



Igår kunde vi för första gången skörda sparris så att det räckte som sidorätt till middagen. Det har varit en lång väntan på utdelning. Det var en intensiv smak, och en konsistens som man bara kan drömma om. Nu kommer det ta emot att köpa sparris i affären. Myntan växer som ogräs och vi får jobba hårt med att laga och dricka mojitos om vi vill hålla jämna steg med växtkraften. Referensplantan i växthuset är mer eller mindre återställd nu.


I veckan så har jag spenderat en del tid åt att få till klimatet i det stora växthuset. Jag har installerat en ny fläkt och ersatt den gamla termometern med en som jag hoppas ska vara mer pålitlig. Den förra kunde helt plötsligt sluta leverera information, och det kan vara förödande om temperaturen stiger utan att luckor och fläkt vet om att de ska jobba.





Idag har jag mest hållit till i och runt lilla växthuset. Äntligen har jag fått automatbevattning ordnad till basilikan och de kärl som ska hålla sallad och rädisor som jag har en förmåga att glömma bort.



Jag satte upp en slangvinda i växthuset. Just nu funkar det att linda upp slangen manuellt vid vattenutkastet, men när tomatplantorna växer till sig brukar det bli lite besvärligt. Ett I-landsproblem, men jag bor i ett sådant land, och jag ser det som ett problem. För att inte störa ordningen i övrigt satte jag fart tillförselslangen med clips som jag tillverkade av rostfri svetstråd.














För att hitta en plats för alla krasseplantor som jag drivit upp kom jag på att jag kunde använda ridbanans åskådarbänk som plattform för fem blomlådor. Efter att ha använt såg och spikpistol hade jag fem ramar som jag kunde olja in och klä med duk för att täppa till glappet mellan betongfundamentet och ramen. Efter att jag fyllt på med jord insåg jag att jag behövde trimma gräset för att det skulle se bra ut. Jag passade på att byta ut jorden i blomlådorna nere vid stallet när jag ändå hade fyrhjulingen framme. Den gamla jorden hamnade på den nya komposthögen och gräsklippet gick till hönsen.