Category Archives: Gårdsterapi

Inläggning denna vecka

Den här veckan har varit lite speciell. Min fru har äntligen fått till en operation på ett av sina två obrukbara knän. På måndag var det inläggning och på tisdagen skedde operationen. Allt gick bra till skillnad från andra “specialoperationer”. Nu har hon fått tillbringa några dagar på rehabilitering och kommer hem imorgon. Jag har mellan besök och arbetsliv passat på att spendera lite tid i köket. Först ut var att bre fröbröd, vakuumförpacka och frysa in för senare förtäring.

Nästa aktivitet var att ta hand om de sista gröna tomaterna genom att laga lite chutney. Tre kvällar i rad har jag låtit blandningen koka upp och sedan gradvis reducera till den konsistens jag ville ha. På slutet delade jag upp blandningen i tre delar för att skapa tre olika styrkor med Habanero, Rocoto och Thunder mountain long horn chili som tongivare.

Eftersom min fru kommer hem imorgon och det har efterfrågats ett räcke att stödja sig på, om jag inte ska behöva använda lastmaskinen till att ta upp henne till huset det första jag gör, har jag tillverkat ett räcke som ska avlasta mig och hjälpa min fru upp och ner för första hindret till att ta sig in i värmen. Det blir säkert fler anpassningar som behöver göras, men det är i alla fall en bra början. Eventuellt behöver jag göra ett räcke på andra sidan, men jag avvaktar med den saken tills det utkristalliserar sig.

Eftersom jag hade skrivit upp en hel del på min lista över dagens aktiviteter och mycket har varit småsaker skriver jag inte så mycket om det. Värt att notera dock är att när jag skulle ta ner chutneyn i matkällaren så hade jordfelsbrytaren löst ut. Jag spenderade ganska mycket tid åt att felsöka tills jag tror att jag hittat felet. En mus har letat sig in i elcentralen. Förhoppningsvis räcker det med att avlägsna den så att problemet blir löst. Det visar sig imorgon när jag avverkar den punkten på min lista.

För att bryta av med “nice to have” från nödvändigheter satte jag upp kluddtavlan vid hö-hörnan. Det är ju lite olika bud från gång till annan hur mycket hö som ska vägas upp, och nu får vi tillfälligt hjälp från J med fåren, och då kan det vara bra att vi kan kommunicera ordentligt.

Idag har jag tagit hand om kyckling, kalkon och gås som har fått hängmöra sedan förra veckan. I år har vi hängmörat delar i mörningspåsar, vilket verkar har fungerat. När vi gjort försök att hänga hela fåglar har det börjat dofta allt annat än halon efter två tre dagar, men det här verkar ändå lovande. Jag var tvungen att komma på lite förkortningar för att slippa skriva så mycket. HMK för HänkgMörad Kyckling, HMG för MängMörad Gås och HMKK för HängMörad KalKon. Det gäller bara att se skillnad på klubba och bröst, men jag tror inte att det ska utgöra några problem. Nu har vi så att vi klarar oss ett antal söndagsmiddagar och högtidsdagar framöver.

Slakt

I måndags placerade jag den nya badbaljan inne hos ankorna och fyllde upp med regnvatten som vi för tillfället har hur mycket som helst av samtidigt som båda växthusen är nedstängda och inte behöver något. Resten av veckan fram till lördag förlöpte mestadels i soffan efter att ha kommit hem från arbetet.

På lördagen var det fågelslakt. Hela dagen var riktigt ruggig med en regndimma som aldrig ville ge sig. Jag stod i sista ledet och förpackade samt malde färs. Lår och vissa bröstfiléer vakuumförpackade jag i så kallade mörningspåsar. De ska se till så att fukt kommer ut, samtidigt som bakterier inte får fäste under de dygn som de hänger i kylskåpet och mörar till sig. Vi har tidigare gjort försök med att hänga hela fåglar, men jag tycker inte riktigt att det blir bra. Första året gick det ganska bra men förra året hann det mesta få en liten unken lukt, som inte retar aptiten i rätt riktning. Jag är en av de första på plats som får plocka fram allt som behövs. Skållningsbad, paraffinbad, plockmaskin, slakttratt och allt annats som behövs för ett snabbt och barmhärtigt avslut. Det brukar också vara jag som får städa undan då alla andra går upp i huset och umgås. Min dotter stod vid min sida och plockade undan så pass mycket att vi kunde lämna det som var kvar till nästa dag.

På morgonen idag tog jag det lite lugnt fram till klockan 9. Sedan skickade jag ett meddelande till min granne och frågade om jag kunde låna hans Bobcat med grävaggregat då jag behövde gräva en grop för alla fjädrar som vi plockat under lördagen. Min grävmaskin lyckas inte gräva så djupt som jag vill, och det går mycket fortare med en större maskin. Jag började plocka undan resten av attiraljerna från slakten och det dröjde inte länge förrän jag hörde en maskin komma in på gården. “Men jag kunde ju ha kommit och hämtat.” sa jag till grannen. “Ja, men jag tänkte att jag kunde hjälpa till lite. Var vill du ha gropen?”. “Nä men jag kan nog gräva själv, du ska inte behöva…och dessutom hade jag tänkt flytta på lite betongfundament till belysningen uppe vid RC-banan.”. Efter att gropen var grävd, och innan jag hunnit reflektera över vad värdefullt det är med hjälpsamma grannar, hade han flyttat fram fundamenten och övertygat mig om att vi skulle gräva ner dem i marknivå. Jag är så tacksam att själv få lite mer hjälp än jag förväntat mig.

Efter att jag lagt ner fjädrarna i gropen fyllde jag igen och plattade till marken med Lastman. Det gick ganska snabbt så jag fick tid över till att jämna till groparna uppe vid RC-banan. När jag ändå skulle köra in hö och hade pallgaffeln på plats bestämde jag mig för att placera ut, och gräva ner betongfundamenten som ska vara basplattor för de fackverksmaster jag tänker använda till belysningen för longeringsvolten och RC-banan. Jag har tröttnat lite på entreprenörer som väntar en vecka med att lämna offert och sedan inte hör av sig på en månad, så nu tar jag det i egna händer och gör jobbet själv istället. Det börjar ändå bli lite för kallt på kvällarna att stå och köra RC-bil. Min förhoppning hade varit att kunna köra några kvällar fram till vintern, men i och med att belysningen inte kunde komma upp i tid, så har jag helt plötsligt tid fram till våren att få det klart. Nu ska jag försöka hitta några master och gräva kabeldiken fram till växthuset, så det finns lite att pyssla med på kvällarna.

Mer skrivet än gjort

Ibland skriver jag ner färre saker på min att-göra-lista än vad jag faktiskt hinner med, men idag var det omvänt förhållande. Jag hann i och för sig med det viktigaste, men inte så mycket som jag hade hoppats på. Den rökta och torkade chilin malde jag ner till pulver. Det blev riktigt starkt. Det brände i munnen långt efter att smaken försvunnit. Med en knivsudd här och där kommer det att räcka länge.

Jag skulle bara plocka de sista paprikorna och tomaterna från växthuset innan hönsen flyttar upp från hönsgården till ett behagligare vinterklimat. Jag fick hämta två extra korgar och två skålar för att ta hand om alla kvarglömda frukter. Jag hade räknat med att den första stora korgen skulle fyllas till hälften, men ack så jag bedrog mig! Nu måste jag komma på vad jag ska göra med allt som jag inte kommer lyckas skänka bort. Det blir väl chutney, inlagd paprika och gröna tomater, en och annan tärnad och fryst grön paprika. Kanske även köttfärsfylld paprika, getostfyllda padrones och Salsa Verde av tomaterna.

Efter att den sista skörden var omhändertagen tog jag ut alla slangar och placerade in sittpinnar och reden för de fjäderburna gästerna. Det finns mycket gott kvar för hönsen att hitta, och om någon vecka eller två kommer allt att vara länsat i växthuset. I skrivande stund håller min fru och svärdotter på att sortera ut de höns som kommer till paradiset, och de som nästa helg förhoppningsvis kommer till himlen.

Det som sabbade hela min dagsplanering var Grimar som de senaste dagarna inte velat lägga i backen… eller rättare sagt – velat när man ska lägga in backen. Det tog ganska lång tid till att komma fram till att det var ett kombinationsproblem. Den knapp som talar om ifall Tuk-Tuken ska framåt eller bakåt hade slitits, och det var bara var tredje gång när man bytte läge på brytaren som signalen gick fram. Genom att löda om kablarna och vända på knappen löste jag det problemet. Men det visade sig inte vara så enkelt. Det var även glapp i kontakterna och en av kablarna hade nötts av. Jag jag sprejade lite 5-56 i kontakterna, men jag är rädd att jag kommer behöva löda ihop kablar istället för att ha kontakter som inte tål fukt.

Ett sista ryck?

Jag var igång relativt tidigt idag. Normalt brukar jag sitta om avnjuta en espresso för att samla mina tankar och planera dagen. Eftersom min fru har ryggskott fick jag ta ut hästar och gäss, och jag är inte riktigt den som slår mig till ro när jag väl börjat röra på mig.

Eftersom vädret var gynnsamt för att hämta lite PEM-rör till RC-banan från D, som annars tänkt lägga på den offentliga tippen, kände jag att jag var tvungen att hämta dem. Det visade sig vara bra mycket mer än vad jag trott. Det var så mycket så att jag inte fick med mig allt. Jag passade på att ta med mig kameran och lyckades fånga några motiv från upplaget med skrot och maskiner som inte längre används.

Väl hemma igen gick jag ut i verkstan om tillverkade märlor för att kunna hålla rören på plats. Det är perfekt som banmarkering, men de är ganska styva och behöver tämjas ordentligt. När väl alla banmarkeringarna var på plats blev det så mycket prydligare. Nu finns det en tydlig gräns mellan bana och terräng, och man behöver aldrig undra på vilken sida som man ska lägga löv, kottar eller kvistar på. Banan såg så inbjudande ut så jag var tvungen att köra lite på den.

Det blev faktisk en helt ny bana när man var tvungen att förhålla sig till kanterna på ett annat sätt än tidigare. Snart finns det inte några ofärdiga sträckor kvar. Det är tveksamt om jag kommer kunna göra någonting nästa vecka I vilket fall som helst måste jag förbereda en del andra saker på annat håll inför Kung Bores ankomst.

Utöver banarbete, som i allra högsta grad är frivilligt och självpåtaget, har jag även hunnit med att halma inne hos höns och ankor. Vidare har jag fordrat och vattnat hästarna, flyttat den röka chilin in i torken och bakat bröd. Just nu skriver jag på bloggen samtidigt som håller på med middagen som idag idag blir en gryta på husets anka, samt grönsaker tillsammans med potatismos – också det från egen skörd.

Skörd, bä-bo och vägarbete

Eftersom jag visste att jag skulle ha fullt upp från morgon till kväll, passade jag på att börja med att skörda. Efter att de sista körsbärstomaterna som var värda att ta vara på var plockade gav jag mig i kast med att tvätta skottkärrorna som normalt används till stallet. Först tänkte jag att det var lite hybris att ta en hel skottkärra för potatisen, men det visade sig vara bra beräknat. Efter att jag plockat potatis för mos, kok och ugn gick jag upp i växthuset för att plocka paprika. Jag lämnade faktiskt några gröna i hopp om att de ska hinna mogna. Hur som helst passar det bäst att de får sitta på kvisten tills man vill använda dem. Då blir det som färskast. Imorgon ska jag försöka ta hand om skörden.

Efter skörden åkte jag upp till platsen som ska bli vindskydd för gästfåren. Det fanns några slånbärsrötter och ris som behövde tas bort, och som jag vid ett svagt ögon blick var villig att gräva bort. Jag ser det lite som en investering. J kommer säkert kunna hjälpa min fru med någonting då jag inte kan. Dessutom är det en fröjd att hjälpa någon som inte räds för att hålla i en cirkelsåg eller spetta och slå ner stolpar i marken. Jag blev faktiskt riktigt imponerad över de stolpar som hon fått ner i marken – spikrakt och lodrätt! När jag plockat bort rötterna anslöt J, och vi borrade de resterande hålen för att kunna få vindskyddet säkrat i marken. Vi får se om Bäbo blir ett passande namn, och om min flru kan bränna en skylt i samma anda som till Kackelbo och resten av byggnaderna på gården.

Efter att jag hjälpt till med håltagningen anslöt J:s pappa som förproducerat väggarna till vindskyddet – tänk vad bra att omge sig med hjälpsamma människor! När vi väl jämnat av marken med 0-32 där vindskyddet ska stå, tog jag tag i vägen längs med ängshagen. Efter att ha grävt bort den värsta geggamojan kunde jag jämna till och fylla på med bärlager. Det kommer förmodligen behövas lite till material innan det blir perfekt, men nu behöver man i alla fall inte fastna när man ska utfordra hästarna.

Paus från måsten

Idag har jag mestadels ägnat mig åt avkopplande aktiviteter. För den sakens skull har de inte varit utan fysisk eller mental ansträngning. Först hjälpte jag hästtränarens son med att rikta en putter som blivit krökt när han snubblade över golfbagen. Olyckligt nog hade fästet till huvudet krökts så det behövde värmas och sedan försiktigt böjas tillbaka. Efter lite klurande använde jag laserpasset till att kontrollera att jag inte krökte tillbaka för mycket. Eftersom själva skaftet också var lite krökt inväntar jag instruktioner om vilken vinkel som skaftet ska limmas på huvudet. Nästa vecka då klubban kommer tillbaka till mig efter inspektion kan jag göra det sista finliret. Betalning för jobbet får väl bli någon procent av prispengarna från första internationella mästerskapen som pojken spelar hem.

Efter verkstadsarbetet gick jag upp till RC-banan för att sätta upp ett staket i första kurvan. Titt som tätt råkar man ta kurvan för brett och hamnar i ett träd eller sten om man har lite otur utöver att man inte kan köra. Jag försöker hela tiden återanvända material och samtidigt skapa lite vägkantskonst om det är möjligt. Eftersom jag fått lite impregnerade stumpar över från hagarna använde jag dem till att bygga ett staket som jag sedan skruvade fast en PEM-slang i däckhöjd så att man inte hakar i så lätt om man råkar stryka längs kanten. De olika längderna på stumparna blev ett ganska trevligt mönster, och av någon anledning tyckte jag att det skulle vara kul att sätta lite konst på någon eller fler av de längsta pålarna.

Jag vet inte vad det var som fick mig att komma på att göra en dödskalle-holk med två separata bostäder i. Förmodligen var det väl mitt sinne för funktion i kombination med estetik som slog in. Backen heter numera dödskallebacken – något som finns i alla samhällen där det finns barn och pulkor.

Precis när jag var klar med staketet i dödskallebacken fick jag meddelande om att kärrorna i stallet behövde tömmas. Eftersom jag använder gödsel till att förbättra jorden till nästa års odling kändes det inte så betungande.

En sak som jag gått och funderat över ett tag, är hur jag ska kunna få banan att bli mer så att den ser färdig och välskött ut. Det som hela tiden har gjort att det ser lite taffligt ut är att longervolten som hela RC-banan är byggd runt inte ser så värst trevlig ut. Stolparna är lite sneda och tråden ser lite provisorisk ut. Med ett riktigt staket runt volten tror jag att det skulle kunna se både trevligt och bra ut. Om jag dessutom sneddar av i hörnen får RC-banan mer plats och hästarna kan inte ställa sig i ett hörn heller. Efter att ha placerat ut hörnstolparna och kryssmätt kunde jag konstatera att longervolten inte varit så fyrkantig tidigare. Nu blir det faktiskt mer plats åt att bredda RC-banan på sina håll. Förhoppningsvis kommer jag kunna börja borra hål i veckan som kommer, och kanske gjuta nästa helg. Förmodligen är det lite optimistisk, men man måste ju ha siktet inställt på något.

Försöker göra något för mig själv

För en utomstående så kanske min tillvaro ter sig som idyllisk, men frågan är vem som skulle vilja lägga ner lita mycket jobb för att nå den där “perfekta” tillvaron. Att komma hem varje kväll och först behöva ta hand om det nödvändiga innan man kan göra något som man planerat tär på krafterna ibland. Varje eftermiddag funderar man på vad man ska äta till middag, och vad det finns tid till att spendera i köket. Jag älskar att laga mat, speciellt med sådant jag plockar från egen odling, men det är inte riktigt samma sak om det inte riktigt finns tid.

Mycket tid och ork går åt till att renovera skogshagen. Stolpar ska gjutas och bytas ut, stockar ska forslas bort och grenar ska tas om hand. Jag vet att jag kommer att bli klar, men det känns ganska tungt just nu. Varje timme spenderad i hagen i vackert väder skulle ha kunnat spenderas bättre på något roligare. Kanske skulle man ha kunnat rensa ogräs, städat huset, bakat bröd, eller något annat meningsfullt. Jag vet att jag kommer att komma ur denna svacka, men vägen dit kan kännas lite jobbig emellanåt.

Jag försöker emellanåt ta en paus och skapa något som förenklar eller förgyller tillvaron, som en hållare för att kunna bära upp RC-bilar och kontroller till RC-banan under vår dagliga körning, eller skapa trivsel utefter banan. Min fru som ser att jag inte mår toppen brukar påminna mig om att – “allt du ser här på gården är något som du har skapat”. Det hjälper till – alla dagar i veckan!

Paus i alla måsten

Den här helgen har jag försökt balansera alla måsten mot sådant som jag tycker är rogivande. På fredagen tog jag hand om den andra tomatskörden av körsbärstomater och bifftomater. Körsbörstomaterna torkar jag och bifftomaterna blir sås. Nu blev det 15 lådor med tomatsås och 5 hyllplan med torkade tomater. Efter att jag tagit hand om tomaterna som jag skållade och kokade i fredags och paketerade på lördag morgon gick jag ut i skogen och försökte kombinera nytta med nöje. Det finns ett parti på banan som är ganska tuff för bilarna när de skrapar mot stenarna som kryper upp från underlaget. Nu tänkte jag att jag skulle försöka med flis som underlag på sträckan i fråga. Det kommer säkert att blanda sig med underlaget och bli till jord vad det lider, men det är ändå värt ett försök. Nu ska jag bara “rama” in själva vägsträckan med något.

Eftersom vi var bortbjudna på middag avrundade jag mitt nyttonöje för dagen med att plocka lite svamp som jag sett utefter skogshagen när jag samlat in grenar till flisningen.

Idag har jag i huvudsak varit uppe vid RC-banan och skapat lite trevnad i form utav en odlingsbänk vid den bortre kurvan. Planen är att ta sticklingar av lavendel och sätta ner i jorden, eller varför inte morötter eller potatis? Det kan bli ett fint inslag utefter banan. Jag använde gamla hagstolpar och stockar som jag samlat på mig när jag renoverat och röjt i skogshagen. Det känns inte som slöseri när man kan återanvända material till någonting som hade varit rätt onödigt med tanke på hur världen ser ut i övrigt med allt slit och släng. Nu målade jag med slipersolja istället för faluröd. Jag tänkte att det skulle framhäva lavendeln bättre än med rödfärg. Insidan klädde jag med dammpast så att det förhoppningsvis håller i några år.

Nu saknas det bara ett snyggt staket till löslongeringsvolten så att det kan se lite ordnat ut. MEn först ska skogshagen göras färdig innan jag ger mig i kast med den saken.

I övrigt har jag hunnit med att skörda lite potatis, väga in stolpar som ska gjutas, göra en ramp till gåsungarna i Annexet och putsa ängshagen.

Urvattnad ork

Just nu känns det lite jobbigt. Först jobbar man hela dagen och sedan när man kommer hem så är det alltid någonting som behöver fixas innan man kan ägna sig åt det man vill. Allt från stängsel som behöver lagas till vatten som tar slut. En liten tröst är väl att man då och då kan skänka några minuter åt att fotografera. Nu börjar dimman komma på morgonen, och nya landskap träder fram. Även när det regnar är ljuset fortfarande ganska tacksamt beroende på vilket motiv man väljer.

Min fru byter ut en häst mellan sig och sin hästkompanjon varje gång hovslagaren är här. Eftersom sommarhagen är ny för hästen som byttes ut så var det tydligen inte alldeles självklart var gränsen gick. Trådarna smälter i visst ljus in med omgivningen. Detta har nu hänt två gånger under veckan. JAg hoppas att jag inte ska behöva laga staketet varje dag.

Igår hade vattnet under växthuset tagit slut och jag var tvungen att ägna kvällen åt vattenrockad mellan tankarna. Idag hade hästen gått genom stängslet igen och trehjulingen hade slutat fungera. Tur i oturen så var det bara säkringen som hade gått. Jag har ännu inte undersök varför, men förhoppningsvis händer det inte igen.

Efter mina måsten gick jag upp med sockervatten till bina och kunde konstatera att de fortfarande lever. Det ena samhället verkar vara starkare och har hunnit påbörja sin sjunde kaka, medan det andra bara är på sex kakor. Just nu är det inte mycket aktivitet beroende på utebliven värme, men förhoppningsvis kan de få några veckor till innan det blir dags för invintring.

Jag passade på att plocka tomater och chili. Det blev ännu fler tomater denna gång än förra, och då har jag inte plockat alla. Det kommer nog bli minst två skördar till i samma storlek innan vi kan summera den här skördesäsongen. Chilin mognar i sakta mak, men jag är inte direkt orolig att frukterna inte ska hinna mogna eftersom de kommer att flyttas ut i orangeriet när temperaturen kryper ner mot nollan nattetid.

Handik….nej funktionsvariationsanpassning

Idag var jag uppe och kollade till bina för första gången på 14 dagar och passade på att ge lite sockerlag för att hjälpa till inför invintringen. De flesta ogräsblommorna har blommat ut och snart är det bara ljung kvar. De bygger vaxkakor för fullt, och det ser riktigt bra ut i en lekmans ögon. De verkar ha fattat hur man bygger i alla fall.

Innan jag begav mig ut för att borra fler hål i skogshagen gjorde jag ett litet verktygs-kit med alla de nycklar som behövs till Grävis för att kunna byta från skopa till borraggregat och fixera borradaptern till borraggregatet – allt samlat i en knippa. Just nu är det mer tur än undantag om man ska kunna borra ett hål utan att stöta på sten. Än så länge håller sprintarna, men det är bara en tidsfråga innan jag behöver sätta i nya. Totalt 12 hål är borrade och det återstår kanske 5-6 till innan jag kan börja med gjutningsarbetet. Mitt i hål nummer 9 kom min frus hästkompanjon och behövde hjälp med bromsarna på sin maratonvagn. Efter någon timme kunde jag återuppta arbetet i skogen.

Med en ny gräsklippare följer nya utmaningar! Min fru som blir arg om jag klipper gräset har problem med knäna. Den nya klipparen var lite svår att ta sig upp i då det inte fans några naturliga saker att ta tag i för att komma upp på den. Först provade vi med ett band att hålla sig i, men det var ändå ganska besvärligt. Spakarna som man styr med känns inte riktigt stabila att hålla sig i, så jag fick försöka komma på ett sätt att montera någon form av handtag eller stolpe att hålla sig i för att kunna komma upp i stolen. Med det “skrot” som jag har samlat på mig lyckades jag till slut komma fram till en stabil lösning. Nu ska jag bara hitta en färg som matchar klipparen.