Category Archives: Gårdsterapi

Bortforsling, pakethållare och flisning

Idag har jag fortsatt bortforslingen av sly från trädgårdsgropen. Trots att det kändes som att axeln var ur led igår kväll, så har det gått bra att arbeta idag. Jag vet inte om jag sovit konstigt eller om jag överansträngt mig på annat sätt. Det gör ont i axeln när jag gör vissa rörelser, men tar man det varligt kan man jobba ändå. Under dagens varmaste timmar satte jag mig först en stund i Nirvana innan myrorna i brallan fick mig på andra tankar. Genast när jag kom ut genom dörren talade fyrhjulingen till mig och vädjade om att jag skulle fixa en förvaringslåda för hönät och hönsfoderhinken som annars trängs med fötterna och stör mitt estetiska ordningssinne. Ganska snart hade jag byggt ihop en träkorg av restbitar från tidigare projekt. Avslutningsvis har jag flisat ner de sista kvistarna i gropen som blir mer och mer tilltalande som kryddträdgård och en plats för umgänge eller utevila. Nu har jag sett ut var jag ska bygga en ramp så att man kan köra upp och ner en kärra, eller för den delen en flismaskin. En eller två trappor för att lätt kunna hämta ved till en eventuell eldningsplats och få lätt tillgänglighet till gropen får bli de nästa självklara och logiska elementen som kommer näst i planeringen. Det känns lite lyxigt med en ”plätt” motsvarande en normalstor villaträdgård att kunna förvandla till vad man vill utan att känna att man behöver hushålla eller slösa bort tomtyta.

Röjning och gallring i gropen

I veckan har jag börjat röja ur gropen på baksidan som förmodligen varit avsedd att bli en damm av förra husägaren, men som med åren transformerats till ett tillhåll för okontrollerad växtlighet. Igår gick jag runt med röjsågen för att kapa ner allt sly och mindre träd som etablerat sig i gropen. Tanken är att på sikt förvandla gropen till en oas för kryddor och andra nyttogrödor blandat med prydnadsväxer och en uteplats för trevliga sammankomster med en eventuell grillplats. Just nu ser det mer ut som ett kalhygge. Trots att jag kört bort flera vändor med buskar och decimetertjocka träd märker man knappt någon skillnad. Det är nog först när jag kört bort allt sly och trimmat ner allt  gräs och ogräs som man kommer kunna bilda sig en uppfattning om hur man ska planera ytan. Jag har egentligen inte speciellt bråttom att få allt klart på en gång men det är ändå ganska trevligt när man kan börja skönja hur miljön kommer att bli. Jag får helt enkelt låta rummet tala till mig på samma sätt som det görs till vissa programmledare som går runt och får ståpäls samtidigt som de går runt barfota och kuckilurar med publiken i tevesoffan. Jag kan ju ägna mig åt att rensa dammen och planera för årets stora ansiktslyftning och projekt, nämligen en altan på farmsidan.

Tuktning och ägghantering

Idag har temperaturen varit betydligt behagligare för att gå runt i långbyxor och långärmat, vilket är en förutsättning för att gå runt med grästrimmern utan att riskera värmeslag och vattenbrist. Det har till och med kommit några välbehövliga regnskurar. När jag tittar på gårdagens ängsklippning inser jag att jag måste köra ett varv till med slagklipparen. Problemet när gräset blir för långt är att fyrhjulingens hjul viker ner gräset utan att det hinner resa sig upp innan klipparen hinner göra sitt. Vi får se om jag får tid någon kväll i veckan.

Vaktlar liksom höns värper ägg, och det blir snart ett problem om man inte har någonstans att förvara dem på. Inspirerad av den tidigare stapeln för normalstora ägg har jag tillverkat en äggstaplare även för vaktelägg. Min svetshjälm som automatiskt ska blända ner när man börjar svetsa har krånglat under en längre tid. Det sitter ett uppladdningsbart batteri som ska laddas av några solceller som exponeras av svetslågan. Jag gjorde ett försök igår att få liv i hjälmen genom att sätta den i solen hela dagen men bara efter några minuters svetsande gav den upp igen. Med säkerheten som argument tvingades jag köpa en ny hjälm innan jag kunde slutföra svetsarbetet. Nu kan vi förvara 60 vaktelägg på ett ”snyggt” sätt, vilket motsvara en knapp månads äggproduktion.

Idag har jag försökt begränsa mina fysiska ansträngningar till ett minimum med tanke på att jag känner mig ganska mör i kroppen samtidigt som temperaturen kryper upp emot 28 grader när det är som varmast på dagen. Jag la tankarna på att köra grästrimmern på hyllan till förmån för att klippa ängen där de flesta växter blommat klart. Det är inte så värst ansträngande att köra fyrhjuling, även om klippaggregatets motor tyckte annorlunda. Hela intaget till motorns luftkylning var helt igentäppt med maskrosfrön när jag kom tillbaka – inte undra på att motorn gick varm. Jag har fått en beställning på några mobila stolpfundament som ska användas till tillfälliga avgränsningar och hagar för hästarna. Jag hade glömt bort hur tungt det kan vara att blanda betong, men när papprör och vinkeljärn var kapade och borrade hade jag ångan uppe och ville slutföra det jag påbörjat. Förhoppningsvis blir det lite svalare imorgon så att jag kan gå runt med grästrimmern och göra det jag trodde att jag skulle få gjort idag.

Vatten från tak till näbb

I min kalender står det ledig, men de senaste två dagarna har mer eller mindre följt samma mönster som på jobbet. Fokus har hela tiden fått skifta mellan större och mindre projekt samtidigt som en hjälpande hand fått lånats ut till både det ena och det andra. Nu äntligen står IBC-tankarna på plats bakom maskinhallen och väntar på regnvatten. Det kvarstår att sammankoppla tankarna med rör och kopplingar så att alla tre tankar fylls upp. Förhoppningsvis kommer det jag behöver innan himlen bestämmer sig för att leverera nästa stora skur. Jag passade på att tvätta ur den befintliga tanken på alger när jag ändå dekanterade över vattnet till tanken bredvid som placerats på sin slutliga position. Ett försiktigt önskemål från min fru om en konstruktion för att lyfta upp en vattenhink från marken inne i hönsgården konstruerades mellan tanktvättningarna som aldrig tycktes ta slut. Ovanpå alla göromål med vattenhantering visade det sig att gräsklipparens ena hjul hade punkterats och behövde ny innerslang. Nu ska det bli skönt när ledigheten övergår i helg då jag kan ägna mig åt att klippa ängen och fara fram med grästrimmern och få lite fason på gården.

Det är mycket nu!

Vissa veckor och dagar är hopplösa när det kommer till att uppdatera bloggen. Upp tidigt på morgonen för att åka till jobbet, och sent hem för att fortsätta på hemmafronten med alla projekt som är i rullning. Redan nu aviserar jag om att jag sparar det bästa till sist när jag i rask takt avverkar den gångna veckans alla höjdpunkter och låter bilderna fylla i det jag eventuellt missar i mitt berättande. Den mobila hönsgården har fått höj- och sänkbara hjul och dragstång för att enkelt kunna flytta runt gästerna till ständigt nya marker. Just nu står den utanför maskinhallen och knycker el till värmelampan tills de blivit fullfjädrade, och kalrar våra bitvis bittra nätter. Vaktlarna har äntligen flyttat ut till vaktelgården. En gammal ”kruka” eller pelare gjord av brädlappar som vi hittade i maskinhallen, och har väntat på att föras till tippen fick en andra chans genom att delas upp i tre delar utgöra lägenheter åt vaktlarna som inte verkar förstå sig på modern design, och hellre sitter ute och fryser på natten, som det verkar. Idag lyckades jag äntligen lura ut en vän, som betyder väldigt mycket för mig, på besök. Jag fick äntligen visa runt på gården och visa att min blogg speglar verkligheten. Vi spenderade någon timme tillsammans och jag fick, stolt som en tupp, hålla i en rundvandring bland alla slutföra och kommande projekt här på gården – precis som en guide i någon bortglömd civilisation. Jag hoppas och tror att nöjet var ömsesidigt. Resten av dagen har jag ägnat åt att städa undan efter det senaste projektet samtidigt som jag låtit fräsen verka fram en hållare till äggen som börjat ploppa ur vaktlarna.

Reparationer och sladdnig

Idag har jag ägnat en stund åt att reparera olika saker som behagat att ge upp. Först var det en plåt under Keicy som hade lossnat. Keicy är sonens coola Rover 75:a från 1900-talet. Man får ju hjälpa till med sådant man kan. Sedan ägnade jag mig åt att strippa hönsstängslet på de svarta plastplupparna som håller samman eltrådarna med de lodräta trådarna. Jag var ju tvungen att kapa nätet, och då måste man på något sätt försöka ansluta el så att alla trådar blir strömförande, och då fick det bli den här lösningen – även om den kostat mig en hel del tid med blåsor i händerna som tack för besväret. En av terminalerna på det stora elaggregatet hade efter flera års ständiga bombardemang av hög spänning och galvaniska strömmar gått av. Efter att ha skruvat ner aggregatet och öppnat det, kunde jag konstatera att jag ganska enkelt skulle kunna tillverka en ny utan större problem. Nu blinkar det grönt på båda indikatordioderna. Senare på eftermiddagen fick jag lust att jämna av gårdsplanen med vägsladden med efterföljande vältning med gummihjulsvälten. Jag märkte efter ett tag att ett av hjulen hade blivit lite skevt, och såg då att det snart skulle gå sönder om jag inte kunde rädda det med svetsen. Precis som förra året så har jag ambitionen att sladda en gång till några veckor efter första sladdningen. Förra året blev det bara en sladdning – vi får se hur det blir det här året.

Högtalarkabel och vårprep

Idag bestämde jag mig för att skämma bort mina högtalare med nya högtalarkablar utrustade med byxor och ”rock socks” i rött och svart. Det tog sin lilla tid att löda fast de 16 kontaktdonen i kablarna, men jag inbillar mig att det var värt besväret. Lagom till att jag var klar tittade solen fram och jag kunde börja med att laga vildsvinsstängslet som förmodligen fått ta stryk av intet ont anande vintergäster som sprungit in i elbanden som vintertid inte är påslagna. I halvlek kom mina föräldrar på besök för att se till att vi mår bra här på gården. Efter besökstiden fortsatte jag med elstaketet och avslutade med att städa lite i verkstan efter högtalarbygget. Gödseltransportören som klarat sig ganska bra i vinter fick sig en uppsmörjning när jag ändå kom ihåg det. Nu sitter jag här i mitt Nirvana och filosoferar om vad jag ska hitta på här näst. Om våren är på intågande är det hög tid att fundera ut vad nästa stora projekt ska bli. -Jag kan ju inte bara sitta inne och njuta av musik!

Hösttempo

Hösten har anlänt, och projekten tenderar att bli kortare entimmesprojekt som präglas mer av  nödvändighet än  inspiration och längtan att göra något produktivt. Jag har lagt en hel del av min fritid på RC-bilskörning och underhåll av bilen. Vi hade arbetsdag på klubbens bana igår, vilket resulterade i att jag drog på mig att tillverka jordankare, som ska användas till att fixera banmarkeringen med. I övrigt är det mest småsaker på gården som behöver fixas. Tömning av avloppsbrunnen i stallet, åtgärda vattenläcka på kranen i stallet, tömning av gödselkärror, småjusteringar i hönshuset osv….. Jag har förlikat mig med att dagarna blir kortare och att vädret kommer göra det motigt att vistas i verkstad och utomhus genom att samla på mig ett bibliotek av äventyrsspel som jag tänkt beta av när andan faller på. Vistelsen i köket har också intensifierats, och helgens rätter läggs det mer tid och kärlek på. Jag ska nog lyckas genomlida hösten och vintern relativt skonsamt känns det som.

Tid att ta hand om människornas hus på gården

Jag sitter här och uppdaterar min blogg samtidigt som jag tittar ut genom fönstret och beskådar början på nästa projekt, som låtit vänta på sig en längre tid. Jag har dragit mig lite för att måla om huset. Det är besvärligt och dyrt att hyra en ställning. Att stå och vingla på en stege när man ska byta vindskivor känns inte riktigt säkert. Projektstarten kom oväntat för någon dag sedan, då paret från granngården kom på besök för att försöka könsbestämma våra höns. Vi blev inte klokare, annat än att vissa säkerligen var tuppar, och andra kanske skulle visa sig vara det i ett senare skede. Vi pratade en hel del om andra saker, och vi kom in på att måla om huset, men att jag dragit mig för det. Efter någon timme kom de tillbaka och erbjöd sig att låna ut sin ställning som de vid något tillfälle bestämt sig för att aldrig låna ut till någon. Vi fick förklarat för oss att man gladeligen ville låna ut den då vi reciprokt hjälpt varandra vid flera andra tillfällen. Vi brukar utlåta en vinterplats i maskinhallen för deras höelevator, och de brukar tacksamt ta emot hästgödsel från hagarna. Igår kom så ställningen levererad på traktor och kärra, och vi fick förklarat för oss hur ställningen skulle byggas ihop. Idag började jag att bygga ställningen, och har införskaffat färg och virke till nya vindskivor. Efter lite konfererande med gårdens arbetsplatsinspektör anvädes min gamla klättersele och diverse karbinhakar som extra säkerhet när man står uppe på ställningen. Det känndes tryggt att vara fastkrokad när jag rev bort den övre vindskivan, som helt klart gjort sitt.  De nya vindskivorna har fått en grundmålning med svart slamfärg – så nu har jag på allvar börjat. Imorgon hinner jag nog borsta fasaden innan jag ska iväg på min systersons födelsedagsfirande.