Category Archives: Grävarbete

Nytt hydraulblock

Idag har jag bytt hydraulblock till Grävis. Jag har försökt med att byta packningar för att få drivningen på banden att klara av lite mer än plan mark. Bitvis har jag fått dra mig fram med skopan som i och för sig är en rolig utmaning, men när man ska ta sig fram och snabbt vill ha ett grävarbete utfört är det bättre om den fungerar som den ska. Efter att ha letat igenom hela internet efter reservdelar och såg priserna på nya ventiler som skulle passa insåg jag att det var bättre att byta hela ventilpaketet. När väl alla slangar var uppmärkta, bortskrivande och tillbakasatta insåg jag att skopan och armen rörde sig i motsatta riktningar från tidigare. Först började jag flytta runt slangarna, men efter att ha tagit en funderare insåg jag att det gick att vrida reglagen 180 grader efter att ha lossat på några skruvar. Det hann bli rejält grisigt med hydraulolja innan jag var klar med operationen. Efter att ha konstaterat att bandens drivning och alla reglage gick åt rätt håll lärde jag mig att hastigheten på höjningen och sänkningen av armen gick att reglera. Det lärde jag mig den hårda och grisiga vägen efter att i onödan lossat ena hydraulslangen innan jag förstod vad den konstiga klumpen till returoljan hade för funktion. Nu funkar grävis som man kan förvänta sig och fick äran att med nya ventiler gräva en grop till en ros.

Nu är jag klar med alla stolpar till svinstaketet. Det saknas bara att skruva fast isolatorer och dragning av tråd. Mitt under arbetet överöstes jag av en skur som kom lika hastigt som den försvann.

Dammplasten har trimmats och alla växter plus en nykomling som vi fick av dotterns svärföräldrar som var på besök igår. Nu får dammen betraktas som klar med utrymme för ständiga förbättringar i framtiden. Pumpen går och vattnet filtreras och renas sakteliga.

Ogräs och stolpar

Idag har jag fått en hel del saker gjorda. E hittade en outnyttjad odlingsyta som behövde fyllas med jord, så jag började dagen med lättare kroppsarbete som bestod av att köra några kärror jord till odlingsplatsen. Därefter gick jag loss med ogräsjärnet överallt där det fanns något att bekämpa. Slottsparken börjar se riktigt fin ut även om det skulle behövas lite marktäckare. Jag var tvungen att spärra av ingången för att hålla undan gäss och ankor som förmodligen skulle välja det enda gröna som var kvar i parken, och då inte längre något ogräs att mätta magen med. Hälften av chiliplantorna hamnade i större krukor, nu behöver jag införskaffa 10 stycken större krukor för att ta hand om resten.

Potatisen passade jag på att kupa samtidigt som jag gick fram och plockade ogräs. När trädgårdsarbetet var avklarat åkte jag upp i skogen för att spetta och sätta upp de sista stolparna. Det blev totalt 10 stycken. Då marken är full av sten är det svårt att göra hål där stolpen går ner i lod. Ja tog några stolpar och gjorde kilar som jag sedan kunde slå ner och få stolparna hyfsat raka.

Avslutningsvis tänkte jag testa jordborren för att underlätta stolparbetet där det är hyfsat plant och stenfritt. Dessvärre slutade det med att jag körde fast och var tvungen att avbryta arbetet ogjort. Jag spenderade över en timme på att försöka få loss eländet som kilat fast i någon sten och kommer varken upp eller ner. Jag kommer att få gräva loss den med skopa. Jag har försök med spett, slägga, rörtång och kofot, men man ska ju ha något att göra näste vecka också.

Blott två stolpar

Jag tycker alltid att det blir så fult och sladdrigt när man försöker skydda sina kålplantor. Förra året satte jag bågar över odlingslådorna och försökte med klämmor och stenar på snits på fiberduken. Nu gör jag ett försök med att sätta två handtag i vardera ände av lådorna så att jag kan knyta fast duken ordentligt. Dessvärre räckte inte fiberduken till de två lådorna som ivrigt hjälper brysselkål och broccoli att växa. Jag får införskaffa en rulle under veckan så att jag hinner mota bort kålfjärilen. Broccolin är i alla fall räddad! Det blev plantering av lite pumpor och zucchini på de tomma ytor jag har kvar.

Det var dödfött att försöka använda spett för att försöka få ner stolpar till svinstaketet uppe i skogen. Redan första stöten med spettet träffade jag på en sten. Jag fick ta fram Grävis för att få ner den första stolpen. Nu sätter jag lite kraftigare stolpar vid varje riktningsändring på sträckningen för att orka hålla upp tre spända ståltrådar. Nu är de första två stolparna till första benet på sträckningen nergrävda och nu återstår att försöka hitta någonstans längs den tänkta staketlinjen ett stenfritt parti där jag kan driva ner de lite klenare stolparna. I och med att jag har kraftigare stolpar i “hörnorna” behöver jag inte sätta stolparna så tätt som jag annars skulle behöva göra.

Uppförsbacke

Jag hann inte riktigt så långt jag hade hoppats, men jag hann med en hel del i alla fall. Först behövde verkstan befrias från de senaste projektens överblivna pinaler och kvarglömda verktyg. Det var en fröjd att damma av hela verkstan med tryckluft, sopborste och dammsugare. Jag kar väl en längre tid haft “Städa verkstan” uppskriven på min att-göra-lista, men idag skulle mina föräldrar komma på besök för första gången på två år, och man vill ju inte framstå som värsta slarvpellen när något så sällsynt händer. Efter arbetet i verkstan fortsatte jag med att täcka igen diket upp till växthuset för att kunna återställa det jag grävt upp. Jag kom halvvägs innan jag såg min far i ögonvrån. Jag hade en dryg timmes rundvandring för att visa alla nyheter sedan sist. Därefter blev det fika och överlämnande av tomatkonserver, ägg, kalkonbröst och fiskeutrustning. Fiskeutrustningen ska till Finland och vänta på mig där då jag besöker senare i sommar.

Efter besöket fortsatte jag med att täcka igen diket med efterföljande tillplattning och utjämning av vägen upp till Lilla Spanien med 0-32.

49 meter – nu vänder det

Idag har jag fått ner vattenledningar, elkabel och nätverkskabel i diket. Jag passade på att sätta in en nätverkskabel när jag ändå var i farten. På så sätt kan jag sätta in en accesspunkt för det trådlösa nätverket uppe i stora växthuset som ligger strategiskt bra för att ge nätverk till baksidan av huset. Jag hade ångrat mig om jag inte gjorde så. Kabelröret räckte nästan hela vägen. Jag hade räknat med 50 meter, men den extra metern för att dra el till brunnen gjorde att jag var två meter kort på material. Jag hade tänkt att sätta pumpen i brunnen. Nej! Det är inte jag som grävt sönder betongröret – det var så! Imorgon blir det täckning av diket samt inkoppling av eluttag, kranar och pump.

Kabeldike och kuvöshuva

I tisdags var jag tvungen att bygga en ny högre kupa till kuvösen ute i växthuset. Tomatplantorna nådde taket och började växa krokigt för att få plats. Det tog hela kvällen i anspråk, men det känns skönt att växterna man odlat fram har det bra, även om det innebär att jag får stå på stege när jag vattnar. Om några veckor kan de planteras på avsedd plats. Jag är tvungen att vattna i både växthus och Pelargonrummet dagligen, så det är lätt att känna stressen när man inte riktigt har tid. Jag brukar ta vattningen uppe i Pelargonrummet på morgonen innan jag åker till jobbet, och vattningen i Växthuset på kvällen då temperaturen hunnit stiga under dagen.

Resten av veckan har jag grävt ett dike på vatten och el upp till växthuset och odlingsterrassen. Nu har jag kommit fram till hönshuset där jag ska ta elen ifrån. Jag passar på att sätta upp en tappkran för regnvatten även vid hönshuset för att underlätta djurhållningen. Det är cirka 50 meter dike som ska grävas, och nu har jag bara de sista metrarna kvar fred till brunnen där alla vattenledningar ska gå ihop. Tanken är att jag ska kunna tömma på vatten inför vintern som brukar komma varje år. Jag hoppas på att kunna bli klar med vatten och el under helgen. Sedan kan jag börja koncentrera mig på att få de sista listerna på plats uppe i Lilla Spanien så att det inte försvinner allt för mycket värme under nätterna. Automatbevattning och ventilationen kan vänta tills det är dags för utplantering av alla paprikaplantor. Eventuellt blir det lite sättning av lökar nere i gropen också. Allt hänger på hur smidigt det går med att gräva den sista biten och lägga ner kabel och slang i marken.

Ännu mera sten

Idag har jag i princip bara grävt upp sten och blandat sand med lerjord. Nu har jag två platåer med förberedd mark till potatis, morötter, rotselleri och pumpor. Den övre platån har hälften jordblandad sand och andra hälften sandblandad lerjord. Det slumpade sig så då det verkar ligga sand och rullsten i en fåra. Om det är förra ägaren som dumpat material där, eller om det legat där naturligt är för mig ovisst. Den nedre delen är en typisk “potatisåkerjord”. Jag har om vart annat grävt och plockat ut sten som får kanta odlingen. Fler stenar lär det bli. I år hinner jag inte förbereda mer mark till årets odlingar, men det kommer säkert att utökas med terrasser på andra sidan vedboden. Jag känner mig mer och mer komfortabel med “Grävis”, som kan göra underverk när man väl lär sig att hantera den.

Mycket sten

Nu är jag klar med det första steget på odlingsterrassen och har byggt klart den andra stockmuren till nästa platå. Det tar ganska hårt på krafterna att släpa stockar och driva in stolpar i marken och armeringsjärn i stockarna för att hålla allt på plats. Det blir hyfsat rakt och vågrätt. Det är lite svårt att få till det på centimetern när stockarna varierar i diameter från ände till ände. Jag får ta hjälp av lasern och sedan förlita mig på att ögonmåttet stämmer någorlunda. Potatisen och morötterna lär ju inte bry sig om det är lite snett. Däremot blir nog morötterna riktigt glada över den sand som kommer fram och blandas med den i övrigt ganska tunga jorden. Sand blandat med stenar är det som kommer fram när jag gräver och luckrar upp marken i den övre bädden. Jag plockar bort så mycket sten som jag ser. Vissa är omöjliga att missa. En bumling vägde säkert närmare 100 kilo! Grävis och jag fick verkligen samarbeta för att få upp den ur marken. Imorgon hoppas jag på att kunna bli klar med det övre steget och kanske på ner några lökar i en av odlingslådorna nere i gropen. Den vitlök vi satte i höstas har börjat titta upp ur jorden, och skulle behöva lite grannar i lådan bredvid för att inte känna sig allt för ensam.

Välkommen till gården, Örjan och Grävis!

Under veckan så har det hänt endel. Bland annat så har Örjan landat i dammen och väntar ivrigt på att Kerstin ska anlända. Växthuset har fått termometer och plantorna fortsätter att utvecklas i kuvös och pelargonrum. Jag har fortsatt med terrassodlingen och införskaffade en minigrävmaskin som kommer att användas flitigt. Bobcaten som jag fått låna är lite stor för mer delikata uppdrag och förstör marken där den rullar fram. Att köra på gräsmattan med en närmare 2 ton tung maskin sätter sina spår. Då är 400 kilo snällare. Jag börjar sakteligen behärska maskinen och lärt mig inom vilka gränser jag komfortabelt kan manövrera utan att tippa eller välta med “Grävis”. Till maskinen kom det med tre skopor och en hydraulisk jordborr, så nu kan jag förhoppningsvis lite enklare skapa hål och gropar för stolpar och fundament. Skulle jag behöva en större maskin kan jag nog fortsättningsvis få låna en av en välvillig granne.