Category Archives: Från smedjan

Om någon ser mig nu….

Den senaste veckan och helgen har framskridit ganska lugnt utan några större projekt i görningen. En och annan stolpe har slagits ner i marken för att utöka svinstaketet, men i övrigt har det mest handlat om förvaltning och gradvisa förbättringar i odlingslandskapet. Efter att jag klippt ängen för andra gången i år så bestämde jag mig för att samla ihop lite täckmaterial till Lilla Spanien för att behålla fukten i jorden och samtidigt mota bort ogräset. När jag stod där ute på ängen och krattade tänkte jag på hur komiskt det måste sett ut med någon som ur sitt sammanhang ser ut att att vara en riktig pedant.

Efter att ha städat verkstan, HQ och Pelargonrummet fick jag ett plötsligt sug att smida en handgrep som ska matcha planteringsspade som min son bankat fram i smedjan. Nu väntar jag på att densamma ska tillverka några handtag i något vackert träslag.

Jag har försökt få lite styr på odlingsterrassen genom att avdela de olika sektioner med granbarksborreangripet trä. Nu vet jag var jag kan sätta fötterna när jag sliter upp kvickrot, kirskål och annat ogräs.

Sparrisplantorna har satts i djupare krukor och kantar numera växthuset. Jag var tvungen att tillverka några längre stöd i ståltråd för att hålla plantorna upprätta. Jag vet inte om det beror på att de haft brist på ljus, eller om de är så “flimsiga”. De är i alla fall bra indikatorer på om det blåser ute.

Pelargonerna har äntligen börjat få blomknoppar! Det blir spännande att se om mödan varit värd. Dillen har börjat titta upp och jordgubbsplantorna har börjat reva sig. Paprikorna blir fler och större. Chilin och tomaterna bjuder dagligen på nya frukter. Buskkrassen och slingerkrassen har fått individuella krukor och är placerade i växthuset. Nu återstår endast några fåtal o-grodda exemplar som är de sista gästerna för säsongen uppe i Pelargonrummet.

Bättre än IKEA-kassar

Nu hart jag programmerat styrning av frökuvösen uppe i Pelargonrummet, och som det ser ut så fungerar det. Ytterligare någon pelargon har letat sig upp tillsammans med en chiliplanta. Gräslöken har ännu inte grott, men än är hoppet inte ute.

Idag tog jag mig i kragen och svetsade ihop ställningen till vetraven bredvid kaminen. Det är mycket trevligare än IKEA-kassar som i sig är praktiska att bära in ved med. Det ryms ved för cirka fyra dagars intensiv eldning plus tändved och stearinkottar. Nu ska det göras en snygg låda för kottarna istället för korgen. Jag skulle ha gjort en krok för eldjärnet, men jag får skjuta på det tills nuvarande vedladdning tagit slut och vedstapeln kan modifieras. Jag fortsatte på temat rustikt industridesign med borstade armeringsjärn. Det passar in med diverse andra inredningsdetaljer som hyllor och barstolar.

Höstfinal

Idag har jag koncentrerat mig på att förbereda inför höst och vinter. Det är alltid ett litet motstånd att ta in det man ställt ut. Det blir så tomt och dessutom så är det lite jobbigt. Om man lever i ett klimat som vi gör så har man inte så många val om man inte vill åka en extra gång till tippen och affären. Kallröken in – check! Murkna in – check! Stolarna i gropen in – check! Dammpumpen tvättad och in – check! Pelargoner in – check! Vattenslang in – check! Tan in den mobila hönsgården – check!

Ovanpå allt fanns det en liten “backlogg” på tömning av gödselkärror till följd av en trasig stötstång som används när man ska tömma skottkärran på gödseltransportören, så först fixade jag stötstången och tömde skottkärrorna på gödsel. Sedan tog jag in en höbal med traktorn, följt av tvättning av kylskåpen som används vid hängmörning av fågelfän. En extra gallerhylla till den stora kylen tillverkades för att vara förberedd inför nästa slakt.

Just nu håller jag på att blogga samtidigt som jag försöker få till en middag för fyra som egentligen var ämnad till två. Tur att vi har ett skafferi att dryga ut maten med.

Omega x 32

Just nu lider jag lite av vad jag har identifierat som PPDS – Post Project Distress Syndrome. Efter att ha avverkat projekt efter projekt och plötsligt upptäcker att det inte finns något nytt intressant projekt att hoppa på, eller att det man skulle vilja göra är för omfattande för att kroppen helt säger ifrån och sinnet ska orka med, då infaller en viss handlingsförlamning i kombination med ångest. Igår bytte jag knivar på gräsklipparen och hann precis klippa klart innan regnet kom. Min syster kom förbi och hälsade på. Jag fick en bok om självhushållning som innehöll en hel del matnyttigt för den intresserade. Egentligen hade jag tänkt börja göra en “soltork” idag, men jag kände att energin sviktade lite. Det blev istället till att tillverka beslag för att stärka upp sittmöblerna nere i gropen. Som jag befarade skulle inte enbart skruvar kunna hålla ihop stolarna, så jag fickförsöka komma fram till en lösning i verkstan. Med handslägga och skruvstäd kunde jag bocka till 32 beslag som kunde fixera de annars överbelastade delarna i stolskonstruktionen. De sista 8 beslagen gick på ren “jävlar anamma” och jag var tvungen att sätta på lite peppande musik för att inte bryta ihop. Konstigt nog kände jag liksom stolarna att jag fått den förstärkning jag behövde för att komma ur min svacka. För att inte utmana projektgudarna allt för mycket tog jag mig an den relativt enkla och begränsade uppgiften att plocka fram grästrimmern och snygga till kanterna upp mot huset. Imorgon kanske jag känner mig manad att börja med soltorken. – Vi får se!

Kabinett

Vädret till trots, så har jag hållit mig under tak mesta delen av dagen. Igår kom äntligen transformatorerna så att jag kan börja bygga kabinettet till rörförstärkaren. Även om man måste göra fler hål än vad man tror, så har det gått förvånansvärt snabbt utan några felborrningar eller missöden. Det blev totalt 55 hål i olika storlekar, varav 32 med gängor. Jag har lyckats få tag i exakt samma färg som använts till transformatorerna så att topplåten, VU-metern och hörnbeslagen kan matcha i samma härliga djupblåa färg. Imorgon ska jag försöka fräsa ut hålen på baksidan för högtalaranslutningar och strömförsörjning samt laseretsa logotypen på framsidan. – För den som inte kan vänta och undrar vad jag kommer välja….så blir det harpan!

Värmebölja

Efter fem dagars nedvarvning och fullständig avkoppling hos mina föräldrar i Finland, är jag åter tillbaka på gården för att fortsätta med alla mina mer eller mindre självpåtagna projekt. Vistelsen på bortaplan var precis så lång att jag kunde förnimma antydan till en begynnande rastlöshet. Att få allt serverat för sig, och låta sig bli ordentligt bortskämd, hör kanske inte till mitt vanliga jag. Väl hemma möttes jag av en värmebölja som tvingat mig att mestadels vara inne i verkstaden med stängd port för att hålla värmen stången. Det blev en justering av stoppet för skottkärran på gödseltransportören. Den lyckades jag avklara under förmiddagen då värmen ännu inte hunnit bli så tryckande. Det är inte så kul att sitta med långärmat och svetsa när det är så varmt. Imorgon blir det den första officiella tömningen, och projektet kan förhoppningsvis helt och hållet läggas till handlingarna. Jag kände att jag behövde göra en insats och skänka hönsen en chans till lite mer skugga ute i hönsgården – så det blev ett litet tak som man kan flytta runt. När jag var inne och justerade vattenautomaten såg jag hur några av hönsen låg och badade i spånet, och fick dåligt samvete för att de ännu inte fått något sandbad, så två gamla däck sågades snabbt upp och fylldes med sand för att de ska kunna sköta hygienen. De avverkar det gröna snabbt inne i gården, så det börjar bli dags att göra i ordning själva hagen – när värmen äntligen bedarrade, kunde jag slå ner de sista stolparna.. Nu återstår det att sätta upp själva elstaket och koppla på ström, sedan kan vi avlasta gården på grönbete när vi är hemma.

Svetsning, målning och hönspyssel

Efter gårdagens lyckade försök med gödseltransportören fick jag blodad tand att försöka avsluta detta långdragna projekt. Med “tippstoppet” fastsvetsat och förstärkning av provisoriska svetsfogar tog jag fram färgsprutan för att väderskydda konstruktionen. – Jag vill ju inte att sex månaders ångestfyllt arbete ska rosta bort. Äntligen kan jag rulla ut åbäket från verkstaden och känna hur ordningen återställs.

Jag ägnade en halvtimmes meditation inne i hönsgården tillsammans med sex stycken modiga kycklingar. Det är fascinerande att se hur de pickar och sprätter. Helt plötsligt kan man höra målbrottskuckel inifrån hönshuset, och alla rusar in för att se vad som är i görningen. Antingen är det någon som säger – Åh…kolla vad jag hittade för något gott! Eller – Hjälp! Hjälp! Vargen kommer!…. Vem vet? Efter några minuter tittar en kyckling ut igen, och scenariot upprepas. Under min meditation fick jag plötsligt infallet att bygga en flyttbar pinnstege som kan placera på valfri plats inne i hönsgården, och senare kanske i hagen när den blir klar, och kycklingarna övergår till hönor eller tuppar, och blir mogna för mer vidsträckta äventyr.

Provkörning av gödselhiss

Vissa projekt tenderar att dra ut på tiden. Man ojar och grämer sig över att allt bara känns jobbigt och fel ända tills man gör det där sista som får allt att rulla vidare. Det var över ett halvår sedan som jag påbörjade bygget med gödselhissen, och ännu längre sedan som planerna började ta form. Idag lyckades jag äntligen få till den där fastlåsningen av skottkärran som jag inte lyckats med tidigare. Ett första tömningstest kunde med godkänt resultat utföras med autentiskt innehåll i kärran – så nu är det inte långt kvar innan jag kan bocka av den som slutfört projekt. Jag behöver bara tillverka ett stopp så att baljan inte slår i trissorna när man tippar, och därefter blir det målning, så att den tål väder och vind.

I förmiddags ägnade jag en stund åt att tillverka fästen för sittpinnar som kan placeras i valfri höjd på valfri stolpe inne i hönsgården. Vad gör man inte för att det ska bli intressant för hönsen att vistas utomhus? För första gången fick jag besök av några modiga kycklingar, som fått smak för det gröna. De sprang snabbt in igen när jag började härja med skruvdragaren.

Just nu håller nästa kull med kycklingar på att kläckas. Fem är redan ute, och den sjätte kämpar med att göra sig fri från sitt skal. Totalt är det sexton ägg, och vi får se hur många som verkligen kommer ut. Det finns i alla fall plats i hönshuset!

Stolpar, vindskivor och skitgöra

Igår kom det så pass mycket regn så att marken mjuknade upp lite. Det var betydligt lättare att spetta och sedan driva ner stolparna än för några veckor sedan, då marken var stenhård. Jag satte upp fyra fem stolpar igår och två idag. Nu är över hälften uppsatta, så några stolpar om dagen så är snart inhägnaden runt hönshagen färdig. Jag passade på att såga till och måla vindskivorna igår, så idag var det en enkel sak att få dem på plats. Med några månaders uppehåll fortsatte jag med gödselhissen. Hur jag än försökt så kommer jag inte bort från att jag måste ha en ramp. Jag hade helst sluppit det, men någonstans har jag tänkt fel, eller inte riktigt klart. Tills jag kommer på en bättre lösning, får detta duga. Nu återstår det att konstruera ett lås som fixerar skottkärran i tippanordningen, så att den inte ramlar ner när man tömmer ur gödslet.

Nu haver jag haspat, precis överallt!

Igår hann jag klippa ängen inför dagens hästutställning som bestod av 16 av drygt 20 anmälda fjordingar. Hästdagar brukar innebära att jag får ta på mig vaktmästarrollen, och fixa det som ingen annan hinner, eller det som jag klarar av bättre än de som gillar hästar mer än verktyg. Huvudfokus utöver eldragning till ljudanläggningen blev att sätta upp en målning väl synlig för beskådan, men ändå skyddad från damm och hundar. Tavlan, som heter “Fjordhästar och smörblommor” som donerats av Ylva Hagfält till den som blev BIS (Best In Show). Vid tiotiden då jag kände att jag inte tillförde så mycket åkte jag till Uppsala för att handla mat och diverse mer eller mindre nödvändiga saker från alla gubbdagis som ligger bra till – “när man ändå är där”. Jag brukar skriva en lista med saker som jag saknar. Dels för att inte glömma bort någonting viktigt, men också för att inte förledas bland alla lockvaror. En sak som jag inte har för vana att ha på mig är kniv, trots att det är ett så pass användbart verktyg. Den är ju heller inte ivägen när den sitter fast i skärpet. Det fick hur som helst bli en kniv – Nu ska jag bara lära mig att komma ihåg att använda den!

När jag kom hem från Uppsala möttes jag av beskedet att Joker – vår häst – hade blivit BIS, och därmed har jag en tavla att hänga upp…..igen! Just nu står den i vårt arbetsrum och “mognar”, innan vi hittar en lämplig väggyta för den.

Eftermiddagen tillbringades i smidesverkstan för att tillverka diverse haspar till hönsgården. Det tog ett tag att lista ut hur jag skulle göra öglorna runda. Det blev betydligt enklare när jag tillverkat en gig att forma dem runt. På huvudingången till hönsgården fick jag komma fram med en lite annorlunda lösning eftersom man vill kunna stänga efter sig när man själv går in. Det fick bli en bygel som kan manövreras från både ut- och insidan. Dörren ut mot hönshagen klarar sig gott och väl med en hasp på insidan. Imorgon kanske jag kan få nätet över hönsgården på plats och stenar i nederkanten där nätet möter marken. Först då har jag gjort alla måsten och kan gå ner på halvfart….om jag vill!