Ruskigt effektiv helg

Jag har faktiskt hunnit med mer än alla mina punkter drygt 30 uppgifter som jag skrev ner igår morse. Visserligen har vissa saker varit ganska enkla och tagit lite tid i anspråk, medan andra varit lite mer krävande. Idag bytte jag kabel mellan huvudbrytaren och första belysningsstolpen till en 5-ledare så att man kan tända första strålkastaren från telefonen. Det blir lite lättare att orientera sig till de resterande tre stolparnas manuella brytare på det viset. Vi får se om jag fixar så att det går att tända samtliga strålkastare från telefonen i år eller om det blir när värmen återvänder. Jag ligger fortfarande lite efter i förberedelserna inför vintern, och snart är det helt kört. Jag tänker på alla pumpar som behöver plockas in. Vi får se om vintern blir sträng, eller om jag faktiskt kan låta pumpen under växthuset sitta kvar. Det skulle vara ganska bra att ha rinnande vatten i orangeriet.

Snart drar odlingssäsongen igång och det börjar så smått dra ihop sig till att förbereda pelargonrummet igen. Egentligen ska man väl göra det på en gång när man stänger ner, men just under försommaren är det som stressigast att ordna allt i trädgården så att plantorna kan komma ut. Sedan brukar det vara fullt ös med andra projekt som behöver uppmärksamhet, och att långsamma dagar tvätta krukor och inventera odlingsutrustning kanske inte alltid är det första man tänker på.

Så länge som jag hittar på nya projekt kommer jag nog aldrig känna att jag är ikapp, och om jag inte ständigt ställs inför nya utmaningar så blir det nog ganska långtråkigt har jag en känsla av.

Lite mer gjort idag

Idag har jag haft lite mer energi än vad jag haft tidigare i veckan. Jag ska villigt erkänna att det kändes lite motigt att gå upp 06:45 för att fodra och ta ut hästarna. En halvtimme senare satt jag inne i värmen med en espresso för att planera resten av dagen. Dagens stora åtaganden var att ploga, få ordning på Grimar – Tuk-Tuken, och ett eluttag till en av belysningsstolparna på ridbanan. Allt annat som fanns på listan kan jag betrakta som bonus. Grimar hade fått punktering, så det passade bra att byta till vinterhjulen. Jag passade även på att ladda upp samtliga batterier till samma nivå individuellt. Det är lite vanskligt att serieladda batterier i längden, och emellanåt behöver man kontrollera att inte ett batteri drar ner spänningen för de andra batterierna.

Jag har gått och funderat ett tag på hur jag ska göra med “byttorna” i stallet som är allt annat än o-kletiga undertill. De står direkt på betonggolvet i vatten och torv som letar sig ut från boxen genom springan mellan golvet och boxväggen. Varken golvet eller byttorna har en chans att torka upp. En liten platå av impregnerade stolpar och överblivna reglar fick bli lösningen på problemet. Nu får vi se om det blir bättre, eller om anordningen bara främjar ordningen i stallet.

Eftersom grannen J och hennes sambo hela tiden ställer upp för oss, så var det väl inte mer än rätt att jag satte upp ett eluttag till fårens vattentråg. Det är besvärligt med att hela tiden hålla isfritt på vintern. Hästarna får ju hö flera gånger om dagen, och då kan man lika gärna fylla på med vatten, men fåren får hö mer sällan, och då känns det lite tröttsamt att behöva kolla att vattnet är isfritt. Själva baljan matas med 24 volt växelström och den transformator som tillhör baljan behöver sitta lite skyddat även om den är vädertätad, så den fick hamna innanför hinderskjulet. 24-voltskabeln var lagad och skarvad ett antal gånger, så jag bytte ut hela kabeln mot en ny. Jag vill inte att jordfelsbrytaren ska lösa ut titt som tätt och göra så att orangeriet blir utan ström till luftvärmepumpen.

Hönsen behöver lite stödvärme när det blir riktigt kallt. Framför allt vill man inte att vattnet ska frysa. Under dagen blir det några plusgrader, men på natten kryper det ner runt noll. Det är rätt bra med tanke på att det är minus 8, 9 grader utanför. Jag placerade en värmelampa ovanför sittpinnarna, en extra nere nära marken och en ovanför vattentråget – det bör räcka.

Min fru har länge velat att jag smalnar av dörren in till foderkammaren. Den har varit en centimeter för bred för att gå att stänga. Den har varit väldigt lågt prioriterad tidigare, men nu när det är jag som varje morgon måste öppna dörren och haka fast den med ett band för att inte gå upp så blir jag påmind om problemet. Nu saknas det bara en låskista och ett handtag.

Uppladdning inför helgen

Jag ligger otroligt mycket efter i min planering, och senaste veckan har inte gjort saken bättre. En sak som dock är positiv är att dagarna går rätt fort förbi. Jag har två viktiga hållpunkter på dagen. Den ena är morgonfodringen och den andra är eftermiddag-/kvällsfodringen som kommer lite tätt på om man är förvärvsarbetande och har en bit att åka av och an till jobbet varje dag. En sak som ställer till det lite är att jag heller inte kan fodra för tidigt på morgonen, vilket medför att morgonköerna som jag annars undviker om jag skulle åka tidigare har sin höjdpunkt lagom till att jag utfört morgonrutinerna. Detsamma gäller hemfärden för att hinna hem innan hästarna hinner börja gnaga på stolpar eller träd.

Sedan är det ju en hel del saker som måste fixas när jag väl är hemma. Det ska bli lite skönt med helg!Även om den inte kommer bli helt kravlös, så kanske jag kan dra ner lite på tempot.

Allt på listan och lite till

Min misstanke om vad som utlöste jordfelsbrytaren till jordkällaren stämde. Det var inte bara en mus, utan tre som letat sig in i centralen. Jordfelsbrytaren gjorde väl sitt, men ett mushjärta klarar den tydligen inte.

Medan jag fixade plogbladet där gummilisten hade slitits ut satte jag en deg och bakade ett rostbröd. Nu när frun är tillbaka i huset känns det meningsfullt att baka den typen av bröd. Jag har sällan tid eller tålamod att vänta på att brödet ska rostas.

Eftersom det större delen av dagen är nollgradigt är det hög tid att byta till vinterdäck på bilar och kärror. Jag försöker alltid att spola av alla däck inför förvaringen. Inte för att däcken tar skada, men det är så mycket trevligare att plocka fram ett rent däck nästa gång det ska skiftas.

Jag kom över ett brandsäkert dokumentskåp som jag tänkt använda till alla LiPo-batterier för drönare och bilar. Kruxet är att skåpet är ganska tungt, och ska helst stå i rumstemperatur. Tills jag får några biffiga karlar till mitt förfogande har jag ställt det inne i verkstan. Det väger mellan 150 och 200 kilo, så det går liksom inte att ta under armen och kånka runt på. Med domkraften lyckades jag höja upp skåpet så pass mycket att jag sedan orkade tippa upp det på pallgaffeln.

Under hela dagen har jag jonglerat med vattentankarna. Tå och en halv hittade ner under växthuset och resten har jag pumpat över till vattenmagasinet. Det är på gränsen att det fryser nu och jag vill inte stå mitt i vintern med iskuber som inte går att flytta på. När jag ändå städade upp bakom maskinhallen tog jag in en pall med torvbalar till stallet. Det är ett elända att försöka slå isär frusen torv, så det här kommer underlätta några månader framöver.

Inläggning denna vecka

Den här veckan har varit lite speciell. Min fru har äntligen fått till en operation på ett av sina två obrukbara knän. På måndag var det inläggning och på tisdagen skedde operationen. Allt gick bra till skillnad från andra “specialoperationer”. Nu har hon fått tillbringa några dagar på rehabilitering och kommer hem imorgon. Jag har mellan besök och arbetsliv passat på att spendera lite tid i köket. Först ut var att bre fröbröd, vakuumförpacka och frysa in för senare förtäring.

Nästa aktivitet var att ta hand om de sista gröna tomaterna genom att laga lite chutney. Tre kvällar i rad har jag låtit blandningen koka upp och sedan gradvis reducera till den konsistens jag ville ha. På slutet delade jag upp blandningen i tre delar för att skapa tre olika styrkor med Habanero, Rocoto och Thunder mountain long horn chili som tongivare.

Eftersom min fru kommer hem imorgon och det har efterfrågats ett räcke att stödja sig på, om jag inte ska behöva använda lastmaskinen till att ta upp henne till huset det första jag gör, har jag tillverkat ett räcke som ska avlasta mig och hjälpa min fru upp och ner för första hindret till att ta sig in i värmen. Det blir säkert fler anpassningar som behöver göras, men det är i alla fall en bra början. Eventuellt behöver jag göra ett räcke på andra sidan, men jag avvaktar med den saken tills det utkristalliserar sig.

Eftersom jag hade skrivit upp en hel del på min lista över dagens aktiviteter och mycket har varit småsaker skriver jag inte så mycket om det. Värt att notera dock är att när jag skulle ta ner chutneyn i matkällaren så hade jordfelsbrytaren löst ut. Jag spenderade ganska mycket tid åt att felsöka tills jag tror att jag hittat felet. En mus har letat sig in i elcentralen. Förhoppningsvis räcker det med att avlägsna den så att problemet blir löst. Det visar sig imorgon när jag avverkar den punkten på min lista.

För att bryta av med “nice to have” från nödvändigheter satte jag upp kluddtavlan vid hö-hörnan. Det är ju lite olika bud från gång till annan hur mycket hö som ska vägas upp, och nu får vi tillfälligt hjälp från J med fåren, och då kan det vara bra att vi kan kommunicera ordentligt.

Idag har jag tagit hand om kyckling, kalkon och gås som har fått hängmöra sedan förra veckan. I år har vi hängmörat delar i mörningspåsar, vilket verkar har fungerat. När vi gjort försök att hänga hela fåglar har det börjat dofta allt annat än halon efter två tre dagar, men det här verkar ändå lovande. Jag var tvungen att komma på lite förkortningar för att slippa skriva så mycket. HMK för HänkgMörad Kyckling, HMG för MängMörad Gås och HMKK för HängMörad KalKon. Det gäller bara att se skillnad på klubba och bröst, men jag tror inte att det ska utgöra några problem. Nu har vi så att vi klarar oss ett antal söndagsmiddagar och högtidsdagar framöver.

Slakt

I måndags placerade jag den nya badbaljan inne hos ankorna och fyllde upp med regnvatten som vi för tillfället har hur mycket som helst av samtidigt som båda växthusen är nedstängda och inte behöver något. Resten av veckan fram till lördag förlöpte mestadels i soffan efter att ha kommit hem från arbetet.

På lördagen var det fågelslakt. Hela dagen var riktigt ruggig med en regndimma som aldrig ville ge sig. Jag stod i sista ledet och förpackade samt malde färs. Lår och vissa bröstfiléer vakuumförpackade jag i så kallade mörningspåsar. De ska se till så att fukt kommer ut, samtidigt som bakterier inte får fäste under de dygn som de hänger i kylskåpet och mörar till sig. Vi har tidigare gjort försök med att hänga hela fåglar, men jag tycker inte riktigt att det blir bra. Första året gick det ganska bra men förra året hann det mesta få en liten unken lukt, som inte retar aptiten i rätt riktning. Jag är en av de första på plats som får plocka fram allt som behövs. Skållningsbad, paraffinbad, plockmaskin, slakttratt och allt annats som behövs för ett snabbt och barmhärtigt avslut. Det brukar också vara jag som får städa undan då alla andra går upp i huset och umgås. Min dotter stod vid min sida och plockade undan så pass mycket att vi kunde lämna det som var kvar till nästa dag.

På morgonen idag tog jag det lite lugnt fram till klockan 9. Sedan skickade jag ett meddelande till min granne och frågade om jag kunde låna hans Bobcat med grävaggregat då jag behövde gräva en grop för alla fjädrar som vi plockat under lördagen. Min grävmaskin lyckas inte gräva så djupt som jag vill, och det går mycket fortare med en större maskin. Jag började plocka undan resten av attiraljerna från slakten och det dröjde inte länge förrän jag hörde en maskin komma in på gården. “Men jag kunde ju ha kommit och hämtat.” sa jag till grannen. “Ja, men jag tänkte att jag kunde hjälpa till lite. Var vill du ha gropen?”. “Nä men jag kan nog gräva själv, du ska inte behöva…och dessutom hade jag tänkt flytta på lite betongfundament till belysningen uppe vid RC-banan.”. Efter att gropen var grävd, och innan jag hunnit reflektera över vad värdefullt det är med hjälpsamma grannar, hade han flyttat fram fundamenten och övertygat mig om att vi skulle gräva ner dem i marknivå. Jag är så tacksam att själv få lite mer hjälp än jag förväntat mig.

Efter att jag lagt ner fjädrarna i gropen fyllde jag igen och plattade till marken med Lastman. Det gick ganska snabbt så jag fick tid över till att jämna till groparna uppe vid RC-banan. När jag ändå skulle köra in hö och hade pallgaffeln på plats bestämde jag mig för att placera ut, och gräva ner betongfundamenten som ska vara basplattor för de fackverksmaster jag tänker använda till belysningen för longeringsvolten och RC-banan. Jag har tröttnat lite på entreprenörer som väntar en vecka med att lämna offert och sedan inte hör av sig på en månad, så nu tar jag det i egna händer och gör jobbet själv istället. Det börjar ändå bli lite för kallt på kvällarna att stå och köra RC-bil. Min förhoppning hade varit att kunna köra några kvällar fram till vintern, men i och med att belysningen inte kunde komma upp i tid, så har jag helt plötsligt tid fram till våren att få det klart. Nu ska jag försöka hitta några master och gräva kabeldiken fram till växthuset, så det finns lite att pyssla med på kvällarna.

Mikropaus i alla måsten

Trots mörker och sysslor som man själv inte alltid väljer faller ljuset och lyckan på en. Trots en gedigen göromålslista i bagaget tog jag en liten paus i alla måsten och passade på att njuta lite. Visserligen var jag tvungen att först dränera vatten på RC-banan, men den här gången var jag utrustad med en batteridriven dräneringspump, så det var inte så betungande som att tidigare använt skyffel.

Pumpen fungerar över förväntan och dränerar bort mer vatten än vad jag trodde att den skulle klara av. Nu räcker det med att använda sopkvasten för att få bort det sista vattnet från banan.

Inte en enda gång behövde jag lämna förarpodiet för att vända eller hämta en felkörd bil utanför banan. Antingen är det banan som har blivit bra, eller jag som blivit duktig på att köra. Annars brukar det alltid vara en eller ett par gånger man får springa.

Lagom till att jag var klar med rengöringen av bilen hjälpte jag min fru med alla djur. De skulle ha vatten, hö, krubba, frön och annat foder. Jag körde in en halmbal till maskinhallen och tog ner en av IBC-tankarna från upplaget uppe vid gropen ner till verkstan för att göra om till ankdamm.

Efter alla nödvändiga göromål åkte vi hem till svärfar för att skruva lite RC-bilar. Nu har vi kommit så pass långt att vi börjat montera på delarna på chassiet. Svärfars gumma sitter och stickar samtidigt som vi skruvar. Ibland gör vi fel och får skruva om beroende på feltolkning av monteringsanvisningar, men för det mesta har vi bara trevligt.

Väl hemma igen förvandlade jag IBC-tanken till en badbalja med ramp. De plastbaljor som vi haft tidigare har spruckit då plasten varit för spröd. En IBC-tank har betydligt segare plast än vad en badbalja ämnad till bebisar på sommaren har. Nu hoppas jag på att baljan blir tillräckligt djup och att avståndet mellan ribborna på rampen blir tillräckligt glest så att den värsta leran på ankfötterna ska trilla av så att vattnet i baljan inte bli till en lerpöl i första taget, samtidigt som de ska kunna komma upp utan att fastna. Jag tänker mig att rampen upp ska göra att den värsta leran hinner lämna fötterna innan de hoppar i baljan. Egentligen skulle jag vilja göra en mycket större och djupare damm, men jag har prioriterat annat än så länge. Kanske att jag utökar ankgården till nästa år och bygger en permanent damm. Di får se om ork, inspiration och vilja är med mig.

Och min lista som jag skrev igår? – JA, den har blivit ännu längre nu!

Mer skrivet än gjort

Ibland skriver jag ner färre saker på min att-göra-lista än vad jag faktiskt hinner med, men idag var det omvänt förhållande. Jag hann i och för sig med det viktigaste, men inte så mycket som jag hade hoppats på. Den rökta och torkade chilin malde jag ner till pulver. Det blev riktigt starkt. Det brände i munnen långt efter att smaken försvunnit. Med en knivsudd här och där kommer det att räcka länge.

Jag skulle bara plocka de sista paprikorna och tomaterna från växthuset innan hönsen flyttar upp från hönsgården till ett behagligare vinterklimat. Jag fick hämta två extra korgar och två skålar för att ta hand om alla kvarglömda frukter. Jag hade räknat med att den första stora korgen skulle fyllas till hälften, men ack så jag bedrog mig! Nu måste jag komma på vad jag ska göra med allt som jag inte kommer lyckas skänka bort. Det blir väl chutney, inlagd paprika och gröna tomater, en och annan tärnad och fryst grön paprika. Kanske även köttfärsfylld paprika, getostfyllda padrones och Salsa Verde av tomaterna.

Efter att den sista skörden var omhändertagen tog jag ut alla slangar och placerade in sittpinnar och reden för de fjäderburna gästerna. Det finns mycket gott kvar för hönsen att hitta, och om någon vecka eller två kommer allt att vara länsat i växthuset. I skrivande stund håller min fru och svärdotter på att sortera ut de höns som kommer till paradiset, och de som nästa helg förhoppningsvis kommer till himlen.

Det som sabbade hela min dagsplanering var Grimar som de senaste dagarna inte velat lägga i backen… eller rättare sagt – velat när man ska lägga in backen. Det tog ganska lång tid till att komma fram till att det var ett kombinationsproblem. Den knapp som talar om ifall Tuk-Tuken ska framåt eller bakåt hade slitits, och det var bara var tredje gång när man bytte läge på brytaren som signalen gick fram. Genom att löda om kablarna och vända på knappen löste jag det problemet. Men det visade sig inte vara så enkelt. Det var även glapp i kontakterna och en av kablarna hade nötts av. Jag jag sprejade lite 5-56 i kontakterna, men jag är rädd att jag kommer behöva löda ihop kablar istället för att ha kontakter som inte tål fukt.

Ett sista ryck?

Jag var igång relativt tidigt idag. Normalt brukar jag sitta om avnjuta en espresso för att samla mina tankar och planera dagen. Eftersom min fru har ryggskott fick jag ta ut hästar och gäss, och jag är inte riktigt den som slår mig till ro när jag väl börjat röra på mig.

Eftersom vädret var gynnsamt för att hämta lite PEM-rör till RC-banan från D, som annars tänkt lägga på den offentliga tippen, kände jag att jag var tvungen att hämta dem. Det visade sig vara bra mycket mer än vad jag trott. Det var så mycket så att jag inte fick med mig allt. Jag passade på att ta med mig kameran och lyckades fånga några motiv från upplaget med skrot och maskiner som inte längre används.

Väl hemma igen gick jag ut i verkstan om tillverkade märlor för att kunna hålla rören på plats. Det är perfekt som banmarkering, men de är ganska styva och behöver tämjas ordentligt. När väl alla banmarkeringarna var på plats blev det så mycket prydligare. Nu finns det en tydlig gräns mellan bana och terräng, och man behöver aldrig undra på vilken sida som man ska lägga löv, kottar eller kvistar på. Banan såg så inbjudande ut så jag var tvungen att köra lite på den.

Det blev faktisk en helt ny bana när man var tvungen att förhålla sig till kanterna på ett annat sätt än tidigare. Snart finns det inte några ofärdiga sträckor kvar. Det är tveksamt om jag kommer kunna göra någonting nästa vecka I vilket fall som helst måste jag förbereda en del andra saker på annat håll inför Kung Bores ankomst.

Utöver banarbete, som i allra högsta grad är frivilligt och självpåtaget, har jag även hunnit med att halma inne hos höns och ankor. Vidare har jag fordrat och vattnat hästarna, flyttat den röka chilin in i torken och bakat bröd. Just nu skriver jag på bloggen samtidigt som håller på med middagen som idag idag blir en gryta på husets anka, samt grönsaker tillsammans med potatismos – också det från egen skörd.

Skylt, kantarell och staket

I tisdags flyttade fåren in i den nybyggda fårhagen med tillhörande vindskydd. Eftersom allt på gården måste ha ett namn så fick vindskyddet heta BääBo. Jag sågade till och hyvlade en planka som min fru sedan brände in passande bokstäver och motiv på. Idag gjorde jag en ram runt brädan och skruvade upp skylten på vindskyddet. Jag hade egentligen tänkt sluta där, eftersom vi varit iväg över natten för att fira svärfars 80-årsdag, men jag hade missbedömt min energireserv.

Den betongklump som jag hittade när jag röjde slånbär för drygt två år sedan har jag länge tänkt måla gul för att få den att se ut som en jättekantarell. Eftersom jag inte hade någon kantarellfärg, eller en kantarell att jämföra med, fick jag ur minnet försöka blanda till rätt nyans med de olika färger som jag kunde hitta i verkstan. Det blev hyfsat bra, även om den är lite för utstickande just nu. Jag tror att den kommer smälta in när väder och vind bryter ner färgen.

Eftersom jag fortfarande hade en hel del energi kvar, tog jag hand om vattning i orangeriet, kollade till bina och fortsatte att röka mina chilifrukter. Vissa plantor som dessvärre övervattnats i växthuset ser fortfarande lite ledsna ut, men de kommer nog att repa sig. Det är nog dags för lite gödsling. Egentligen skulle jag behöva byta jord för vissa plantor, men jag tänker att det kanske är bättre att göra till våren. Jag får ta reda på vad som egentligen är bäst. Bina är fortfarande ute och samlar. De har ätit drygt häften av foderdegen, så nästa vecka får jag fylla på en sista gång. Nu tror jag att jag kommit på hur jag ska få röken att fungera avbrottsfritt under några timmar. Om jag lämnar locket till spånmagasinet öppet på glänt så får allt tillräckligt med syre för att kunna hålla glöden igång utan att börja brinna okontrollerat.

På temat att använda material som annars skulle hamna på återvinningsstationen, och komma någon annan till gagn, kom jag på vad jag skulle göra med alla stumpar som blivit över när jag gjorde staketet till ridvolten. För att bygga vidare på temat i Dödskallebacken med olika längd på stolpar tänkte jag att jag skulle snedställa plankorna för att få lite mer visuell fartkänsla i kurvan. Jag funderade lite på vilken vinkel som var bäst innan jag bestämde mig för 30 grader. 45 hade varit för mycket, och 15 för lite. Nu var allt lite för fuktigt för att kunna målas, men till våren när allt torkar upp kan jag välja mellan Falu-röd och svart slipersolja. Vi får se vad jag bestämmer mig för. Jag är lite för att försöka hitta banmarkeringar med variation samtidigt som det inte får bli för plottrigt och osammanhängande. Samtidigt som jag vill använda det som finns att tillgå, så vill jag undvika att det ska se ut som ett hopplock. Som jag nämnt tidigare så är det lika stimulerande att bygga som att köra på banan, och det ena förstärker det andra.

Nu ska jag laga middag av grannens lamm och det vi själva odlat och förädlat. Det finns fortfarande gurka och paprika kvar uppe i Lilla Spanien. Det får bli en syrlig sallad tillsammans med varmrätten.