Category Archives: RC-Bana

Fibergegga och hönsnätsblommor

Idag var det hög tid att fixa till RC-banan. Efter att både min dotter, fru och jag kört flitigt de senaste dagarna har vi identifierat en hel del brister i beläggningen. Speciellt i och framför alla hopp, men även rötter, stenar och potthål som behöver slätas över. Nu testar jag en ny metod och hoppas på att det kommer att bli hållbart. En blandning av lera som blir stenhård när den torkar tillsammans med halm som ska motverka sprickbildning kanske kan vara den ultimata lösningen. Problemet är väl att jag har belagt mycket av banan med stenmaterial istället för lera. Men jag hade varken maskiner eller erfarenhet när jag började anlägga banan. Det som jag såg som besvärligt att bearbeta har visat sig vara det bästa underlaget. När det är blött är det geggigt, men i torrt tillstånd är det hårt och fast. Det spelar ingen roll hur mycket man packar 0-8 stenmjöl. Efter ett tag släpper det och börjar damma. Kvar ligger de stora stenarna som gör att man sladdar och skapar en svårkörd bana. De bästa sträckorna är de som är av lera.

Först skrapa bort allt löst material, sedan vattna och på med fiberlera. Efter det jämnar man till det som man vill ha det och som sista moment krattar man över med löst material som man sedan plattar till med spaden. Rötter och större stenar täcks över för att skapa ett mindre stötigt underlag. Det är inte meningen att göra banan helt slät, snarare att göra den mer förutsägbar.

Konstnärsådran grep tag i mig när jag klippt bort lite hönsnät som kommit i dagen på rakan före Sonnenschein-kurvan. Innan jag satte upp svinstaketet runt banan gjorde jag ett försök att hålla svinen borta genom att lägga ett nät över gräsbeklädda delar av körbanan. Det funkar ganska bra även för att hålla banan jämn, men när nätet av en eller annan anledning sticker upp och utgör ett hinder för bilarna som riskerar att fastna. Det blev ett nystan med hönsnät som lika gärna kunnat vara tumbleweed. Tankarna började vandra, och helt plötsligt visste jag var jag skulle göra. Varför inte spraymåla några nystan av hönsnät i färgglada kulörer och sätta upp dem på pinnar i olika höjd för att piffa upp miljön runt RC-banan? Det blev faktiskt så bra att min fru sa att hon kunde tänka sig installation även någonstans i trädgården. – Det är ett bra betyg!

Eftersom hästarna snart ätit slut på gräs i sommarhagarna behöver jag fixa till en öppning mellan vinterhagarna då de numera går i samma hage. Det ena ger ringar på vattnet och resulterar snart i andra saker att göra. Den avgnagda stolpen kommer inte längre kunna fungera som stöd för eltråd. Naturligtvis var det en gjuten stolpe som jag bittert fick dra upp med lastmaskinen. Imorgon ska jag gjuta fast en ny stolpe i hålet så att jag kan dra ny eltråd och sätta upp grindar när vi har hästar hemma som inte kan gå si samma hage.

Som avslutning på en varm och solig sommardag gick far, mor och dotter upp till RC-banan och körde “The King”, “The Queen” och “The Princess” tills vi inte orkade mer.

Nollvision

När min fru redan dagen efter gjorde samma misstag som jag fast på ett annat ställe på banan bestämde jag mig för att bygga bort och skydda farliga hinder på RC-banan. Halva däck får fungera som energiupptagare och ytterligare PEM-slang skruvades fast som sarg in mot hästbanan, där varje staketstolpe väntar på att bli påkörda. Vid det stora hoppet spände jag upp nät så att man inte flyger in i staketet om man kommer snett i hoppet. Nu har jag gjort så mycket jag kan utan att göra för mycket.

Jag saknade några viktiga verktyg för att kunna justera längden på länkarmarna när man justerar in fram- och bakvagn på bilarna. Det är ganska trångt så det är svårt att komma åt med vanliga nycklar. Naturligtvis finns det att köpa specialverktyg till specialpriser. Det här kostade mig bara lite tid i verkstan.

Katterna har fått för sig att odlingslådorna behöver mer gödsel. Dessvärre bryr de sig inte om det som växer där. Jag fick spänna nät över alla lådor och hoppas att katterna ska hitta en bättre plats för sina behov.

Idag har det varit ganska varmt. Det är inte så mycket man orkar arbeta med kroppen utomhus, annat än att göra enstaka “rotfyllningar” med lera på banan. Jag bättrade även på två hopp som blivit lite väl gropiga. Det är svårt att få kontroll på bilen om stenar och rötter är för utstickande.

Ytterligare flyt och variation på banan

Utöver alla vanliga göromål har jag spenderat en betydande del av tidbanken åt att göra banan roligare samtidigt som jag har försökt skapa bättre flyt när man kör. Jag försöker i möjligaste mån bygga bort så många transportsträckor som möjligt och försöker bryta av med kuperad mark utan att man behöver sakta ner onödigt mycket där det är möjligt. Samtidigt vill jag inte att försämra sikten från förarpodiet. Det hela handlar mer om rytm och körupplevelse än att kunna varva banan på så kort tid som möjligt. Samtidigt ska det vara så säkert och olycksfritt som möjligt.

Idag byggde jag ett kombinationshopp efter Sonnenshein-kurvan som tidigare varit en transportsträcka och accelerationssträcka fram till skogspartiet. Nu får man mer aktivt försöka anpassa hastighet och teknik för att vara snabb.

Efter att ha provkört sträckan kan jag konstatera att allt fungerar som det ska. Nu har jag bara några få förbättringar kavar innan banans utformning är perfekt. Därefter vill jag försöka få till det där perfekta underlaget som inte kräver underhåll samtidigt som känns lagom “grussprutigt” när man kör.

Ban- och trädgårdsarbete

Gårdagen ägnades lite tid åt att förbereda banan för de nya bilarna. Alla gropar avlägsnades från vatten genom att först pumpa bort det som gick att ta med pump, sedan använde jag spade för att få bort det som inte pumpen klarade av, och slutligen sopade jag ut det sista för att låta solen ta hand om resten.

De gamla RC-bilarna rengjordes och fick en hyllplats uppe i HQ. De kommer fortfarande att användas av gäståkare och i de fall då de nya bilarna väntar på reservdelar samtidigt som vi vill köra.

Ett bröd hanns med att bakas samtidigt som huvudfokus låg på RC-bilar och banan.

På eftermiddagen var det då äntligen dags att köra de nybyggda bilarna. Det gick inte många varv förrän problemen uppstod. Först var det min frus bil där två stoppskruvar inte verkade ha varit åtdragna. Först vid bakdiffen och sedan vid fram.

Det är något speciellt med nya dämpare. Bilarna flöt fram som strykjärn på banan efter lite justeringar. Dessvärre växte hornen lite väl mycket på mig själv och det hela slutade med en söndertrasad bärarm på höger sida. Det blir lätt så när bilen flyger in i fasta hinder. – Som tur är så har svärfars bilbyggande sorgligt nog stannat av så jag kunde låna en bärarm från den bilen tills den nya dyker upp om några dagar.

På kvällen blev det potatissallad med ingredienser från vad trädgården för tillfället har att erbjuda på. Till det serverades en grillad köttbit där resterna blir till chilikött idag.

Idag spenderade jag lite tid åt att bygga bort lite farliga hinder som lätt kan knäcka en bärarm i för hög hastighet uppe vid RC-banan. Eftersom jag samlat på mig gamla en hel del gummidäck i den lite mindre dimensionen kunde jag snabbt få ihop tillräckligt med däck för att bygga några krockkuddar på utsatta ställen. Jag passade även på att förbättra räcket vid fiskedammen och ändrade lite på doseringen efter bron där man inte riktigt ser var man har bilen när man står uppe vid förarpodiet.

Efter banarbetet tog jag tag i lite sådant som legat på vänt. Jag körde bort grenar som jag kapade på förmiddagen för att underlätta gräsklippningen, bytte vatten i ankornas badbalja och planterade de sista buskarna nere vid Lilla Stonehenge. Nu är det inte mycket kvar innan det kan bli en lättskött och välvårdad liten kulle som bryter av framsidans gräsmatta.

Målat, svetsat och kört

Då var odlingslådorna i “Konungarnas dal” indränkta i slipersolja. Det tog en dryg timme effektiv tid att måla, men det tog närmare tre timmar att bli klar då jag fick avbryta för både jobb i arbetslivet och annat jobb på hemmafronten. Det blev i alla fall bra.

Allt växer. Enstaka paprikor har börjat få färg, samtliga tomatplantor bär rikligt med tomater, chilin utvecklar frukter i rasande takt, baljväxterna har börjat utveckla bönskidor och nu har gurkplantorna börjat blomma. Om någon vecka kan jag förmodligen skörda den första gurkan.

Under eftermiddagen svetsade jag ihop en transportställning till RC-bilarna. Den förra var lite obalanserad och klumpig. Nu får man med sig allt man behöver för att ha 30 minuters skoj uppe vid RC-banan utan att behöva anstränga sig nämnvärt.

Vi har de senaste gångerna vi kört bil haft lite otur. Ett flertal gånger har kugghjulet som sitter på drivaxeln lossat, vilket resulterat i att bilen inte går framåt. I förrgår gick ett lager till mittdiffen och idag gick ett annat lager till framdiffen. Det är i och för sig ett tecken på att vi kört mycket. Det är värre när man kör sönder än när delar slit naturligt. Igår var det dock ett undantag då batterierna tog slut före bilarna. Nu har jag servat båda bilar så att vi förhoppningsvis kan köra skadefritt imorgon och en tid framöver.

Kupning och tillväxt

Det känns som att mycket av arbetet just nu handlar om att ge saker en chans att lyckas. Man gräver inte upp plantor för att se om de växer, utan försöker skapa så bra förutsättningar som möjligt och sedan låta naturen göra resten.

Idag planterade jag ut ärtor och bönor både i växthus och på friland. Egentligen vet jag inte om det kommer att göra någon större skillnad, men det är svårt att låta bli att jämföra när möjligheten finns. Om någon månader kanske jag vet lite mer än vad jag gör idag.

Gurkplantorna fick flytta in i Bell Pepper Church där de förhoppningsvis kommer att trivas bättre än i orangeriet.

Potatisen fick också lite uppmärksamhet. Att kupa potatis känns på något sätt som ett av de där arbetena som markerar att odlingssäsongen faktiskt är igång på riktigt.

Mellan varven gick jag över RC-banan med trimmern och tog bort ogräs som börjat krypa in där de inte är välkomna. Det är lite samma sak där. Man försöker skapa förutsättningar för flyt och låter sedan resten sköta sig självt. Det är ändå något speciellt när man tydligt kan skilja banan mot ruffen.

Just nu känns det som att det växer lite överallt. Frågan är bara vad som växer bäst. Ogräset eller det som senare ska hamna på tallriken.

Dörrar och träslöjd

Idag har jag betat av några punkter på listan med nyligen tillkomna problem. Det första var att fixa en enkel ståltråd så att man kan låsa upp nätdörren mellan ankorna och gässen. Det blir lite jobbigt om man råkar stänga dörren om sig på fel sida av haspen. Det är inte alla som har fickorna fulla med verktyg och pinaler som Mac Gyver… eller jag för den delen. Hönsen ska snart flytta ner till den lite svarare hönsgården, men fram till dess behöver dörrarna bytas mot gallerdörrar i båda ändar av växthuset. Ventilationen fungerar visserligen hjälpligt, men höns är lite känsliga när det kommer till fläktsurr. De klarar bättre av flygplan och annat tillfälligt buller. Det kändes lite meningslöst att byta dörrarna just idag då det blåst, och imorgon ska det bli svalare igen. Nu är det i alla fall förberett inför nästa år de dagar som är varma fram till att de flyttar ner till hönsgården och jag kan börja förbereda jorden för paprika, gurka och andra värmeälskande grödor.

Det har blivit tillräckligt varmt för att kunna stå i kortärmat i verkstan. En förutsättning om man ska svarva utan att riskera fastna med muddarna i 500 rpm. Jag fick en snabb genomgång av min son förra veckan för att gå igenom säkerhet och lite tips inför mitt lilla “Nixie-klocks-projekt”. Tanken är att jag ska sätta tre flygande tefat på mässingspinnar i olika höjd. Det kommer bli unikt och samtidigt lite roligt. Det kommer se ut som två utomjordingar i varje tefat som kommer se ut som frågetecken varje gång klockan slår tjugotvå minuter över tio på kvällen. Egentligen skulle jag vilja göra varje tefat lite vidare, men just nu har jag inget träämne som skulle passa.

Senare på eftermiddagen gick jag upp och körde lite på banan. Vid ett tillfälle snävade jag lite för tidigt efter ett hopp och körde rakt genom “stolpmuren” som inte riktigt klarat vintern. Det kan också ha varit så att jag inte gjort ett fullgott jobb när det begav sig. Efter att jag med spett, gummiklubba, skruvdragare och spade åtgärdat problemet ville min fru dra ut mig och hennes brorson på ytterligare en körning. Det var i princip bara problem och elände. Först kördes en drivaxel av på brorsonens bil, sedan nöttes en kabel av på min bil och slutligen lyckades min fru köra sönder ett hjul. Vissa dagar går allt sönder samtidigt och andra flyter på utan problem. Det hör lite sporten till att saker går sönder och nöts ut.

Min fru har börjat köra med mig

Under veckan har jag gradvis förbättrat RC-banan i lagom stora arbetspass så att jag kunnat köra efteråt för att testa förbättringarna. Fler doseringar av kurvor och hopp så att man enklare kan se var bilen befinner sig på körbanan. Det finns ett par ställen kvar att justera, men inget som hindrar en att gasa på för fullt. Det saknas bara lite “flyt” på vissa ställen.

Idag kunde jag sluta lite tidigare och kunde sätta potatis och lök i odlingsterrassen. Nu finns det en liten plätt kvar som jag reserverar för morötter.

Sparrisen har börjat komma upp. Förra året kunde jag skörda en handfull. Vi får se hur mycket det blir i år. Min förhoppning är att jag så småningom ska hinna tröttna på sparris lagom till midsommar, men det kanske inte blir i år. – Vi får se!

Stödmuren på väg ner i eldgropen, eller Konungarnas dal som den egentligen heter, behövde repareras. Nu kan jag stryka den saken från min “måste-lista” i alla fall. Jag får helt enkelt acceptera att jag får byta ut förgängliga material efter några år om jag vill ha allt tipp-topp.

Idag lyckades jag lura med min fru upp till RC-banan för första gången i år. Det hade förmodligen skett tidigare om inte hennes knän varit nyopererade. Det blir lite mer spännande när man delar på banan. En och annan avåkning av både mig själv och min fru bröt koncentrationen, men det väger upp att man kan få lite motstånd istället för att stå där själv och köra varv efter varv och tro att man är kung.

Kurvdosering och jordförbättring

Idag har jag försökt dra ner lite på tempot och skärmat av saker som jag egentligen känner måste vara åtgärdat för att jag ska känna mig lite lugnare. Ibland måste man bara göra något man brinner för istället för att städa verkstan, rensa ogräs i slottsparken eller byta söndergnagda stolpar i hagen.

Leran som jag har sparat på hög sedan förra året börjar blir lite mer medgörlig och formbar utan att man behöver ta allt eller inget. Jag har en idé om att kunna använda leran till att blanda ut det lösa materialet på RC-banan för att få en perfekt och mer eller mindre underhållsfri vägbana. De gropar som jag fyllde med lera i dödskallebacken håller väldigt bra, så någonting finns där att utforska.

Eftersom första kurvan efter “Sonnenschein-hoppet” är lite flack och gör det svårt att bedöma var i kurvan man befinner sig i djupled gör en dosering att man ser var man befinner sig. Dessutom gör det att man behöver svänga mindre och sträckan känns mer som en raksträcka.

Med Lastman, Grävis, Packman, handverktyg och envishet fick jag till slut fason på kurvan. Även den sista kurvan före målsnöret på banan fick också en omgång med lerinpackning.

På eftermiddagen fick jag lite ångest över att jag inte hunnit förbereda potatislandet. Jag bestämde mig för att förbättra jorden så att jag kanske kan få ännu bättre potatisskörd i år. Först schaktade jag bort det övre jordlagret och bytte ut mot kompostjord. När Grävis är utrustad med “räfsan” är det en ganska enkel uppgift att luckra upp gammal jord med ny. En och annan större sten som jag missat med mina tidigare verktyg kommer villigt upp till ytan. Även om den nya jorden är bättre än den tidigare så är den fortfarande lite kompakt, men efter en säsong med potatis kommer den nog bli perfekt för morötter eller rotselleri.

Efter att jag förberett potatislandet för King Edward, Amandine och mandelpotatis kunde jag inte låta bli att testa RC-banan. Det tar alltid några varv innan man känner sig bekväm med en nyhet, oavsett hur liten den är. Man blir lite hämmad av att man måste fundera över hur det har blivit bättre eller sämre. Efter några varv hade jag dock glömt bort doseringen samtidigt som jag kände att jag behövde sakta ner inför nästa kurva och hopp. Jag ser det som ett kvitto på att doseringen var rätt men också en påminnelse om att banan kan bli ännu bättre. – Skönt att jag kan spendera mer tid åt något som kan lämna mindre inspirerande saker bakom mig.

Förvaltning och underhåll

Jag blev lite nedstämd när jag gick förbi vattenmagasinet och kunde konstatera att jag råkat ut för samma sak som förra veckan. Jag brydde mig inte ens om att öppna brunnslocket för att se om slangen hoppat ur slangklämman igen. Istället gick jag in och tyckte synd om mig över en kopp espresso. Det känns så otacksamt att man hela tiden måste underhålla och reparera istället för att skapa. Det är en balansgång mellan patina och förfall. Efter att ha kommit överens med mig själv om att ägna dagen åt underhåll blev det lättare att gå ut för att ta tag i alla bekymmer.

Jag började med att rensa bort ogräs runt sparrisplantorna. Efter någon timme på knä med spade, ogräsjärn och handkratta var det “skaftkrattans” tur. Det var bara det att jag glömt den vid hästarna när jag la in markarmering i höstas, och sedan har hästarna trampat eller bitit av skaftet. Skaftet blev lite kortare, men det var fortfarande tillräckligt långt för att tjäna sitt syfte. Jag tippade på några kärror med hästgödsel för att förbättra strukturen i jorden till nästa år. I år bryts det ner, och nästa år kan jag vända ner det i jorden. Nu fungerar det mer som täckmaterial. När sparrisen kommit upp kan jag lägga på lite överblivet hö för att kanske slippa rensa ogräs och lämna mer näring åt sparrisen.

Med mina ögon inställda på underhåll såg jag vid lunchfordringen att den lilla haspen på stalldörren har börjat glappa. Vi brukar ställa upp en vädringsspringa så fort vädret tillåter det. Passande nog kunde jag använda bitar av krattskaftet för att tighta till hålet istället för att göra ett nytt.

För att inte gå miste om tomater i år gick jag upp i förodlingsrummet och sådde favoriterna från förra året. Jag tillät mig att bredså i bunkar istället för i individuella behållare. Det blir kanske inte lika mycket kontroll på vattningen, men det är lite mindre jobb totalt sett. Det blev två olika busktomater, en bifftomat och en vanlig tomat. I år försöker jag igen med koriander från egna frön. Den här gången tänkte jag göra som med basilikan – sätta i växthuset i en stor balja som vattnas automatiskt. Förra året kom regnet vid helt fel tidpunkter om man frågar mig.

Vintern har skapat en del kaos i odlingsgropen. Staket har ramlat över jordgubbarna och pyramiden som ger stöd åt humlen har vält. Pyramiden plockades ner och störarna fick nya spetsar som oljades in. Jag passade på att måla på med rödfärg på det som är ovan mark för att ge konstruktionen några år till innan jag åter igen behöver underhålla eller byta ut. Jag fick klura lite innan jag kom på hur jag skulle slå ner störarna i marken. Det går ju inte att stå två meter upp och försöka slå ner dem. Tidigare har jag använt skruvtvinagar som jag först fäst i störarna och sedan slagit på, men tvingarna mår inte så bra av det. En kedja, ett lås och några kilar fungerade över förväntan. Det blir visserligen lite märken i störarna, men det blir det med skruvtvingar också.

Det havererade staketet lagade jag med de gamla sittpinnarna från den mobila hönsträdgården. Efter att ha kapat upp, spetsat till och oljat in kunde jag befria jordgubbsplantorna. Nu ska det bara rensas bort lite ogräs.

Nästa sak att ta hand om var att höja upp krubborna vid foderstationerna. De har hamnat alldeles för lågt sedan jag höjde upp och satte markarmering på insidan. De har inte använts sedan hästarna står inne nattetid, men snart tillåter temperaturen att de gör det. Då blir det mycket enklare med morgonrutinerna. Jag har till och med blivit lovad sovmorgon när de kommer ut i sommarhagarna i maj. Förmodligen kommer jag ändå att vara uppe med tuppen, men jag måste inte! – Och det är mycket värt!

Även om det förpliktar en hel del att ha gård med djur och odlingar så finns det ändå tid till ljusglimtar, som förstärks när man känner att man är värd det. Jag gick upp till RC-banan med ett fulladdat batteri för att köra varv efter varv och bara njuta! Skulle den där kurvan kunna bli bättre? Eller saknas det någonting på den där raksträckan? Skulle man kanske lätta upp det där skogspartiet för att göra det lite luftigare? Vilka växter skulle jag kunna plantera för att skapa harmoni? Tankarna flyger fram precis som bilen! Plötsligt tar batteriet slut och jag känner att jag är laddad med energi igen. På väg ner från banan passerar jag bina som är riktigt aktiva. Dessvärre överlevde inte den ena kupan vintern. Som det ser ut så har de haft påhälsning av en mus eller råtta som ätit sig mätt. Det samhället har i och för sig varit svagare än det andra från dag ett, men jag får väl vara lite försiktigare med våröppningen i framtiden.

Som avslutning på dagens underhållning gjorde jag ett skydd till snurrstolen som min fru brukar sitta på när vi kör RC-bil. Än så länge får jag njuta av ensamkörning, men vilken vecka som helst så fungerar benen så pass bra att de kan bära min parkamrat fram till podiet uppe vi banan.