Efter att jag kört RC-bil uppe på banan en timme så fortsatte jag att borra hål för stolpar, men det går trögt framåt. Jag borrade fyra hål och sedan gav jag upp för dagen. Det är bara där staketet kommer att byta riktning som vi sätter lite grövre stolpar men det är en liten tröst när hagarna inte är fyrkantiga. Efter borrningen fick jag lite långtråkigt och tog hand om den första skörden av padrones som jag gör en variant av den mytomspunna såsen “Baygon”. Istället för spansk peppar använder jag padrones som jag först sotar och skalar. Efter det får de gå två timmar i kallröken innan de mixas tillsammans med vitlök, salt och olja. Därefter får de puttra på spisen en timme innan det är klart. Gott till kött.
Som avslutning på dagen före middagsbestyren var dottern, frun och jag uppe och körde RC-bilar. Än så länge är det jag som är kung på banan, men det är väl bara en tidsfråga innan jag blir omkörd av någon annan.
Nu har jag börjat att borra hål till alla hörnstolpar till hagarna som ska vara ute på ängen. Detta är semesterns “tråkiga” arbete, likt röjningen i skogen. Marken är väldigt stenig, vilket gör att man får ta fram spettet och försöka lirka bort stenarna som hindrar borren att gräva sig ner i marken. Vissa hål kan ta upp till en timme att borra medan andra går på 5 minuter om man har tur. Jag har dessutom tagit det lite lugnt för att inte skärma av mig allt för mycket från min omgivning. Jag kan ju hålla på i timtal och sedan vara ganska osocial för att kunna vila upp mig inför nästa pass. Men det är jättesvårt att inte arbeta fysiskt när man är ledig.
Idag tog jag en paus från borrandet och har njutit av trädgårdsarbete. Jag har rensat en hel del ogräs och trimmat bort lite ogräs. Jag såg att några av de kronärtskockorna som klarat sig undan trädgårdsmarodören i våras har börjat blomma. Vi får se hur stora blommor det blir, och framför allt hur många. Annars så har jag fullt med paprika, habanero, tomat, gurka och aubergine att ära istället.
Igår regnade det kraftigt en stund under dagen så jag passade på att jämna till och packa banan efter den ökade användningen av den i år jämfört med tidigare. Nu har jag kunnat locka upp min fru nästa dagligen att köra, med villkoret att jag går och vänder bilarna när det händer avåkningar. Det blir en hel del service på bilarna också. Ett problem jag haft är att gruskorn letar sig in mellan mittdiffen och bottenplattan, vilket gör att höljet svarvas ner på nolltid. Hu har jag istället svarvat till ett metallskydd som förhindrar detta. Hittills har det fungerat bra. Jag flyttade alla redskap upp till förarpaviljongen för att skapa lite mer harmoni nere på banan. En annan sak som jag börjat med nu när banan i övrigt är körklar, är att sätta upp lite “kuriosa” längs vägkanterna. Det finns ett ställe alla hälsat på med bilen, och det är en av de lägsta punkterna på banan där dräneringsvattnet hamnar när det regnar mycket. Där tyckte jag att det var passande att sätta upp fiskekortsskylten som vi haft uppe på loftet sedan vi blev lyckliga ägare till gården, och därmed även skylten.
Idag har jag färdigställt förarpodiet. Det blev så bara att jag skulle vilja påstå att det är en av de bästa förändringarna som hänt på banan! Jag oljade in alla plankor och vände på dem för att sedan skruva fast och måla ovansidan. Nu ska det hålla i många år framöver! När kanterna snörslagits och sågats började det se riktigt bra ut.
För att känna sig säker byggde jag ett räcke av hagstolpar och och hittevirke som överliggare. Det tidigare pitstop som jag använt flitigt har monterats ned tillfälligt för att flyttas närmare förarplatån, och för att inte skymma sikten i skogspartiet. Som kvitto på hur bra det blev testkörde min fru och jag banan med varsin bil. Hon sittandes på en snurrstol och jag, om jag ska vara ärlig, mest springandes runt och vända hennes bil, vilket förde tankarna mot att kanske göra en trappa både upp och ner från podiet. Av den körning som jag ändå fick göra kunde jag konstatera att man såg hela banan mycket bättre än tidigare. Tänk vad någon meter hit och dit kan förändra körförutsättningarna så radikalt!
Efter noga övervägande och påtryckningar från senaste tidens nyblivna RC-förar har jag påbörjat bygget av en plattform där förarna kan stå, och förhoppningsvis se banan mycket bättre. Alternativet hade varit att hugga ner några träd för att minsta ner på antalet blindfläckar på banan. Någonting jag aldrig kommer ifrån är att banan sträcker sig runt själva förarpositionen, vilket gör att man måste vrida på sig an efter att man kör. Det kan bli lite utmanande när man står två stycken och skymmer varandras sikt. Ett av betongfundamenten som fanns här skräpandes på gården fick utgöra en av stöden till plattformen som för övrigt kommer byggas med “hittevirke”. Jag hann bygga själva ramen till plattformen lagom till att det var dags att bryta för dagens beting, som bestod av att mocka ur gässens gårdshalva.
Med hjälp av Grävis och Lastman skrapade vi ut fem skopor med gödsel bestående av gåsbajs och hö som fungerat som bädd. Det tog dryga två timmar att göra rent inne i gåsgården. Gödslet blandades i den blivande matjordshögen som börjar bli riktigt fin. Jag tror att jag kommer kunna använda den nästa år till mina odlingar.
Efter skitgörat fortsatte jag med förardäcket. Eftersom virket är obehandlat målar jag hela konstruktionen med slipersolja. Jag hade egentligen tänkt avsluta arbetet när ramen var klar, men jag fortsatte att såga till och fästa även bjälkarna. Imorgon blir det först inoljning av det jag inte hann med idag, och sedan kan jag börja med golvläggning och räcken. Den tidigare servicerampen kommer jag att flytta och göra om så att den inte skymmer sikten.
Jag har länge funderat på hur jag ska förändra raksträckan som är längst bort från förarpositionen. Det är alltid kul med ett stort, men snällt hopp som man klarar av varje gång. En ganska flack och lång landningsramp är snällt för bilarna. För att fylla upp använde jag det sista mexiteglet från haciendan som numera är vår kryddträdgård. Som stödmur använde jag gamla stolpar från förra gången vi byggde om skogshagen. Ovanpå allt tegel som för övrigt var fem fulla skopor, tippade jag lerjord på som jag jämnade till och “paddade” ordentligt. Det gick förvånansvärt bra att köra paddan upp och ner för sluttningarna, även om jag fick trycka på lite för att den skulle gå framåt. Ovan på jordlagret lade jag två skopor 0-8 som jag sedan paddade för att få en hård yta. Lite regn på och kanske lite påfyllnad efter lite körning kommer göra att hoppet blir hållbart i längden. Jag tog några gamla PEM-rör och tillverkade räcken så att man inte råkar hoppa snett och far in i en av stolparna till longervolten. Det är fortfarande möjligt, men med lite omdöme ska man väl kunna klara sig från frontalkrockar med stolpar.
För att ge hoppet lite extra finish målade jag sidan med faluröd färg. Nu känns det som att varje del av banan är klar och så bra som jag vill ha den. Men precis som med gårdar blir man heller aldrig klar med RC-banor.
Efter en hel dags väntan fick så äntligen svärsonen provköra banan. Det nya hoppet fick godkänt. Jag gjorde sällskap efter en stund och än så länge är jag snabbare runt, men det är väl bara en tidsfråga innan man får mer motstånd än vad man klarar av!
Nu börjar växterna jag drivit upp leverera. Min fru och jag har redan tjuvsmakat av varsin körsbärstomat. Miniauberginen har massor med frukter, basilikan sträcker sig 60 centimeter ovan jord, spetspakrikan har börjat rodna och de svarta tomaterna har börjat växa till sig. Ärtor, bönor och gurka har börjat blomma, kronärtskockorna som finns kavar efter “vårmarodörerna” har börjat växa till sig. Vitlöken börjar bli klar för att plockas upp och torkas för att sedan flätas, och potatisen är snart klar att skördas.
Eftersom det regnat en större del av dagen passade det bra att städa verkstan och bygga lite på RC-banan. Daidalos har en längre tid stått uppe i HQ bakom stolen, vilket gjort att det känts lite trångt. Jag gjorde en hållare och hängde den på väggen i trappan upp till HQ istället. Där får den sällskap av min 1:5-RC-bil som är “onödigt” stor.
Jag rensade bort lite grenar från alla granar runt RC-banan för att göra det möjligt att med fyrhuling och släp kunna ta sig till banans mest avlägsna delar utan att behöva köra på den. Jag doserade kurvan efter tunneln och breddade vissa delar något, vilket gjorde att man får mer flyt i körningen. Man behöver fortfarande sakta ner, men det är betydligt enklare att ta sig runt helskinnad. Nu går det fort!
Idag på förmiddagen fick jag igång motorn på markvibratorn som jag vann på auktion för någon vecka sedan. Jag har i princip gått igenom hela motorn från förgasare till bränsleslangar bara för att inse att motorn behöver choke i några minuter innan den går som den ska. På tomgång går den hur länge som helst, men efter 10-15 sekunder med gaspådrag dör motorn. Både grannen A och jag har försökt lista ut vad det är för fel, men inte blivit kloka på varför motorn lägger av. Idag lyckades jag efter en hel del experimenterande komma fram till att motorn behöver choke tills motorn blivit tillräckligt varm. Alla plana delar av banan fick sig en omgång. Det är perfekt att packa när det har regnat.
Jag kan bli sjukt störd av oordning, och har länge tänkt att jag måste göra något åt alla redskap som jag använder när jag underhåller RC-banan. Man ställer allt prydligt i ena stunden mot ett träd för att i nästa se att allt ligger som plockepinn på marken. Jag gjorde en enkel hållare av en stolpe och en impregnerad plankstump. En fransk träskruv fixerade plankan i tippen av stolpen och sedan såg det mycket bättre ut.
Jordstampens fäste till skaftet var alldeles för klen. Själva hållaren/röret var väl okej, men det relativt korta röret gjorde att skaftet bröts av när man inte träffade helt platt mot underlaget. Nu har jag svetsat på fyra stycken plattjärn där jag kan skruva fast ett skaft av hickory. Skaftet är ett av alla fynd jag gjorde i rivningshuset tidigare i somras. Nu tror jag så pass mycket på konstruktionen att jag målade hela metallplattan med ASEA-grön slitstark färg, då känns den förhoppningsvis lättare än om den hade målats svart.
Idag har jag varken haft motivation eller tid att göra någonting med RC-banan. Istället har jag införskaffat en reservdel till en av bilarna som körde sönder ett kugghjul igår när vi körde på banan. Jag har också lagat vattenläckan som vi haft mellan pumphuset och huset. Jag kommer nog aldrig riktigt förstå mig på rörarbeten. Hur kan R25 eller en-tumskoppling ha en diameter på ca 32 millimeter när man mäter med skjutmått? I butiken var man lika förvånade. Någonstans har kunskapen försvunnit!
Jag hade anledning att plocka några paprikor till grannens dotter som fyllde 5 år. Hon älskar paprika! Jag “robbade” en vitlök från trädgården till middagen, och det ser lovande ut om jag jämför med förra årets skörd, som i och för sig både räckte till återplantering och en vinterlång konsumtion av vitlök.
Jag fick lite tid över till att köra några varv uppe på banan. Det gick kanonbra, och jag är riktigt nöjd över mitt tidigare banarbete.
På förmiddagen modifierade jag landningsrampen på Mexikanska hoppet med Grävis för att om möjligt göra det lite snällare mot bilarna. Jag flyttade det material som blev över till kurvan efter bron för att göra den lite mer doserad. Nu behöver jag köra genom skogen för att komma åt vissa delar av banan utan att behöva köra på den. Efter provkörning kunde jag konstatera att banan ät tillräckligt bra för att kunna börja användas på riktigt. Kanske att jag skulle kunna dosera vissa kurvor lite mer. Bron fick räcken av gamla PEM-rör istället för brädor som skymmer sikten.
På eftermiddagen kom min dotter och hennes sambo för att stanna några dagar. Naturligtvis hårdtestade vi banan. Den var utmanande, men samtidigt så pass snäll att ingen tröttnade innan batterierna sinade. Jag blev glatt överraskad att mina testkaniner klarade av det så pass bra som de gjorde. Fortfarande är det långt kvar innan alla fallgropar är undanröjda. Man kan välja om man ska träna eller om man ska bygga för att slippa träna.
För att råda bot på det knepiga hoppet över vägbanan vid bron beslöt jag mig för att använda lite mexitegel som jag sparat från när vi rev haciendan till förmån för kryddträdgården. Först var jag tvungen att få bort allt bruk. Vissa hade frostsprängning tagit hand om medan andra var jag tvungen att använda en mindre slägga för att frigöra. Hela 133 stenar fick utgöra själva rampen. Som första rad på rampen tog jag lite kantstenar. Dessvärre fungerade inte hoppet så bra eftersom jag tänkt fel. Själva inledningen på hoppet blev ett hopp i sig, vilket resulterade i kraftiga kast. Jag fick ta fram Grävis igen och göra om första delen av hoppet. Efter provkörning kunde jag konstatera att hoppet är bra, men landningszonen måste göras snällare. Det är svårt nog att komma rätt, och en mjuk landning borde man väl kunna bjuda på när man träffar rätt. Det får bli morgondagens uppgift, samt göra de sista kurvorna klara. – Sedan är jag förhoppningsvis klar med årets stora insatser uppe vid RC-banan. Hoppet får det passande namnet “Mexikanska hoppet”, till skillnad från den Spanska kurvan där man måste vänta på korsande trafik som har företräde.
