Category Archives: Trädgård

Skylt, kantarell och staket

I tisdags flyttade fåren in i den nybyggda fårhagen med tillhörande vindskydd. Eftersom allt på gården måste ha ett namn så fick vindskyddet heta BääBo. Jag sågade till och hyvlade en planka som min fru sedan brände in passande bokstäver och motiv på. Idag gjorde jag en ram runt brädan och skruvade upp skylten på vindskyddet. Jag hade egentligen tänkt sluta där, eftersom vi varit iväg över natten för att fira svärfars 80-årsdag, men jag hade missbedömt min energireserv.

Den betongklump som jag hittade när jag röjde slånbär för drygt två år sedan har jag länge tänkt måla gul för att få den att se ut som en jättekantarell. Eftersom jag inte hade någon kantarellfärg, eller en kantarell att jämföra med, fick jag ur minnet försöka blanda till rätt nyans med de olika färger som jag kunde hitta i verkstan. Det blev hyfsat bra, även om den är lite för utstickande just nu. Jag tror att den kommer smälta in när väder och vind bryter ner färgen.

Eftersom jag fortfarande hade en hel del energi kvar, tog jag hand om vattning i orangeriet, kollade till bina och fortsatte att röka mina chilifrukter. Vissa plantor som dessvärre övervattnats i växthuset ser fortfarande lite ledsna ut, men de kommer nog att repa sig. Det är nog dags för lite gödsling. Egentligen skulle jag behöva byta jord för vissa plantor, men jag tänker att det kanske är bättre att göra till våren. Jag får ta reda på vad som egentligen är bäst. Bina är fortfarande ute och samlar. De har ätit drygt häften av foderdegen, så nästa vecka får jag fylla på en sista gång. Nu tror jag att jag kommit på hur jag ska få röken att fungera avbrottsfritt under några timmar. Om jag lämnar locket till spånmagasinet öppet på glänt så får allt tillräckligt med syre för att kunna hålla glöden igång utan att börja brinna okontrollerat.

På temat att använda material som annars skulle hamna på återvinningsstationen, och komma någon annan till gagn, kom jag på vad jag skulle göra med alla stumpar som blivit över när jag gjorde staketet till ridvolten. För att bygga vidare på temat i Dödskallebacken med olika längd på stolpar tänkte jag att jag skulle snedställa plankorna för att få lite mer visuell fartkänsla i kurvan. Jag funderade lite på vilken vinkel som var bäst innan jag bestämde mig för 30 grader. 45 hade varit för mycket, och 15 för lite. Nu var allt lite för fuktigt för att kunna målas, men till våren när allt torkar upp kan jag välja mellan Falu-röd och svart slipersolja. Vi får se vad jag bestämmer mig för. Jag är lite för att försöka hitta banmarkeringar med variation samtidigt som det inte får bli för plottrigt och osammanhängande. Samtidigt som jag vill använda det som finns att tillgå, så vill jag undvika att det ska se ut som ett hopplock. Som jag nämnt tidigare så är det lika stimulerande att bygga som att köra på banan, och det ena förstärker det andra.

Nu ska jag laga middag av grannens lamm och det vi själva odlat och förädlat. Det finns fortfarande gurka och paprika kvar uppe i Lilla Spanien. Det får bli en syrlig sallad tillsammans med varmrätten.

28-19 mellan tomater och paprika

Idag har jag förberett lite mer inför vintern då det börjar krypa ner under nollan i växthuset. Samtliga chiliplantor, avokado, kaktusar och gräs har letat sig in i orangeriet. Rocoton kommer nog på stanna i orangeriet permanent, då den verkar vara mer en klängväxt än en buske, liksom hettan från frukterna som klänger sig kvar i munnen långt efter att man tagit en första bit. Utan att klippa ner den kommer det bli svårt att flytta den till våren, och varför flytta på den egentligen? Det skulle vara för att få plats att ha kräftskiva, men vi får väl skaffa ett lite smalare bord i så fall, eller möjligtvis ha den inne i växthuset nästa år. Jag satte upp armeringsmattor mot solsidan av orangeriet.

På eftermiddagen kom svärfar för att fortsätta med att skruva ihop sin RC-bil tillsammans med sin dotter och mig. Vi har riktigt trevlig när vi sitter och skruvar. Jag får lära mig att ta det lite lugnt och visa hur saker ska sitta ihop. Det är nästan som att leda en ABF-kurs i ett ämne som man själv kan utan och innan. Man skapar en förståelse för att andra inte förstår sådant som är självklart för en själv, precis som man själv är nybörjare i många andra ämnen som man inte behärskar.

Efter skruvandet fortsatte jag med att ta hand om paprika och tomater. Den paprika som jag torkat med skalen på fick bli till paprikapulver. Paprikan ska vara så torr så att det låter som plastbitar lär man rör runt i det man torkat. De paprikabitar som jag brände bort skalet fån igår och som hade torkat under natten var tillräckligt torra för fortsatt behandling. Jag brukar skålla den torkade tomaten och paprikan som jag ska göra pasta av innan jag sätter det i mixern tillsammans med olja. Om jag bara skulle ta tomaterna eller paprikan torr, så skulle oljan inte emulgera tillsammans med fruktköttet, och resultatet skulle bli grynigt, istället för smetigt. Jag fryser sedan in smeten i små burkar som jag sedan använder som smaksättare till grytor och såser. I år fick jag ihop 19 smakbomber a paprika och 28 av tomat.

Foderdeg och pizzadeg

Jag hade redan innan jag gick upp bestämt mig för att börja tidigt – oavsett vädret. Om gässen kunde vara ute så kunde jag. Eftersom binas överlevnad är lite av en prioritet tillverkade jag hållare för foderdegen, som i princip är en sockerdeg. När det är lite kallare så har bina svårt att dunsta bort vattnet i sockerlagen om temperaturen är för låg. Det kan medföra att det blir fuktigt i kupan, vilket i sin tur kan bidra med oönskade problem. Därför har jag övergått till att mata bina med foderdeg som en sista förberedelse inför vintern. Sockermassan har ganska hög viskositet, men skulle jag bara lägga den i botten av kupan skulle den rinna ut. Eftersom jag har en topplistkupa i ganska unikt utförande, så finns det inte så många färdiga lösningar att köpa. Istället får jag efter eget huvud försöka komma fram till vad som kan funka för mig och mina bin. Nu kan jag fylla på med deg utan att behöva släppa ut allt för mycket värme från den varma sidan av kupan. Det dröjde inte många minuter innan bina uppskattade den nya uppfinningen.

Efter att jag tillgodosett binas behov började jag med att förbereda middagen. De körsbärstomater som jag skållade igår tog jag ut ur kylen och satte på spisen tillsammans med lite av de sista örterna för säsongen samt lite salt och vitlök. Därefter gjorde jag i ordning pizzadegen som jag ställde i kylen för jäsning till kvällen.

Arbetet i köket fortgick med att fermentera grön paprika och chili i saltlag. Den röda chilin fick ligga någon timme i saltlag för att sedan hamna i kallröken. Jag tänkte att jag skulle fermentera de gröna tomaterna nästa helg så att jag kan avsluta årets skörd.

På sena eftermiddagen fick jag göra en paus i mitt “nödvändiga” för att ta hand om fodring och skadedjurssäkring av diverse plantor.

Eftersom det fortfarande fanns en hel del mogna paprikor kvar i skottkärran från förra helgen så tog jag hand om de sista genom att bränna av skalet och sedan antingen torka eller strimla och frysa allt. Det kommer bli användbart till höstens och vinterns alla grytor. Tomaterna som stått och puttrat på spisen hela dagen blev till en riktigt bra pizzasås. Nu ska jag bara frysa in det som jag inte använder till kvällens pizza.

Bilder istället för ord

Idag har det varit helt galet med olika sylsslor i kombination med viljor. -Både mina och andras. Jag har försökt koncentrera mig på att ta hand om skörden samtidigt som vi haft besök av svärfar tillsammans med bihang för att skruva ihop lite RC-bil. Samtidigt har jag bakat bröd, successivt hållit undan i köket, och gjort allt det där andra som jag i huvudet hade planerat så bra, utan att ta i beräkningen att jag kanske borde vara lite trevlig och ungås. Nu försöker jag skriva några rader i bloggen, men inser att bilderna bättre kommer kunna förmedla det jag vill ha sagt.

Skörd, bä-bo och vägarbete

Eftersom jag visste att jag skulle ha fullt upp från morgon till kväll, passade jag på att börja med att skörda. Efter att de sista körsbärstomaterna som var värda att ta vara på var plockade gav jag mig i kast med att tvätta skottkärrorna som normalt används till stallet. Först tänkte jag att det var lite hybris att ta en hel skottkärra för potatisen, men det visade sig vara bra beräknat. Efter att jag plockat potatis för mos, kok och ugn gick jag upp i växthuset för att plocka paprika. Jag lämnade faktiskt några gröna i hopp om att de ska hinna mogna. Hur som helst passar det bäst att de får sitta på kvisten tills man vill använda dem. Då blir det som färskast. Imorgon ska jag försöka ta hand om skörden.

Efter skörden åkte jag upp till platsen som ska bli vindskydd för gästfåren. Det fanns några slånbärsrötter och ris som behövde tas bort, och som jag vid ett svagt ögon blick var villig att gräva bort. Jag ser det lite som en investering. J kommer säkert kunna hjälpa min fru med någonting då jag inte kan. Dessutom är det en fröjd att hjälpa någon som inte räds för att hålla i en cirkelsåg eller spetta och slå ner stolpar i marken. Jag blev faktiskt riktigt imponerad över de stolpar som hon fått ner i marken – spikrakt och lodrätt! När jag plockat bort rötterna anslöt J, och vi borrade de resterande hålen för att kunna få vindskyddet säkrat i marken. Vi får se om Bäbo blir ett passande namn, och om min flru kan bränna en skylt i samma anda som till Kackelbo och resten av byggnaderna på gården.

Efter att jag hjälpt till med håltagningen anslöt J:s pappa som förproducerat väggarna till vindskyddet – tänk vad bra att omge sig med hjälpsamma människor! När vi väl jämnat av marken med 0-32 där vindskyddet ska stå, tog jag tag i vägen längs med ängshagen. Efter att ha grävt bort den värsta geggamojan kunde jag jämna till och fylla på med bärlager. Det kommer förmodligen behövas lite till material innan det blir perfekt, men nu behöver man i alla fall inte fastna när man ska utfordra hästarna.

Bisysslor

Lika snabbt som dagarna försvinner tycks växling från vardag till helg, och åter vardag ske. Det är inte mycket man hinner med när man kommer hem från jobbet. Nu till helgen utlovas det soligt, så det blir väl att passa på med att skrota utomhus från morgon till kväll. Planen är att få ut lite bärlager på vägen ut i ängshagarna som mer och mer övergår i lera med allt djupare spår efter tuk-tuken.

Jag har börjat förbereda bikuporna inför vintern. Den här gången tänkte jag att det skulle gå bättre än för två år sedan. Då hade de förmodligen för lite mat, och bottenventilationen gjorde nog att det blev för kallt. Nu har jag skapat inlägg som jag kan plocka bort till våren igen. I nästa vecka ska jag byta ut sockervatten mot foderdeg så att de inte behöver jobba så hårt med avdunstningen som tar energi och kan skapa fuktproblem. Jag välkomnar helgen med förhoppning om att jag ska kunna beta av mycket av det som måste göras inför vintern.

Ljus i mörkret

Nu hinner man knappt komma hem förrän mörkret lägger sig. Jag har dock under veckan hunnit med en hel del. Taktiken har varit att göra någonting litet varje dag.

På måndagen hjälpte jag J med att gjuta stolpar till hennes fårhage som hon ska ha hos oss. Det är perfekt för oss som inte riktigt har tid med flerdjur, men samtidigt vill kunna hålla ogräset kort. Tanken är att fåren ska hålla till i dungen mellan ängshagarna under vintern, och på våren ska kunna gå i ängshagarna, för att senare under sommaren beta i andra hagar som inte tillhör oss. J är en av stalltjejerna tillika granne och fårägare.

Tisdag, onsdag och torsdag ägnades åt till att färdigställa skogshagen och sätta upp grindar. Det är ganska många moment när man tänker efter, men vips så är man klar och undrar vad som egentligen var så besvärligt.

Idag kunde jag hämta och sätta upp staketribborna till longeringsvolten. Efter att ha markerat och satt upp den övre ribban kunde jag med en mall enkelt få allt på exakt avstånd från varandra. Nu ska det läggas en bräda i nederkant för att göra en snygg övergång mellan gräs och sand samt kapa stolparna till samma längd ovanför den översta ribban. Jag känner mig ganska nöjd med att ha bytt ut staketet på lite mindre än två veckor från beslut att göra det till att det blivit gjort. Nu väntar jag bara på att få hjälp med att sätta upp belysningsstolpar och gräva fram el. Även om jag förmodligen skulle kunna göra det själv, så kan det vara skönt att få ett proffs som gör arbetet. Då vet jag att det blir lika bra som om jag själv skulle ha gjort det, fast mycket snabbare när väl grävmaskinist och elektriker behagar att sätta igång.

Nu ska jag börja laga plankstek med mos och grönsaker från egen odling och bearnaise på egna ägg.

Tomatskörd och småfix

Under veckan har jag inte hunnit med så mycket.

Jag har upptäckt att jag egentligen inte har några fritidsproblem. Och det beror inte på att jag planerat och organiserat allt så perfekt – utan för att jag helt enkelt inte har någon fri tid. All tid är redan uppbokad, om än på osynliga kalendrar.

Det kan vara hinken med hönsmat som väntar troget i hallen, katten som stolt dragit in en gåva från naturen, eller trehjulingen som bestämt sig för att ta semester från laddningen. Lägg till lite hästar, ankor, vattenbyten och kvällsmörker, och vips är dagen slut.

Mina egna små projekt – tomater som borde plockas, idéer som borde testas i verkstan – de får ofta maka på sig. Friheten byts mot “måsten”, och ibland känns det som att min egentid är lika svår att hitta som en brödlåda som faktiskt är stängd.

Men mitt i allt detta finns också värmen, gemenskapen och känslan av att livet är rikt, även om det ibland är schemalagt till bristningsgränsen. Och kanske är det just konsten att hitta glimtar av frihet i det ofria som gör vardagen levbar – att kunna le åt paradoxen att man kan vara både sysselsatt till bristningsgränsen och samtidigt längta efter att få “göra ingenting”.

Jag har i alla fall hunnit med den näst sista tomatskörden och tagit hand om dem efter bästa förmåga. Den här gången blev det lika mycket som de föregående tre skördarna. Först skållar jag jag tomaterna i cirka 5 minuter. Sedan får de svalna innan jag kan klämma ut fruktköttet och koka i några timmar på svag värme för att få den där goda smaken. Därefter fyller jag halvliterslådor som sedan placeras i frysen för senare användning.

När så äntligen fredagen kommer kan jag börja planera för helgens aktiviteter. Konstigt nog är mitt huvud tomt på idéer. En sak som jag ändå stört mig på är alla små slånbärsbuskar som börjar växa utanför den bortre sommarhagen. Det kanske lossnar om jag börjar med att göra något smått och enkelt?

Eftersom det är hästhelg, och en av min frus arbetskollegor sköter all matlagning har jag helt plötsligt blivit överflödig. Det är verkligen skönt! Är det så här en riktig helg känns?

Idag har jag kunnat spendera tid uppe vid RC-banan för att jämna till underlaget. Nu är det inte så många tillfällen kvar att köra på innan det blir för mörkt eller kallt. Lite glädjande är att min fru är den som drar. Vag lever länge på citat som – “Ska vi köra idag?” – “Idag var banan bra!” – “Nu börjar jag bli farlig!” – “Fan vilken bra bana vi har.” – “Idag var det riktigt kul att köra!”

Idag har jag spenderat lite tid uppe vid banan och gett den lite kärlek med paddan. Efter ett tag blir banan ganska gropig, och det är lätt att tappa markkontakt. Nu har jag jämnat till alla raksträckor så att man kan dra på lite. Underlaget blir bara bättre och bättre. Gruskornen från 0-8 blandas med leran och och blir slitstarkt och stabilt. Det är mycket jobb, men det känns helt okej att lägga ner lite tid på något som uppskattas av fler än mig.

Avslutar städhelgen

Efter att jag gett hästarna mat och släppt ut gässen tog jag tag i en av surdegarna som legat utanför verkstan. Tidigare i somras plockade jag ner delar av staketet för att komma åt och schakta bort stenar och jord som rasat ner vid kortsidan på ridbanan. Jag har hela tiden ursäktat mig med att jag varit tvungen att införskaffa en planka för att ersätta en trasig, så de har liksom blivit liggande. Det känns lite onödigt att bege sig till brädgården bara för att införskaffa en planka. Nu kunde jag inte hålla mig längre och klöv en bredare planka till rätt dimension. Jag hann nästan helt klart innan den första av blygsamma två skurar uppenbarade sig. Jag härdade ut och fick samtliga plankor på plats. Efter det flyttade jag ner allt i frysen till en av frysboxarna i garaget så att jag kunde börja avfrosta frysen uppe i huset.

Under tiden att det regnade passade jag på att bygga en uppsamlingslåda för alla kluttar som dagligen rensas från kattlådan. Eftersom påsen inte blir full på en tömning blir den ofta liggande på golvet och stör mitt ordningssinne. Lådan fungerar också som en bra trappa när katterna ska gå ut ur lådan.

Efter att jag byggt klart skitlådan tömde jag ut det vatten som handdukar och bunkar lyckats fånga upp av avfrostningsvattnet. Det översta facket hade helt täppts igen av is, så jag lät frysen stå ett tag till. Eftersom det hade hunnit torka upp passade jag på att klippa gräset. Den nya klipparen är sannerligen en riktig klippa! På ungefär 45 minuter hade jag klippt hela tomten, runt maskinhallen, utanför stallet och vid dammen. Tidigare har det tagit närmare två timmar att klippa. Dessvärre tar det fortfarande lika lång tid att trimma gräskanter som förr. Men jag har lärt mig att bara klippa så långt som en tank räcker, annars knäcker jag ryggen på mig. Jag hann iallafall trimma runt hela ridbana, vid Lilla Stonehenge och under svinstaketet längs framsidan. Under kommande vecka, om vädret och tiden tillåter, trimmar jag diken, slänter, vägen upp till växthuset, utanför fåglar och uppe vid RC-banan.

Ett tecken på att verkstan är behövd, är att den då och då behöver städas. Oftast är det lite bråttom så man hinner inte alltid plocka undan. Att det blir spå och skräp som hamnar på golvet är ofrånkomligt. Det tar ändå någon lite tid att blåsa bort damm från alla maskiner och bordsytor innan man kan sopa ihop allt och lägga i soptunnan. Nu är jag nästan klar med allt jag hade tänkt göra i helgen. – Jag väntar fortfarande på att frysen ska tina upp helt. Hur som helst tycker min klocka att jag inte behöver göra något mer idag.

Mikroklimatkatastrof

I måndags blev det inte så mycket aktivitet när jag kom hem. Under natten till måndag kände jag att någonting inte stod rätt till i kroppen. Jag låg mer eller mindre vaken från 3 på natten till klockan 6 på morgonen med smärtor i bröstet. Var det magknip eller något annat? Det blir väl bättre när jag börjar röra på mig. Till en början kändes allt bra, men när jag hade suttit en stund i bilen på väg till jobbet kände jag att vänsterarmen kändes tung och lite bortdomnad. Jag tog det säkra före det osäkra och åkte in till akuten, där jag skickades in till hjärtmottagningen. Efter blodprover och EKG blev jag friskförklarad och kunde åka därifrån. Vad det var är för mig lite oklart, men det kan ha varit någon muskelbristning, eller bara en kraftig muskelvärk från mitt arbete i hagen med spättning och klubbning av stolpar som gjorde sig påmind, eller så var det något jag hade ätit. Efter att ha vilat både måndag och tisdag kom jag hem och fick reda på att pumpen under växthuset jobbade frenetiskt. Det brukar betyda att vattnet tagit slut, men den här gången var det så att sektion 1 av bevattningssystemet hade låst sig i öppet läge, vilket hade resulterat i att tre av mina tomatlådor var dränkta med vatten med resultatet att vattnet tagit slut. Eftersom vattnet i vårt regnvattenmagasin också håller på att sina åkte jag ner till grannarna vid dammen och fyllde på två IBC-tankar som jag slangade över till magasinet under växthuset.

Idag har jag placerat ut extra tankar vid stallbyggnaden och på andra sidan av maskinhallen för att säkra vattenförsörjningen för den här säsongen. Jag ersatte stuprören med flexibla rör så att det blir lättare att få till det när man ska leda in vattnet i tankarna. Idag har det regnat ordentligt – tack och lov.

När man behöver lösa akuta saker blir rutiner som att laga mat lidande. Med pannlampa i mörkret har jag samlat ihop grönsaker till kvällens middag. I helgen är jag gräsänkling, och då ska jag försöka få en hel del gjort.