Category Archives: Diverse

Lite mer gjort idag

Idag har jag haft lite mer energi än vad jag haft tidigare i veckan. Jag ska villigt erkänna att det kändes lite motigt att gå upp 06:45 för att fodra och ta ut hästarna. En halvtimme senare satt jag inne i värmen med en espresso för att planera resten av dagen. Dagens stora åtaganden var att ploga, få ordning på Grimar – Tuk-Tuken, och ett eluttag till en av belysningsstolparna på ridbanan. Allt annat som fanns på listan kan jag betrakta som bonus. Grimar hade fått punktering, så det passade bra att byta till vinterhjulen. Jag passade även på att ladda upp samtliga batterier till samma nivå individuellt. Det är lite vanskligt att serieladda batterier i längden, och emellanåt behöver man kontrollera att inte ett batteri drar ner spänningen för de andra batterierna.

Jag har gått och funderat ett tag på hur jag ska göra med “byttorna” i stallet som är allt annat än o-kletiga undertill. De står direkt på betonggolvet i vatten och torv som letar sig ut från boxen genom springan mellan golvet och boxväggen. Varken golvet eller byttorna har en chans att torka upp. En liten platå av impregnerade stolpar och överblivna reglar fick bli lösningen på problemet. Nu får vi se om det blir bättre, eller om anordningen bara främjar ordningen i stallet.

Eftersom grannen J och hennes sambo hela tiden ställer upp för oss, så var det väl inte mer än rätt att jag satte upp ett eluttag till fårens vattentråg. Det är besvärligt med att hela tiden hålla isfritt på vintern. Hästarna får ju hö flera gånger om dagen, och då kan man lika gärna fylla på med vatten, men fåren får hö mer sällan, och då känns det lite tröttsamt att behöva kolla att vattnet är isfritt. Själva baljan matas med 24 volt växelström och den transformator som tillhör baljan behöver sitta lite skyddat även om den är vädertätad, så den fick hamna innanför hinderskjulet. 24-voltskabeln var lagad och skarvad ett antal gånger, så jag bytte ut hela kabeln mot en ny. Jag vill inte att jordfelsbrytaren ska lösa ut titt som tätt och göra så att orangeriet blir utan ström till luftvärmepumpen.

Hönsen behöver lite stödvärme när det blir riktigt kallt. Framför allt vill man inte att vattnet ska frysa. Under dagen blir det några plusgrader, men på natten kryper det ner runt noll. Det är rätt bra med tanke på att det är minus 8, 9 grader utanför. Jag placerade en värmelampa ovanför sittpinnarna, en extra nere nära marken och en ovanför vattentråget – det bör räcka.

Min fru har länge velat att jag smalnar av dörren in till foderkammaren. Den har varit en centimeter för bred för att gå att stänga. Den har varit väldigt lågt prioriterad tidigare, men nu när det är jag som varje morgon måste öppna dörren och haka fast den med ett band för att inte gå upp så blir jag påmind om problemet. Nu saknas det bara en låskista och ett handtag.

Uppladdning inför helgen

Jag ligger otroligt mycket efter i min planering, och senaste veckan har inte gjort saken bättre. En sak som dock är positiv är att dagarna går rätt fort förbi. Jag har två viktiga hållpunkter på dagen. Den ena är morgonfodringen och den andra är eftermiddag-/kvällsfodringen som kommer lite tätt på om man är förvärvsarbetande och har en bit att åka av och an till jobbet varje dag. En sak som ställer till det lite är att jag heller inte kan fodra för tidigt på morgonen, vilket medför att morgonköerna som jag annars undviker om jag skulle åka tidigare har sin höjdpunkt lagom till att jag utfört morgonrutinerna. Detsamma gäller hemfärden för att hinna hem innan hästarna hinner börja gnaga på stolpar eller träd.

Sedan är det ju en hel del saker som måste fixas när jag väl är hemma. Det ska bli lite skönt med helg!Även om den inte kommer bli helt kravlös, så kanske jag kan dra ner lite på tempot.

Inläggning denna vecka

Den här veckan har varit lite speciell. Min fru har äntligen fått till en operation på ett av sina två obrukbara knän. På måndag var det inläggning och på tisdagen skedde operationen. Allt gick bra till skillnad från andra “specialoperationer”. Nu har hon fått tillbringa några dagar på rehabilitering och kommer hem imorgon. Jag har mellan besök och arbetsliv passat på att spendera lite tid i köket. Först ut var att bre fröbröd, vakuumförpacka och frysa in för senare förtäring.

Nästa aktivitet var att ta hand om de sista gröna tomaterna genom att laga lite chutney. Tre kvällar i rad har jag låtit blandningen koka upp och sedan gradvis reducera till den konsistens jag ville ha. På slutet delade jag upp blandningen i tre delar för att skapa tre olika styrkor med Habanero, Rocoto och Thunder mountain long horn chili som tongivare.

Eftersom min fru kommer hem imorgon och det har efterfrågats ett räcke att stödja sig på, om jag inte ska behöva använda lastmaskinen till att ta upp henne till huset det första jag gör, har jag tillverkat ett räcke som ska avlasta mig och hjälpa min fru upp och ner för första hindret till att ta sig in i värmen. Det blir säkert fler anpassningar som behöver göras, men det är i alla fall en bra början. Eventuellt behöver jag göra ett räcke på andra sidan, men jag avvaktar med den saken tills det utkristalliserar sig.

Eftersom jag hade skrivit upp en hel del på min lista över dagens aktiviteter och mycket har varit småsaker skriver jag inte så mycket om det. Värt att notera dock är att när jag skulle ta ner chutneyn i matkällaren så hade jordfelsbrytaren löst ut. Jag spenderade ganska mycket tid åt att felsöka tills jag tror att jag hittat felet. En mus har letat sig in i elcentralen. Förhoppningsvis räcker det med att avlägsna den så att problemet blir löst. Det visar sig imorgon när jag avverkar den punkten på min lista.

För att bryta av med “nice to have” från nödvändigheter satte jag upp kluddtavlan vid hö-hörnan. Det är ju lite olika bud från gång till annan hur mycket hö som ska vägas upp, och nu får vi tillfälligt hjälp från J med fåren, och då kan det vara bra att vi kan kommunicera ordentligt.

Idag har jag tagit hand om kyckling, kalkon och gås som har fått hängmöra sedan förra veckan. I år har vi hängmörat delar i mörningspåsar, vilket verkar har fungerat. När vi gjort försök att hänga hela fåglar har det börjat dofta allt annat än halon efter två tre dagar, men det här verkar ändå lovande. Jag var tvungen att komma på lite förkortningar för att slippa skriva så mycket. HMK för HänkgMörad Kyckling, HMG för MängMörad Gås och HMKK för HängMörad KalKon. Det gäller bara att se skillnad på klubba och bröst, men jag tror inte att det ska utgöra några problem. Nu har vi så att vi klarar oss ett antal söndagsmiddagar och högtidsdagar framöver.

Mikropaus i alla måsten

Trots mörker och sysslor som man själv inte alltid väljer faller ljuset och lyckan på en. Trots en gedigen göromålslista i bagaget tog jag en liten paus i alla måsten och passade på att njuta lite. Visserligen var jag tvungen att först dränera vatten på RC-banan, men den här gången var jag utrustad med en batteridriven dräneringspump, så det var inte så betungande som att tidigare använt skyffel.

Pumpen fungerar över förväntan och dränerar bort mer vatten än vad jag trodde att den skulle klara av. Nu räcker det med att använda sopkvasten för att få bort det sista vattnet från banan.

Inte en enda gång behövde jag lämna förarpodiet för att vända eller hämta en felkörd bil utanför banan. Antingen är det banan som har blivit bra, eller jag som blivit duktig på att köra. Annars brukar det alltid vara en eller ett par gånger man får springa.

Lagom till att jag var klar med rengöringen av bilen hjälpte jag min fru med alla djur. De skulle ha vatten, hö, krubba, frön och annat foder. Jag körde in en halmbal till maskinhallen och tog ner en av IBC-tankarna från upplaget uppe vid gropen ner till verkstan för att göra om till ankdamm.

Efter alla nödvändiga göromål åkte vi hem till svärfar för att skruva lite RC-bilar. Nu har vi kommit så pass långt att vi börjat montera på delarna på chassiet. Svärfars gumma sitter och stickar samtidigt som vi skruvar. Ibland gör vi fel och får skruva om beroende på feltolkning av monteringsanvisningar, men för det mesta har vi bara trevligt.

Väl hemma igen förvandlade jag IBC-tanken till en badbalja med ramp. De plastbaljor som vi haft tidigare har spruckit då plasten varit för spröd. En IBC-tank har betydligt segare plast än vad en badbalja ämnad till bebisar på sommaren har. Nu hoppas jag på att baljan blir tillräckligt djup och att avståndet mellan ribborna på rampen blir tillräckligt glest så att den värsta leran på ankfötterna ska trilla av så att vattnet i baljan inte bli till en lerpöl i första taget, samtidigt som de ska kunna komma upp utan att fastna. Jag tänker mig att rampen upp ska göra att den värsta leran hinner lämna fötterna innan de hoppar i baljan. Egentligen skulle jag vilja göra en mycket större och djupare damm, men jag har prioriterat annat än så länge. Kanske att jag utökar ankgården till nästa år och bygger en permanent damm. Di får se om ork, inspiration och vilja är med mig.

Och min lista som jag skrev igår? – JA, den har blivit ännu längre nu!

Mer skrivet än gjort

Ibland skriver jag ner färre saker på min att-göra-lista än vad jag faktiskt hinner med, men idag var det omvänt förhållande. Jag hann i och för sig med det viktigaste, men inte så mycket som jag hade hoppats på. Den rökta och torkade chilin malde jag ner till pulver. Det blev riktigt starkt. Det brände i munnen långt efter att smaken försvunnit. Med en knivsudd här och där kommer det att räcka länge.

Jag skulle bara plocka de sista paprikorna och tomaterna från växthuset innan hönsen flyttar upp från hönsgården till ett behagligare vinterklimat. Jag fick hämta två extra korgar och två skålar för att ta hand om alla kvarglömda frukter. Jag hade räknat med att den första stora korgen skulle fyllas till hälften, men ack så jag bedrog mig! Nu måste jag komma på vad jag ska göra med allt som jag inte kommer lyckas skänka bort. Det blir väl chutney, inlagd paprika och gröna tomater, en och annan tärnad och fryst grön paprika. Kanske även köttfärsfylld paprika, getostfyllda padrones och Salsa Verde av tomaterna.

Efter att den sista skörden var omhändertagen tog jag ut alla slangar och placerade in sittpinnar och reden för de fjäderburna gästerna. Det finns mycket gott kvar för hönsen att hitta, och om någon vecka eller två kommer allt att vara länsat i växthuset. I skrivande stund håller min fru och svärdotter på att sortera ut de höns som kommer till paradiset, och de som nästa helg förhoppningsvis kommer till himlen.

Det som sabbade hela min dagsplanering var Grimar som de senaste dagarna inte velat lägga i backen… eller rättare sagt – velat när man ska lägga in backen. Det tog ganska lång tid till att komma fram till att det var ett kombinationsproblem. Den knapp som talar om ifall Tuk-Tuken ska framåt eller bakåt hade slitits, och det var bara var tredje gång när man bytte läge på brytaren som signalen gick fram. Genom att löda om kablarna och vända på knappen löste jag det problemet. Men det visade sig inte vara så enkelt. Det var även glapp i kontakterna och en av kablarna hade nötts av. Jag jag sprejade lite 5-56 i kontakterna, men jag är rädd att jag kommer behöva löda ihop kablar istället för att ha kontakter som inte tål fukt.

Ett sista ryck?

Jag var igång relativt tidigt idag. Normalt brukar jag sitta om avnjuta en espresso för att samla mina tankar och planera dagen. Eftersom min fru har ryggskott fick jag ta ut hästar och gäss, och jag är inte riktigt den som slår mig till ro när jag väl börjat röra på mig.

Eftersom vädret var gynnsamt för att hämta lite PEM-rör till RC-banan från D, som annars tänkt lägga på den offentliga tippen, kände jag att jag var tvungen att hämta dem. Det visade sig vara bra mycket mer än vad jag trott. Det var så mycket så att jag inte fick med mig allt. Jag passade på att ta med mig kameran och lyckades fånga några motiv från upplaget med skrot och maskiner som inte längre används.

Väl hemma igen gick jag ut i verkstan om tillverkade märlor för att kunna hålla rören på plats. Det är perfekt som banmarkering, men de är ganska styva och behöver tämjas ordentligt. När väl alla banmarkeringarna var på plats blev det så mycket prydligare. Nu finns det en tydlig gräns mellan bana och terräng, och man behöver aldrig undra på vilken sida som man ska lägga löv, kottar eller kvistar på. Banan såg så inbjudande ut så jag var tvungen att köra lite på den.

Det blev faktisk en helt ny bana när man var tvungen att förhålla sig till kanterna på ett annat sätt än tidigare. Snart finns det inte några ofärdiga sträckor kvar. Det är tveksamt om jag kommer kunna göra någonting nästa vecka I vilket fall som helst måste jag förbereda en del andra saker på annat håll inför Kung Bores ankomst.

Utöver banarbete, som i allra högsta grad är frivilligt och självpåtaget, har jag även hunnit med att halma inne hos höns och ankor. Vidare har jag fordrat och vattnat hästarna, flyttat den röka chilin in i torken och bakat bröd. Just nu skriver jag på bloggen samtidigt som håller på med middagen som idag idag blir en gryta på husets anka, samt grönsaker tillsammans med potatismos – också det från egen skörd.

Varken orkar eller hinner

Just nu har jag hamnat i ett läge då jag varken orkar eller hinner ta mig an något större på kvällarna när jag kommer hem. Visserligen får jag de nödvändiga rutinuppdragen utförda som att diska, laga mat, baka bröd, mata bin och hjälpa till med utfodring av hästar. Orken tynar liksom bort i takt med att dagarna blir kortare och min uppmärksamhet måste riktas mot att hjälpa andra som saknar ork eller förmåga.

Liksom förra helgen kommer mycket fokus behöva läggas på att ta hand om skörd och vinterförberedelser. Får jag bara bort mina egenskapade måsten, som ibland känns som att de får komma i andra hand, så kommer nog den ostrukturerade känslan jag har för tillfället att försvinna.

Skörd, bä-bo och vägarbete

Eftersom jag visste att jag skulle ha fullt upp från morgon till kväll, passade jag på att börja med att skörda. Efter att de sista körsbärstomaterna som var värda att ta vara på var plockade gav jag mig i kast med att tvätta skottkärrorna som normalt används till stallet. Först tänkte jag att det var lite hybris att ta en hel skottkärra för potatisen, men det visade sig vara bra beräknat. Efter att jag plockat potatis för mos, kok och ugn gick jag upp i växthuset för att plocka paprika. Jag lämnade faktiskt några gröna i hopp om att de ska hinna mogna. Hur som helst passar det bäst att de får sitta på kvisten tills man vill använda dem. Då blir det som färskast. Imorgon ska jag försöka ta hand om skörden.

Efter skörden åkte jag upp till platsen som ska bli vindskydd för gästfåren. Det fanns några slånbärsrötter och ris som behövde tas bort, och som jag vid ett svagt ögon blick var villig att gräva bort. Jag ser det lite som en investering. J kommer säkert kunna hjälpa min fru med någonting då jag inte kan. Dessutom är det en fröjd att hjälpa någon som inte räds för att hålla i en cirkelsåg eller spetta och slå ner stolpar i marken. Jag blev faktiskt riktigt imponerad över de stolpar som hon fått ner i marken – spikrakt och lodrätt! När jag plockat bort rötterna anslöt J, och vi borrade de resterande hålen för att kunna få vindskyddet säkrat i marken. Vi får se om Bäbo blir ett passande namn, och om min flru kan bränna en skylt i samma anda som till Kackelbo och resten av byggnaderna på gården.

Efter att jag hjälpt till med håltagningen anslöt J:s pappa som förproducerat väggarna till vindskyddet – tänk vad bra att omge sig med hjälpsamma människor! När vi väl jämnat av marken med 0-32 där vindskyddet ska stå, tog jag tag i vägen längs med ängshagen. Efter att ha grävt bort den värsta geggamojan kunde jag jämna till och fylla på med bärlager. Det kommer förmodligen behövas lite till material innan det blir perfekt, men nu behöver man i alla fall inte fastna när man ska utfordra hästarna.

Finlir

Det är alltid det där sista som tar lite längre tid än vad man räknat med. Skjuter man på det och tänker att man ska göra det en annan gång så är det inte säkert att det blir av. Nu har jag grävt ner en grund sarg mellan ridbana och det som är utanför så att det blir lättare att få till den där perfekta gränsen som gör att allt ser prydligt ut. I tanken går det ganska fort att utföra det arbete man tänkt, men i praktiken så tar det mycket längre tid.

För att underlätta och göra kapningen av stolparna säker letade jag fram jiggen jag tillverkade när jag skulle kapa stolpar på den stora ridbanan. Det är annars lite läskigt att stå med sågbladet i hals-höjd, alternativt stå och balansera på staketet eller en stege. Nu kunde jag ställa mig på den nedersta ribban och låta jiggen styra sågen. Efter att alla stolpar var kapade tog jag fram kantfräsen och fasade stolpändor för att få den där färdiga looken.

Nu när volten har fått en tydlig gräns mellan innanför och utanför så var jag tvungen att rensa bort ogräs så gott det gick. Vad skulle annars vara vitsen med sargen? Utrustad med grep, kratta, spade och räfsa arbetade jag mig metodiskt genom hela banans ytterkant. Det är helt uppenbart att jag behöver tillverka någon slags ogräsräfsa eller kratta som jag kan dra efter fyrhjulingen för att hålla ogräset borta.

Gjutning och ogräsbekämpning

Solen får allt svårare att lösa upp morgondimman. Det är lite kyligt, men med långkalsonger och underställ är det rätt skönt att vara ute.

Redan vid tiotiden var jag klar med gjutningsarbetet och fortsatte med att sätta upp isolatorer i skogshagen. Det arbetet har gått lite i stå de senaste veckorna, men nu tänkte jag bli klar under veckan. Isolatorerna räckte till en isolator per stolpe, så jag behöver fixa fler innan jag kan fortsätta. Jag byggde om min mätpinne så att den även kan användas som jigg när man ska göra tafsar till trådspännarna.

Eftersom jag inte kunde fortsätta och göra klart hagen rensade jag bort lite ogräs som börjat ta över i longervolten. Det går ganska snabbt att räfsa upp ogräset med Grävis och ogräsräfsan. Det är dock värre att ta hand om allt ogräs. Eftersom sanden är ganska fuktig måste man skaka alla tuvor så att man får någon sand kvar på banan. Jag trodde att jag skulle klara av det med en fintandad grep, men jag fick använda händerna till att skaka varje tuva ren från sand. Det var så mycket ogräs så att första skopan lyckades jag fylla redan innan jag kom in på banan. Efter tre hela skopor och några timmar senare fick det räcka med min insats.

Nu börjar banan se riktigt städad ut, men det kommer bli ännu bättre när staketet är helt klart. Då kommer man tydligare se gränserna, och det blir lättare att hålla ogräs och gräs i schack. Det saknas lite banmarkeringar, och vissa skulle kunna göras snyggare, men det behöver inte ske i år.

Nu ska jag torka lite paprika och padrones så att jag har lite krydda till höstens och vinterns grytor.