höns och ankor. Vidare har jag fordrat och vattnat hästarna, flyttat den röka chilin in i torken och bakat bröd. Just nu skriver jag på bloggen samtidigt som håller på med middagen som idag idag blir en gryta på husets anka, samt grönsaker tillsammans med potatismos – också det från egen skörd.
Eftersom jag visste att jag skulle ha fullt upp från morgon till kväll, passade jag på att börja med att skörda. Efter att de sista körsbärstomaterna som var värda att ta vara på var plockade gav jag mig i kast med att tvätta skottkärrorna som normalt används till stallet. Först tänkte jag att det var lite hybris att ta en hel skottkärra för potatisen, men det visade sig vara bra beräknat. Efter att jag plockat potatis för mos, kok och ugn gick jag upp i växthuset för att plocka paprika. Jag lämnade faktiskt några gröna i hopp om att de ska hinna mogna. Hur som helst passar det bäst att de får sitta på kvisten tills man vill använda dem. Då blir det som färskast. Imorgon ska jag försöka ta hand om skörden.
Efter skörden åkte jag upp till platsen som ska bli vindskydd för gästfåren. Det fanns några slånbärsrötter och ris som behövde tas bort, och som jag vid ett svagt ögon blick var villig att gräva bort. Jag ser det lite som en investering. J kommer säkert kunna hjälpa min fru med någonting då jag inte kan. Dessutom är det en fröjd att hjälpa någon som inte räds för att hålla i en cirkelsåg eller spetta och slå ner stolpar i marken. Jag blev faktiskt riktigt imponerad över de stolpar som hon fått ner i marken – spikrakt och lodrätt! När jag plockat bort rötterna anslöt J, och vi borrade de resterande hålen för att kunna få vindskyddet säkrat i marken. Vi får se om Bäbo blir ett passande namn, och om min flru kan bränna en skylt i samma anda som till Kackelbo och resten av byggnaderna på gården.
Efter att jag hjälpt till med håltagningen anslöt J:s pappa som förproducerat väggarna till vindskyddet – tänk vad bra att omge sig med hjälpsamma människor! När vi väl jämnat av marken med 0-32 där vindskyddet ska stå, tog jag tag i vägen längs med ängshagen. Efter att ha grävt bort den värsta geggamojan kunde jag jämna till och fylla på med bärlager. Det kommer förmodligen behövas lite till material innan det blir perfekt, men nu behöver man i alla fall inte fastna när man ska utfordra hästarna.
