Category Archives: RC-Bana

Staplar och stolpar med ljus

I måndags gick jag ut i HQ för att återväcka mitt projekt med att göra ljusstaplar som ska gå i takt med musiken i Nirvana. Det har legat ganska lågt på priolistan att bli klar med det, men nu kanske jag kan bli klar och lägga det åt sidan. Jag kom så pass långt att jag lyckades få rören att tändas och pulsera i takt med den ljudsignal som jag kopplade in, så nu kan jag börja paketera lösningen lite snyggare nu när jag vet att det fungerar. Nu har jag bara komponenter till den ena kanalen, så nu hoppas jag på att kunna få det jag behöver lagom till julhelgen.

I tisdags så kom lite kompletterande ljus och stolpar som jag började montera först på onsdagskvällen då jag kunde provisoriskt testa belysningen. Det kommer nog bli riktigt bra, Bara med en stolpe så lyser jag upp banan i skogspartiet, och med en till så hoppas jag på att kunna lysa upp så att jag blir av med lite skuggor. Jag kommer behöva komplettera med några extra spottar, men det ser jag först när båda stolpar är monterade på podiet. Idag kopplade jag in brytare och förberedde så att jag kan bulta fast stolparna säkert. Imorgon när det är ljust ute tänker jag sätta upp stolparna och koppla in elen så att jag kan välja mellan ridbana och RC-bana. Jag tor att när ridbanan är släckt så kommer RC-banan paradoxalt nog kännas mycket mer upplyst. Det är hur som helst onödigt att RC-banan är upplyst om man bara ska longera en häst. Jag har med avsikt valt en varmare belysning för skogspartiet. Istället för 6000K så är 4000K bättre om man ska få lite myskänsla.

Ljusbild

Under veckan har jag arbetat lite på att få till en så optimal ljusbild uppe vid ridvolten och RC-banan som möjligt utifrån de fyra strålkastare som jag monterade upp i förra veckan. Tanken är att jag ska komplettera med några extra strålkastare för att kasta ljus över hela banan. Eftersom stålkastarna sitter på 5 meters höjd är det inte bara att rikta om. Att luta en stega mot stolparna är heller inget alternativ. Eftersom skopan på Lastman inte når högre än två och en halv meter och jag nätt och jämt själv når 2 meter så var jag tvungen att komma på en lösning.

Efter att ha vridit ut och in på alla idéer landade jag i att ta två gallerburar från några pensionerade IBC-tankar, och göra om dessa till en arbetskorg som jag kunde säkra i pallgaffeln vågade jag mig på att klättra upp och rikta om strålkastarna dit jag ville. Jag ställde en trappstege inne i buren så att jag ledigt kunde nå upp. Med den höga buren runt om i brösthöjd kändes allt både genomtänkt och säkert. Verken vithajar eller blixtnedslag är ett problem utöver fallrisken! Nu väntar jag på några extra strålkastare som ska kunna lysa upp resten av RC-banan. Målet är att hamna på runt 30-50 lux vid alla viktiga partier inom min budget för en 10-amperessäkring.

Jag kan konstatera att det är en fröjd att kunna plocka färsk chili till det man behöver i matlagningen. Än så länge trivs plantorna, och jag har goda förhoppningar om att de kommer klara av att övervintra. Jag har börjat fundera på att driva upp lite kryddväxter och kanske någon sallad också. Eventuellt får jag både tid och energi över den stundande julhelgen att sätta igång med den saken. Fram till dess får jag göra andra småsaker som kan lindra mörkrets påverkan på sinnet.

Nu tändas tusen juleljus

Under förmiddagen efter att jag fodrat hästarna gick jag ut i verkstan för att förbereda belysningsstolparna med eldragning. Jag räknade ganska snart ut att det inte skulle vara någon bra idé att stå fem meter upp i luften för att koppla in elen till strålkastarna. Efter att allt var kopplat provade jag att tända alla lampor. Även felsökning blir jobbigare högt över marken.

Efter att ha provat lite olika taktiker innefattande stegar och lastmaskin insåg jag att detta egentligen var ett tvåmansjobb. Om man ställer sig uppe i skopan för att passa in stolpen på pinnbultarna uppstår nästa problem. Hur ska man på ett säkert sätt få bultarna på plats utan att riskera en krasch? Efter lite funderande hittade jag en lösning som jag kunde prova ut nere vid verkstan.

Det blev så pass bra att stegen bara behövdes för att klättra upp för att säkra stolpen. Allt annat arbete kunde göras med fast mark under fötterna.

Väl uppe vid banan upptäckte jag att man slarvat med djupet. När man ändå anlitar ett proffs på markarbeten för att det ska bli korrekt utfört så kan man ju tycka att de borde veta bättre! Det är kanske extra viktigt i lös sand att hästen inte snubblar på ytligt dragna rör? Jag får ringa och klaga. Nu blir det deras problem att koppla in eller förlänga rör om det behövs!

Med hjälp av ett lod kunde jag placera stolpguiden rakt ovanför. Sedan var det ganska enkelt att lyfta stolpen på plats. Efter att alla fyra bultar var säkrade kunde jag koppla loss säkerhetskedjan och sedan loda in stolparna. Efter att elkablarna i stolparna var klara blev det lite bråttom att fixa strömbrytaren i växthuset innan det blev allt för mörkt. Nu kan man styra elen till ridvolten med både knapp och app.

Nu är själva ridvolten belyst. Nu återstår bara att sätta lite fler spottar runt RC-banan. Där kommer jag att gräva själv! Det blir nog bäst så!

Stallmästeri och mörkerarbete

Igår förberedde jag degen och skrofset som ska in i mitt fröbröd. Tanken var att jag skulle baka på morgonen, men av någon anledning blev det inte av. Nu är det ju en surdeg, så den tar inte skada av att ligga några timmar extra. Jag kom igång ganska sent idag trots att jag var uppe och fodrade vid sjutiden. Det som sinkade mig lite var att jag behövde åka och införskaffa diverse material samt en rotselleri till kvällens middag. Det blir ossobuco till middag. Det blir två olika varianter, en på oxlägg och och en på kycklingben. VI provade att steka kycklingen i ugn förra helgen, men det var allt annat än mört, trots en dryg vecka i mörningspåsar. Vi får se om det passar bättre i ett riktigt långkok.

När middagen var förberedd och hade hittat in i ugnen på låg temperatur gick jag ner till stallet och fixade handtaget och automatisk stängning till foderkammarens dörr. Efter det åtgärdade jag krubban inne i den stora boxen. Materialet i väggen är så poröst så att krubban blir lös efter ett tag. Det är nog tredje gången som jag åtgärdar problemet, och den här gången tänkte jag att det kanske skulle hjälpa om jag satte upp en bräda med lite fler fästpunkter mot väggen än de tre som sitter i hinken. Vi får se om det håller lite bättre nu.

Det blir mörk ganska fort nu, och om man vill ha någonting gjort utomhus får man räkna med lite arbete i mörker. Jag har börjat förbereda för att sätta upp belysningsstolparna uppe vid volten och RC-banan. Det kommer nog bli bra när det är klart, men just nu undrar jag lite hur jag ska kunna resa stolparna och sedan koppla ihop allt med tanke på att stolparna är 5 meter höga. Det blir till att stå i skopan på en liten trappstege…helst när det är ljust ute.

Slakt

I måndags placerade jag den nya badbaljan inne hos ankorna och fyllde upp med regnvatten som vi för tillfället har hur mycket som helst av samtidigt som båda växthusen är nedstängda och inte behöver något. Resten av veckan fram till lördag förlöpte mestadels i soffan efter att ha kommit hem från arbetet.

På lördagen var det fågelslakt. Hela dagen var riktigt ruggig med en regndimma som aldrig ville ge sig. Jag stod i sista ledet och förpackade samt malde färs. Lår och vissa bröstfiléer vakuumförpackade jag i så kallade mörningspåsar. De ska se till så att fukt kommer ut, samtidigt som bakterier inte får fäste under de dygn som de hänger i kylskåpet och mörar till sig. Vi har tidigare gjort försök med att hänga hela fåglar, men jag tycker inte riktigt att det blir bra. Första året gick det ganska bra men förra året hann det mesta få en liten unken lukt, som inte retar aptiten i rätt riktning. Jag är en av de första på plats som får plocka fram allt som behövs. Skållningsbad, paraffinbad, plockmaskin, slakttratt och allt annats som behövs för ett snabbt och barmhärtigt avslut. Det brukar också vara jag som får städa undan då alla andra går upp i huset och umgås. Min dotter stod vid min sida och plockade undan så pass mycket att vi kunde lämna det som var kvar till nästa dag.

På morgonen idag tog jag det lite lugnt fram till klockan 9. Sedan skickade jag ett meddelande till min granne och frågade om jag kunde låna hans Bobcat med grävaggregat då jag behövde gräva en grop för alla fjädrar som vi plockat under lördagen. Min grävmaskin lyckas inte gräva så djupt som jag vill, och det går mycket fortare med en större maskin. Jag började plocka undan resten av attiraljerna från slakten och det dröjde inte länge förrän jag hörde en maskin komma in på gården. “Men jag kunde ju ha kommit och hämtat.” sa jag till grannen. “Ja, men jag tänkte att jag kunde hjälpa till lite. Var vill du ha gropen?”. “Nä men jag kan nog gräva själv, du ska inte behöva…och dessutom hade jag tänkt flytta på lite betongfundament till belysningen uppe vid RC-banan.”. Efter att gropen var grävd, och innan jag hunnit reflektera över vad värdefullt det är med hjälpsamma grannar, hade han flyttat fram fundamenten och övertygat mig om att vi skulle gräva ner dem i marknivå. Jag är så tacksam att själv få lite mer hjälp än jag förväntat mig.

Efter att jag lagt ner fjädrarna i gropen fyllde jag igen och plattade till marken med Lastman. Det gick ganska snabbt så jag fick tid över till att jämna till groparna uppe vid RC-banan. När jag ändå skulle köra in hö och hade pallgaffeln på plats bestämde jag mig för att placera ut, och gräva ner betongfundamenten som ska vara basplattor för de fackverksmaster jag tänker använda till belysningen för longeringsvolten och RC-banan. Jag har tröttnat lite på entreprenörer som väntar en vecka med att lämna offert och sedan inte hör av sig på en månad, så nu tar jag det i egna händer och gör jobbet själv istället. Det börjar ändå bli lite för kallt på kvällarna att stå och köra RC-bil. Min förhoppning hade varit att kunna köra några kvällar fram till vintern, men i och med att belysningen inte kunde komma upp i tid, så har jag helt plötsligt tid fram till våren att få det klart. Nu ska jag försöka hitta några master och gräva kabeldiken fram till växthuset, så det finns lite att pyssla med på kvällarna.

Mikropaus i alla måsten

Trots mörker och sysslor som man själv inte alltid väljer faller ljuset och lyckan på en. Trots en gedigen göromålslista i bagaget tog jag en liten paus i alla måsten och passade på att njuta lite. Visserligen var jag tvungen att först dränera vatten på RC-banan, men den här gången var jag utrustad med en batteridriven dräneringspump, så det var inte så betungande som att tidigare använt skyffel.

Pumpen fungerar över förväntan och dränerar bort mer vatten än vad jag trodde att den skulle klara av. Nu räcker det med att använda sopkvasten för att få bort det sista vattnet från banan.

Inte en enda gång behövde jag lämna förarpodiet för att vända eller hämta en felkörd bil utanför banan. Antingen är det banan som har blivit bra, eller jag som blivit duktig på att köra. Annars brukar det alltid vara en eller ett par gånger man får springa.

Lagom till att jag var klar med rengöringen av bilen hjälpte jag min fru med alla djur. De skulle ha vatten, hö, krubba, frön och annat foder. Jag körde in en halmbal till maskinhallen och tog ner en av IBC-tankarna från upplaget uppe vid gropen ner till verkstan för att göra om till ankdamm.

Efter alla nödvändiga göromål åkte vi hem till svärfar för att skruva lite RC-bilar. Nu har vi kommit så pass långt att vi börjat montera på delarna på chassiet. Svärfars gumma sitter och stickar samtidigt som vi skruvar. Ibland gör vi fel och får skruva om beroende på feltolkning av monteringsanvisningar, men för det mesta har vi bara trevligt.

Väl hemma igen förvandlade jag IBC-tanken till en badbalja med ramp. De plastbaljor som vi haft tidigare har spruckit då plasten varit för spröd. En IBC-tank har betydligt segare plast än vad en badbalja ämnad till bebisar på sommaren har. Nu hoppas jag på att baljan blir tillräckligt djup och att avståndet mellan ribborna på rampen blir tillräckligt glest så att den värsta leran på ankfötterna ska trilla av så att vattnet i baljan inte bli till en lerpöl i första taget, samtidigt som de ska kunna komma upp utan att fastna. Jag tänker mig att rampen upp ska göra att den värsta leran hinner lämna fötterna innan de hoppar i baljan. Egentligen skulle jag vilja göra en mycket större och djupare damm, men jag har prioriterat annat än så länge. Kanske att jag utökar ankgården till nästa år och bygger en permanent damm. Di får se om ork, inspiration och vilja är med mig.

Och min lista som jag skrev igår? – JA, den har blivit ännu längre nu!

Ett sista ryck?

Jag var igång relativt tidigt idag. Normalt brukar jag sitta om avnjuta en espresso för att samla mina tankar och planera dagen. Eftersom min fru har ryggskott fick jag ta ut hästar och gäss, och jag är inte riktigt den som slår mig till ro när jag väl börjat röra på mig.

Eftersom vädret var gynnsamt för att hämta lite PEM-rör till RC-banan från D, som annars tänkt lägga på den offentliga tippen, kände jag att jag var tvungen att hämta dem. Det visade sig vara bra mycket mer än vad jag trott. Det var så mycket så att jag inte fick med mig allt. Jag passade på att ta med mig kameran och lyckades fånga några motiv från upplaget med skrot och maskiner som inte längre används.

Väl hemma igen gick jag ut i verkstan om tillverkade märlor för att kunna hålla rören på plats. Det är perfekt som banmarkering, men de är ganska styva och behöver tämjas ordentligt. När väl alla banmarkeringarna var på plats blev det så mycket prydligare. Nu finns det en tydlig gräns mellan bana och terräng, och man behöver aldrig undra på vilken sida som man ska lägga löv, kottar eller kvistar på. Banan såg så inbjudande ut så jag var tvungen att köra lite på den.

Det blev faktisk en helt ny bana när man var tvungen att förhålla sig till kanterna på ett annat sätt än tidigare. Snart finns det inte några ofärdiga sträckor kvar. Det är tveksamt om jag kommer kunna göra någonting nästa vecka I vilket fall som helst måste jag förbereda en del andra saker på annat håll inför Kung Bores ankomst.

Utöver banarbete, som i allra högsta grad är frivilligt och självpåtaget, har jag även hunnit med att halma inne hos höns och ankor. Vidare har jag fordrat och vattnat hästarna, flyttat den röka chilin in i torken och bakat bröd. Just nu skriver jag på bloggen samtidigt som håller på med middagen som idag idag blir en gryta på husets anka, samt grönsaker tillsammans med potatismos – också det från egen skörd.

Skylt, kantarell och staket

I tisdags flyttade fåren in i den nybyggda fårhagen med tillhörande vindskydd. Eftersom allt på gården måste ha ett namn så fick vindskyddet heta BääBo. Jag sågade till och hyvlade en planka som min fru sedan brände in passande bokstäver och motiv på. Idag gjorde jag en ram runt brädan och skruvade upp skylten på vindskyddet. Jag hade egentligen tänkt sluta där, eftersom vi varit iväg över natten för att fira svärfars 80-årsdag, men jag hade missbedömt min energireserv.

Den betongklump som jag hittade när jag röjde slånbär för drygt två år sedan har jag länge tänkt måla gul för att få den att se ut som en jättekantarell. Eftersom jag inte hade någon kantarellfärg, eller en kantarell att jämföra med, fick jag ur minnet försöka blanda till rätt nyans med de olika färger som jag kunde hitta i verkstan. Det blev hyfsat bra, även om den är lite för utstickande just nu. Jag tror att den kommer smälta in när väder och vind bryter ner färgen.

Eftersom jag fortfarande hade en hel del energi kvar, tog jag hand om vattning i orangeriet, kollade till bina och fortsatte att röka mina chilifrukter. Vissa plantor som dessvärre övervattnats i växthuset ser fortfarande lite ledsna ut, men de kommer nog att repa sig. Det är nog dags för lite gödsling. Egentligen skulle jag behöva byta jord för vissa plantor, men jag tänker att det kanske är bättre att göra till våren. Jag får ta reda på vad som egentligen är bäst. Bina är fortfarande ute och samlar. De har ätit drygt häften av foderdegen, så nästa vecka får jag fylla på en sista gång. Nu tror jag att jag kommit på hur jag ska få röken att fungera avbrottsfritt under några timmar. Om jag lämnar locket till spånmagasinet öppet på glänt så får allt tillräckligt med syre för att kunna hålla glöden igång utan att börja brinna okontrollerat.

På temat att använda material som annars skulle hamna på återvinningsstationen, och komma någon annan till gagn, kom jag på vad jag skulle göra med alla stumpar som blivit över när jag gjorde staketet till ridvolten. För att bygga vidare på temat i Dödskallebacken med olika längd på stolpar tänkte jag att jag skulle snedställa plankorna för att få lite mer visuell fartkänsla i kurvan. Jag funderade lite på vilken vinkel som var bäst innan jag bestämde mig för 30 grader. 45 hade varit för mycket, och 15 för lite. Nu var allt lite för fuktigt för att kunna målas, men till våren när allt torkar upp kan jag välja mellan Falu-röd och svart slipersolja. Vi får se vad jag bestämmer mig för. Jag är lite för att försöka hitta banmarkeringar med variation samtidigt som det inte får bli för plottrigt och osammanhängande. Samtidigt som jag vill använda det som finns att tillgå, så vill jag undvika att det ska se ut som ett hopplock. Som jag nämnt tidigare så är det lika stimulerande att bygga som att köra på banan, och det ena förstärker det andra.

Nu ska jag laga middag av grannens lamm och det vi själva odlat och förädlat. Det finns fortfarande gurka och paprika kvar uppe i Lilla Spanien. Det får bli en syrlig sallad tillsammans med varmrätten.

Kunde inte låta bli

Efter att ha gjort det allra nödvändigaste som att tömma och fylla diskmaskiner samt att gå ut med torrsopor, hushållssopor och PET-falskor kunde jag inte låta bli att ta en bild med drönare för att se hur longervoltens staket ter sig mot RC-banan, Nu ser det faktiskt ganska prydligt ut – även från luften!

Nu kan jag ägna lite tid åt att göra banmarketingar lite tydligare med avgränsningar som kreativiteten kommer fram till. Jag byggde en refug av lite impregnerat virke som blivit över och fyllde med takpannekross. Nästa steg blir att sätta banmarkeringar från Dödskallebacken fram till refugen. oCh från refugen till insektshotellet.

Efter att jag byggt klart refugen tyckte jag att det var lämpligt att testa banan för att se om staketet skulle störa sikten när man körde på den bortre raksträckan eller från lavendelkurvan till Sonnenchein-hoppet. Faktum var att jag inte alls tänkte på att det var ett nytt staket, och den nyetablerade refugen lade jag aldrig märke till. Det måste betyda att både staket och refug är perfekta.

På eftermiddagen kom svärfar förbi och vi kunde äntligen sätta oss ner, min fru, svärfar och jag, för att skruva ihop lite nya RC-bilar. Det tar lite längre tid än om jag skulle skruvat själv, men det är rätt så trevligt att kunna göra någonting gemensamt över generations- och könsgränser.

Nu när fåglarna har fått mat har jag påbörjat den vanliga matlagningen. Idag blir det korvgryta av veckans snabblagade middag tillsammans med tomater, paprika, chili, vitlök och selleri från egen odling.

Finlir

Det är alltid det där sista som tar lite längre tid än vad man räknat med. Skjuter man på det och tänker att man ska göra det en annan gång så är det inte säkert att det blir av. Nu har jag grävt ner en grund sarg mellan ridbana och det som är utanför så att det blir lättare att få till den där perfekta gränsen som gör att allt ser prydligt ut. I tanken går det ganska fort att utföra det arbete man tänkt, men i praktiken så tar det mycket längre tid.

För att underlätta och göra kapningen av stolparna säker letade jag fram jiggen jag tillverkade när jag skulle kapa stolpar på den stora ridbanan. Det är annars lite läskigt att stå med sågbladet i hals-höjd, alternativt stå och balansera på staketet eller en stege. Nu kunde jag ställa mig på den nedersta ribban och låta jiggen styra sågen. Efter att alla stolpar var kapade tog jag fram kantfräsen och fasade stolpändor för att få den där färdiga looken.

Nu när volten har fått en tydlig gräns mellan innanför och utanför så var jag tvungen att rensa bort ogräs så gott det gick. Vad skulle annars vara vitsen med sargen? Utrustad med grep, kratta, spade och räfsa arbetade jag mig metodiskt genom hela banans ytterkant. Det är helt uppenbart att jag behöver tillverka någon slags ogräsräfsa eller kratta som jag kan dra efter fyrhjulingen för att hålla ogräset borta.