Category Archives: Fotografering

Hösten är här

Den här veckan har mer eller mindre glidit ur mina händer. Jag har inte hunnit göra så mycket när jag kommit hem på kvällarna. Två av dagarna gick jag med trimmern för att bekämpa slånbärsbuskarna som sakta men säkert börjar ge vika. Orangeriet har fått stå tillbaka förutom att jag har varit ute och finjusterat mina mått och beräkningar för åtgång av virke. Jag kommer att behöva höja taket någon centimeter på friggeboden, men det handlar mer om att byta läkt till en annan dimension. Jag behöver ändå lägga ny underlagspapp, och då måste jag ändå ta bort läkten.

Jag var en sväng ut i den egna skogen för att eventuellt hitta några kantareller. Jag tror att jag spenderade tio minuter totalt tillsammans med myggen och lyckades ändå fylla min korg. I helgen ska jag försöka ta mig i kragen och införskaffa lite virke så att jag kan påbörja tillverkningen av takstolarna till orangeriet. Det har utlovats mer regn till helgen, så jag kanske får ändra mina planer.

Stenläggning

Idag har jag i princip bara fokuserat på stenläggningen. Med hjälp av marklaser och en rak brädbit lyckades jag med ganska bra noggrannhet få ett plant golv. Stenarna är ju i sig inte exakt plana, utan man får acceptera att det sticker iväg några millimeter hit och dit. Med ett recept på cement och noll-åtta från D ligger stenarna sedan säkert på plats. Jag hann väl lägga drygt en tredjedel av alla stenar innan jag kastade in handduken och la ifrån mig klubban och mursleven. Det blir spännande om stenarna räcker, eller om jag blir tvungen att försöka hitta fler i markerna eller på den öppna marknaden.

Efter allt knästående arbete gick jag upp för att inspektera bikupan. De har varit flitiga och tredubblat arbetsstyrkan och därmed även fyllt de ramar som jag satte in vid förra inspektionen. Jag satte in 6 nya ramar, och nu är det snart fullt i kupan. Jag vill fortfarande inte plocka någon honung, utan det får bli nästa vår. Nu ska de få växa sig starka och samla tillräckligt med förda inför vintern.

Just nu sköter sig trädgården själv, och det har kommit tillräckligt med vatten från ovan för att fylla magasin och ge alla nyplanterade växter en bra start. Trädgårdsdammen behöver rensas från alger och vitlöken behöver dras upp och torkas för att kunna flätas och förvaras. Morötterna växer och gallras naturligt vartefter att jag behöver piffa upp måltiderna. Den första omgången tomater kokas just nu ner på spisen och paprikorna är inne på sitt andra dygn i torken. En omgång gurka till väntar på att bli inlagda. Jag funderar på att göra lite saltgurka den här gången. Nästa år ska jag nog byta plats på tomater och paprika för att minska risken för utarmning av jorden, även om jag varje år fyller på med hästgödsel, äggskal, aska och hö.

Fotosafari, grundarbete och verkstadspyssel

Idag var jag med K på Bennebols bruk för att fotografera och ha lite trevligt utanför gårdens alla göromål. Det var en intressant miljö med många fina motiv att utforska. Jag hade nog kunnat spendera några timmar till, men varken K eller jag kunde avsätta mer tid än en förmiddag. Det kommer säkerligen bli fler besök framöver. Vi har ju fyra årstider som var och en kan bjuda på sina speciella stämningar i ett och samma motiv.

På eftermiddagen fortsatte arbetet med grunden till orangeriet enligt plan. Balkarna kunde äntligen levereras och vi spenderade mycket tid åt att klura på hur vi skulle kapa de 6 meter långa balkarna som hade en hel del armering i sig. Bygginspektionen hade nog haft ett och annat att säga till om när vi genomförde den galan idén som D kom på, och som gick ut på att vi skulle sätta på en diamantklinga, modell större, på röjsågen. D stod och styrde klingan och jag skötte gaspådraget. Till slut var balkarna kapade och vi kunde väga in och märka ut plattorna som balkarna ska vila på. Förhoppningsvis får vi allt på plats så att jag kan börja lägga stengolvet i helgen.

När jag har fått tid över så har jag spenderat lite tid i verkstan för att förbättra “Slipis” med två olika mothåll och en station för alla tillbehör. Ett stöd kan användas när man vill slipa horisontellt med slipverktyget och ett för när man behöver ett stöd vertikalt. Allt är inte riktigt klart ännu. Det ska slipas och sedan målas med någon nötningshärdig färg. Det har varit rogivande att få använda svarv fräs och svets för att skapa ett funktionsdugligt och stabilt stativ.

Igår skördade jag de första mogna paprikorna som fick bli huvudattraktion till den fajitas som jag lagade till middag.

Fortsatt byggstopp och slipstation

I väntan på att D ska vakna till liv och komma med singel och lecabalkar har jag tagit det lite lugnt idag. Jag gick runt på morgonen med kameran i trädgården och förundrades över den fortsatta växtkraften. Solrosorna har börjat slå ut, men solen hade hunnit för högt upp på himlen för att jag skulle kunna ta en bra bild av en utslagen ros. Det fick bli en som är på väg istället. En och anna paprika har mognat och gurkorna börjar bli klara för inläggning. Tomaterna har också börjat mogna, men än är det kvar ett tag innan jag kan göra en första skörd. Potatisen verkar leverera och jag går och nallar en och annan för middagsbehovet.

Jag hade egentligen tänkt göra lite fint och funktionsdugligt kring svarven, men jag hittade en frekvensomriktare och motorn som egentligen skulle använts till fräsen men när det begav sig visade sig vara lite för liten för att kunna ta fräsar med skaftdiametrar 8mm och uppåt. Istället beställde jag en ny och den här fick ligga och mogna till något annat projekt.

Ibland är det lättare att hålla i föremålet som ska slipas eller putsas istället för att med en slipmaskin försöka hålla allt stadigt. Jag lödde alla kablar och testade maskinen. Jag blev lite imponerad av kraften och beslöt mig för att bygga ett litet bord som man kan sitta eller stå vid när man slipar och formar. Jag samlade ihop alla gamla slipstift, raspar, polertirossor och stålborstrondeller man lurats att köpa till borrmaskinen genom tiderna, men som aldrig riktigt fungerat som man tänkt sig. Nu kommer de till användning precis som motorn och frekvensomvandlaren som för det möjlig att reglera varvtal och riktning. Ja, jag får nog säga att jag är nöjd, och jag kommer säkert att få användning för den lilla skapelsen!

Sammanfogat

Nu kan man gå från huset till växthuset i strumpor ,eller barfota om man så vill, utan att utsätta sig för ojämnt underlag. Det blev knappt två meter av trallvirke över, resten var stumpar på 30 centimeter och kortare. Jag ska nog sätta kjolar på ändbrädorna och trappan. Det återstår lite arbete med att plocka bort en stolpe och justera räcket, men detta projekt får betraktas som näst intill färdigt. Jag kan påbörja någonting nytt parallellt utan att känna mig stressad i alla fall.

Jag “bytte hatt” och var en sväng förbi bina och kunde konstatera att de börjat bygga på två av ramarna jag satt in. Det är lite “läskigt” att plocka upp ramarna när alla bin flockas runt glipan som blir när man inspekterar. Inte så mycket att jag är rädd att bli stungen, snarare att inte klämma någon stackare när man sätter tillbaka ramen igen. Om någon vecka får jag nog sätta in flera ramar så att de inte känner sig trångbodda.

Jag passade på att köra lite drönare för att ta lite bilder på gården och förundrades över hur alla tidigare tomma ytor successivt fått en viktig funktion. Allt från ddlingslotter till växthus, uteplatser och honungsproduktion.

I fokus

Den här veckan har jag fortsatt att ändra kaos till ordning i verkstan. Det gick åt två hela kvällar till att sortera upp järnskrot i olika backar och lådor som utrustats med hjul för att enkelt kunna skuffas undan när man inte behöver dem. Tankarna går tillbaka till min lego-ålder då man någon då och då blev tvingad till att sortera de olika bitarna i antal pluppar och funktion. Nu har jag sorterat upp mitt skrot i ofärdiga smidesdetaljer, rör, stänger, profilbitar, armeringsjärn, fyrkantjärn, rundstål mm. Titt som tätt behöver man en kortare stump när man minst anar det och ska svetsar, svarva, eller fräsa en detalj.

Idag modifierade jag vattensläpet där tanken börjat bågna undertill. När jag byggde släpet tänkte jag inte på att jag behövde stöd under själva behållaren, och för någon vecka sedan när värmen kom såg jag att botten hade gett vika för tyngdlagen. När jag ändå byggde en ny botten till släpet så flyttade jag lite på tyngdpunkten eftersom släpet varit framtungt. Det blir lite svårt att styra när man tankar i över 500 liter. Det blev mycket bättre balans och jag tog mig bokstavligen vatten över huvudet när jag dristade mig till att efter första vändan upp från stordammen till lilldammen fyllde på med 800 liter. Jag tog svängen lite snävt och det blev för brant för att orka upp. När jag backade vek sig släpet och tärningen var kastad. 300 liter rann ut genom toppmynningen och sedan ägnade jag mig resten av kvällen åt att pumpa ut det resterande vattnet med trädgårdsslang och pump. Nu har jag spänt fast tanken i underredet så det bör inte hända igen. Imorgon är det midsommarafton, och jag får se om jag fortsätter i verkstan. Tanken är att jag i helgen ska hinna klart med resterande verkstadsordning och bygga klart trappan upp till loftet. VI får se om jag hinner med att börja med pergolan utanför växthuset också.

Bigård och kupa klara

Nu är kupan helt klar i sin konstruktion. Den är isolerad med halm och målad med linolja utan att det har börjat brinna. En och annan modifiering kommer säkert att behövas efter inspektion av min mentor. Jag misstänker att öppningen vid flustret är för stor, men bättre det än för litet. Det går alltid att ordna med en spalt som man kan justera.

Idag gjorde jag klart bigården som passande nog fick en sexkantig form. Det skulle ju vara sjutton om inte bina hittar tillbaka med ett så tydligt landmärke, även om den inte är helt geometriskt perfekt! Grävis fick åter igen visa prov på sin styrka när jag grävde upp en bumling ur marken för att plana ut marken. Jag fick fylla på med sten vartefter som jag baxade upp stenen ur marken. Det blev hyfsat plant i alla fall. Det är nog ganska viktigt att inte snubbla på en sten eller rot när man ska göra ingrepp i ett samhälle beväpnat med tusentals gaddbeväpnade bin. Jag är rätt nöjd, och kanske jag till och med satt en ny standard för hur en bigård egentligen bör se ut.

Äntligen vår

Påskhelgen har varit ganska lugn och hade en lugn långfredag med lite omplantering av jordgubbsplantor och sådd av diverse tomater. Några har redan börjat titta upp ur jorden medan andra låter vänta på sig. Jag var en sväng upp till för att se om möjligtvis sparrisen visar några livstecken och fick se att vitlöken som jag satte i höstas har kommit en bra bit på väg. Sparrisen ser fortfarande död ut, men det är kanske lite tidigt att räkna ut den. Påskafton och påskdagen gick mer eller mindre åt till att bekämpa slånbärsbuskar. Igår fick jag hjälp av grannen att röja undan det sista, och nu är det bara eldning kvar. Vi vågade inte riktigt fjutta eld på allt med tanke på att gräset torkat upp ganska fort den senaste veckan. Vi får hoppas på lite regn….eller inte.

Idag började jag gräva uppe vid odlingslott nummer tre som i år ska få tjäna som potatis-, morots- och pumpaland. Kanske det blir något mer också. Just nu är det ganska lerigt, så det kommer ta några år att få till en riktigt bra jord. I resten av odlingsterrassen hade jag tänkt att jag skulle sätta lite olika sorters lök och nere i konungarnas dal blir det ärtor, bönor, selleri, dill, rädisor, squash och kanske något mer. Vi får se vad jag hittar på.

Bakslag på bakslag

Nu kan det räcka med nysnö tycker jag. Inför den stundande påskhelgen såg det ett tag ut som att vädret skulle gå mot det bättre, men solen verkar utebli och snö, om än lite, skulle falla i natt. En liten tröst är att det skulle bli enstaka plusgrader. Förhoppningsvis kan snön helt smälta bort och inte visa sig igen förrän nästa vinter. I helgen har jag inte planerat att göra något speciellt annat än att kanske bygga lite på Daidalos och provflyga den nya drönaren som kom tillbaka från reparation i Holland. Jag kommer nog också öva lite på att flyga en av mina mindre drönare utan positioneringshjälpmedel från himlen om någon av de större drönarna helt plötsligt skulle tappa all kommunikation med satelliterna. I helgen blir det middag hemma hos svärfar. Idag har vi både dotter och son med bihang på besök. Den stora vilodagen i helgen får bli imorgon!

Tålamod

Den som väntar på uppdateringar på min blogg få ha tålamod, liksom den som väntar på våren. Just nu verkar det mesta handla om tålamod. Jag har tålmodigt väntat på att få hem en drönare som som jag inte kunde låta bli att bjuda på. I flera veckor väntade jag på leverans, och ett tag trodde jag att jag blivit lurad. Det kändes lite för bra för att vara sant, men allt såg ändå ut att vara i sin ordning. Det var en auktion i Polen som hade en helt ny drönare vars pris i normalfallet skulle varit mer än tre gånger så högt som jag bjöd och mindre än hälften av den billigaste begagnade jag sett. Till min förvåning och bestörtning så var jag det vinnande budet. Efter några veckors väntande fick jag en avisering i telefonen att ett paket var på väg till mig. I förra veckan på fredagen fick jag paketet, som mycket riktigt innehöll det som jag beställt i obruten förpackning. Ivrigt började jag ladda batterierna, men det visade sig att ett av batterierna inte ville ta laddning. För en mindre summa införskaffade jag ett nytt dagen efter och på söndagen var det dags för premiärflygningen – trodde jag! Drönaren kunde inte hitta någon GPS-signal, trots att den har externa antenner för att säkerställa god mottagning. Efter lite sökande på internet fick jag reda på att ett antal av dessa farkoster helt plötsligt tappat kontakt med satelliter och antingen störtat eller flugit bort när piloten febrilt försökt återfå kontrollen. De flesta har fått flygmaskinen utbytt eller åtgärdad av tillverkaren och det samma kommer att gälla mig efter att ha ordväxlat med supporten. Nu har jag skickat drönaren för att få den utbytt, men väntan på en ny har fått mig att läsa om haverirapporter relaterade till lite större drönare med inbyggda hjälpmedel som GPS-positionering. I de flesta fall har det påpekats i haverirapporten att olyckan hade kunnat undvikas om piloten hade varit tränad i att manövrera drönaren utan hjälpmedel. På mindre drönare går det i princip inte att flyga utan hjälpmedel, vilket gör det svårt att träna på något som gör mindre skada om olyckan skulle vara framme. Nu har jag hittat ett sätt att kringgå GPS-positioneringen på min mindre drönare. Normalt kan man inte lyfta utan GPS-signal och det går heller inte att slå av funktionen, men allt finns att hitta på internet. Idag provade jag att flyga helt utan navigeringshjälp, och det är faktiskt ganska nervöst när vinden får drönaren att röra på sig utan att man rör på spakarna. Med lite träning och tålamod ska jag nog kunna komma över rädslan och känna mig bekväm utan hjälp från ovan.