Category Archives: Daidalos

Kristallsjukan

Jag hade kristallsjukan första gången för cirka åtta år sedan. Sedan dess har det varit ok med undantag för enstaka tillfällen då jag haft känningar som gått över lika snabbt som de uppkommit. Men i måndags slog det slint i båggångarna och hela omgivningen snurrade. Jag var hemma både måndag och tisdag. På onsdag kunde jag börja jobba igen även om det var lite tröttsamt. Sedan har jag gradvis blivit bättre och idag har jag nästan inte alls känt av någon yrsel. Igår ägnade jag nästan hela dagen åt att städa huset för att göra det lite fint inför det besök vi fick på kvällen. Det var gamla bekanta från 30 år tillbaka i tiden och klockan hann bli fyra på morgonen innan vi kom i säng. Jag steg upp runt åtta, men kom inte igång med någonting förrän klockan elva. Då började jag med att täcka vitlökslandet med hö för att skydda mot den stränga vintern. Det har redan kommit lite lätt snö och det har börjat frysa till ordentlig. Mitt i mitt kärrande blev jag avbruten av min fru som hade problem med gasvajern på fyrhjulingen. Efter någon kvarts felsökande hittade jag problemet som berodde på vatten som hade kommit in i gasreglaget vid förgasaren och frusit.

Efter att jag löst gasproblemet fortsatte jag med att täcka vitlökslandet med hö. Därefter tog jag in de sista två pumparna från trädgårdsdammen respektive regnvattenmagasinet för att tömma dem på vatten och rädda undan dessa från att gå sönder i vinter. Jag gjorde rent vattenfiltret till dammen när jag ändå höll på. Det är alltid kul att slaska med vatten när det är minusgrader i luften.

Jag har haft lite diskussioner med flygplatsen om att få flyga min drönare. Det har visat sig att man ändrat reglerna till en maxvikt på 7 kg utan att behöva söka tillstånd från flygledningen. Nu vill man att jag ska utrusta min drönare med en transponder för att kunna synas i samma varningssystem som flygplanen använder sig av för att hålla reda på varandra i lufthavet. Idag testade jag att strömsätta och konfigurera transpondern. Det lutar åt att jag måste göra om kåpan igen, men det får bli i nästa vecka.

De sista tomaterna som eftermognat sjunger på sista versen och nu är skördefesten över för 2023.

Lull-lull och skydd till Daidalos

Idag har jag gjort klart det sista på Daidalos. En skyddskåpa till stömförsörjningsdäcket och en kåpa på ovansidan. Jag använde CNC-fräsen till att skära ut konturerna till träformerna som sedan användes till vakuumforminingen av kåporna. Jag är inte helt nöjd, men det finns alltid tid att göra allt bättre vid ett senare tillfälle om lusten faller in.

Att få på kåporna och gömma allt kablage gör att allt känns mer förtroendeingivande och proffsigt. GPS-en fick sin egna lilla urgröpning. Jag vågar inte riktigt sätta den under skalet och äventyra kvalitén på satellitmottagningen. Jag satte kabelstrumpor runt mottagarantennernas kablar för att skydda mot slitage mellan kåpa och plattan.

Jag är inte riktigt nöjd med kåpan på ovansidan. Jag hade en idé om att statuslampan skulle kunna synas 360 grader runt om drönaren, och gjorde en liten bubbla på ovansidan. Den fungerar, men den blev sannerligen inte snygg! Sedan kan man diskutera om valet av grafitgrått var rätt, eller om jag ska välja någon annan klarare färg.

Den sista nöten att knäcka var hur jag skulle fästa kåpan på ovansidan i drönaren. Efter mycket velande skrev jag ut 6 stycken fästen för att hålla kåpan på plats.

Nu är Daidalos helt klar, och nu äntligen kan jag ta mig an nya utmaningar och projekt!

Daidalos lyfter tungt

Gårdagen ägnades åt att försöka koppla in ett servo som ska ingå i släppanordningen till Daidalos. Hur jag än försökte så fick jag inte ut rätt signal ur porten på styrsystemet. På sin höjd fick jag fram en hackig sinusvåg som bara var störningar. Till slut testade jag att lägga signalen även på port två, och då började det hända saker. Det visade sig efter mycket undersökande att den första porten inte var port 1 utan en helt annan port. Idag fortsatte jag med arbetet och monterade släppanordningen och servot under batterihållaren. Jag var tvungen att förstärka infästningen med extra brickor. Batterierna väger redan drygt 5 kilo och ska drönaren kunna lyfta några kilo måste kolfiberplattan klara av att hålla emot. Jag passade på att leda om och bunta ihop lite kablar för att få ordning och reda. Min son kom förbi lagom till att det började närma sig en testflygning med last. Först testade vi att servot orkade öppna med lasten. Det är väl lita ansträngt att öppna vid 5 kilo, men det är inga större problem och kravet är satt till 3 kilo. Nu var det tid att testa om drönaren verkligen orkade att lyfta 5 kilo. Med en vattenfylld 5-litersdunk fastkopplad i lastöglan började så testflygningen.

Efter det lyckade försöket ställde jag undan Daidalos för dagen och koncentrerade mig istället på att rensa bort tomatplantor och ta hand om vitlöken som hängt på tork. Jag var bara tvungen att plocka de sista gröna tomaterna innan sekatören fick börja arbeta. Det blev en hel stor balja med tomater. Jag får väl göra lite marmelad och kanske salsa verde av det. Alla buskar och resterande tomater fick kärras upp till hönsen i tre omgångar.

Sjukvecka

Sedan förra helgen, då jag för övrigt inte okade skriva så mycket i bloggen, har jag varit förkyld. Jag kände redan på lördagen att någonting var på gång, men det var först på söndagen som jag insåg att jag skulle behöva vara hemma på måndag. Det blev inte bara måndagen visade det sig. Vi hann i alla fall med att slakta sju stycken kalkoner och jag hann med att plocka upp potatis och morötter samt äta den sista jordgubben innan orken satte stopp för fortsatta aktiviteter. Till och med potatisgrepen gav upp.

På onsdag var jag fortfarande synligt förkyld och det var inte riktigt läge att åka ut och smitta ner mina medarbetare, så jag kraftsamlade för att försöka få upp Daidalos i luften. Vis av kraschen under jungfrufärden tidigare i år så monterade jag på extra långa stöd för att undvika samma misstag.

Orsaken till att drönaren kraschade första gången berodde på obalans och en kraftig självsvängning, och ett tag var jag inne på att motorer, propellrar och ram inte passade i kombination. En annan orsak skulle kunna vara att kameran hamnade i självsvängning på grund av för klen upphängning, eller att sensorerna var felkalibrerade eller helt ur funktion, men allt det visade sig vara fel. Det visade sig vara de parametervärden som reglerar motorerna var fabriksinställda på en mycket mindre drönare och helt enkelt överkompenserade alla rörelser. Vid sista försöket igår hade jag fått ordning på självsvängningarna, men den höll inte positionen och vid en allt för kraftig landning sprack upphängningen till batteripacken som väger lite över 5 kilo. Jag fick tillverka en ny batterihållare i metall istället. Till min glädje upptäckte jag att vid något tillfälle så hade GPS-pucken med den inbyggda kompassen vridit sig, vilket skulle kunna förklara avdriften. Efter att ha monterat fast den nya batterihållaren och fixerat GPS-kuppen i rätt riktning kunde jag äntligen göra den första lyckade flygturen.

Drönarbygge

Idag har jag återupptagit byggandet av Daidalos. Då jag fått ett uppdrag att bygga och manövrera en drönare som ska kunna lyfta minst tre kilo, stannade jag på hemmaplan för att forttsätta där jag slutade. Då det är ganska stora strömmar som ska distribueras ut till alla motorer litar jag inte riktigt på den färdiga kopplingslåda jag beställde från Internet. Kopparbanorna ser ut att kunna brännas av och lödpunkterna var i minsta laget. Nu har jag tillverkat två kopplingsboxar av 3D-printad plast och några kopparblock som perforerats med hål där kablar och lödtenn ska petas in. Koppar är lite speciellt att arbeta med märkte jag. Materialet smälter lätt till klumpar om man arbetar med för höga varvtal eller misslyckas med att få bort spånorna från ämnet när man borrar eller fräser. Ett av hålen blev lite för stort efter att borrstålet gick av. Det är ingenting som man kommer märka när hålet fylls med lödtenn. Passformen på lådorna blev i det närmaste perfekt. Helgen blir det mindre arbete med drönaren och mer med att bygga en pergola utanför växthuset.

Pilligt med Daidalos

Idag har jag mestadels hållit på med att bygga på drönaren. Jag är lite skeptisk till den kopplingsbox som jag köpt. Jag vet inte om kablarna till motorn är överdimensionerade, eller om kopplingsboxen är lite underdimensionerad. Det känns som att kopparbanorna är lite klena för att kunna leverera den ström som behövs för att driva motorerna med full kraft. Det blev dessutom ganska pilligt att få ihop det hela. Jag funderar på att göra mina egna termineringsblock i koppar eller aluminium för att vara helt säker. Signalkablarna är förmodligen en aning för korta och kommer behöva förlängas. Jag känner att jag inte får ha för bråttom att få allt färdigt. Det skulle vara ganska nedslående om drönaren havererade 10 meter upp i luften för att strömförsörjningen är undermålig eller att en kontakt släpper för att kablarna är för tight spända. En annan sak som jag upptäckte var att man inte ägnat så mycket tid till att underlätta säkra kabeldragningar. Jag fick sätta krympslang som extra skydd mellan kablarna som går ut ur armarna och genom den relativt vassa kolfiberplattan. Det var sol på förmiddagen och snö på eftermiddagen. Det kändes inte alls motiverande att gå från verkstan upp till huset i snöyran.

Ett första drönaruppdrag

Sedan början av förra helgen har det varit sparsamt med inlägg på bloggen. Förra söndagen hann jag inte skriva något, och i veckan är man inte så inspirerad att skriva. Förutom att jag dagligen varit uppe i Pelargonrummet för att vattna och pyssla om plantorna har jag förberett tillökning genom ännu mer sådd. Koriander, basilika, sallat, lök, jordgubbar och två olika sorters äpplen. Vi får se hur det blir med äppelplantorna. Det kanske behövs något speciellt handlag för att få dem att gro och trivas, men en förutsättning är väl ändå att de kommer i joden och får lite vatten.

Merparten av paprikaplantorna har planterats om, fått gödsel och flyttats ut ur frökuvösen för att få underbevattning i svalare temperatur. Pelargonerna blir långsamt fler och nu återstår endast några enstaka frön som inte grott. En handfull pelargoner har tynat bort trots lagom vattning och kär omvårdnad. Förra året överlevde samtliga plantor där fröna grott, men det kanske var en mindre känslig sort.

Förra helgen avslutades med plogning och sedan dess har det både töat och fryst om vart annat. Igår fick jag mitt första drönaruppdrag i syfte att underlätta ett bygglov. Uppdraget var att ta några bilder på en gård med lite byggnader på olika höjd och i olika vinklar. Det tog kanske en kvart att utföra uppdraget men det blåste svagt och var någon minusgrad, så jag hann bli rejält kall. Åh vad jag längtar efter lite värme! Hela kroppen kändes som en isklump när jag äntligen fick sätta mig i bilen för att åka till mitt ordinarie jobb. Idag har jag kluvit lite ved, vistats uppe i Pelargonrummet och byggt lite på Daidalos. Nu sitter motorerna på sina respektive armar och nu ska allt kopplas ihop. Det är en duktig härva med kablar som ska lödas och dras till rätt ställe. Det är nu det jobbiga i projektet har börjat!

Morötter

Nu behövs det morötter mer än någonsin under hela året! Under veckorna blir det bara förvärvsarbete och under helgerna kräver arbetsviljan att det är bra väder. Den senaste tiden har jag dock märkt att allt inte är så nattsvart. Viljan att sätta igång med något när man kommer hem från jobbet blir allt lättare. Idag klädde jag på mig röjsågen och fortsatte slånbärsbekämpningen när jag kom hem från jobbet. Jag höll på en bra bit efter att mörkret hade lagt sig. Beväpnad med pannlampa och tjocka handskar avlägsnade jag den ena buske efter den andra, och nu ligger det ett antal högar utefter vägkanten. Min förhoppning är att jag ska kunna få hjälp i helgen med att forsla bort högarna. Man vet dock aldrig, och jag har ställt in mig på att slutföra arhetet med eller utan hjälp från grannen.

Imorgon ska jag försöka köra lite skräp till tippen, köra in hö till hö-hörnan inne i maskinhallen och hämta lite gamla plankor och vagnshjul som jag fått vittring på. Vi får se vad jag kommer få för användning av materialet framöver. Motorerna till drönaren kom idag. De har varit på väg hela veckan, men Postnord är som de är med sina logistikproblem. Normalt gör jag inte reklam, eller nämner någon vid namn, men i detta fall är det motiverat. Vi får se om jag bygger lite på drönaren, eller om det får vänta. Nu har jag i princip alla komponenter som behövs för att få upp den i luften, det enda som återstår är motivation.

ABS, TRK, PPK, GCP, Morötter, Choklad och död.

Den här veckan har passerat obemärkt med mycket fokus på drönare i både praktik och teori. Halva veckan gick åt till att designa och skriva ut plastdetaljer i ABS till Daidalos landningsställ som ska kunna fällas upp för att inte skymma kameravyn när man panorerar. Vidare har jag trillat långt ner i kunskapens kaninhål för att lära mig mer om fotogrammetri. Kruxet är att få en så exakt modell av verkligheten för att sedan kunna mäta i modellen. Jag har pratat med två företag som håller på med anläggning där det är intressant att få fram modeller av en arbetsplats för att enkelt kunna mäta volymer, avstånd, höjdskillnader och ytor. Jag har även pratat med en byggnadsantikvarie som tyckte att det skulle vara intressant att titta närmare på fotogrammetri för att skapa 3D-modeller av byggnader och platser. För att få en modell som motsvarar verkligheten finns det en hel del att tänka på, och teorin bakom kräver att man förstår och behärskar en hel del tekniker och processer för att det ska bli riktigt bra. Det är helt klart någonting som jag skulle kunna tänka mig att arbeta med som komplement till min nuvarande verksamhet som i dagsläget är ganska stillasittande.

Morötterna verkar fortsätta växa trots att de sedan länge skördats. Jag kommer inte ihåg att morötterna var så stora, eller att de hade förgreningar på roten. Purjolöken verkar tåla vintern ganska bra och har vuxit sig större än för någon månad sedan. Perfekt att hämta en purjolök när det behövs.

Igår fick jag ett vadderat kuvert innehållande choklad från ”K”. Jag har redan snaskat i mig ett antal praliner för att motverka mörkrets negativa effekter.

Idag var det hönsslakt här på gården. Jag tog mest hand om att organisera och försöka hålla undan vid varje station i hanteringen. Vatten ska värmas, rensbord ska tas fram och käls i plast, slaktrester och fjädrar ska samlas in och bortskaffas. Det blev totalt 13 höns och tuppar som fick sätta livet till. Nu får vi hoppas att det blir lite lugnare uppe i lilla Spanien där det bitvis har varit slagsmål med både blodvite och död som följd.

Långsamt

Veckan har flutit fram i sakta mak med tre dagar hemma mellan soffan och skrivbordet med efterföljande två dagar med arbetsträning. Igår fick jag ett litet återfall mot rödvinshållet vid blåstömning, men idag har det gått åt rätt håll igen. Jag tror att min iver att försöka få kameran på drönaren att fungera tillsammans med de delarna jag fick hem med posten igår gjorde sitt med mitt hälsotillstånd då jag stod hukad långa stunder. Jag fick först inte kameran att fungera, men till slut hittade jag vad som var problem efter att spenderat en hel del tid på dåliga tips från medelålders män som killgissar på internet och leder en in på fel spår.

Idag har jag passat på att städa lite uppe i HQ och laddat lite småbatterier i väntan på de stora ska komma till drönarbygget. Dessvärre ser det ut som att de batterier som jag beställt är slut trots positivt lagersaldo på den internetshop som jag beställt ifrån. Motorerna verkar också låta vänta på sig och jag kan inte annat göra än att ge mig till tåls.

Idag har det varit fullt hus och jag har inte behövt lyfta ett finger. Det var lite det som var syftet med att bjuda hit ungdomarna som har städat ankgård och andra gårdssysslor som annars jag hade fått göra. Jag har inte ens fått hålla i en kniv eller bära ut tunga tallrikar till matbordet.