




I morse bakade jag två bröd. Ett rostbröd och ett fullkornsbröd på surdeg med en massa solrosfrön och hela vetekorn som hade fått stå i blöt under natten. Medan degen gjorde sitt, först i jäsbunken och senare i ugnen passade jag på att gå en runda i trädgården för att inspektera. Tomatplantorna behöver tjuvas och bindas upp vartefter att de växer. Nu är det nästan dagligen som jag behöver justera uppbindningssnöret. En och annan blomma har blivit till tomat och chilifrukter kommer i mängder som det ser ut. Jag var uppe och kollade till mina stackars sparrisplantor som inte alls har levererat så mycket jag hade hoppats på i år. Vissa kikade upp ur jorden, men stannade sedan helt av. Nu börjar även de plantor som jag befarat vara döda skjuta upp. några skott ur marken. Senare i sommar när plantorna tagit sig, ska jag nog plantera om och förbättra dräneringen och jorden en aning. Som det är nu så är jorden väldigt blöt. Det kan bero på lövtäckningen som jag kanske inte tog bort i tid, men det skadar inte att förbättra förutsättningarna till nästa år.



Efter att jag var helt klar med bakningen passade jag på att rensa ogräs från den nedre delen av terrassodlingen där det fortfarande fanns lök kvar sedan förra året. Även den här jorden behöver förbättras. Den är alldeles för kompakt även om den av ogräset att döma är näringsrik, vilket nässlor och tistlar vittnar om. Av allt ogräs som vi har är nog ryssgubbarna de värsta. Pålrötterna sitter djupt ner i marken och är nästa omöjliga att få upp hela. Kirskålen sprider sig, men där är rötterna mer ytliga och fås ganska lätt upp med grepen. Jag ser detta år som ett förlorat år för odling i den nedre delen av terrassodlingen. Jag tror att jag ska satsa på ärtor, bönor, morötter och zucchini, och kanske odla lök nere i odlingsgropen istället. Ärtorna vill nog ha lite mer sol, och löken verkar inte ha något emot att växa i skugga, bara det finns fukt i jorden.


När jag kände mig klar med att rensa ogräs tog jag gummislägga och skulle slå ner stolpar i hagen. Millimeter för millimeter gick stolparna sakta ner i marken. I den takten skulle jag förmodligen behöva stå i flera dagar, och ändå inte bli klar. Jag hämtade till slut Lastman och gjorde ett försök att få ner stolparna genom att “slå” med tvärstaget på lastarmen istället. Det visade sig vara riktigt effektivt. Tidigare har jag försökt trycka ner stolparna, men det har bara resulterat i att maskinen lyft i framkant och fått stolparna att vika sig. Efter lite övning gick det riktigt bra, och de stolpar som jag tidigare försökt slå ner med släggan, fick jag ner på några få slag med lastmaskinen. Nu har jag slagit ner alla stolpar som jag kommer åt med lastmaskinen. Resten av stolparna som står uppe i skogen får jag väl banka ner för hand – millimeter för millimeter.

