Category Archives: Diverse

Knivigt värre

Jag har skänkt lite kärlek till flistuggen under veckan. Den har gradvis blivit sämre i takt med att knivarna blivit slöa och tagit stryk. Även matningsröret för tjockare grenar svetsades ihop. Det är inte så lätt med TIG-svets när det man svetsar inte är helt kliniskt rent. Även om det ser ut som stryk, så lyckades jag foga samman den tunna plåten igen. Det tog ett tag innan jag kom på hur jag skulle plocka ut knivarna utan att behöva demontera hela maskinen. När knivarna väl var riktade och slipade kom nästa utmaning. Den små sprintarna som håller knivaxlarna på plats var relativt enkla att slå ut, men att få de tillbaka när man inte kommer åt krävde lite uppfinningsrikedom. Med hjälp av en svetstråd och ett rör som hade samma dimension som sprintarna gick det förvånansvärt lätt att få knivarna på plats igen.

För första gången i år var jag tvungen att pumpa över vatten från en av reservtankarna till de tre huvudtankarna. Jag pumpade över en kubik som beräknades kunna hålla fram till att det kommande regnet skulle fylla på mer vatten. Redan nästa dag var tankarna fyllda till två tredjedelar, så nu räcker vattnet ett tag till.

Igår röjde jag upp lite i skogshagen och passade på att bygga ett insektshotell vid RC-banan. Jag varvade stockar och ris i en pyramidformad trave. Jag bryr mig inte om att borra några hål. Jag tycker att mellanrummet mellan stockarna får räcka. Det finns ju fullt med hål i alla andra insektshotell som vi har. Jag passade på att trimma bort lite slånbärsbuskar i ängshagarna så att de om möjligt kan flytta någon annanstans.

På kvällen kom det lite gäster på kräftskiva och naturligtvis skulle vi köra lite RC-bil. Det var ganska skitigt och jag spolade bara av hjul och karosser. Idag har jag spenderat närmare två timmar åt att rengöra, smörja och underhålla bilarna. Det är ändå ganska rofyllt att pyssla om bilarna.

På eftermiddagen åkte jag upp till skogshagen och började flisa grenar och kvistar. När knivarna är vassa går det ganska enkelt. Jag nöjde mig med en skopa flis som hamnade hos ankorna och kalkonerna. Nästa skopa ska in till gässen, och därefter ska jag på försök använda materialet som underlag till RC-banan.

Idag blir det gåsbröst och lite av vad trädgården har att erbjuda till middag.

Bara en sista tankning

Idag blev jag klar med mitt fröbröd inför den första krävande arbetsveckan. Mer mentalt än fysiskt, men ändå! Brödet ser riktigt bra ut, så jag får hoppas att kommande vecka blir minst lika bra!

Bara ett sista träd, bara en sista gren, bara en sista tankning!…. När man röjer i en skogshage ser man det ena risiga trädet efter det andra – speciellt om man har cellulosahungriga hästar. Efter att jag borrat det sista hålet tyckte jag att jag skulle fälla alla halvfallna träd och rensa upp lite i skogshagen innan jag sätter nya stolpar som annars riskerar att träffas och skadas av ett fallande träd. Just nu ser det ut som ett slagfält med kvistar och stockar huller om buller. Jag hann inte klart innan muskler och rygg började säga ifrån, men jag pressade mig i alla fall igenom 5 tankar med soppa innan det kändes som att jag kommit någon vart. På sluttampen fick min hjälm en rejäl smäll innan trädstocken landade på ena axeln. Det lät mer än vad det kändes i hjälmen, men axeln fick sig en ordentlig smäll. Tur att hjälmen fick ta första smällen. Det var ett redan lutande lövträd (utan löv) som jag välte med handkraft. Jag räknade inte med att det skulle knäckas halvvägs upp och ramla “bakåt”. Nu vet jag till nästa gång att ha respekt även för döda träd!

Efter skogsarbetet körde min fru och jag lite RC-bilar. För min fru blev det cirka två varv innan det var dags för ett permanent depåstopp. Den här gången var det stötdämparfästet som inte längre ville vara med. Jag antar att det lätt blir så när man kör in i fasta hinder med full kraft. Nu har vi bestämt att hon själv ska bygga nästa bil. I mina tankar kanske det gör att hon kör lite försiktigare, men jag vet ju hur det är. Några varv lugnt, men med takt att “hornen” växer, så kör man allt vårdslösare.

Efter körningen fick jag hjälp av grannen att få sektionen till gavelporten på maskinhallen på plats. Det gick som smort förutom att vi hade problem med att få loss spännbandet som kilade fast sig i gångjärnet. Efter att min granne kommit på att vi kunde använda domkraft för att lyfta lite på porten utan att den skulle hakas av var det en smal sak att få sektionen på plats.

Efter att porten var fungerande igen åkte min fru och jag upp till hagen med “bytta” och vatten. Just nu håller jag på med matlagningen och väntar på att såsen ska “mogna”. Det är en tillfredsställelse att kunna plocka egna tomater, och när man glömt att vitlöken tagit slut så är det inte värre än att öppna dörren och ta några steg för att fylla på i köket.

Skrotat och skållat

Nu är det inte långt kvar innan semestern är till ända och gamla rutiner dominerar framför lättjans inslagna väg. Det innebär att jag redan nu behöver förbereda för mitt fröbröd. Den här gången lade jag med lite mandlar utöver vetekorn och solroskärnor. Först skållar jag fröna tillsammans med lite salt och det kli som blir när jag mal mjölet som jag ska använda i degen. Sedan tar jag min surdegsstart och blandar med mjöl, sirap, det skållade kliet och vatten. Sedan får allt stå i närmare ett dygn innan det är dags att blanda ihop degen med fröna. Om jag inte hade haft i salt skulle jag kunna blanda ihop allt på en gång. Det går säkert att ha i saltet redan från början, men jäsningen kommer inte igång lika fort då. Imorgon är det tid för gräddningen.

Det har inte blivit så mycket körning av RC-bilar i år, men säsongen är inte över än. Vi har tillsammans kört två gånger, och jag har kört ytterligare en gång. Den här gången slutade det med att min fru kraschade på slutet, så jag fick tillbringa någon timme med att byta ut delar. Jag har hotat med att jag ska samla på alla skrotdelar och göra ett monument av delarna när jag har tillräckligt mycket. Nu har jag inte så mycket reservdelar kvar till våra amerikanska bilar, och nya delar har jag inte lust att köpa. Nästa säsong siktar vi på att köra europeiskt för att främja hemmamarknaden.

Jag körde över paddan till grannen som håller på med grunden till sitt garage efter att jag städat i verkstan och blivit klar med allt annat som jag pysslat med idag. Det var egentligen tänkt att vi skulle försöka haka på den avhakade sektionen till gavelporten på maskinhallen, men då hans son var på annat håll beslöt vi oss för att göra det imorgon istället. Det kan vara bra att vara fler på en sådan operation.

Handik….nej funktionsvariationsanpassning

Idag var jag uppe och kollade till bina för första gången på 14 dagar och passade på att ge lite sockerlag för att hjälpa till inför invintringen. De flesta ogräsblommorna har blommat ut och snart är det bara ljung kvar. De bygger vaxkakor för fullt, och det ser riktigt bra ut i en lekmans ögon. De verkar ha fattat hur man bygger i alla fall.

Innan jag begav mig ut för att borra fler hål i skogshagen gjorde jag ett litet verktygs-kit med alla de nycklar som behövs till Grävis för att kunna byta från skopa till borraggregat och fixera borradaptern till borraggregatet – allt samlat i en knippa. Just nu är det mer tur än undantag om man ska kunna borra ett hål utan att stöta på sten. Än så länge håller sprintarna, men det är bara en tidsfråga innan jag behöver sätta i nya. Totalt 12 hål är borrade och det återstår kanske 5-6 till innan jag kan börja med gjutningsarbetet. Mitt i hål nummer 9 kom min frus hästkompanjon och behövde hjälp med bromsarna på sin maratonvagn. Efter någon timme kunde jag återuppta arbetet i skogen.

Med en ny gräsklippare följer nya utmaningar! Min fru som blir arg om jag klipper gräset har problem med knäna. Den nya klipparen var lite svår att ta sig upp i då det inte fans några naturliga saker att ta tag i för att komma upp på den. Först provade vi med ett band att hålla sig i, men det var ändå ganska besvärligt. Spakarna som man styr med känns inte riktigt stabila att hålla sig i, så jag fick försöka komma på ett sätt att montera någon form av handtag eller stolpe att hålla sig i för att kunna komma upp i stolen. Med det “skrot” som jag har samlat på mig lyckades jag till slut komma fram till en stabil lösning. Nu ska jag bara hitta en färg som matchar klipparen.

Vatten och gräs

Förutom att jag såg spegelbilden av en häger i trädgårdsdammen har det inte hänt så mycket här på gården. Jag fick igång gräsklipparen igen efter en noggrannare rengöring av förgasaren med ultraljudstvätt. Tydligen hade någon kanal kleggat igen trots allt. Gräsklipparen går förvisso inte helt rent och jämt, men gräset blev i alla fall klippt.

När man får lite tid över och det inte riktigt finns någonting som måste göras kan man ta tag i sådant man tänkt att man ska ta itu med en dag då det inte finns något annat att göra. De två gamla brandslangsvindorna som legat i maskinhallen i väntan på bättre dagar kom äntligen till användning. Den ena vindan var monterad i ett skåp, och den andra hade nog varit monterad i ett annat skåp. För att kunna fästa upp vindorna på valda platser var jag tvungen att göra några fästen. Det tog ett tag innan jag kom på hur jag skulle göra. Jag var tvungen att ta isär hela mackapären för att kunna sätta in ny slang och få det nya fästet på plats. Den ena vindan placerades i hönsgården för att slippa kånka på vatten i kannor, och den andra hamnade inne i pumprummet om man vill fylla dunkar snabbt med färskvatten istället för regnvatten som vi har ett tappställe vid hönshuset för. Tuk-tuken uppgraderades med en elektrisk pump så att man kan slanga över vatten till alla vattenstationer som vi tidigare använt kannor till. Vi får se om jag ska försöka få tag i en större tank istället för de tre som är ihopkopplade nu. Problemet är att slangar inte riktigt är dimensionerade för pumpen och uttagen på dunkarna är ganska trånga, så pumpen får inte riktigt så mycket vatten som den behöver.

Rekordsnabbt utan fusk

Snabbt ut klockan 8 för att hinna fixa lite i hagen innan jag skulle skjutsa min fru till Tierp för att röntga knäna. Efter att ha röjt undan allt högt gräs kunde jag spänna upp tråden mellan hörnstolparna för att se var resten av stolparna skulle ner. Många, men långt ifrån alla hål gick att återanvända. Några ställen använde jag borr och andra hederligt spett och muskelkraft. Sedan för att trycka och slå ner stolparna använde jag Lastman. Tekniken är att inte forcera ner stolparna för långt vid varje tag. Någon centimeter i taget gör att man kan justera så att stolpen går ner rakt. Förutsättningen är att maskinen också står rakt – annars blir det snett! Redan på förmiddagen hade jag hunnit få ner närmare ett tjugotal stolpar innan det var dags att åka. Redan det var godkänt som dagsverke.

Efter hemkomst tog jag som utmaning och beting att hinna klart med den andra hagen. Visserligen var jag tvungen att justera fler hål, men marken var betydligt “snällare”, så jag hann med att få ner de resterande 15 stolparna för att sluta båda hagar. Den gamla foderstationen lyfte jag ut ur den ena hagen och allt kändes helt plötsligt jätteenkelt.

Eftersom allt flöt på, fortsatte jag med att bygga foderstationerna. Istället för att hålla på med skruvtvingar för att hålla upp överliggarna kom jag på att använda tillfälliga skruvar som de kunde vila på. Vips hade jag två ramar, och sedan var det inte så jobbigt att skruva fast alla spjälor. Tänk om alla dagar med hagar skulle kunna gå lika smidigt! Imorgon ska jag försöka spänna tråd och sätta upp grindarna. Man vet aldrig om jag hinner med lite mer, eller om det kommer att bjudas på motstånd – nu är ju ändå den jobbigaste biten avklarad?!

Bara en sista grej kvar

Igår kändes allt hopplöst. Först visade det sig att strålkastaren där jag tänkt sätta elaggregatet bara hade två ledare och skyddsjord. Jag kunde ju om jag varit lite kreativ använt skyddsjorden som en ledare för elaggregatet, men så gör man bara inte. Det blev istället en 80 meter lång matarkabel från första belysningsmasten till början av elstaketet som befann sig diagonalt tvärs över ridbanan. Den andra besvikelsen var att elaggregatet som vi beställt inte fungerade. Jag spenderade nog närmare en timme med instruktionsbok och mätinstrument för att konstatera att aggregatet var dött. Jag förberedde i alla fall med fjärrstyrning av ett kommande, fungerande aggregat, och hängde upp varningsskyltar på strategiska platser. Hästarna har ännu inte listat ut att det inte är el i stängslet, men det är väl bara en tidsfråga. Igår råkade en av hästarna springa in i tråden – som gick av(morrrrrr), så nu vet i alla fall en av hästarna att elen inte är påslagen.

I princip så har hela dagen gått åt till att dra matarkabel och förbinda alla sektioner med varandra. Jag hittade ett gammalt elstängselaggregat som var gjort för bilbatteri. Sedan dess har jag både samlat på mig 12-volts-adaptrar och lite mer kunskap, så jag kunde använda det istället för det beställda som inte fungerade. En viktig sak är jordningen. Jag har alltid försökt varit noggrann med att slå ner tillräckligt många spett i marken sedan jag hade problem i början av min elstängselkarriär. Nu har vi bara problem med trådar som går av- vare sig det är av fallande träd eller hästar som inte vet var gränsen går. Jag använde den “värdelösa” stolpdrivaren som inte fungerar för ens 60mm-stolp till att driva ner tre stycken meterlånga armeringsjärn i marken. Jag hade tillverkat en adapter… och det fungerade! Äntligen något som är enkelt! Jag borrade och gängade varje spett och anslöt jordkabeln med tre kabelskor, och täppte över spetten så att man kan klippa gräset utan att någonting ska skadas. Efter kontroll med mitt mätinstrument kan jag konstatera att det är bra skjuts i staketet – även på den mest avlägsna platsen på staketet. Nu har jag inget riktigt mätverktyg, men relativt till vad som kommer ut precis vid aggregatet, runt 4,3 volt som mitt instrument snappar upp då pulsen är så kort, så är 4,2 volt ganska bra.

Jag kommer inte sakna att borra hål, slå ner stolpar, skruva upp grindar, foderstationer eller isolatorer. Jag kommer heller inte att sakna att dra tråd eller matarkabel. Möjligtvis kommer mina ben att få abstinens av alla steg längs staketet. Det har gått åt 1,8 km tråd – vilket motsvarar 600 meter staket. Denna sträcka har jag säkert gått av och an säkert 20 gånger för att inte överdriva. Vissa dagar jag gått längre, och andra dagar har jag suttit på Grävis. Nu återstår bara en sak – att städa undan och peka på staketet och säga – “Det har jag också byggt”!

Repeterbarhet

När det kommer till att sätta upp tråd på ett staket handlar det mycket om att trådar ska vara parallella och avslutningar ska vara enhetliga. Jag försöker alltid att få trådspännarna att hamna i en lodrät linje. Därför har jag tidigare försökt så gott jag kan mätt och tvinnat tråden när jag varit ute vid staketet – vilket tar tid, och inte alltid blir så snyggt. Nu tillverkade jag istället en jigg så att jag snabbt kunde göra ett antal mer eller mindre identiska tafsar till lika många trådspännare. För att slippa mäta med tumstock tillverkade jag en mätsticka som indikerar var de två isolatorerna under den övre ska hamna. En mätstav som mäter 130 cm indikerar var den övre isolatorn ska skruvas fast. En ögla och ett snäppfäste i fjädrande metallband höll mätstickan på plats på själva staven. För att slippa frustration över att man inte hittar staven eller stickan målade jag dem i färger som kontrasterar mot varandra och är lätta att se när de ligger på marken. Man ska inte slaviskt följa höjden på 130 cm på varje stolpe så att det följer terrängen. Då kommer det att se tokigt ut. Man får istället försöka hitta naturliga punkter i terrängen som man utgår ifrån och drar sedan ett snöre som bildar en rak linje mellan de valda punkterna. Ögonmåttet får avgöra hur man vill ha det. När de övre isolatorerna var på plats kunde jag hänga mätstickan på den och se precis var jag skulle skruva i de andra två.

Nu är den första av 6 sträckningar klara. Jag hade hunnit längre – eller kanske inte, om jag inte hade lagt ner tid på att göra mallar, mätstickor och jiggar. Helt klart är i alla fall att imorgon kommer allt att gå mycket fortare, nu när jag vet hur man gör.

Allt förberett för isolatorer

Igår blev det lite av varje. Jag hann med att göra två saker som kommer underlätta tillvaron framöver. Det ena var att göra en hållare, eller ett koger för trimmertråd och det andra kommer jag till lite längre fram i texten. Eftersom trimmertråden naturligt försöker hålla sig böjd och samtidig är rätt taggig kom jag på att jag kunde ta ett rör som jag tejpade fast på röjsågen där den minst är i vägen. Tidigare har jag haft trimmertråden i ena benfickan, men där har den inte alltid behagat att finna sig till ro. Alltid har det varit någon tråd som jobbat sig ut i det fria. Ibland hittar man gamla trådar som ligger där man gått och trimmat. Trådarna höll sig kvar i kogret hela turen, även när det blev lite glesare vartefter att jag behövde byta till ny tråd på trimmern. En riktigt lyckad lösning. Nu har jag röjt allt gräs längs staketet på ängshagarna, så nästa steg är att skruva upp isolatorer. för att slutligen kunna spänna upp tråden.

Den andra saken som jag gjorde för att underlätta tillvaron var en centretingsguide för svarvämnen. Det är alltid ett himla meck med att få svarvämnet centrerat så att det inte vobblar när man ska svarva. Det kan gå åtskilliga minuter till att mäta med mätklocka och knacka änet centrerat innan man kan börja svarva. Nu tar det under en minut innan man kan byta till rätt verktyg och börja svarva.

Jag kan konstatera att mer och mer kan plockas från trädgården in i köket. Basilikan växer och måste toppas lite då och då. Det blir till pesto med lite nötter vitlök och olivolja. Tortellini har blivit en ny favorit istället för potatis eller ris som tillbehör till kyckling eller kött. Gurka gallrar jag var och varannan dag. Vissa hamnar i en sallad och andra i salt och ättikslag. Rädisorna är saftiga och goda. Jordgubbarna börjar så snart mogna, även om de än så länge är få till antalet. Den första paprikan har mognat och hamnade genast i en sallad med ruccola och vad trädgården hade att erbjuda.

Sparrisen som inte tagit sig så bra som väntat, har äntligen börjat växa till sig. Nu vågar jag inte skörda någonting då jag fått höra att man ska låta sparrisen få återhämta sig från midsommar och framåt. Vissa plantor behövde lite stöd, så jag tog lite kraftigare metalltråd som jag böjde till stöd så att vinden inte knäcker, eller välter plantorna.

Som avslutning på dagens verkstadsbesök gick jag igenom alla borrstål och slipade de som hade blivit slöa. Om det blir en “skäggkant” på kratern biter inte borrstålet ordentligt och då måste man slipa. På bilden ovan kan man tydligt se skillnaden mellan den högra nedre kratern och den under det slipade borrstålet.

Semester

I måndags grävde jag ner matarkablar där det behövdes vid ängshagarna. Jag hade inte behövt säkert inte behövt kompaktera med markvibratorn men nu ligger i alla fall kabeln på plats, och allt är förberett för att skruva upp isolatorer och koppla in elen. Det känns som att en milstolpe har tillryggalagts.

I tisdags kom en rulle med trimmertråd jag beställt, då den gamla tagit slut. Det är alltid ett jälja meck med att kapa till tråd i rätt längd, och nu gjorde jag slag i saken och tillverkade en “trimmertråds-dispenser” så att jag kan få exakt rätt längs på varje tråd jag kapar.

I onsdags ringde grannen som skulle ta in hö, men hade fått problem då balbanan hade havererat. En axel till ett av kugghjulen hade gått av. Lösningen blev att under tiden som balbanan reparerades så förvarades höbalarna inne i maskinhallen. Naturligtvis spenderade vi åtskilliga timmar inpå natten med att svarva en ny axel för att få fart på balbanan igen. Nästa dag som jag kom hem var hörbalarna borttransporterade från maskinhallen – en lyckad insats med andra ord.

I dagarna tre efter att jag hjälpt min kära granne med att laga axeln till balbanan har jag spenderat tid åt att sortera svarvstål och vändskär. Det hade varit så mycket enklare om jag inte hade behövt leta efter allt som behövdes för att utföra ett relativt enkelt svarvuppdrag. Jag har inte bara byggt lådfack och sorterat – En hel del tid har gått åt till att förbättra logistiken runt svarven. Jag byggde en hylla ovanför svarven så att det känns mer naturligt att lägga saker där än att lägga dem på bordet bland alla svarvspån som tenderar att gömma det man behöver. Vi får se om min insats kommer bibehålla ordningen, eller om ytterligare insatser krävs. Jag har inte bara mitt eget ordningssinne att ta hänsyn till. Jag har ju även en sons ordningssinne att bemästra.