Igår avslutades dagen med att ta hand om fermenteringen av habaneron och paprikan som stått i ca 14 dagar. Jag passade på att göra en ny sats med gröna padrones. Antingen så blir det bara en pickling med hela frukter, eller så gör jag en grön sås. Vi får se – jag har ju ca 14 dagar på mig att bestämma hur det ska bli. Eftersom vi hade besök till middagen igår blev det ankbröst med ris, sås och diverse geléer som tillbehör. Även en sallad av de sista färska tomaterna tillsammans med gurka, lök och fermenteringsspad som dressing blev det.
Idag har det varit ganska lugnt. Jag har städat lite i huset och efter att jag handlat klöv jag lite ved. Därefter tog jag in alla stolar från eldgropen och satte lite salt i röken. Det är alltid gott att kunna krydda matlagningen med lite röksmak emellanåt.
I morse kände jag att jag var ikapp med alla måsten och var ikapp med det mesta som legat och väntat på att få bli utfört. “Rosentipin” vid Lilla Stonehenge har länge behövt justeras, men jag har inte haft ro att göra något åt det. Idag tog jag fram en stege och lyckades justera så att den står hyfsat rakt. Jag kunde konstatera att rosen trivs och klättrar. Om inte vintern blir allt för hård så kommer den att växa hela vägen upp till toppen nästa år. Lavendeln och all timjan har tagit sig ordentligt och jag ser fram emot nästa års blomning. JA – det börjar arta sig. När min fru vaknade undrade hon vad jag planerat idag, och jag, dum som jag var sa att jag var klar med allt. Vad bra! Vi skulle behöva hägna in alla buskar på gräsmattan. Någon timme senare var 9 buskar skyddade från vintern och vårens knoppätande harar.
Efter min tunga uppgift gick jag upp till RC-banan och kikade runt lite. Jag passade på att ösa bort lite vattenpölar om ifall att vi skulle få tid och lust att köra senare på eftermiddagen. På vägen tillbaka kollade jag till rotsellerin, som i alla fall blivit knytnävsstora.
En sak på min lista har varit att undersöka varför en av belysningsstolparna på ridbanan inte vill lysa. Först var det väldigt svårt att öppna strömbrytardosan då en av skruvarna gick av när jag skulle skruva upp. Väl öppnad kunde jag ganska snart konstatera vad som var fel. Trots IP-klassning motsvarande utomhusbruk hade det krupit in fukt, men att döma av skruvplintarna var det lite mer än fukt som krupit in. Tillfälligt så har jag kopplat förbi brytaren, så nu lyser stolpen så fort man slår på huvudbrytaren. Det är dock sällan man inte vill tända alla fyra stolpar samtidigt så det är inget akut problem.
Sent på eftermiddagen frågade min fru om vi inte skulle köra lite RC-bil. Eftersom jag redan förberett banan tidigare under dagen så var jag inte sen att sätta batterier på laddning. Svågerns son som gärna kommer och övernattar lite då och då fick också köra lite. Man inser inte hur roligt det är förrän man står där och rattar bilen runt banan. Det är verkligen en lyx att ha en egen RC-bana, även om det är mycket jobb med underhåll och byggnationer.
Relativt tidigt började jag gårdagen med att plocka lite vildäpplen och rönnbär för att fylla på vinterskafferiet med lite olika smaksättare. Vildäppelgelé, vildäppelmos, rönnbärsgelé, rönnbärskapris och rönnbärssalt är det jag tänkt mig att försöka med.
Både rönnbär och kapris är riktiga “vuxensmaker”, så vi får hoppas att kombinationen blir bra. Först tvättade och rensade jag alla rönnbär. och sedan förvällde jag några med salt och andra i vatten med ännu mer salt. Jag har lagt ett lager med bär på torkning så att jag senare kan göra ett rönnbärssalt. Rönnbärskaprisen hoppas jag ska bli något mindre bitter än vad den var när jag smakade på bären efter förvällningen. Vi får se om saltet kan hjälpa att dra ur beskan lite. Den sista omgången rönnbär fick bli rönnbärsgelé. JAg lyckades inte få en klarröd färg, men det smakar i alla fall rönnbär. Vildäpplena saftade jag ur och gjorde äppelmos på fruktköttet.
Habanero, chili och paprika lade jag i en 2-procentig saltlösning för fermentering. Jag tillverkade en liten sil som ska trycka ner det som ska fermenteras. Man vill inte att det ska komma ovanför vattenytan, då finns risk att det möglar. Fermenteringen kommer att ta lite drygt en vecka så om det jäst klart nästa söndag så ska jag mixa ihop min egen starka sås.
Jag skördare även en hel del tomater. Både körsbärstomater och vanliga tomater blev det en hel del av. Körsbärstomaterna kommer jag torka, lägga i olja med kryddor och sedan frysa in i portioner, men just nu är torken fylld med annat som först behöver plats. De lite större tomaterna gjorde jag sås på. Det blev inte mycket, men det räcker till tre middagar innehållande tomatsås, så jag antar att jag får vara nöjd med det.
Gårdagen avslutades med att laga middag åt ordinarie hushållet och tre närbesläktade gäster. Det blev fajitas med helbakade tortillas.
Idag har jag flyttat garderober för att göra plats åt ett nytt badrum på övervåningen. Tanken är att vi först ska få en till toalett så att vi kan renovera badrummet på nedervåningen. Vi har ju bara en toalett. Efter att gjort klart garderobsrockaden ägnade jag mig lite åt att få in en termometer i orangeriet så att jag kan övervaka temperaturen. Alla frostkänsliga plantor fick flytta ut från växthuset och in i värmen. Nu kanske det blir lite i varmaste laget, men jag tror att det kommer gå bra i alla fall.
Jag har länge gått och irriterat mig över att sakerna i besticklådan kryper under de avdelare som är till för att hålla ordning gärna släpper taget och skapar kaos med osthyvlar som letar sig in till barbesticken där de inte har något att göra. Jag använde de ribbor som fungerat som mellanlägg i hagstolpebuntarna och sågade till en ram som förhoppningsvis gör jobbet både bättre och billigare än tidigare lösning.
En sista kraftansträngning i köket gjordes för att ta hand om den röda paprikan och de chilifrukter som inte hamnade i fermenteringen. Just nu står det en stor kastrull med uppskuren paprika på spisen och ska kokas mjuka innan de mixas och reduceras till en sås som ska frysas in i portioner till framtida matlagning.
Till middag idag blir det gårdagens rester i ny skepnad. Jag lagar en “3D-pizza” av tortillabröd varvat med “fajitasfyllning” och ost. Gud vad skönt det ska bli att få jobba vid ett skrivbord imorgon!
Efter gårdagens tidsbrist med att få ner alla stolpar i marken uppe vid RC-banan gick det bättre idag. För att få liv i fyrhjulingen kopplade jag in ett extrabatteri som fick åka med i korgen framför styret. På en gård får man lösa en massa problem både långsiktigt och kortsiktigt. Tack och lov brukar de provisoriska lösningarna ersättas av mer permanenta och tillförlitliga. Jag fick låna en stolpdrivare av en som var på besök under hästhelgen. Den var ganska tung och jag var tvungen att ta till en liten trappstege för att inte knäcka ryggen. Väl placerad på stolpen går det ganska snabbt att få ner stolpen i det förborrade hålet.
Eftersom jag använde återanvänd tråd fick jag skarva ett flertal gånger. Efter ett tag lär man sig hur man ska få starka och snygga fogar som ledder ström mellan trådarna. Jag tillverkade några distanser för att hålla tråden borta från träd och ojämn mark. Man vill ju inte att tråden ska leda strömmen direkt ner i marken.
Efter alla mina “måsten” kunde jag ägna mig åt lite mer stimulerande uppgifter. Jag rensade bort lite ogräs vid Lilla Stonehenge och kunde konstatera att lavendeln tagit sig ordentlig och lockar fortfarande till sig en och annan humla. Nästa år ska jag ta ännu fler sticklingar och täta till alla tomrum så att det blir som ett hav.
På tre ställen uppe vid RC-banan ansamlas det vatten när det regnar. Det kanske jag ska göra någonting åt på sikt, men än så länge kan jag ta en spade och ösa bort vattnet. Det sista kan man sopa bort med en kvast. Jag hämtade två skopor lera från grannen som fortfarande har kvar schaktmassor från sitt garagebygge. Eftersom det regnat tidigare i helgen var det verkligen kletigt, och det gick nästan inte att forma med spade utan att det fastnade. Tungt var det i alla fall.
Nu är årets sista hästhelg över. Det är lika roligt att de kommer som det är skönt att de lämnar. Hushållet kanske inte riktigt är anpassat för att ta hand om 20 personer, även om det går. Diskmaskinerna har fått i ett och spisen och ugnarna har använts flitigt. Jag har bättrat på komposthögen med halm och gödsel och maskinhallen kan åter användas till att förvara skrymmande saker under tak.
Enligt planen så skördade jag lite paprika för att göra paprikapulver av. Eftersom köket är upptaget och vi har gäster som bor på nedervåningen där jag brukar torka den del av skörden som ska konserveras på det sättet, och det brukar medföra både ljud och lukt har jag förpassat mig själv ut i verkstan istället. Ingen blir gladare än hönsen över den paprikan som blir över.
Efter att jag startat torken åkte jag iväg till återvinningscentralen för att lämpa av metall och annat bråte som jag har för lite fantasi att göra något vettigt av. Dessvärre ville de inte ta emot min tunna med odefinierbar svart oljebaserad sörja, så jag fick vända hem igen med en tunna kvar på flaket. Jag är lite fundersam över hur man tänker på kommunen när man vet vem som kan ta hand om avfallet, men kan inte tänka sig att ombesörja förmedlingen. Mitt skrot som de förmodligen kan göra pengar på är okej, och mina skattepengar, men när det kommer till att ge service åt sina medborgare tar det stopp. Det är ju inte ens min tunna från början, eller jo, jag har ju köpt den när jag köpte gården. Fortsättning följer förmodligen…
Efter äventyret på tippen kände jag att jag behövde ta hand om det vattenfyllda fönstret i orangeriet. Eftersom det är tredje fönstret som vattenfylls tänkte jag att jag skulle lösa problemet permanent genom att borra hål i botten. Det är ju knappast någon gas kvar mellan rutorna, så det kan ju inte skada att borra några hål i botten mellan rutorna.
PÅ eftermiddagen hjälpte jag som utlovat AD med hennes bil. Det var ett antal mindre problem att lösa där det sista överlägset tog längst tid att lösa.
Andra lösta problem under dagen har varit att ordna med gödselkärretömning, batteritorsk på fyrhjulingen och andra småsaker som betyder mer för andra än för mig.
Just nu skriver jag i bloggen och njuter av ett glas bubbel för att fira att AD:s bildörr går att öppna även från utsidan.
Hela veckan har jag hållit på att förbereda inför helgens stundande hästhelg. När jag ändå fått ägna mig åt att plocka undan och städa en hel del så har jag även passat på att städa i verkstad och HQ. Igår blev det tre vändor till tippen med material som jag förvarat i containern som var överfull. Nu är den halvfull med en massa spillvirke. Imorgon ska jag åka en vända till med metallskrot och annat som legat utanför verkstan och i containern.
I helgen ska jag försöka bli klar med svinstaketet uppe vid RC-banan för att freda den inför nästa säsong. Orangeriet behöver också uppmärksamhet efter en längre tids “bortglömdhet”. Trädgården skulle också behöva lite uppmärksamhet. Det finns goda förutsättningar att jag ska kunna hinna med allt på min lista eftersom jag inte behöver ägna många minuter i köket då vi får hjälp av frugans arbetskompis, “AD” mot att jag fixar några småsaker på hennes bil.
Igår var det en intensiv dag som präglades av fågelslakt. Vi var totalt 8 personer som hjälptes åt att utföra uppdraget. Alla förberedelser från 8 till 11 med framtagning av grytor, gasolbrännare slaktkonor, fjäderplockare och en massa andra attiraljer skötte jag. Eftersom jag stod vid sista station, packning tillagning, så blev jag inte klar förrän vid fem-tiden då det var dags att börja med middagen som enbart bestod av vad gården har producerat om man bortser från kryddor, olja och smör. Eftersom alla var upptagna med att prata och ha roligt var det ingen som hade ork eller vett att städa undan efter slakten, trots alla faciliteter med högtryckstvätt, krattor och soptunnor. Det har jag istället ägnat mig åt halva dagen idag eftersom jag inte hann igår. Det kan låta bittert, men lite mer skulle man önska av nästan fullvuxna människor. Å andra sidan ska jag väl vara glad för att jag inte behövde göra allt helt själv!
Jag har börjat ta med mig kameran på morgonen igen. Landskapet är så fint i gryningen. Jag får verkligen tvinga mig själv till att stanna vid vägkanten till förmån för längre köer in till jobbet. Det tar inte många minuter, men varje minut senare man kommer ut i trafiken medför flerfaldigt tillägg i restid mot normalt.
Under veckan har jag byggt klart den nya sträckningen på RC-banan. Sarger och skydd byggde jag med gamla hagstolpar som jag sedan målade med rödfärg. Det blir fort mörkt på på kvällarna, så jag hinner inte göra så mycket vid varje tillfälle.
Igår färdigställde jag ytterligare ett konstverk av allt skrot jag hittat. Det har varit någon slags lagrad rulle, men vad den använts till vet jag inte. Jag svetsade fast den på ett långt armeringsjärn med en fot så att den kan placeras på valfri plats. Som extra bonus fyllde jag hålrummet med två stycken LED-strippar som man kan välja lämplig färg och intensitet. Dessvärre har vi inte så många lediga hörn att ställa den i, så den får tillfälligt stå bredvid min andra skrotkonst tills vi hittar en bättre plats för den.
Från att i slutet av förra veckan haft några dagars värme slog vädret om under veckan till lite ostadiagre och betydligt svalare väder. I måndags var jag ute i skogen och stakade ut vägen i skogsdelen av den bortre ängshagen. Det var betydligt stenigare och mer kuperat. Jag letade efter var markgränsen gick för att inte annektera mark från någon granne men kunde inte riktigt hitta en tydlig gräns. Jag fick dock ett kvitto på att jag var på rätt sida om gränsen när jag hittade lite nedgrävt skrot som kommit upp i dagen. Ja se Gustavsson var en märklig person!
Igår passade jag på att köra lite RC-bil då vädret och tiden tillät mig att ohämmat smutsa ner bilen ordentligt. Banan brukar vara som bäst någon dag efter regn, men den här gången var det kanske lite för blött. Det låg en hel del vattensamlingar som jag först fick ösa bort med spade och sopborste. Bilen fick i alla fall den kärlek den förtjänade efter allt slit uppe på banan.
Denna helg är jag gräsänkling och passade på att spola av Grimar som precis som fyrhjulingen börjat visa tecken på att frön gärna börjar gro i allt förmultnande höboss som samlas och aldrig krafsas bort. Det tenderar att även släpas in i huset och fastnar i mattor och soffan. Som tur är så regnar det inte in, och intervallen då dammsugaren kommer fram turligt nog kortare än vad som krävs för att det ska börja växa ogräs inomhus.
Jag har börjat röja lite buskar och träd för att göra en utökning av RC-banan. Dels så kan den bli ännu roligare, men framför allt några meter längre. Jag planerar att göra minst ett till hopp och en kurva samtidigt som jag breddar den smalaste biten av banan. Vi får se hur långt jag kommer i helgen.
Efteråt passade jag på att köra min frus bil för att inte smutsa ner min egen. Som tack så har jag tvättat och putsat den, så nu har jag två rena bilar inför helgen.
Tomatskörden är kanske inte lika bra som tidigare, men ingen ska anklaga hönsen för att inte ha gjort sitt jobb beträffande gödsling av paprikaplantorna. Än så länge har jag väl kommit upp i halva skörden för förra året beträffande tomaterna. Det får väl bli fler rätter med paprika som huvudingrediens kommande höst och vinter. Nästa år ska jag sätta in ny jord i lilla Italien så att balansen återställs.
Jag har jobbat lite på ett nytta konstverk där jag använt skrot som jag hittat på våran mark när jag grävt. Först hade jag tänkt att hänga upp två olika tavlor, men sedan så kom jag på att jag kunde rama in tavlorna i en ram med belysning. För att ge konstverket en extra dimension har jag programmerat en enkortsdator att spela upp ett lämpligt ljudspår om man skulle få för sig att känna på detaljerna.
Jag har fortsatt att borra hål för alla stolpar i ängshagen, och nu har jag kommit fram till skogsbrynet. Vissa hål borrar man på några minuter, medan andra kan ta närmare en timme, eller inte gå att borra alls. Det är rätt frustrerande att inte kunna planera hur många stolpar man ska sätta upp vid varje tillfälle.
Min fru blir allt bättre på att köra RC-bil, och ibland är det hon som är drivande att vi ska köra. Vi försöker att få tid varje dag, men ibland är det svårt att få till det nu när dagarna blir allt kortare. Emellanåt lurar hon med någon av våra besökare som ganska snabbt inser att det krävs en hel del träning för att ta sig runt utan att köra av eller välta. Det brukar sluta med att jag har ett antal bilar att rengöra och reparera efter våra körningar. Så länge som jag inte behöver känna stress över något annat som behöver uträttas är det okej för min del.
