Category Archives: Drönarbild

Massor av sten

Det har varit en utmaning att få bort alla stenar, och ibland blir man överraskad över hur stark den lilla maskinen är. Det är fortfarande lerigt och man slirar lätt runt på platsen där man står. Jag fick för mig att jag skulle köra ner lite stenar för att göra en fin väg upp till växthuset, men jag fick kämpa för att ta mig upp igen. Med hjälp av skopan kunde jag till slut backa upp igen. Hönshagens staket blev den stora förloraren, och i förlängningen jag som får laga det. Det har inte blivit så mycket mer, men nu börjar det bli plant. Jag kommer behöva förlänga platån en aning så att det finns luft och plats runt växthuset. Det ska bli spännande att se hur det kommer att bli. Jorden är väldigt lerig och det kommer nog få bli täckodling som gäller.

Jag planterade om en tredjedel av alla paprikor. Vissa plantor kunde jag dela, medan andra som förmodligen inte kommer att utvecklas fick hamna i komposttunnan. Grannarna Ö och K var på besök och fick för första gången se min odling. De kunde precis som jag konstatera att växthuset kommer väl till pass när plantorna ska fortsätta utanför sina krukor.

Nu är nästa båda bord fyllda med krukor. De kvarvarande kronärtskockorna kommer nog inte att gro, så jag får nöja mig med de åtta frön som grott. Tomaterna kommer att flyttas ut i växthusets kuvös när det är dags för omplantering om någon vecka eller så.

Planering

I veckan började grannen A och jag med att plana ut platsen där växthuset ska stå. Vi började i tisdags då A redan hade börjat när jag kom hem hem från jobbet. Jag rensade undan stenar och höll mig borta från grävmaskinen. Efter någon timmes grävande avslutade vi för dagen. På onsdag skulle jag fortsätta, men hann knappt sätta skopan i marken förens skopan inte lydde. Det visade sig att två länkarmar hade gått av. A kom till undsättning och svetsade ihop den ena armen medan jag svarvade på den andra. På torsdag var jag klar och vi kunde fortsätta att gräva i den tjälfrusna marken på fredag efter jobbet. Jag fortsatte att plocka bort stenar medan A grävde. Planen var att få en så stenfri och uppslukad jord så att jag kunde fortsätta att plana ut med planeringsskopan.

Idag har jag planat ut, men det är så pass lerigt att maskinen lämnar djupa spår efter sig. Kanske det fungerar bättre imorgon. Efter någon timmes arbete så fick jag soppatorsk och behövde införskaffa diesel. Efter att maskinen var upptankad kunde jag fortsätta arbetet. När man väl fått en plan yta att arbeta från så går det ganska bra, men att komma dit är inte så lätt. Halva tiden har gått åt till att försöka få bort de stenar som vi missade med grävskopan. Det är i alla fall ingen brist på stenar till stödmuren.

Efter grävarbetet gick jag upp i Pelargonrummet för att plantera om de sista pelargonerna och pyssla om plantorna lite. Sparrisen har nog haft det lite för varmt och behöver stöd för att hålla sig upprätt. Jag beslöt mig för att ändra dygnet uppe i Pelargonrummet och gjorde misstag så att de hade mörkt en hel dag. Tomatplantorna visade tydliga tecken på att ha vänt sig mot fönstret för att fånga det lilla ljus som kikar in i ett fönster som vätter mot norr.

Det börjar lukta pelargon om Pelargonrummet, så det får fortsättningsvis heta så även om det i huvudsak inte används till pelargoner.

När jag var ut och tog lite bilder med drönaren fastnade en häst och två entusiastiska skötare på bild. Det är skönt att se att barnen är ute och leker nu när våren står för dörren.

Sojakoppar och fotosafari

Idag har jag sått paprika i olika varianter. Igår när jag handlade ingredienser i den asiatiska mataffären såg jag en förpackning med sojakoppar för takeaway och jag förstod med ens att jag var tvungen att göra ett litet experiment. Min erfarenhet av pelargonerna har varit att när man sår i pluggbräda så måste kan flytta ut de plantor som grott om man inte vill att de ska vara kvar i den fuktiga miljön. Varför inte prova med sojakoppar som dessutom kan utrustas med individuella lock för att hålla kvar fukten ända tills fröna börjar att gro. Vi får se om det lyckas, eller om jag kommer att förstöra närmare hundra frön.

Suget efter att fotografera tilltar med ljuset men det är ett visst motstånd att gå utanför dörren när man kan sitta inne i värmen och glädjas åt den tilltagande grönskan. Det har varit full aktivitet med att göra rent i höns- och ankhus och efter det fann det lite tid till att flyga drönare och plocka fram kameran.

Solen lyser ganska blekt på eftermiddagen, vilket passar ganska bra när allt är lätt pudrat med snö och is. Jag fotograferade lite på gården och tog en promenad ner till dammarna på andra sidan vägen för att försöka hitta något intressant att fånga på bild. Det är något magiskt med skogen som även på vintern skänker värme på ett mystiskt sätt trots den blygsamma temperaturer. Jag kämpar fortfarande med knivskarp fokus och rätt skärpedjup, och det är många motiv som ratas i “framkallningen”.

Noll på lyckokontot

Den senaste veckans händelser har verkligen satt uttrycket “i nöd och lust” på prov. Jag har varit så upptagen med att hela tiden följa instruktioner och sköta markservicen så jag har glömt bort att tycka synd om min fru som stundtals knappt kunnat röra sig. 07:00 – Häng ut hö och ta ut hästarna och öppna till fåglarna. 11:00 mocka, ge mat åt hönsen, byt vatten till ankorna, ge vatten och hö till hästarna. 16:00 häng ut hö till hästarna. 19:00 häng ut hö till hästarna och stäng till höns och ankor. 21:00 ta in hästarna och ge en tuss hö. 23:00 häng in hö till hästarna och säg godnatt. Allt detta går väl bra om man klarar av att ta det lugnt emellan och kanske lägger sig på soffan och sover några timmar mitt på dan, men jag vill ju hinna med att göra lite som jag själv bestämmer över. I allt detta känner jag att jag inte helt räcker till att visa ömhetsbevis till min fru som känner sig bortglömd när jag får en ledig stund och vill ha lite egentid. Jag smet ifrån mina sysslor en liten stund för att ta en dyster bild över gården med drönaren efterföljt av en stunds bloggande.

Veterantraktorer och tomater

Idag var vi på veterantraktorplöjning vid Hargs säteri. Jag tog några bilder med drönaren och med kameran, men ingenting stack egentligen ut. Jag får nöja mig med att det ändå var intressant att se hur de utan GPS eller andra synbara hjälpmedel lyckades plöja spikraka fåror.

Det är bra att veta att det finns en lokal klubb som säkerligen hjälper mig när jag har problem med min Volvo BM 350 Boxer från 60-talet.

Vi nöjde oss efter en knapp halvtimmes vistelse bland motorintresserade landsbygdsbor och vände hemåt. Väl hemma tog jag svampkorgen och gick ut på en kortare skogspromenad och lyckades fylla korgen med trattkantareller som delvis ska användas till morgondagens svampsås tillsammans med en av alla ankor som vi har i vårt matlager. Resterande svampar ligger nu och torkar i ugnen för senare förtäring. Det känns lite lyxigt att vara ute i skogen på några minuter. Just nu är skogen som bäst tycker jag.

Än så länge levererar växthuset färska tomater. Varje dag mognar nya tomater, och det är bara att plocka efter behov. Jag fyller inte längre den stora rostfria skålen, men det är fullt tillräckligt för att tillgodose husbehovet av tomatsallad och annat vad man kan hitta på i köket. Det kommer att ta emot att köpa tomat i affären när den dagen kommer. Vi har sedan länge ratat äggen som finns att köpa i affären. Idag ska jag göra en lasagne med egen tomatsås varvat med skivade tomater för att få lite extra textur.

Känner mig som en nybörjare

Att efter så många månvarv åter hålla en manuell kamera i sin hand är lite ovant men samtidigt roligt och utmanande. Med en fast brännvidd och manuella inställning på bländare tid och fokus har fotograferingen helt plötsligt blivit rolig igen. När helst det har funnits möjlighet har jag tagit med kameran. Dokumentationen till bloggen kommer precis som tidigare mestadels tas med mobiltelefon och drönare.

Nu har jag färdigställt hinderskjulet och inrett med bomhållare. Till helgen kommer det att bli slakt av diverse fjäderfän och två slakttrattar har vuxit fram av vad som tidigare varit trafikkoner och rostiga rundstänger. Exakt hur de kommer att användas och varför man behöver två har jag i nuläget inget svar på, men jag antar att det underlättar. Imorgon ska jag passa på att dokumentera lite. Jag misstänker att jag kommer få vara med så att bland annat fjädrar inte sprids för vinden.

Kontemplation och annat tempo

De senaste dagarna har ägnats åt att få ordning på fördelning av sysslor och framtidsplanering. Vi har allt mer glidit åt var sitt håll med olika parallella viljor och önskemål, vilket resulterat i att många uppgifter mer känts som tvång än att man går saker av glädje. Jag kan många gånger mala på och hamna i min egen bubbla, vilket i och för sig är effektivt när man vill ha saker gjorda, men till vilken nytta? Nu tror jag att vi ändå är inne på rätt spår där vi planerar tillsammans vad vi vill göra och hur vi vill utföra saker. Vi fördelar tillsammans och utför det vi kan tillsammans. Faktum är att jag fått tillbaka lite av den glöd som länge känts som bortblåst. Igår passade vi på att åka ut på en liten fotoutflykt runt i närområdet. Jag använde min drönare och min fru dammade av sin kamera som inte använts på bra länge. Nu har jag fått tillbaka lite av mitt fotointresse och har bestämt mig för att ta steget in i den digitala välden med en kamera istället för mobiltelefon och drönare. Drönaren och mobiltelefonen i all ära, men att få stå där och komponera bilden genom en sökare med fasta brännvidder är något speciellt. Jag fick för några år sedan ett antal objektiv som hade varit min morfars genom mina föräldrar som jag hade tänkt skulle komma till användning. Det är synd att sälja eller låta dem vara oanvända. Ett nytt begagnat kamerahus är beställt, och jag väntar med spänning på leverans. Idag var jag ute i skogen och fällde några träd. Det är många döda träd kvar, men om man tar några träd åt gången så behöver det inte bli så jobbigt. Efter att jag hjälp till med att skörda, beskära och binda upp växter i växthuset åkte jag iväg för att skaffa lite T-profiler till bom-konsolerna till hinderskjulet. Jag hann med att såga och göra iordning delarna som ska svetsat ihop. Imorgon ska jag ta en dag ledigt från semestern och förvärvsarbeta så förmodligen blir jag först klar med hinderskjulet i övermorgon.

Fem dagars intensiv vila

En semester i semestern skulle man kunna kalla det. Fem dagars spenderade tillsammans med mina föräldrar på landstället i lathetens och bortskämdhetens tecken förflöt med fiske och bastubadande. Frukost, mellanmål och middag serverad utan att man behövdes. Emellanåt besökte jag släktingar och delade med mig av min fiskelycka. Med fem dagars vila och fiske i ryggen kunde jag med full intensitet återuppta arbetet på gården. Inspirerad av min 82-åriga krutgubbe till far satte jag genast igång med att ta hand om min egen skog som delvis angripits av granbarkborrar och barkhungriga hästar. Först fick jag gå runt med röjsågen för att få bort all undervegetation för att inte snava eller bränna mig på alla nässlor. Det blev närmare 25 träd inna bränslet och motorsågsoljan tog slut. Efter min paus som bestod av bunkring av petroleumprodukter och mat tog jag mig an de tre vattentankarna som behövdes skuras ur på alger. Det vatten som fanns kvar tömde jag ner i vattenmagasinet under växthuset som sakta men säkert har sjunkit när alla tomater och gurkor och övrig vegetation törstat efter vatten. Nu ser det ut som att det ska komma en hel del vatten från ovan som kan återställa vattenbalansen här på gården. Imorgon blir det om prognosen har rätt en hel del arbete under tak.

Rapsfält och plana ytor

Idag känns det som att allt är toppen! En sväng förbi dammen skänker glädje i att de Kerstin och Örjan med alla sina dunbollar som fortfarande ploppar upp som korkar efter sina försök att bli riktiga doppingar. En sväng in i växthuset och man får en föraning om hur stor skörden kommer att bli genom att se alla blommor som lika gärna skulle kunnat gömma sig i ett rapsfält. Gurkorna har börjat ta form och bladverket klättrar sakta uppför spaljén. Djungelgurkan är ivrigast att nå taknocken och har klättrat halvvägs uppför tredje och sista sektionen. En sväng ut på “Slånbärsudden” avslöjar att det börjar bli dags att beväpna sig med svampkorg, kniv och borste.

När “tjänstebalansen” mellan grannar är sådan att alla känner man får igen mer än vad man ger blir man glad i sinnet. Efter att ha planat ut ytan där hinderskjulet ska stå fick jag ett antal skopor 0-32 av samma granne som lånat ut sin fantastiska maskin för att fylla ut ojämnheter. Sista lagret blev ett lager makadam från eget förråd. Nu ska det grävas gropar för plintarna, vägas in och gjutas.  Därefter kan jag börja snickra, vilket jag tycker är det roligaste av hela projektet.

Grönt och skönt


Den här veckan har det inte blivit så mycket tid till att skapa som att förvalta och vårda. Mycket tid har gått åt till att klippa äng och trimma gräs där man inte kommer åt med gräsklipparen. Inne i växthuset växer tomatplantorna och jag får dagligen gå och justera uppbindningen och göra lättare beskärning där bladverket tagit en annan väg än vad jag tänkt mig. Jag har tappat räkningen på alla tomater som poppar ut i samma takt som det kommer nya blommor. Gurkorna har tagit fart och verkar trivas. Nere i gropen har potatisen, bönorna, ärtorna, sallaten och dillen kommit upp, och uppe i kryddlandet frodas kryddorna. Idag hann vi plantera ut de stackars tomatplantorna som vi inte lyckats adoptera bort, och som för länge sedan vuxit ur sitt boende. Vi får se hur de klarar sig utomhus i kärl som delas med basilika. Nu har jag bestämt mig för att börja med ett nytt intressant projekt. Jag ska bygga en GPS-styrd gräsklippare som med hjälp av en kompletterande signal från en markstation ska ta ta ner noggrannheten till någon centimeter, vilket är nödvändigt om man inte ska behöva gräva ner begränsningstrådar runt hela trädgården. Jag kommer införskaffa själva hårdvaran efter ett recept från några andra nördar som lyckats med detta. Tanken är att jag ska justera skalet efter eget huvud och kunna lägga in flera klippzoner och styra allt efter ett veckoschema. Genom att först apa efter andra konstnärer kan man förfina sin egen teknik och göra precis som man vill utan att vara i händerna på någon annan. Ja, min fru “knorrar” lite och tycker att det inte är något besvär att köra runt med åkgräsklipparen – hon gillar nog inte riktigt tanken att bli ersatt med en robot.