Ena dagen är det barmark, och nästa är det halvannan decimeter snö. Ena dagen är det regn och nästa är det sol. På natten är det minus 13 och på dagen plus 3, och ännu mer om solen värmer! Vädret känns allt annat än pålitligt just nu. Det som kanske mest stör mig är att vädret tenderar att vara bättre på vardagarna än under helgerna. Idag sådde jag lite blomfrön av olika sorter. Vissa fröer är så små att de knappt går att så. Vad värre är att just dessa fröer ska packas in i små plastpåsar som alstrar statisk elektricitet så att busfröna inte vill lämna påsen. Vi får se vad det blir av det hela. Jag har inte så mycket tålamod med blommor, även om det är fint att ha. Vi får se vad helgen har att bjuda på annat än väder.
Idag har det inte hänt så mycket. Jag var upp en sväng i Pelargonrummet och kunde konstatera att basilikan tar sig medan det går lite trögt för resterande frön att gro. De sallatsblad som kommit upp känns som att de har fått lite för mycket vatten. Koriandern har blott enstaka frön grott coh det ser lite glest ut. Några jordgubbsfrön har grott, närmare bestämt 4 av 20 än så länge. Nu har jag de 80 paprikaplantor som jag siktat på och om det kommer några extra så sjänker jag bort några när det är dags att plantera ut. Inget äppelfrö har ännu grott, men det kanske tar lite tid på sig. Ena sådden av lök har grott, medan den andra helt verkar utebli. Det kanske är så att jag sått lite för gamla frön. Än är det inte för sent att så mer om det skulle utebli, och i värsta fall får jag sätta lökar till våren.
Just nu kan det ena dagen kännas hur motig som helst utan hopp och inspiration medan andra dagar fylls med sprudlande energi. På morgonen kan allt kännas helt hopplöst, och på eftermiddagen undrar man över vad som egentligen var problemet, eller tvärt om. Det senare är lite mer frustrerande eftersom jag istället för att göra något vettigt lägger mig i soffan och önskar att det ska bli dags att lägga sig i hopp om att nästa dag blir bättre. Mitt sinnelag är väldigt styrt av väder och ljus, så det kanske inte är så konstigt att kontrasten kan vara så stor när vädret skiftar oftare än jag byter kalsonger….och det gör jag ofta, oavsett väder.
Sedan början av förra helgen har det varit sparsamt med inlägg på bloggen. Förra söndagen hann jag inte skriva något, och i veckan är man inte så inspirerad att skriva. Förutom att jag dagligen varit uppe i Pelargonrummet för att vattna och pyssla om plantorna har jag förberett tillökning genom ännu mer sådd. Koriander, basilika, sallat, lök, jordgubbar och två olika sorters äpplen. Vi får se hur det blir med äppelplantorna. Det kanske behövs något speciellt handlag för att få dem att gro och trivas, men en förutsättning är väl ändå att de kommer i joden och får lite vatten.
Merparten av paprikaplantorna har planterats om, fått gödsel och flyttats ut ur frökuvösen för att få underbevattning i svalare temperatur. Pelargonerna blir långsamt fler och nu återstår endast några enstaka frön som inte grott. En handfull pelargoner har tynat bort trots lagom vattning och kär omvårdnad. Förra året överlevde samtliga plantor där fröna grott, men det kanske var en mindre känslig sort.
Förra helgen avslutades med plogning och sedan dess har det både töat och fryst om vart annat. Igår fick jag mitt första drönaruppdrag i syfte att underlätta ett bygglov. Uppdraget var att ta några bilder på en gård med lite byggnader på olika höjd och i olika vinklar. Det tog kanske en kvart att utföra uppdraget men det blåste svagt och var någon minusgrad, så jag hann bli rejält kall. Åh vad jag längtar efter lite värme! Hela kroppen kändes som en isklump när jag äntligen fick sätta mig i bilen för att åka till mitt ordinarie jobb. Idag har jag kluvit lite ved, vistats uppe i Pelargonrummet och byggt lite på Daidalos. Nu sitter motorerna på sina respektive armar och nu ska allt kopplas ihop. Det är en duktig härva med kablar som ska lödas och dras till rätt ställe. Det är nu det jobbiga i projektet har börjat!
Just nu går jag på högvarv och har en hel del energi och inspiration. Det enda “problemet” är att det sker under arbetstid och solen går fortfarande ner innan man hinner komma hem. Räddningen är helgen då man hinner få lite mer gjort än vad man vant sig vid. Idag började förmiddagen med mulet väder, och det kändes inte alls lockande att gå ut, men faktum är att jag ville ha mulet väder för att kunna få ett bra resultat när jag skulle ta mig an att 3D-modelera ett litet hus ute på en av alla åkrar i närområdet. Första steget i processen är att göra en översiktskarta över området så att jag sedan kan skapa ett flyguppdrag för drönaren så att den autonomt kan ta en serie närbilder av byggnaden. Jag hade redan igår pratat med markägaren om mina planer och fick grönt ljus. Insamlingen gick bra men det var ganska kallt och blåsigt. Trots min batteridrivna värmeväst var det skönt att sätta sig i bilen för att åka hem och bearbeta bildmaterialet på drygt 300 bilder. Jag matade in bilderna i datorn för att starta bearbetningen som normalt tar någon timme för att under tiden gå ut och fortsätta med röjningsarbetet vid Slånbärsudden.
Man slutar aldrig att förvånas över vad man hittar i skogen. Två ölburkar och två rostiga fälgar samt en plastskarv till dräneringsrör hade tagit skydd under slånbärsbuskarna. Nu har jag kommit till ett riktigt jobbigt parti där gammalt ris är varvat med nya buskar. Det är trots allt riktigt tillfredsställande att se resultatet. Jag passar på att gallra lite andra buskar och träd för att ge lite ljus åt kommande vårblommor. Det har alltid varit en ganska mysig dunge på sommaren med ett innertak av löv. Det har bara varit lite svårt att komma in dit på grund av slånbärsbuskarna, men nu finns det förutsättningar att ta sig in. Hästarna fick lite att gnaga på i väntan på utfordringen.
Den som hade hoppats på underverk på gården denna helg få bli lika besviken som jag. Natten mot lördagen beslöt sig maginnehållet att vända halvvägs ner i matsmältningssystemet och jag blev liggandes på soffan fram till klockan 10 idag. Jag kände mig fortfarande yr och befarade att fortsättningen på helgen skulle fortsätta i horisontellt läge och var tvungen att be om hjälp av grannen A för att ta in hö. Vi bestämde att min fru skulle ta emot och peka, men efter att ha fått i mig lite vätska och några mackor tog jag de första stapplande stegen och mötte upp. Det var inte så farligt att röra sig trots allt. När ändå Bobcaten var framme erbröd grannen sig att forsla bort slånbärsriset som legat och skräpat i vägkanten sedan fredag eftermiddag. Tacksamt tog jag emot även den hjälpen. Som tack, lastade vi på en trave stockar som “14-åringen” skulle få hugga upp. Jag sopade rent längs vägkanten så att ingen i onödan behöver besöka däckverkstan, och nu kan man snart välkomnas av en prydlig skogsdunge när man närmar sig gården.
Igår fortsatte jag lite halvhjärtat att rensa bort lite mer slånbär efter att ha införskaffat en ny klinga till röjsågen. När det började skymma och dagens arbete närmade sig slutet stannade grannen till och erbjöd sin hjälp till nästkommande dag. Jag tyckte väl att arbetet flöt på ganska bra utan hjälp, men det skadar väl inte att få hjälp med bortforslingen av de taggiga nystanen upp till gropen. Jag har praktiserat ett gammalt beprövat sätt som använts på landstället att forsla bort vass. Jag använder dock fyrhjulingen till att dra “presenningen” istället för att släpa för hand.
Idag gick jag ut när det upphört att regna, och strax efter mötte grannen A upp med sin Bobcat. Vi röjde så mycket som en tank i röjsågen räckte till, och med hjälp av den fantastiska maskinen kunde vi köra upp nystan efter nystan upp till gropen. Nu är det lika mycket till kvar och mer därtill innan vi får fundera ut ett nytt namn på Slånbärsudden.
De möbler vi valt till hallen gav inte så mycket liv när allt gick i svart. Dessutom är bänkytan ganska känslig mot repor och smuts. Därför kom vi fram till att en bänkskiva i något annat slittåligt material skulle tas farm. Valet föll på EU-pallar som vi har ett antal av både ute och i maskinhallen. Först hade vi tänkt ta ekskivor, men vi gillar industridesign och rustika material. Brädorna limmades och skruvades ihop i ändorna med två vinkeljärn. Jag slipade av brädorna för att få en någorlunda slät yta och la en ljus syrabets på för att skynda på patinan. Det blev ganska bra och nu återstår en mindre skiva för den högre delen av hallmöbeln.
Det återstår att spackla och måla över de märken som blev av den tidigare fastskruvade hyllan för att hallen ska kunna betraktas som klar. En bordslampa och lite prydnadssaker kanske också hittar dit.
Efter några dagar med mörker och skymning välkomnar jag solen som genast gör mig på bättre humör med hopp om att energin ska återvända. Med snöfria solpaneler har anläggningen redan producerat 12 kWh jämfört med bottenrekordet förra månaden på ynka 25 watt. När jag skrivit klart detta inlägg har den nog ökat till 14 kWh skulle jag tro. Förra året blev det 22,2 MWh jämfört med 19,4 respektive 21 MWh de två föregående åren, så man får väl vara nöjd med året som var.
Efter att ha diskat undan från gårdagens nyårsfirande med sonen, svärdottern, hennes bror och grannarna från dammarna tog jag på mig den eluppvärmda västen för att tömma skottkärrorna från stallet på gödselstacken. Jag hade tänkt mig att det skulle vara mycket kallare än den halva minusgrad det verkligen var. Med solen som övertalning gick jag in för att hämta kameran som varit dammig vid det här laget om det inte varit för att hela huset städades grundligt igår.
Bland alla motiv på hur kylan fått allt att stanna upp hittade ändå några intressanta motiv som inger hopp om att allt kommer att ta fart igen. Nu visar mätaren på 15,44 kWh. Jag tror att jag går ut i växthuset och rensar ut de gamla tomatplantorna som jag inte fick chans eller ork att rensa ut efter förra årets skörderekord här på gården.
Jag försökte mig på att flyga lite med min drönare som jag i första hand använder för fotografering. Tanken var att jag skulle göra en tredimensionell bild genom att ta bilder i sekvens över ett rutmönster i alla vinklar för att sedan sy ihop materialet i ett specialprogram för ändamålet. Det blev tyvärr inga bilder. Jag råkade glömma skyddet för själva kameran på och när uppdraget var slutfört var batteriet nästan slut och jag fick nödlanda utan att som jag är van vid, ha en strömmad bild från cockpit. Snön tilltog, och jag får skjuta upp mitt försök till nästa helg. Då ska jag ha gjort en checklista, som man bör ha när man ska flyga drönare.
Jag tog in de sista chiliplantorna från växthuset och såg att det fanns lite tomater och tomatillo att plocka. Beväpnad med en stor rostfri balja började jag plocka och fyllde den upp till bredden. Jag gick in och kände mig ganska nöjd med skörden, men något sa att jag skulle ta en sväng till. Kanske jag har missat några tomater! Bäst att ta en sväng till för att se. Jo, det blev nästan en halv balja till.
Hälften av tomaterna och tomatillon har jag gjort en chutney på innehållande egen lök, egen vitlök och chili. Farinsockret, äppelcidervinägern, ingefäran, kanelen och saltet fick jag leta fram ur gömmorna. Det blev totalt 11 burkar i varierad storlek, så nu räcker den ett tag.
En fjärdedel av tomaterna får ligga och självmogna medan de gröna körsbärstomaterna kommer bli marmelad längre fram i nästa vecka då jag hoppas att få tid och lust med det.
I söndags blev det inget skrivande på bloggen. I vanlig ordning satte jag mig ner och planerade dagen och hade listan full med saker jag skulle göra. Om jag bara hade prioriterat lite annorlunda så skulle jag kanske hunnit med lite mer än att göra iordning vägen till den nya odlingsplätten. Efter tio minuters grävande bar det sig inte bättre än att jag välte med grävaren i slänten och landade i sparrisodlingen. Aj, aj….jag sträckte en muskel i ryggen, man det var inte värre än att jag kunde fortsätta att arbeta. Efter att ha hämtat 4-hjulingen och vinschat upp maskinen kunde jag fortsätta. Den här gången såg jag till att marken bar ordentligt innan jag långsamt tog mig framåt. Det kunde ju ha blivit mycket värre om jag klämt mig. Efter några timmar körde jag ner Grävis till maskinhallen för att sedan gå upp till huset för att ta en kortare paus, men någonting kändes inte riktigt bra. Jag kände mig lite illamående och trodde att det berodde på att jag inte druckit ordentligt. Jag skulle fylla ett glas med Cola, men fick för mig att jag först skulle ta och byta kläder så att jag kunde lägga mig på soffan resten av dagen. Jag la mig ner och kända att jag behövde tömma blåsan. Jag fick en smärre chock när jag såg vad som kom ut. Blod! Riktigt mycket som såg ut som portvin. Resten av dagen och natten tillbringade jag på akuten och fick komma hem nästa dag med vila som ordination. Två tre dagar hemma med lättare promenader och kortare stunder framför datorn, men ingenting mer. Jag börjar redan få myror i brallan, men känner samtidigt att det kan vara bra att inte överanstränga sig.
Jag passade på att ta några bilder uppifrån på vägen som jag förberett och stenformationen som placerades ut i lördags. Gissa om det kliar i fingrarna att göra iordning odlingsbäddar och rabatter, nu när grovarbetet är utfört. Om två veckor när jag kanske kan börja har kanske vintern satt stopp för vidare arbete. Jag hinner nog inte sätta ner några lökar eller buskar på framsidan.
Vi har tagit in hjälp för att schakta bort lera från hagarna och fylla på med SJ-mak och asfaltkross för att undvika allt kladd när man tar in hästarna på kvällen. Det ska bli så skönt när det är klart. Även på höst, vår och vinter ska det vara lite ordnat på gården tycker jag. Leran i hagen kommer väl till pass som rosjord om den blandas upp med lite vanlig jord och hästgödsel.
Jag var uppe en sväng i växthuset för att se om hönsen börjat använda sittpinnarna. Jodå där stod en tupp och vakade över flocken.
