Category Archives: Diverse

31 januari, 2026
Diverse, Elektronikverkstad, Gårdsterapi, NIxie-Dynamis, Ordning, Smarta lösningar

Cabel management

På listan idag fanns det lite smått och gott att beta av. Hönsen skulle ha halm, hö till hästarna skulle vägas upp för fyra dagar framåt och fler stockar skulle köras in i maskinhallen, så att sonen kan fortsätta kapa och klyva ved för egen räkning. Jag spenderade en stund på förmiddagen uppe i HQ för att prova några idéer, men jag fick liksom ingen ro med tanke på att jag fortfarande hade ett antal saker kvar på “måste-göra-kontot”.

Efter att ha klarat av lunchfordringen och rensat bort hyfsat mycket från listan kunde jag få lite ro och spendera tid uppe i HQ. Ett oscilloskop med fyra kanaler är guld värt när man ska följa vad som händer på flera ställen samtidigt i en analog krets. Det enda problemet är att det ganska snart blir trassligt och rörigt med mätprobar och sladdar. För att få lite mer ordning tillverkade jag en plint dit jag kan koppla mätsladdar till oscilloskopet och vidare mot kopplingsdäcket. Det blev bra mycket enklare och tydligare. Det är klart, signalvägarna påverkas visserligen av den extra längd, men det är ytterst marginellt så länge man inte håller på med högfrekventa signaler… och det gör ju inte jag.

Det blev betydligt mindre rörigt utanför kopplingsdäcket när jag fick undan kabelhärvan. Själva kopplingsplinten gjorde jag av ett träblock, en skruvplint och några kraftiga koppartrådar. Sedan tillverkade jag en kabel med med färger som matchar oscilloskopets färg på de olika kanalerna.

Efter att plinten var klar testade jag att lägga till en transistor som ska dämpa ljusstapeln i takt med att den växer i rören. På så sätt kan jag få en svag signal att börja visas tidigare och en stark signal att dämpas så att inte stapeln i röret går i taket. Jag kunde tydligt se hur den gula insignalens överdel visades i grönt för att sedan kunna lägga till underdelen och få en förstärkning som visades i blått. Den sista transistorn som sköter dämpningen kunde jag se som en lila linje på oscilloskopet. Den sista saken som jag behövde göra var att kalibrera rörens staplar så att de når lika högt genom att använda funktionsgeneratorn och skicka in en sinusvåg på 1,5 volt, och skruva på potentiometrarna tills båda staplarna nådde upp till första indikeringsstrecket. Nu kan jag löda ihop komponenterna på ett prototypkort som får bli den färdiga produkten. Eventuellt så etsar jag riktiga kort i framtiden, men just nu är jag ivrig på att få allt färdigt så att jag kan montera allt på mina högtalare i Nirvana.

25 januari, 2026
Diverse, Elektronikverkstad, HQ, NIxie-Dynamis

Nirvana uppe i HQ

En normal helg brukar börja med att jag stiger upp och ger katterna mat, sedan om jag tycker att det är kallt så tänder jag brasan. Därefter ger jag hästarna sina byttor innan jag tar den ut till hagen. Därefter brukar jag gå upp till huset och skriva min lista som brukar bestå av disken, väga upp hö, planera mat, laga mat, ta in ved, plocka undan, dammsuga, ta ut sopor, ploga eller något annat som är nödvändigt för att hålla en hyfsat välordnad tillvaro. Ibland slinker det även in något på listan som ligger i mina helt egna intressen.

Efter att ha förberett byttor för två veckor framåt och vägt upp hö för tre dagar framåt så gick jag upp i HQ för att fortsätta där jag senast lämnade Nixie-Dynamis att mogna i mitt huvud. Nu med ett bra oscilloskop och en signalgenerator ska jag väl ändå kunna få ordning på de problem jag haft. Fram tills nu har jag kunnat få staplarna att pulsera i takt med musiken, men inte riktigt som jag vill ha det. Bland annat har jag fått spela ganska högt för att det ska bli en stapel, och sedan har stapeln ganska snabbt stigit till max. Dynamiken och utslaget på signalerna har helt enkelt varit för smalt. Det första jag koncentrerade mig på var att försöka lista ut varför insignalen var så låg, och vad jag kunde göra åt den. Den första mätningen visade att den signal som beskriver ljudet i en positiv signal bara var drygt hälften så stark som topparna på ljudsignalen. För att få ett kvitto på min misstanke om att jag bara tog tillvara på de positiva signalerna istället för att ta hand om både positiva och negativa signaler, kopplade jag in signalgeneratorn i envelope-kretsen och kunde tydligt få mina misstankar bekräftade. Med en extra diod kunde jag utnyttja även den negativa sidan av kurvan för att få ut en kraftigare insignal.

När jag väl hade fått den insignal som jag behövde kunde jag gå vidare med att dimensionera kondensatorn i envelope-kretsen och urladdningsmotståndet så att stapeln sjunker långsammare än den stiger. Den sista pusselbiten var att koppla in en sinusvåg från funktionsgeneratorn för att kunna justera höjd och känslighet på elektronrörens utslag. Det känns ganska tillfredsställande att ha kommit lite längre med mina kunskaper i analog elektronik, och att ha kunnat få till det med helt passiva komponenter. Ett tag var jag ju inne på att ta genvägen att använda något färdigt, men det hade inneburit att jag hade behövt ordna med separat strömförsörjning och separat lågnivåsignal på ljudet. Nu behöver jag “bara” 230V, vilket redan finns i mina elektrostathögtalare.

Även om själva elektroniken är fastställd så är det ändå en bit kvar till avslutat projekt. Först ska jag justera mitt elschema så att det speglar verkligheten med rätt värden på kondensatorer och motstånd samt de andra justeringar jag gjort längs vägen. Jag är dock lite kluven om jag ska göra ordentliga etsade kretskort eller om jag ska nöja mig med två prototypkort. Nu ska jag i alla fall gotta mig åt att jag faktiskt har lyckats med något som ligger strax utanför mitt starkaste kompetensområde.

18 januari, 2026
Diverse, Gårdsterapi, HQ, Ordning

Betydligt mer ordning

Eftersom jag inte hade så många måsten på min lista så har jag tagit det lite lugnt idag. Jag passade på att rafsa bort lite torv från ingången till stallet, nu när det har varit plusgrader i några dygn. Det blir annars ganska lätt lerigt om man inte med jämna mellanrum rensar bort det som lossnar från hästarnas hovar när de går ut på morgonen och plockar med sig bädden från boxarna.

Jag fick äntligen tummen ur och satte upp de sortimentskåp som har väntat på att få bli uppsatta. Jag har liksom inte haft motivationen att sätta upp skåpen då jag vet vad det innebär att sortera motstånd, kondensatorer och andra komponenter. Jag sorterade i alla fall upp alla motstånd så gott jag kunde. Det är ganska tröttsamt att skriva ut en etikett för varje värde man har i askarna, och vissa lådor får bli osorterade komponenter av samma sort, men med olika värden. Dessvärre tog etikettremsan slut, så jag får fortsätta någon annan dag med sorteringsarbetet. Bara att jag sorterade motstånden underlättade en hel del. Det blir annars så att man ska leta i sortimentaskarna, och man packar inte ihop asken och lägger undan den när man väl hittat vad man söker. Nu kan jag öppna en låda, ta ett motstånd, kontrollmäta och använda. Det visade sig ganska omedelbart att sortimentskåpen hade effekt på arbetsbänken som nästan kändes läskigt ren och välordnad.

17 januari, 2026
Bakning, Diverse, HQ, Lastman, NIxie-Dynamis, Smarta lösningar, Verkstan

Ordning i HQ och styrning med musik

Under veckan har jag när tid funnits ägnat mig åt att skapa förutsättningar att hålla lite ordning i HQ, även under pågående projekt. Jag har satt upp flera rör för att hålla ordning på mät- och strömmatningssladdar. Jag kommer nog behöva ännu fler när jag får hem funktionsgenerator och det fyrakanalsoscilloskop som jag ropat hem på nätauktion. Det oscilloskop som jag har idag fungerar visserligen, men saknar lite funktioner som skulle underlätta när jag håller på med bygge och mätning av ljudfilter, men även när jag håller på med digitala kretsar och undrar varför det inte fungerar, så underlättar det en. hel del med att kunna se hela bilden framför sig. När jag är klar med Nixie Dynamis och fått det nya oscilloskopet ska jag ta tag i Kronos – min elektronrörsklocka där jag i princip är blind för att jag inte kan se vilka signaler som går fram till de olika IC-kretsarna. Funktionsgeneratorn kommer också att kunna hjälpa till med att se hur filter fungerar och underlätta när jag exempelvis ska kalibrera vridpotentiometrarna i Nixie-Dynamis så att alla rören reagerar likadant på en given insignal.

För att göra det lite enklare att hålla reda på verktygen och de komponenter man använder i ett projekt tillverkade jag två brickor som jag blir givna platser att lägga ifrån sig det man inte har i handen. Nu behöver jag bara få in i ryggmärgen att jag ska lägga dem just där när de inte är i handen. Det går hyfsat bra. Det tar några sekunder att rafsa ihop verktyg som ligger utanför brickan, och faktum är att jag inte behövt leta efter verktygen en enda gång sedan brickorna introducerades. Komponenterna som är i arbete har än så länge inte behövt hamna utanför den avsedda brickan för sådant som man inte vill lägga tillbaka i rätt sortimentask.

I veckan fick jag ploga en gång och ta in hö och halm. Jag tor att det tog närmare två och en halv timme att bli klar. Det känns ju ganska otacksamt när det smälter bort i rasande takt. Det är inte riktigt samma tankar som far genom huvudet när man måste baka nytt rostbröd. Det är ändå ett kvitto på att det man gör gillas.

Idag har det varit lite blandad kompott av saker som måste göras, men det har funnits en hel del tid över som har kunnat spenderas uppe i HQ och i verkstan. Eftersom både minnet och synen är vad den är så tänkte jag att jag skulle tillverka en mätstation för komponenter. Problemet är alltid att man inte kan hålla i komponenternas ben samtidigt som man mäter om man ska få rättvisande värden. Eftersom jag nu har en bricka för komponenter i användning tillverkade jag en liten hållare till brickan där jag kan sticka in den ena mätproben i en guldpläterad kontakt som är förbunden med en krokodilklämma som kan hålla i det jag vill mäta. Nu kan jag till och med ha en hand fri att klia mig på huvudet med under tiden som jag mäter.

Med alla förbättringar uppe i HQ fick jag lite medvind i det fortsatta arbetet med att få Nixie-Dynamis att ta ett kliv framåt. Nu har jag äntligen lyckats med analog elektronik få en ljudsignal att styra elektronrören så att de pulserar i takt med musiken! Nästa steg är att hitta eventuella förbättringar och rita ett elschema innan jag kan börja fundera på att etsa kretskort.

10 januari, 2026
Ankhus, Diverse, Gårdsterapi, HQ, Orangeri, Ordning, Smarta lösningar

Helping hands

Förutom att det kan vara otroligt vackert med snö och kyla, så ställer det mest till besvär. Allt blir lite jobbigare än vanligt oavsett vad man ska göra. Jag är i alla fall tacksam över att det inte kommit någon mer snö sedan förra plogningen.

Om det inte är dörrar som inte går att öppna så är det dörrar som inte går att stänga ordentligt! När jag skulle ut i orangeriet för att ge lite vatten åt några behövande chiliplantor så fick jag bryta upp dörren på grund av is som hade kittat fast dörren i karmen. I Ankeborg var det omvänt. -Där gick inte dörren att stänga. Det berodde på att dörren svällt, eller att karmen krympt. Det är inte speciellt rogivande att hålla på med snickeri i blygsam temperatur. Efter lite kämpande så gick dörren till Ankeborg att stänga igen.

Efter att jag gjort allt nödvändigt och tyckt synd om mig själv ett tag så gick jag in i verkstan för att tillverka ett hjälpmedel som jag jag ska använda när jag löder och mäter spänning och ström på kretskort uppe i HQ. Jag har ett litet tanigt stativ för ändamålet, men jag använder det aldrig eftersom det är så flimsigt och lätt. Nu tog jag och sågade till ett rejält metallblock som jag sedan borrade hål i på strategiska platser och gängade så att jag kunde skruva fast ordentliga klämmor som håller grejerna på plats när man löder eller mäter spänning på kretskort.

Som att det inte är nog med att dörrar inte går att stänga, så slocknade ljuset i HQ precis när jag skulle börja städa och skapa lite ordning. Spottarna i taket är till råga på allt seriekopplade, så om en lampa slocknar så slocknar alla! Det tog ett litet tag att komma på hur jag skulle göra för att felsöka. Med en tråd som jag kunde koppla förbi varje lampa individuellt hittade jag till slut den trasiga lampan. Som tur var hade jag en i reserv. Nu måste jag införskaffa en ny lampa i reserv så att jag har till nästa gång det blir svart i HQ.

Jag stör mig på kablar från instrument som ligger i en trasslig hög bredvid instrumenten. För att råda bot på det tog jag avloppsrör som jag kapade och skruvade fast under hyllorna på strategiska platser så att jag kan trotta in kabelhärvan där när jag inte använder instrumentet.

4 januari, 2026
Diverse, Foderstation, Skogshage, Smarta lösningar

Spanska ryttare

Så var det dags igen! Nu var det den andra hästen som gnagt sig igenom foderstationen. Tur att de inte är rymningsbenägna. Jag vet inte om det var igår kväll eller på morgonen det skedde eftersom jag upptäckte det lagom till lunchfodringen. Eftersom det var ljust ute och relativt uthärdlig väderlek bytte jag ut två spjälor. – Den som jag lagade i förrgår, men som hade blivit tuggad på igen, och den som senast utsatts för sabotage. Som tur var gick det ganska snabbt att få bort de franska träskruvarna och sätta upp de nya stolparna.

För att kanske få hästarna att intressera sig för något annat att tugga på när begäret infaller så tillverkade jag några “spanska ryttare” av överblivna stolpar. Jag tänker mig att formen ska göra att de inte trampas ner, samtidigt som de kan bearbeta från olika vinklar. Vi får se om det fungerar i längden, eller om de vill ha något mer stationärt att tugga på. Om det beror på tristess eller någon ämnesbrist är oklart. Båda hästar var i alla fall framme och tog några tuggor av skapelserna. Man kan säga att de fattade galoppen!

När det kommer så pass mycket snö som det har gjort lägger sig snön som ett täcke på nättaken inne hos fjäderfänas gårdar, och skakar man inte av snön i tid så hinner det smälta fast och skapar ännu mer problem. Varken nättak eller övrig konstruktion orkar till slut hålla emot för tyngden. Till min lycka hittade jag ett redskap igår som jag hade glömt bort att jag tillverkat. Skonsamt för nätet och relativt lätt att hantera trots sin längd som borgar för att operatören ska klara sig undan den värsta snön.

Precis som igår hade jag inte skrivit upp någonting på min lista för att ta det lite lugnt. Såhär i efterhand när jag fyllt på med allt jag faktiskt gjort, – som bakning, fodring, diskmaskinerna, maten, skottning, in med ved, uppvägning av hönät, fodring ut med sopor, vattning i orangeriet, matplanering och dammsugning, så kan jag konstatera att det inte funkar så bra att inte skriva listor ur det hänseendet. Imorgon väntar ännu ett oskrivet blad.

27 december, 2025
Bakning, Diverse, Gårdsterapi, Lastman, Vedlagret

Mer ved

Det känns inte som att jag gjort så mycket, men när jag börjar fundera lite så har jag varit igång sedan 7 i morse. Efter fodringen knådade jag till en deg som fick stå och jäsa under tiden som jag tömde skottkärror på gödsel och vägde upp hö. Under gräddningen körde jag in två stycken balar med hö till hö-hörnan inne i maskinhallen. Sedan plockade jag ut ankfärs och tomater ur frysen till kvällens tacos. Och ordnade lite med disken.

Resten av dagen har jag ägnat mig åt att kapa och klyva ved. När sista stocken var avverkad passade jag på att samla ihop spån att använda som strö till gäss och ankor. För att effektivisera det löpande bandet placerade jag vedklyven på några pallar som får fungera som tillfälligt bord. Det blir så mycket enklare när man inte behöver flytta veden allt för långt mellan stationerna. Jag körde in ytterligare tre stycken gafflar med stockar för att kunna fortsätta imorgon. Nu har jag fyllt två av fyra sektioner, så jag hoppas på att kunna bli klar imorgon med vedhanteringen för den här gången.

26 december, 2025
Diverse, Gårdsterapi, Vedlagret

En annan dag

Efter några dagars intensivt besökande hit och dit är man rätt mentalt utmattad, så det är skönt att kunna koppla av med lite sysslor i ensamhet.

Efter morgonfordringen inväntade jag att klockan skulle slå så mycket att jag kunde åka iväg och bunkra upp med akrylatbensin och fylla på med varor till skafferi och kylskåp för att klara några dagar utan att behöva förflytta sig från gården.

Väl hemma igen sågade jag upp och klöv ved inne i maskinhallen. Eftersom jag inte ännu har funnit tid till att klyva ved på sommaren eller hösten, får jag ta in stockarna under tak när det inte är allt för blött ute, och göra det till ved när de torkat upp. De är nog ganska torra inuti, men på ytan är de fortfarande fuktiga.

En sektion inne i vedlagret räcker i fem till sex veckor beroende på hur mycket vi har lust att elda, så för en säsong ska de fyra sektionerna räcka om de är fyllda, under förutsättning att inte någon annan närstående granne som är ännu mindre framåtblickande än jag går och “nallar”. Jag har inte något annat utöver de vanliga sysslorna som att se till så att hästarna och alla andra på gården har något att äta på min agenda, så det finns hopp om att kunna fylla vedförrådet under de närmaste dagarna och kanske komma ikapp och ägna mig åt mer årstidstraditionella sysslor – vad det nu är.

23 december, 2025
Bi-syssla, Diverse, Fotografering, M10, Odling, Orangeri, Pelargonrummet, Trädgård, Uncategorized

Året 2025

När jag försöker sammanfatta året som gått är det lätt att fastna i det som tagit mest plats den sista tiden. Just nu är det utan tvekan ljussättningen som dominerat – ridbana, RC-bana, stolpar, spottar och skuggor som behövt tämjas. Det är kanske inte så konstigt. När mörkret kommer tidigt blir ljuset både ett praktiskt behov och ett sätt att hålla energin uppe.

Samtidigt känns det väldigt skönt att kunna konstatera att hagarna faktiskt blev klara. Det projektet började redan sommaren 2024 och har levt sitt eget liv parallellt med allt annat. Det är precis den typen av arbete som inte alltid syns så mycket när det pågår, men som gör stor skillnad när det väl är färdigt. Att kunna stryka något som dragit över flera säsonger från listan ger en särskild sorts tillfredsställelse.

Året har också handlat mycket om odling. Det blev riktigt mycket tomater, mycket tack vare att jag bytte jord, men även potatisen fungerade bra i år. Sådana projekt är lite otacksamma att dokumentera eftersom de följer årstiderna snarare än viljan, men när man står där med skörden i handen är det ändå svårt att inte känna att det varit värt besväret. Nu är jag också bättre rustad inför kommande odlingssäsong med ett övervintringsrum som gör att jag kan flytta ut plantor från Pelargonrummet till orangeriet och fortsätta inskolningen med riktiga solstrålar någon gång i slutet av mars. Även om det redan nu är ganska fullt med chili, så kommer det finnas plats för både paprika och tomat.

Jag har också gjort ett nytt försök med bina. Förra gången gick det inte som tänkt. Förhoppningen är att de klarar invintringen bättre den här gången när jag stödfodrat med både sockervatten och fodermassa. Att hålla bin är i sig ett projekt som kräver både ödmjukhet och tålamod – något som kanske inte alltid är min starkaste sida – men just därför känns det viktigt att inte ge upp. När jag var uppe för några dagar sedan och knackade på kuporna kunde jag höra lite surr, så det finns i alla fall hopp om att de ska klara av vintern.

Det finns förstås mycket som inte blev av, även om det mesta som jag påbörjade blev det. Trädgården är ett sådant område. Jag hade velat få till gångar, struktur och lite mer ordning, men tiden och orken räckte inte hela vägen. Och kanske är det okej! Alla projekt behöver inte bli klara samma år även om man börjar med dem i tankarna. Vissa får helt enkelt följa med som lösa trådar in i framtiden.

När jag ser tillbaka på 2025 är det inte mängden projekt som sticker ut, utan balansen mellan att avsluta och acceptera. Att bli klar med vissa saker, samtidigt som det är okej att andra får vila utan att för den skull behöva gå runt med ångest.

Ett område jag sannolikt kommer att ta tag i härnäst är att färdigställa badrum och sovrum, med skräddarsydda detaljer framtagna i snickeriverkstan. Inte som ett stort, pressat renoveringsprojekt utan mer som ett lugnare arbete där funktion och personliga lösningar får ta lite tid.

Det finns gott om idéer kvar till nästa år, men det finns fortfarande några dagar kvar på innevarande år att fylla med ett och annat mindre projekt.

20 december, 2025
Ankhus, Diverse, Gårdsterapi, RC-Bana, RC-bilarna

Mer ljus

Idag spenderade jag större delen av förmiddagen åt att ta hand om torv och spånpelletsleveransen som kom i förrgår. Det var lite mer torv än vad vi tidigare tagit hem, och det fick inte riktigt plats på betongplattan bakom maskinhallen. När vi lät gjuta plattan rekommenderades vi att inte gå hela vägen ut längs maskinhallsväggen, men nu i efterhand skulle jag lyssnat på vad min bättre hälft tyckte och propsat på att vi skulle ha gjutit en platta hela vägen. Tanken var väl att vi skulle bygga ett tak över, och då kanske man inte vill gå hela vägen ut. Vi kan ju utöka plattan framöver. Det finns få saker som jag irriterar mig så mycket på som balplast i vatten. Det är mer eller mindre ofrånkomligt att änden på balplasten fladdrar loss i vinden, och sedan kör man över den när man tar in en bal utan att märka det. Det är säkert inte bra att det ligger och skräpar på gården när det finns så mycket plast i våra hav.

Vissa saker åtgärdar man inte förrän man själv ser nyttan med det. När jag går ut på morgonen för att ta ut hästarna går jag först och öppnar grindarna för att slippa hålla på att krångla med en hungrig häst nära elstängslet. Sedan tar jag med mig grimmorna till stallet. Här dyker första problemet upp. Upp med mobiltelefonen för att kunna hitta på den kolsvarta väggen. Sedan vid fem ska hästarna ha olika hönät som skiljs åt med en rosa “plupp” utöver det halva kilot extra hö i ena nätet. Antingen får man treva och leta med händerna, eller plocka fram mobilen och lysa med ficklampan. De lampor som jag tänkt använda uppe vid RC-banan, men som var lite för klena ryser förvånansvärt starkt konkurrensen från kraftigare strålkastare uteblir.

Det här var väl ändå sista gången för i år som jag gör något med RC-banan? En sista strålkastare med mycket lumen per watt lyser numera upp det sista mörka partiet på banan, och jag känner mig ganska nöjd. Det är klart att man skulle kunna punktbelysa på fler ställen, men belyser jag ett parti mer än andra så blir resten relativt sett mörkare. Det ska ju ändå kännas att man kör i mörker. Möjligtvis att man skulle kunna utrusta bilarna med små strålkastare eller kanske reflextejp för att bättre se positioneringen på banan.

Självklart var jag tvungen att provköra, och nu känner jag att det finns tillräckligt ljus för att obehindrat köra varv efter varv, efter varv, efter varv, utan att köra av eller lätta på gasen. – Riktigt kul faktiskt! Man glömmer lätt bort att det är mörkt, kallt och fuktigt för en stund, men man blir påmind när man ska rengöra bilen.

← Older posts
Newer posts →