Inatt var en sådan där natt som gick åt till att grubbla över mina krämpor. Både ryggen och benet smärtar. Vilket som är roten till allt ont får experterna avgöra. Har jag ont i benet på grund av ryggproblem, eller har jag ont i ryggen för att jag har ont i benet och går konstigt? Snön är nu helt borta, det enda som återstår är en stackars liten snögubbe som någon av ungdomarna lyckades rädda in i frysen. Idag kom växthuset förpackat på pallar och i lådor. Jag tog bort plasten runt pallarna, men sedan tyckte jag att det var bäst att börja med att läsa igenom instruktionerna. Nixie-klockan har fått en monteringsplåt målad i samma vackra blåa färg som förstärkaren, så nu är man lite sugen på att få ordning på den. Jag kommer behöva införskaffa några komponenter till så att jag kan adressera respektive elektronrör, annars blir det väldigt mycket sladdar som ska gå mellan elektronrören och styrenheten som blir en Arduino Nano IoT 33 WiFi, vilket naturligtvis öppnar upp för att kunna styra klockan från mobiltelefonen eller att den triggar på att gå igång när man sätter sig i, eller passerar Nirvana. Elektronrören har en begränsad livslängd, och skulle klockan stå på konstant skulle jag få byta rör någon gång per år.
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Category Archives: Smart hem
Fjärde advent – Nu vänder det!
Det är nästan så att solen går ner innan den har gått upp. Jag har inte sett solen mer än på bild, och skulle jag vara lite konspiratoriskt lagd så skulle jag anklaga något sällskap i det övre samhällsskiktet för att “mörka” sanningen om solen. Idag har jag plockat fram ångmaskinen för att göra det lite fint inför stundande högtid. Det har dock gått ganska långsamt. Dels gör väl benet att man måste ha lite mer viljestyrka än normalt, men sedan har vi varit på visit hos dottern inne i stan. Ångmaskinen var dock kvar precis där jag lämnade den när vi kom hem igen, så nu är i alla fall köket rent. Toaletten och golven tar jag efter bloggandet. I veckan har jag utvecklat futkmätaren ytterligare och fått ner storleken på den. Gissa om jag kommer göra fler till växthuset när det är uppsatt och börjar användas. Sedan har jag börjat titta på att göra egna rörelse- och magnetsensorer. Det finns mycket färdigt att köpa, men många gånger uppfyller de inte mina önskningar på funktion och räckvidd. Hade jag vetat vad jag vet idag så hade jag nog gjort allt lite annorlunda från början, men det är väl en del av lärprocessen.
Det vore fel om jag inte skrev lite om allmäntillståndet också. Benet har inte blivit bättre, men jag har vant mig, och kan hantera smärtan på ett helt annat sätt. Jag har lärt mig att känna igen signalerna och vilka värktabletter som ska tas, och framför allt när. Många gånger så känns foten mer svullen än vad den är. Jag kan oftast sova hela natten med undantag för att ta ett par Alvedon för att dämpa de skarpaste signalerna till hjärnan som annars håller mig vaken. På måndag ska jag på ENeG- och EMG-undersökning för att försöka få svar på om nerverna kommer att repa sig och eventuellt få någon slags prognos inför framtiden. Jag har blivit erbjuden en käpp från både min far och min son – så lite av min oro inför framtiden har ändå kunnat motas bort.
Armen och benet
Idag tog jag mig i kragen och begav mig ut i verkstan för att fila till det sista på TV-armen till sovrummet. Nu kan man få en behaglig betraktningsvinkel dom gånger man väljer att avsluta dagen med TV-tittande i sängen. Det känns lite magiskt när teven sakta intar sin position. Jag har triggat armen på när teven startar och stoppar så man behöver inga extra knappar eller kontroller för att styra det hela. Den enda nackdelen är att teven inte är helt avslagen och det tar ett tag för den att meddela att den sover eller är vaken med fördröjning upp till 30 sekunder efter att bilden slagits på eller av. Precis så lång tid så att man tror att någonting är fel. Jag får kanske trigga på någonting annat i framtiden, men för tillfället får detta duga – jag vill ju inte bli väckt när teven ska stängas av. Det skulle ta längre tid att hitta en förkommen fjärrkontroll. Nu är detta lilla miniprojekt som påbörjades i somras äntligen avslutat. Nu kanske man skulle ägna lite tid till att göra det mysigt i sovrummet. Just nu känns det som ett slagfält med diverse klädhögar och andra föremål som bättre skulle passa någon annanstans.
Som väntat fortsätter benet att värka och sprätta. Inatt kunde jag sova fram till klockan 6 på morgonen, då jag gick ner och la mig på soffan för att få någon timmes vila till innan det var dags för första portionen värktabletter och påtvingande av stödstrumporna. Oron och hoppet avlöser varandra och man letar hela tiden efter logiska förklaringar till mina symptom. Ingenting jag läser om eller hör talas om passar in på mig helt och hållet. Jag kan bara konstatera att någonting är fel.
Koll på omgivningen
Idag har jag fortsatt mitt äventyr in i det smarta hemmet. För några veckor sedan bytte jag plattform för att kunna få bättre kontroll, men det har även inneburit att det är en hel del att sätta sig in i. Det finns oftast inte bara en lösning på hur man tackla ett visst problem. Nu har jag kopplat in en smart enhet i svinstaketets strömbrytare så att man kan slå på och av utan att behöva gå ut samtidigt som man kan se om det är påslaget eller ej. Det hör annars till kvällsrutinerna att stänga och slå på elstaketet, men nu när hästarna är borta dyker alltid frågan upp om någon av oss tänkt på att skydda tomten från de vilda grisarna som stundtals härjar i trakten. Man skulle kunna trigga maskinhallens port att automatiskt stänga när man slår på elstaketet om den fortfarande skulle vara öppen efter ett visst klockslag. Det är bara fantasin som sätter gränserna för vad man vill automatisera. Jag tog en snabbtur med drönaren idag för att få en bild på hur det ser ut här på gården i början av december. Mossan växer på taket ser jag!
Björknäs i grön vinterskrud
Det blir inte bättre
Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om mina utsikter att bli bra i benet igen. Alla doktorer och läkare som undersökt mig kan inte riktigt förstå orsak och verkan. Det har i alla fall konstaterats att jag har obefintliga reflexer i benet och svullnaderna beror på delvis förlamning i vissa muskler, som inte arbetar som de ska. Det är troligtvis en nervskada som är orsaken till mitt tillstånd. Jag gick till naprapaten som mer eller mindre uteslöt diskbråck. Möjligtvis är det en nerv som ligger i kläm efter att jag snebelastat ryggen till följd av att jag haft ont i benet. På tisdag ska jag in på magnetröntgen igen. Fram tills dess får jag använda stödstrumpor och knapra diverse smärtstillande mediciner. Jag har i alla fall fått sova lite på nätterna. Under veckan har jag programmerat en liten display som visar aktuell status på diverse sensorer och givare på gården. Nu kan jag se hur mycket sol-el som produceras, jag kan se om maskinhallen är öppen eller stängd, jag har lagt till temperaturer och får information om elemetet i Pelargonrummet slår på eller om fukten i jorden blir för låg. Det kan ju vara bra att ha koll på alla saker från soffan nu när jag inte kan röra mig så snabbt och smidigt. Idag har jag programmerat armen som ska vinkla teven i sovrumstaket så att man kan ligga bekvämt när man ska “sovtitta”. Naturligtvis kan det styras från klockan eller mobiltelefonen, eller varför inte när man slår på eller stänger av teven med fjärrkontrollen. Min fru har utökat sin maskinpark med stickmaskiner som kan sticka mössor i ett naffs. Det är bara att veva och mata in garn i maskinen. Men….det blir ju lite jobbigt i längden att veva, så en adapter från 3D-skrivaren som man kan sätta på skruvdragaren beställdes och skrevs ut under dagen. Det hade ju varit bra om maskinen kunde sticka stödstrumor, men jag får nöja mig med att vara varm om öronen istället.
Smärta, vinter och IoT
Smärtan i benet har fortsatt leva rövare och på fredagen var det riktigt illa. I onsdags fick jag kalla fötter när jag läste bipacksedeln till den smärtlindring jag blivit ordinerad. Som punkt två av de tio vanligaste biverkningarna var att fötter och ben kunde bli uppsvällda. Jag tog genast kontakt med doktorn för att få bekräftat att jag genast skulle sluta med att inmundiga de små gröna pillerna morgon och kväll. Naturligtvis tilltog smärtan redan dagen efter mitt besök och i fredags fick jag ta en kundvagn att stödja mig på när jag handlade mat. Igår var det så illa att jag fick ta hjälp av kryckor för att ta mig fram. Större delen av dagen satt jag vid datorn och konfigurerade om hela nätverket för att göra det säkrare mot eventuella hacker attacker. Det är ganska klurigt att få till allt utan att såga av den gren man sitter på. Jag har också passat på att byta “hjärna” i systemet för att kunna kontrollera styrningen mellan olika sensorer och enheter. Exempelvis vill man kunna känna av när yttertemperaturen faller kraftigt för att kunna slå på elementet i Pelargonrummet redan innan temperaturen inne i rummet sjunkit under tröskelvärdet.Idag var jag en sväng förbi akuten i Uppsala då jag var orolig att jag trots allt hade en propp i benet. Efter ett besök i “triagen” där man med hjälp av ett måttband kunde utesluta en propp. För säkerhets skull tog man ett blodprov, mätte trycket, pulsen och temperaturen. Sedan fick jag nänta någon timme på att läkaren tog emot och gav ordinationen att försöka röra på mig och ta två Alvedon tillsammans med en Ipren tre gånger om dagen. Och för att lindra magen skulle jag toppa med en Losec varje morgon. Kryckorna står nu i hallen och jag har passat på att stödja mig lite på dammsugaren. Förhoppningsvis lägger sig svullnaden så att jag kan börja fungera normalt och framför allt kunna sova ordentligt. Inatt blev det blott 1 timme och 26 minuters sömn enligt min klocka. Imorgon stiger jag i alla fall upp vanlig tid och tar en dusch innan jag fattar några beslut om att hålla mig borta från jobbet eller ej.
Först måste det bli sämre
Efter en vecka lågintensiv verksamhet uppe i HQ har jag lyckats tillverkat ett skal till jordfuktighetsmätaren. Nu håller jag på att trimma in mätvärdena och lära mig förstå när jorden behöver vattnas utifrån avläst värde. Det har blivit två besök hos olika doktorer denna vecka. Ortopeden hade ingenting som han kunde tillföra i vidare utredning men tackade mig för en trevlig bekantskap och skickade mig vidare till medicindoktorn för vidare undersökning. Utifrån min beskrivning av smärtans utveckling över tid och mitt i övrigt friska hälsotillstånd föreföll det hela för honom lite mystiskt, men samtidigt intressant. Jag hade hoppats på “Ahhh – jag vet precis vad det är! Det hela är mycket enkelt…..”. Jag skickades vidare till blodprov för att utesluta något underliggande som skulle göra att jag inte blev bättre. Jag tror i alla fall att jag skadat en nerv som skickar lite felaktiga signaler om läget i underbenet. Idag har smärtläget varit bättre, men å andra sidan har jag muskelvärk istället. Idag har jag varit uppe i HQ större delen av dagen. Jag har designat och skrivit ut hållare till några programmerbara knappar för det smarta hemmet. Ett tryck – lödstation på, två tryck – musik, ett långt tryck – stäng av HQ. Just nu stänger lödstationen av efter 30 minuter, men jag ska nog koppla så att den stänger av när man släcker i HQ eller verkstan. SÅ mycket tid som man lägger ner på detta skulle man istället kunna ägna sig åt att tända och släcka allt manuellt med knappar på väggar och apparater….men det är inte lika ballt!
Jorden kallar
Nå äntligen fick jag till det efter närmare två dagars knappande och experimenterande! Ett tag såg det ut som att jag inte skulle lyckas och jag var nära att ge upp. När jag väl lyckats läsa givaren till Onion-modulen så uppstod genast problemet att skicka informationen vidare till Homebridge, som agerar central för uppsamling och distribution av information mellan olika apparater. Därifrån kan sedan informationen vidare till HomeKit som gör det möjligt att styra apparater och få information om hemmet till bland annat mobiltelefonen. Mycket av arbetet går ut på att försöka sätta sig in i olika begrepp och tekniker som redan är färdigutvecklade. Det är lite svårt när man inte dagligen håller på med Linux, Python, MQTT, osv, att förstå vad många verkar ta för givet att man ska begripa. Som tur är finns det en hel del material skrivet även om det tar tid att hitta alla pusselbitar. Nästa steg är att kalibrera sonden och skapa ett larm när det blir för torrt och det är dags att vattna pelargonerna. En lämplig kapsling bör också göras. Det får nog bli nästa vecka om nu inte benet blivit bättre till dess. Då kanske jag gör något annat.
Lökigt värre
Då mitt ben fortfarande spökar har jag fått ta det lugnt även denna helg. I strävan att försöka göra hemmet lite “smartare” har jag påbörjat ett nytt projekt som ska tala om för mig när pelargonerna behöver vatten. Av en händelse när jag satt och väntade på min tur in i magnetkameran här om dagen snubblade jag över en intressant modul att integrera i sina IoT enheter. IoT står för “Internet of Things” och skulle kunna liknas vid att man opererar in en hjärna i varje lite pryl som man vill kunna styra eller inhämta information från. Modulen heter heter Onion Omega2+ och innehåller ett Linuxbaserat operativsystem med inbyggt trådlöst nätverk. Modulen mäter några kvadratcentimeter och har 200.000 gånger mer lagringsutrymme än min första dator som jag knappade på i min ungdom. Idag har jag kopplat ihop en givare och en strömregleringskrets så att jag kan mata utrustningen med strömmen från en USB-port. Just nu håller jag på att lära mig lite om I2C som är ett kommunikationsprotokoll som många sensorer använder. Att hämta data från en fuktighetssensor är bara en av många tillämpningsområden som använder sig av protokollet, så det kan ju vara värt att kunna. Python är tydligen programmeringsspråket som rekommenderas till att programmera “lök”-modulen med, så en hel del tid har gått åt till att försöka sätta sig in i det också – även om det är likt mycket annat man sett. Bäst att passa på att sitta vid skolbänken nu när man är rörelsebefriad.
Fortfarande invalid
Smärtan i mitt vänsterben fortsätter att hindra mig från att fungera normalt. Vissa nätter ligger jag vaken och vrider mig så pass mycket att jag bara hinner samla på mig någon timmes sömn. Konstigt nog orkar man vara vaken dagtid även om allt känns tungt. Nu börjar hjärnan tala om för mig att jag måste göra någonting. Att titta på TV och sitta framför datorn blir tröttsamt i längden. Igår knackade det på dörren. – Hej! Väckte jag dig? Det var grannen Ö. -Nej, jag har ont i benet och låg i soffan…. -Är du sjuk? Då ska jag inte störa! Jag hade tänkt fråga om du möjligtvis hade en packning. Avloppet i köket läcker. – Vad kul!…Ja inte att det läcker, men jag behöver verkligen göra någonting vettigt. Vi går ner och ser vad vi hittar. Säger jag och tar på mig långbyxorna för att skydda mina långkalsongsbeklädda ben. Vi hittar ingen packning som passar….men….vi kan ju skriva ut en i 3D-skrivaren med flexmaterial! Ö satt trollbunden framför skrivaren under hela tillverkningsprocessen och tittade på när skrivarhuvudet gick av och an. Det var otroligt skönt att kunna göra nytta trots mitt tillstånd. Inspirerad av min lyckade insats gick jag runt i huset och trimmade in kontakter och ändrade i konfigurationen för att om möjligt få ett ännu smartare hem. Idag har jag hållit på med att förbättra maskinhallsporten. Den har stundtals hakat upp sig, vilket förmodligen beror på de reläer som jag använt till styrningen. Man vill ju kunna öppna porten direkt från klockan istället för att behöva plocka fram mobiltelefonen varje gång man kommer hem och ska parkera. Mitt ben spökar mest när jag tänker på det, eller ska vila – den bästa medicinen kanske emellanåt är att få pyssla och tänka på annat. Det är i alla fall ett bra komplement till smärtstillande piller och vila.