Category Archives: Diverse

Statusuppdatering

Idag har jag inte gjort speciellt mycket produktivt. Vi var iväg till Norrtälje för att titta på några mindre lastmaskiner och i väntan på att vi skulle åka iväg gick jag runt med kameran i det vackra vädret. Man börjar bli bortskämd på synintryck som alla är potentiella vykortsmotiv med snötyngda träd mot en blå bakgrund som lyses upp av en blek december-sol i motljus. Barnens kusin var här på besök och fick vackert sitta i baksätet den dryga timme det tog för oss att komma fram.

Jag är lite kluven om vi ska satsa på en ny, eller försöka få tag i en begagnad hjullastare. Jag vill utöver något som är lättmanövrerat ha någonting som fungerar när man inte har tid eller lust att stå och meka. Nuvarande traktor har fyllt sin funktion, men det är lite som att köpa en Porsche från 60-talet. Det är en Porsche, men den kan inte mäta sig med en standardbil från idag med vare sig i prestanda eller komfort. Nåja – komforten var väl okej om man bortser från att man förmodligen fortfarande vill använda hörselskydd. Hållbarhet? Förmodligen inte lika slitstark motor som den Boxer-3:an som sitter i nuvarande traktor. Reservdelar? Kommer det finnas kvar reservdelar om 60 år – eller kommer det ändå vara förbjudet att köra med dieselmotor då?

Plogning var och var annandag jul

Nu har det mesta av julens alla möten avklarats och nu återstår blott en födelsedag och ett nyår att fira kvar på detta år. Det har kommit mer snö än jag väntat mig, och det är tur att jag kan starta traktorn när jag vill och inte bara när den vill. Jag funderar dock på att byta den mot en lite mindre och smidigare maskin. Den här är så fruktansvärt tung att manövrera och stor när det kommer till att “finploga” utanför alla dörrar och portar man behöver kunna komma in i. Det tar mellan en och två timmar att ploga hela gården till en standard som jag är nöjd med.

Jag har börjat byta ut styrsystemet på Daidalos till ett styrsystem med öppen källkod istället för det som jag först satsade på. Det innebär att jag själv kan bestämma hur många servon, motorer och andra tillbehör som jag vill kunna använda utan att hela tiden behöva byta eller uppgradera komponenter som inte längre går att få tag i. Förvisso kanske inte allt blir så glättigt och snyggt, men jag kan själv bestämma om jag vill lägga ner tid på att göra förbättringar istället för att hoppas på att tillverkaren har fantasi nog att implementera de funktioner som jag har behov av. Jag är så fruktansvärt trött på tillverkare som istället för att kanske göra det möjligt att återanvända fullt fungerande handkontroller tvinga sina kunder att köpa en ny för varje drönare man köper, eller för den delen inte kunna använda den kamera som man haft till den förra drönaren till den nya. Nu kan jag behålla de delar jag är nöjd med och vidareutveckla andra delar utan att behöva byta ut det som fungerar. Jag får väl kalla den uppgraderade drönaren för Daidalos 2 eller Daidalos dos.

Två och en halv kubik på 6 timmar

Idag har jag spenderat merparten av tiden till att kapa, klyva och stapla ved. Jag trodde inte att jag skulle hinna eller göra göra allt idag och var inställd på att klyva veden under veckan. Men eftersom det inte fanns någonting annat på min lista att göra och snöplogningen uteblev kunde jag göra llt i ett svep. Nu har vi ved en bra bit in på nästa år. Jag ska försöka bli bättre på att ta hand om vedklyvningen under den torra och varma delen av året istället för att göra det när det är som mörkast och kallast på året. Nu har jag tillräckligt med knastertorr ved i alla fall men det är alltid skönt att inte behöva klyva ved under tidspress. Problemet är väl att jag jag har för mycket annat som jag vill passa på att göra när vädret inte utgör ett hinder för vedklyvning. Jag hade i alla fall sinnesnärvaro nog att ta in några stockar i maskinhallen innan snön behagade falla.

Det blev totalt 27 IKEA-kassar med ved, och om jag räknat rätt så motsvarar det ungefär två och en halv kubik färdigkluven ved inklusive luften mellan vedträna. Detta motsvarar ungefär tre och ett halvt ton koldioxid i utsläpp, och då har jag inte tagit med fyrhjulingen, motorsågen och vedklyven i beräkningen.

Ny spänningsregulator

Idag har jag bytt ut spänningsregulatorn på fyrhjulingen. Om det inte är det ena så är det det andra som måste fixas. Det är ändå tillfredsställande att jag kan felsöka och byta ut rätt komponent. Dessvärre gick det inte att öppna likriktarbryggan, annars hade jag gjort det och bytt en komponent för bråkdelen av vad en ny regulator kostar. Nåja, vi använder fyrhjulingen dagligen och det kan vara värt att sendera både tid och pengar på att den ska fungera och vara pålitlig.

Fjärrvärme och batteribyte

Nu har jag utrustat traktorn med styrning till slangvärmaren. Jag vägrade köpa ett originalrelän som ändå bara tagit mig halva vägen för det tredubbla av vad det kostade att göra allt själv. Det som kostade mest var den halvmeter kabel som jag var tvungen att köpa för att komma över kontakterna som jag behövde för att tillverka min lilla box som ska koppla upp traktorn mot nätet. Nu får jag väl koppla in en snödjupsmätare som tillsammans med tidpunkten startar motorvärmaren lagom till att jag har tid och lust att ploga.

Första gången som jag skulle testa motorvärmaren gick det inget vidare. Batteriet som var fulladdat orkade inte i kylan att dra igång motorn trots att värmaren stått på i någon timme. Det blev till att införskaffa ett nytt batteri avsett för att dra runt startmotorer på tjuriga traktorer från 1950-talet. Jag fick stå inne i maskinhallen i minusgrader med tvåsiffriga värden och arbeta. Kabeln till minuspolen var för kort för det nya batteriet, så jag var tvungen att byta den först. När allt var på plats kunde jag starta och rulla in traktorn i verkstan där det var betydligt ljusare och en aning varmare för att montera in motorvärmarstyrningen med tillhörande termometer att fästa på motorn för att kunna avgöra när motorn värmts upp tillräckligt. Jag monterade uttaget till strömsladden framför hytten så att man inte glömmer att dra ut den när man är som ivrigast att börja ploga. När traktorn ändå var i verkstan passade jag på att “laga” knoppen till motordödaren som jag de senaste åren använt en polygrip för att greppa tag i när jag velat stanna motorn.

Idag kom så första gången jag kunnat testa systemet fullt ut med lyckat resultat. Et timme innan jag kom hem från jobbet startade jag motorvärmaren för att när jag kom hem omedelbart kunna ploga bort den snö som föll i natt. Traktorn startade på första försöket och jag har sparat min omgivning på en massa svordomar som annars är brukligt när maskiner trilskas.

Kristallsjukan

Jag hade kristallsjukan första gången för cirka åtta år sedan. Sedan dess har det varit ok med undantag för enstaka tillfällen då jag haft känningar som gått över lika snabbt som de uppkommit. Men i måndags slog det slint i båggångarna och hela omgivningen snurrade. Jag var hemma både måndag och tisdag. På onsdag kunde jag börja jobba igen även om det var lite tröttsamt. Sedan har jag gradvis blivit bättre och idag har jag nästan inte alls känt av någon yrsel. Igår ägnade jag nästan hela dagen åt att städa huset för att göra det lite fint inför det besök vi fick på kvällen. Det var gamla bekanta från 30 år tillbaka i tiden och klockan hann bli fyra på morgonen innan vi kom i säng. Jag steg upp runt åtta, men kom inte igång med någonting förrän klockan elva. Då började jag med att täcka vitlökslandet med hö för att skydda mot den stränga vintern. Det har redan kommit lite lätt snö och det har börjat frysa till ordentlig. Mitt i mitt kärrande blev jag avbruten av min fru som hade problem med gasvajern på fyrhjulingen. Efter någon kvarts felsökande hittade jag problemet som berodde på vatten som hade kommit in i gasreglaget vid förgasaren och frusit.

Efter att jag löst gasproblemet fortsatte jag med att täcka vitlökslandet med hö. Därefter tog jag in de sista två pumparna från trädgårdsdammen respektive regnvattenmagasinet för att tömma dem på vatten och rädda undan dessa från att gå sönder i vinter. Jag gjorde rent vattenfiltret till dammen när jag ändå höll på. Det är alltid kul att slaska med vatten när det är minusgrader i luften.

Jag har haft lite diskussioner med flygplatsen om att få flyga min drönare. Det har visat sig att man ändrat reglerna till en maxvikt på 7 kg utan att behöva söka tillstånd från flygledningen. Nu vill man att jag ska utrusta min drönare med en transponder för att kunna synas i samma varningssystem som flygplanen använder sig av för att hålla reda på varandra i lufthavet. Idag testade jag att strömsätta och konfigurera transpondern. Det lutar åt att jag måste göra om kåpan igen, men det får bli i nästa vecka.

De sista tomaterna som eftermognat sjunger på sista versen och nu är skördefesten över för 2023.

Mörker och regn

Nu är nästan allt bara en enda lång transportsträcka fram till våren. Det är så deprimerande med mörkret och allt regn som gör att allt blir lerigt. Idag har det i och för sig varit relativt sett torrt jämfört med vad det varit den senaste veckan. Jag tog fram Grävis och vände upp och ner på potatislandet och blandade i ett tjugotal kärror med hästgödsel för att lätta upp den tunga leran. Det kommer nog dröja några år innan jorden blir riktigt bra. Potatisen blev inte alls bra. Jorden är på tok för lerig och kompakt, men den blir väl gradvis bättre. Imorgon kanske jag kan få ner lite vitlök i jorden, men allt hänger ju på om det är uppehåll. För att strukturera odlingsplätten och göra det enklare att hålla ordning placerade jag ut några stockar som jag fixerade med impregnerade stolpar och långa skruvar.

Lull-lull och skydd till Daidalos

Idag har jag gjort klart det sista på Daidalos. En skyddskåpa till stömförsörjningsdäcket och en kåpa på ovansidan. Jag använde CNC-fräsen till att skära ut konturerna till träformerna som sedan användes till vakuumforminingen av kåporna. Jag är inte helt nöjd, men det finns alltid tid att göra allt bättre vid ett senare tillfälle om lusten faller in.

Att få på kåporna och gömma allt kablage gör att allt känns mer förtroendeingivande och proffsigt. GPS-en fick sin egna lilla urgröpning. Jag vågar inte riktigt sätta den under skalet och äventyra kvalitén på satellitmottagningen. Jag satte kabelstrumpor runt mottagarantennernas kablar för att skydda mot slitage mellan kåpa och plattan.

Jag är inte riktigt nöjd med kåpan på ovansidan. Jag hade en idé om att statuslampan skulle kunna synas 360 grader runt om drönaren, och gjorde en liten bubbla på ovansidan. Den fungerar, men den blev sannerligen inte snygg! Sedan kan man diskutera om valet av grafitgrått var rätt, eller om jag ska välja någon annan klarare färg.

Den sista nöten att knäcka var hur jag skulle fästa kåpan på ovansidan i drönaren. Efter mycket velande skrev jag ut 6 stycken fästen för att hålla kåpan på plats.

Nu är Daidalos helt klar, och nu äntligen kan jag ta mig an nya utmaningar och projekt!

Daidalos lyfter tungt

Gårdagen ägnades åt att försöka koppla in ett servo som ska ingå i släppanordningen till Daidalos. Hur jag än försökte så fick jag inte ut rätt signal ur porten på styrsystemet. På sin höjd fick jag fram en hackig sinusvåg som bara var störningar. Till slut testade jag att lägga signalen även på port två, och då började det hända saker. Det visade sig efter mycket undersökande att den första porten inte var port 1 utan en helt annan port. Idag fortsatte jag med arbetet och monterade släppanordningen och servot under batterihållaren. Jag var tvungen att förstärka infästningen med extra brickor. Batterierna väger redan drygt 5 kilo och ska drönaren kunna lyfta några kilo måste kolfiberplattan klara av att hålla emot. Jag passade på att leda om och bunta ihop lite kablar för att få ordning och reda. Min son kom förbi lagom till att det började närma sig en testflygning med last. Först testade vi att servot orkade öppna med lasten. Det är väl lita ansträngt att öppna vid 5 kilo, men det är inga större problem och kravet är satt till 3 kilo. Nu var det tid att testa om drönaren verkligen orkade att lyfta 5 kilo. Med en vattenfylld 5-litersdunk fastkopplad i lastöglan började så testflygningen.

Efter det lyckade försöket ställde jag undan Daidalos för dagen och koncentrerade mig istället på att rensa bort tomatplantor och ta hand om vitlöken som hängt på tork. Jag var bara tvungen att plocka de sista gröna tomaterna innan sekatören fick börja arbeta. Det blev en hel stor balja med tomater. Jag får väl göra lite marmelad och kanske salsa verde av det. Alla buskar och resterande tomater fick kärras upp till hönsen i tre omgångar.

Sjukvecka

Sedan förra helgen, då jag för övrigt inte okade skriva så mycket i bloggen, har jag varit förkyld. Jag kände redan på lördagen att någonting var på gång, men det var först på söndagen som jag insåg att jag skulle behöva vara hemma på måndag. Det blev inte bara måndagen visade det sig. Vi hann i alla fall med att slakta sju stycken kalkoner och jag hann med att plocka upp potatis och morötter samt äta den sista jordgubben innan orken satte stopp för fortsatta aktiviteter. Till och med potatisgrepen gav upp.

På onsdag var jag fortfarande synligt förkyld och det var inte riktigt läge att åka ut och smitta ner mina medarbetare, så jag kraftsamlade för att försöka få upp Daidalos i luften. Vis av kraschen under jungfrufärden tidigare i år så monterade jag på extra långa stöd för att undvika samma misstag.

Orsaken till att drönaren kraschade första gången berodde på obalans och en kraftig självsvängning, och ett tag var jag inne på att motorer, propellrar och ram inte passade i kombination. En annan orsak skulle kunna vara att kameran hamnade i självsvängning på grund av för klen upphängning, eller att sensorerna var felkalibrerade eller helt ur funktion, men allt det visade sig vara fel. Det visade sig vara de parametervärden som reglerar motorerna var fabriksinställda på en mycket mindre drönare och helt enkelt överkompenserade alla rörelser. Vid sista försöket igår hade jag fått ordning på självsvängningarna, men den höll inte positionen och vid en allt för kraftig landning sprack upphängningen till batteripacken som väger lite över 5 kilo. Jag fick tillverka en ny batterihållare i metall istället. Till min glädje upptäckte jag att vid något tillfälle så hade GPS-pucken med den inbyggda kompassen vridit sig, vilket skulle kunna förklara avdriften. Efter att ha monterat fast den nya batterihållaren och fixerat GPS-kuppen i rätt riktning kunde jag äntligen göra den första lyckade flygturen.