Category Archives: Diverse

Skörd, bä-bo och vägarbete

Eftersom jag visste att jag skulle ha fullt upp från morgon till kväll, passade jag på att börja med att skörda. Efter att de sista körsbärstomaterna som var värda att ta vara på var plockade gav jag mig i kast med att tvätta skottkärrorna som normalt används till stallet. Först tänkte jag att det var lite hybris att ta en hel skottkärra för potatisen, men det visade sig vara bra beräknat. Efter att jag plockat potatis för mos, kok och ugn gick jag upp i växthuset för att plocka paprika. Jag lämnade faktiskt några gröna i hopp om att de ska hinna mogna. Hur som helst passar det bäst att de får sitta på kvisten tills man vill använda dem. Då blir det som färskast. Imorgon ska jag försöka ta hand om skörden.

Efter skörden åkte jag upp till platsen som ska bli vindskydd för gästfåren. Det fanns några slånbärsrötter och ris som behövde tas bort, och som jag vid ett svagt ögon blick var villig att gräva bort. Jag ser det lite som en investering. J kommer säkert kunna hjälpa min fru med någonting då jag inte kan. Dessutom är det en fröjd att hjälpa någon som inte räds för att hålla i en cirkelsåg eller spetta och slå ner stolpar i marken. Jag blev faktiskt riktigt imponerad över de stolpar som hon fått ner i marken – spikrakt och lodrätt! När jag plockat bort rötterna anslöt J, och vi borrade de resterande hålen för att kunna få vindskyddet säkrat i marken. Vi får se om Bäbo blir ett passande namn, och om min flru kan bränna en skylt i samma anda som till Kackelbo och resten av byggnaderna på gården.

Efter att jag hjälpt till med håltagningen anslöt J:s pappa som förproducerat väggarna till vindskyddet – tänk vad bra att omge sig med hjälpsamma människor! När vi väl jämnat av marken med 0-32 där vindskyddet ska stå, tog jag tag i vägen längs med ängshagen. Efter att ha grävt bort den värsta geggamojan kunde jag jämna till och fylla på med bärlager. Det kommer förmodligen behövas lite till material innan det blir perfekt, men nu behöver man i alla fall inte fastna när man ska utfordra hästarna.

Finlir

Det är alltid det där sista som tar lite längre tid än vad man räknat med. Skjuter man på det och tänker att man ska göra det en annan gång så är det inte säkert att det blir av. Nu har jag grävt ner en grund sarg mellan ridbana och det som är utanför så att det blir lättare att få till den där perfekta gränsen som gör att allt ser prydligt ut. I tanken går det ganska fort att utföra det arbete man tänkt, men i praktiken så tar det mycket längre tid.

För att underlätta och göra kapningen av stolparna säker letade jag fram jiggen jag tillverkade när jag skulle kapa stolpar på den stora ridbanan. Det är annars lite läskigt att stå med sågbladet i hals-höjd, alternativt stå och balansera på staketet eller en stege. Nu kunde jag ställa mig på den nedersta ribban och låta jiggen styra sågen. Efter att alla stolpar var kapade tog jag fram kantfräsen och fasade stolpändor för att få den där färdiga looken.

Nu när volten har fått en tydlig gräns mellan innanför och utanför så var jag tvungen att rensa bort ogräs så gott det gick. Vad skulle annars vara vitsen med sargen? Utrustad med grep, kratta, spade och räfsa arbetade jag mig metodiskt genom hela banans ytterkant. Det är helt uppenbart att jag behöver tillverka någon slags ogräsräfsa eller kratta som jag kan dra efter fyrhjulingen för att hålla ogräset borta.

Gjutning och ogräsbekämpning

Solen får allt svårare att lösa upp morgondimman. Det är lite kyligt, men med långkalsonger och underställ är det rätt skönt att vara ute.

Redan vid tiotiden var jag klar med gjutningsarbetet och fortsatte med att sätta upp isolatorer i skogshagen. Det arbetet har gått lite i stå de senaste veckorna, men nu tänkte jag bli klar under veckan. Isolatorerna räckte till en isolator per stolpe, så jag behöver fixa fler innan jag kan fortsätta. Jag byggde om min mätpinne så att den även kan användas som jigg när man ska göra tafsar till trådspännarna.

Eftersom jag inte kunde fortsätta och göra klart hagen rensade jag bort lite ogräs som börjat ta över i longervolten. Det går ganska snabbt att räfsa upp ogräset med Grävis och ogräsräfsan. Det är dock värre att ta hand om allt ogräs. Eftersom sanden är ganska fuktig måste man skaka alla tuvor så att man får någon sand kvar på banan. Jag trodde att jag skulle klara av det med en fintandad grep, men jag fick använda händerna till att skaka varje tuva ren från sand. Det var så mycket ogräs så att första skopan lyckades jag fylla redan innan jag kom in på banan. Efter tre hela skopor och några timmar senare fick det räcka med min insats.

Nu börjar banan se riktigt städad ut, men det kommer bli ännu bättre när staketet är helt klart. Då kommer man tydligare se gränserna, och det blir lättare att hålla ogräs och gräs i schack. Det saknas lite banmarkeringar, och vissa skulle kunna göras snyggare, men det behöver inte ske i år.

Nu ska jag torka lite paprika och padrones så att jag har lite krydda till höstens och vinterns grytor.

Paus från måsten

Idag har jag mestadels ägnat mig åt avkopplande aktiviteter. För den sakens skull har de inte varit utan fysisk eller mental ansträngning. Först hjälpte jag hästtränarens son med att rikta en putter som blivit krökt när han snubblade över golfbagen. Olyckligt nog hade fästet till huvudet krökts så det behövde värmas och sedan försiktigt böjas tillbaka. Efter lite klurande använde jag laserpasset till att kontrollera att jag inte krökte tillbaka för mycket. Eftersom själva skaftet också var lite krökt inväntar jag instruktioner om vilken vinkel som skaftet ska limmas på huvudet. Nästa vecka då klubban kommer tillbaka till mig efter inspektion kan jag göra det sista finliret. Betalning för jobbet får väl bli någon procent av prispengarna från första internationella mästerskapen som pojken spelar hem.

Efter verkstadsarbetet gick jag upp till RC-banan för att sätta upp ett staket i första kurvan. Titt som tätt råkar man ta kurvan för brett och hamnar i ett träd eller sten om man har lite otur utöver att man inte kan köra. Jag försöker hela tiden återanvända material och samtidigt skapa lite vägkantskonst om det är möjligt. Eftersom jag fått lite impregnerade stumpar över från hagarna använde jag dem till att bygga ett staket som jag sedan skruvade fast en PEM-slang i däckhöjd så att man inte hakar i så lätt om man råkar stryka längs kanten. De olika längderna på stumparna blev ett ganska trevligt mönster, och av någon anledning tyckte jag att det skulle vara kul att sätta lite konst på någon eller fler av de längsta pålarna.

Jag vet inte vad det var som fick mig att komma på att göra en dödskalle-holk med två separata bostäder i. Förmodligen var det väl mitt sinne för funktion i kombination med estetik som slog in. Backen heter numera dödskallebacken – något som finns i alla samhällen där det finns barn och pulkor.

Precis när jag var klar med staketet i dödskallebacken fick jag meddelande om att kärrorna i stallet behövde tömmas. Eftersom jag använder gödsel till att förbättra jorden till nästa års odling kändes det inte så betungande.

En sak som jag gått och funderat över ett tag, är hur jag ska kunna få banan att bli mer så att den ser färdig och välskött ut. Det som hela tiden har gjort att det ser lite taffligt ut är att longervolten som hela RC-banan är byggd runt inte ser så värst trevlig ut. Stolparna är lite sneda och tråden ser lite provisorisk ut. Med ett riktigt staket runt volten tror jag att det skulle kunna se både trevligt och bra ut. Om jag dessutom sneddar av i hörnen får RC-banan mer plats och hästarna kan inte ställa sig i ett hörn heller. Efter att ha placerat ut hörnstolparna och kryssmätt kunde jag konstatera att longervolten inte varit så fyrkantig tidigare. Nu blir det faktiskt mer plats åt att bredda RC-banan på sina håll. Förhoppningsvis kommer jag kunna börja borra hål i veckan som kommer, och kanske gjuta nästa helg. Förmodligen är det lite optimistisk, men man måste ju ha siktet inställt på något.

Tomatskörd och småfix

Under veckan har jag inte hunnit med så mycket.

Jag har upptäckt att jag egentligen inte har några fritidsproblem. Och det beror inte på att jag planerat och organiserat allt så perfekt – utan för att jag helt enkelt inte har någon fri tid. All tid är redan uppbokad, om än på osynliga kalendrar.

Det kan vara hinken med hönsmat som väntar troget i hallen, katten som stolt dragit in en gåva från naturen, eller trehjulingen som bestämt sig för att ta semester från laddningen. Lägg till lite hästar, ankor, vattenbyten och kvällsmörker, och vips är dagen slut.

Mina egna små projekt – tomater som borde plockas, idéer som borde testas i verkstan – de får ofta maka på sig. Friheten byts mot “måsten”, och ibland känns det som att min egentid är lika svår att hitta som en brödlåda som faktiskt är stängd.

Men mitt i allt detta finns också värmen, gemenskapen och känslan av att livet är rikt, även om det ibland är schemalagt till bristningsgränsen. Och kanske är det just konsten att hitta glimtar av frihet i det ofria som gör vardagen levbar – att kunna le åt paradoxen att man kan vara både sysselsatt till bristningsgränsen och samtidigt längta efter att få “göra ingenting”.

Jag har i alla fall hunnit med den näst sista tomatskörden och tagit hand om dem efter bästa förmåga. Den här gången blev det lika mycket som de föregående tre skördarna. Först skållar jag jag tomaterna i cirka 5 minuter. Sedan får de svalna innan jag kan klämma ut fruktköttet och koka i några timmar på svag värme för att få den där goda smaken. Därefter fyller jag halvliterslådor som sedan placeras i frysen för senare användning.

När så äntligen fredagen kommer kan jag börja planera för helgens aktiviteter. Konstigt nog är mitt huvud tomt på idéer. En sak som jag ändå stört mig på är alla små slånbärsbuskar som börjar växa utanför den bortre sommarhagen. Det kanske lossnar om jag börjar med att göra något smått och enkelt?

Eftersom det är hästhelg, och en av min frus arbetskollegor sköter all matlagning har jag helt plötsligt blivit överflödig. Det är verkligen skönt! Är det så här en riktig helg känns?

Idag har jag kunnat spendera tid uppe vid RC-banan för att jämna till underlaget. Nu är det inte så många tillfällen kvar att köra på innan det blir för mörkt eller kallt. Lite glädjande är att min fru är den som drar. Vag lever länge på citat som – “Ska vi köra idag?” – “Idag var banan bra!” – “Nu börjar jag bli farlig!” – “Fan vilken bra bana vi har.” – “Idag var det riktigt kul att köra!”

Idag har jag spenderat lite tid uppe vid banan och gett den lite kärlek med paddan. Efter ett tag blir banan ganska gropig, och det är lätt att tappa markkontakt. Nu har jag jämnat till alla raksträckor så att man kan dra på lite. Underlaget blir bara bättre och bättre. Gruskornen från 0-8 blandas med leran och och blir slitstarkt och stabilt. Det är mycket jobb, men det känns helt okej att lägga ner lite tid på något som uppskattas av fler än mig.

Passar på att göra fint

Igår när jag kom hem planerade jag vad jag skulle göra i helgen. Majoriteten av mina punkter bestod av att städa, plocka undan eller flytta något. Jag började redan på fredagskvällen att plocka undan sådant som annars skulle vara i vägen när man städar i huset. I morse efter att jag gett hästarna mat städade jag stallet. Först plockade jag ut alla lösa föremål och gallerna över rännan och brunnen. Sedan rensade jag rännan och brunnen innan jag gick loss med högtryckstvätten både inne i boxarna och utanför. Allt som fick att spola av och rengöras tog jag tag i som sista åtgärd innan jag kunde ta in allt igen. Om jag hade hästar som intresse hade jag nog rengjort lite oftare än vad som sker nu, men framför allt hållit undan lite mer…kanske.

Eftersom de IBC-tankar jag placerat ut på strategiska platser var fyllda tömde jag över den ena till växthuset och den andra till huvudmagasinet bakom maskinhallen. Med lite kopplingar och slangar använder jag samma pump som annars används till att tömma tankarna på vatten till att fylla dem. Med facit i hand hade jag kanske inte behövt hämta vatten från grannens damm till växthuset, men man vet ju aldrig hur det ska bli med nederbörden nuförtiden. Det är på gränsen att Lastman klarar av att lyfta det dryga tonnet vatten som finns i tanken. Hydrauliken klarar nog av det, men man känner att bakdelen nästan lättar när man åker över ett gupp, och man får var ganska restriktiv när man svänger så att man inte välter.

På eftermiddagen efter att jag flyttat undan lite andra saker på gården gav jag mig i kast med att städa inomhus. Som alltid börjar jag med kökets kronjuvel – spisen. Det märks när jag jag inte riktigt hinner med och har för många “måsten” och “roligt” på agendan. Det syns tydligt på hur det ser ut mellan brännarna. Ju mer gojs, desto mindre tid och ork har jag haft över till att torka av efter matlagningen. Här kan jag i ärlighetens namn inte skylla på någon annan.

Mitt i städningen blir jag avbruten av min klocka som själv verkar bestämma när jag uppnår mina aktivitetsmål för dagen. Jag ler lite inombords – eftersom klockan justerar mina mål efter vad som är normalt så betyder det egentligen ingenting. Imorgon kommer den att vid samma tid uppmana mig till att göra det där lilla extra för att nå de nya målen som fastställdes baserat på vad jag kan prestera.

Knivigt värre

Jag har skänkt lite kärlek till flistuggen under veckan. Den har gradvis blivit sämre i takt med att knivarna blivit slöa och tagit stryk. Även matningsröret för tjockare grenar svetsades ihop. Det är inte så lätt med TIG-svets när det man svetsar inte är helt kliniskt rent. Även om det ser ut som stryk, så lyckades jag foga samman den tunna plåten igen. Det tog ett tag innan jag kom på hur jag skulle plocka ut knivarna utan att behöva demontera hela maskinen. När knivarna väl var riktade och slipade kom nästa utmaning. Den små sprintarna som håller knivaxlarna på plats var relativt enkla att slå ut, men att få de tillbaka när man inte kommer åt krävde lite uppfinningsrikedom. Med hjälp av en svetstråd och ett rör som hade samma dimension som sprintarna gick det förvånansvärt lätt att få knivarna på plats igen.

För första gången i år var jag tvungen att pumpa över vatten från en av reservtankarna till de tre huvudtankarna. Jag pumpade över en kubik som beräknades kunna hålla fram till att det kommande regnet skulle fylla på mer vatten. Redan nästa dag var tankarna fyllda till två tredjedelar, så nu räcker vattnet ett tag till.

Igår röjde jag upp lite i skogshagen och passade på att bygga ett insektshotell vid RC-banan. Jag varvade stockar och ris i en pyramidformad trave. Jag bryr mig inte om att borra några hål. Jag tycker att mellanrummet mellan stockarna får räcka. Det finns ju fullt med hål i alla andra insektshotell som vi har. Jag passade på att trimma bort lite slånbärsbuskar i ängshagarna så att de om möjligt kan flytta någon annanstans.

På kvällen kom det lite gäster på kräftskiva och naturligtvis skulle vi köra lite RC-bil. Det var ganska skitigt och jag spolade bara av hjul och karosser. Idag har jag spenderat närmare två timmar åt att rengöra, smörja och underhålla bilarna. Det är ändå ganska rofyllt att pyssla om bilarna.

På eftermiddagen åkte jag upp till skogshagen och började flisa grenar och kvistar. När knivarna är vassa går det ganska enkelt. Jag nöjde mig med en skopa flis som hamnade hos ankorna och kalkonerna. Nästa skopa ska in till gässen, och därefter ska jag på försök använda materialet som underlag till RC-banan.

Idag blir det gåsbröst och lite av vad trädgården har att erbjuda till middag.

Bara en sista tankning

Idag blev jag klar med mitt fröbröd inför den första krävande arbetsveckan. Mer mentalt än fysiskt, men ändå! Brödet ser riktigt bra ut, så jag får hoppas att kommande vecka blir minst lika bra!

Bara ett sista träd, bara en sista gren, bara en sista tankning!…. När man röjer i en skogshage ser man det ena risiga trädet efter det andra – speciellt om man har cellulosahungriga hästar. Efter att jag borrat det sista hålet tyckte jag att jag skulle fälla alla halvfallna träd och rensa upp lite i skogshagen innan jag sätter nya stolpar som annars riskerar att träffas och skadas av ett fallande träd. Just nu ser det ut som ett slagfält med kvistar och stockar huller om buller. Jag hann inte klart innan muskler och rygg började säga ifrån, men jag pressade mig i alla fall igenom 5 tankar med soppa innan det kändes som att jag kommit någon vart. På sluttampen fick min hjälm en rejäl smäll innan trädstocken landade på ena axeln. Det lät mer än vad det kändes i hjälmen, men axeln fick sig en ordentlig smäll. Tur att hjälmen fick ta första smällen. Det var ett redan lutande lövträd (utan löv) som jag välte med handkraft. Jag räknade inte med att det skulle knäckas halvvägs upp och ramla “bakåt”. Nu vet jag till nästa gång att ha respekt även för döda träd!

Efter skogsarbetet körde min fru och jag lite RC-bilar. För min fru blev det cirka två varv innan det var dags för ett permanent depåstopp. Den här gången var det stötdämparfästet som inte längre ville vara med. Jag antar att det lätt blir så när man kör in i fasta hinder med full kraft. Nu har vi bestämt att hon själv ska bygga nästa bil. I mina tankar kanske det gör att hon kör lite försiktigare, men jag vet ju hur det är. Några varv lugnt, men med takt att “hornen” växer, så kör man allt vårdslösare.

Efter körningen fick jag hjälp av grannen att få sektionen till gavelporten på maskinhallen på plats. Det gick som smort förutom att vi hade problem med att få loss spännbandet som kilade fast sig i gångjärnet. Efter att min granne kommit på att vi kunde använda domkraft för att lyfta lite på porten utan att den skulle hakas av var det en smal sak att få sektionen på plats.

Efter att porten var fungerande igen åkte min fru och jag upp till hagen med “bytta” och vatten. Just nu håller jag på med matlagningen och väntar på att såsen ska “mogna”. Det är en tillfredsställelse att kunna plocka egna tomater, och när man glömt att vitlöken tagit slut så är det inte värre än att öppna dörren och ta några steg för att fylla på i köket.

Skrotat och skållat

Nu är det inte långt kvar innan semestern är till ända och gamla rutiner dominerar framför lättjans inslagna väg. Det innebär att jag redan nu behöver förbereda för mitt fröbröd. Den här gången lade jag med lite mandlar utöver vetekorn och solroskärnor. Först skållar jag fröna tillsammans med lite salt och det kli som blir när jag mal mjölet som jag ska använda i degen. Sedan tar jag min surdegsstart och blandar med mjöl, sirap, det skållade kliet och vatten. Sedan får allt stå i närmare ett dygn innan det är dags att blanda ihop degen med fröna. Om jag inte hade haft i salt skulle jag kunna blanda ihop allt på en gång. Det går säkert att ha i saltet redan från början, men jäsningen kommer inte igång lika fort då. Imorgon är det tid för gräddningen.

Det har inte blivit så mycket körning av RC-bilar i år, men säsongen är inte över än. Vi har tillsammans kört två gånger, och jag har kört ytterligare en gång. Den här gången slutade det med att min fru kraschade på slutet, så jag fick tillbringa någon timme med att byta ut delar. Jag har hotat med att jag ska samla på alla skrotdelar och göra ett monument av delarna när jag har tillräckligt mycket. Nu har jag inte så mycket reservdelar kvar till våra amerikanska bilar, och nya delar har jag inte lust att köpa. Nästa säsong siktar vi på att köra europeiskt för att främja hemmamarknaden.

Jag körde över paddan till grannen som håller på med grunden till sitt garage efter att jag städat i verkstan och blivit klar med allt annat som jag pysslat med idag. Det var egentligen tänkt att vi skulle försöka haka på den avhakade sektionen till gavelporten på maskinhallen, men då hans son var på annat håll beslöt vi oss för att göra det imorgon istället. Det kan vara bra att vara fler på en sådan operation.

Handik….nej funktionsvariationsanpassning

Idag var jag uppe och kollade till bina för första gången på 14 dagar och passade på att ge lite sockerlag för att hjälpa till inför invintringen. De flesta ogräsblommorna har blommat ut och snart är det bara ljung kvar. De bygger vaxkakor för fullt, och det ser riktigt bra ut i en lekmans ögon. De verkar ha fattat hur man bygger i alla fall.

Innan jag begav mig ut för att borra fler hål i skogshagen gjorde jag ett litet verktygs-kit med alla de nycklar som behövs till Grävis för att kunna byta från skopa till borraggregat och fixera borradaptern till borraggregatet – allt samlat i en knippa. Just nu är det mer tur än undantag om man ska kunna borra ett hål utan att stöta på sten. Än så länge håller sprintarna, men det är bara en tidsfråga innan jag behöver sätta i nya. Totalt 12 hål är borrade och det återstår kanske 5-6 till innan jag kan börja med gjutningsarbetet. Mitt i hål nummer 9 kom min frus hästkompanjon och behövde hjälp med bromsarna på sin maratonvagn. Efter någon timme kunde jag återuppta arbetet i skogen.

Med en ny gräsklippare följer nya utmaningar! Min fru som blir arg om jag klipper gräset har problem med knäna. Den nya klipparen var lite svår att ta sig upp i då det inte fans några naturliga saker att ta tag i för att komma upp på den. Först provade vi med ett band att hålla sig i, men det var ändå ganska besvärligt. Spakarna som man styr med känns inte riktigt stabila att hålla sig i, så jag fick försöka komma på ett sätt att montera någon form av handtag eller stolpe att hålla sig i för att kunna komma upp i stolen. Med det “skrot” som jag har samlat på mig lyckades jag till slut komma fram till en stabil lösning. Nu ska jag bara hitta en färg som matchar klipparen.