Den som hade hoppats på underverk på gården denna helg få bli lika besviken som jag. Natten mot lördagen beslöt sig maginnehållet att vända halvvägs ner i matsmältningssystemet och jag blev liggandes på soffan fram till klockan 10 idag. Jag kände mig fortfarande yr och befarade att fortsättningen på helgen skulle fortsätta i horisontellt läge och var tvungen att be om hjälp av grannen A för att ta in hö. Vi bestämde att min fru skulle ta emot och peka, men efter att ha fått i mig lite vätska och några mackor tog jag de första stapplande stegen och mötte upp. Det var inte så farligt att röra sig trots allt. När ändå Bobcaten var framme erbröd grannen sig att forsla bort slånbärsriset som legat och skräpat i vägkanten sedan fredag eftermiddag. Tacksamt tog jag emot även den hjälpen. Som tack, lastade vi på en trave stockar som “14-åringen” skulle få hugga upp. Jag sopade rent längs vägkanten så att ingen i onödan behöver besöka däckverkstan, och nu kan man snart välkomnas av en prydlig skogsdunge när man närmar sig gården.
Igår fortsatte jag lite halvhjärtat att rensa bort lite mer slånbär efter att ha införskaffat en ny klinga till röjsågen. När det började skymma och dagens arbete närmade sig slutet stannade grannen till och erbjöd sin hjälp till nästkommande dag. Jag tyckte väl att arbetet flöt på ganska bra utan hjälp, men det skadar väl inte att få hjälp med bortforslingen av de taggiga nystanen upp till gropen. Jag har praktiserat ett gammalt beprövat sätt som använts på landstället att forsla bort vass. Jag använder dock fyrhjulingen till att dra “presenningen” istället för att släpa för hand.
Idag gick jag ut när det upphört att regna, och strax efter mötte grannen A upp med sin Bobcat. Vi röjde så mycket som en tank i röjsågen räckte till, och med hjälp av den fantastiska maskinen kunde vi köra upp nystan efter nystan upp till gropen. Nu är det lika mycket till kvar och mer därtill innan vi får fundera ut ett nytt namn på Slånbärsudden.
De möbler vi valt till hallen gav inte så mycket liv när allt gick i svart. Dessutom är bänkytan ganska känslig mot repor och smuts. Därför kom vi fram till att en bänkskiva i något annat slittåligt material skulle tas farm. Valet föll på EU-pallar som vi har ett antal av både ute och i maskinhallen. Först hade vi tänkt ta ekskivor, men vi gillar industridesign och rustika material. Brädorna limmades och skruvades ihop i ändorna med två vinkeljärn. Jag slipade av brädorna för att få en någorlunda slät yta och la en ljus syrabets på för att skynda på patinan. Det blev ganska bra och nu återstår en mindre skiva för den högre delen av hallmöbeln.
Det återstår att spackla och måla över de märken som blev av den tidigare fastskruvade hyllan för att hallen ska kunna betraktas som klar. En bordslampa och lite prydnadssaker kanske också hittar dit.
Efter några dagar med mörker och skymning välkomnar jag solen som genast gör mig på bättre humör med hopp om att energin ska återvända. Med snöfria solpaneler har anläggningen redan producerat 12 kWh jämfört med bottenrekordet förra månaden på ynka 25 watt. När jag skrivit klart detta inlägg har den nog ökat till 14 kWh skulle jag tro. Förra året blev det 22,2 MWh jämfört med 19,4 respektive 21 MWh de två föregående åren, så man får väl vara nöjd med året som var.
Efter att ha diskat undan från gårdagens nyårsfirande med sonen, svärdottern, hennes bror och grannarna från dammarna tog jag på mig den eluppvärmda västen för att tömma skottkärrorna från stallet på gödselstacken. Jag hade tänkt mig att det skulle vara mycket kallare än den halva minusgrad det verkligen var. Med solen som övertalning gick jag in för att hämta kameran som varit dammig vid det här laget om det inte varit för att hela huset städades grundligt igår.
Bland alla motiv på hur kylan fått allt att stanna upp hittade ändå några intressanta motiv som inger hopp om att allt kommer att ta fart igen. Nu visar mätaren på 15,44 kWh. Jag tror att jag går ut i växthuset och rensar ut de gamla tomatplantorna som jag inte fick chans eller ork att rensa ut efter förra årets skörderekord här på gården.
Jag försökte mig på att flyga lite med min drönare som jag i första hand använder för fotografering. Tanken var att jag skulle göra en tredimensionell bild genom att ta bilder i sekvens över ett rutmönster i alla vinklar för att sedan sy ihop materialet i ett specialprogram för ändamålet. Det blev tyvärr inga bilder. Jag råkade glömma skyddet för själva kameran på och när uppdraget var slutfört var batteriet nästan slut och jag fick nödlanda utan att som jag är van vid, ha en strömmad bild från cockpit. Snön tilltog, och jag får skjuta upp mitt försök till nästa helg. Då ska jag ha gjort en checklista, som man bör ha när man ska flyga drönare.
Jag tog in de sista chiliplantorna från växthuset och såg att det fanns lite tomater och tomatillo att plocka. Beväpnad med en stor rostfri balja började jag plocka och fyllde den upp till bredden. Jag gick in och kände mig ganska nöjd med skörden, men något sa att jag skulle ta en sväng till. Kanske jag har missat några tomater! Bäst att ta en sväng till för att se. Jo, det blev nästan en halv balja till.
Hälften av tomaterna och tomatillon har jag gjort en chutney på innehållande egen lök, egen vitlök och chili. Farinsockret, äppelcidervinägern, ingefäran, kanelen och saltet fick jag leta fram ur gömmorna. Det blev totalt 11 burkar i varierad storlek, så nu räcker den ett tag.
En fjärdedel av tomaterna får ligga och självmogna medan de gröna körsbärstomaterna kommer bli marmelad längre fram i nästa vecka då jag hoppas att få tid och lust med det.
I söndags blev det inget skrivande på bloggen. I vanlig ordning satte jag mig ner och planerade dagen och hade listan full med saker jag skulle göra. Om jag bara hade prioriterat lite annorlunda så skulle jag kanske hunnit med lite mer än att göra iordning vägen till den nya odlingsplätten. Efter tio minuters grävande bar det sig inte bättre än att jag välte med grävaren i slänten och landade i sparrisodlingen. Aj, aj….jag sträckte en muskel i ryggen, man det var inte värre än att jag kunde fortsätta att arbeta. Efter att ha hämtat 4-hjulingen och vinschat upp maskinen kunde jag fortsätta. Den här gången såg jag till att marken bar ordentligt innan jag långsamt tog mig framåt. Det kunde ju ha blivit mycket värre om jag klämt mig. Efter några timmar körde jag ner Grävis till maskinhallen för att sedan gå upp till huset för att ta en kortare paus, men någonting kändes inte riktigt bra. Jag kände mig lite illamående och trodde att det berodde på att jag inte druckit ordentligt. Jag skulle fylla ett glas med Cola, men fick för mig att jag först skulle ta och byta kläder så att jag kunde lägga mig på soffan resten av dagen. Jag la mig ner och kända att jag behövde tömma blåsan. Jag fick en smärre chock när jag såg vad som kom ut. Blod! Riktigt mycket som såg ut som portvin. Resten av dagen och natten tillbringade jag på akuten och fick komma hem nästa dag med vila som ordination. Två tre dagar hemma med lättare promenader och kortare stunder framför datorn, men ingenting mer. Jag börjar redan få myror i brallan, men känner samtidigt att det kan vara bra att inte överanstränga sig.
Jag passade på att ta några bilder uppifrån på vägen som jag förberett och stenformationen som placerades ut i lördags. Gissa om det kliar i fingrarna att göra iordning odlingsbäddar och rabatter, nu när grovarbetet är utfört. Om två veckor när jag kanske kan börja har kanske vintern satt stopp för vidare arbete. Jag hinner nog inte sätta ner några lökar eller buskar på framsidan.
Vi har tagit in hjälp för att schakta bort lera från hagarna och fylla på med SJ-mak och asfaltkross för att undvika allt kladd när man tar in hästarna på kvällen. Det ska bli så skönt när det är klart. Även på höst, vår och vinter ska det vara lite ordnat på gården tycker jag. Leran i hagen kommer väl till pass som rosjord om den blandas upp med lite vanlig jord och hästgödsel.
Jag var uppe en sväng i växthuset för att se om hönsen börjat använda sittpinnarna. Jodå där stod en tupp och vakade över flocken.
Jag klarade mig inte helt ifrån regn, och därmed inte heller leran som kletar fast på byxor, skor och allt man kommer i kontakt med. Nu är i alla fall foderstationen klar så långt att elstaketet kan justeras. Borris fick ännu en gång arbeta för att göra det möjligt att förankra stagen som gör konstruktionen stabil. Jag slog ner en stolpe som förankrades i staget som sedan begraves i betong. Jag fick justera måttet från planerat 30 cm till 32 för att få det att gå jämnt upp, så att alla spalterna blev lika stora….och heller inte allt för stora. Jag fick godkänt i alla fall.
På eftermiddagen kom mina föräldrar på besök och vi passade på att skörda de sista paprikorna, några tomater och lite tomatillo. Efter att ha försökt prångla iväg lite av skörden blev det ändå en hel del över för mig att ta hand om. Just nu står en gryta med mixad grön paprika, vitlök, salt, olja och chili på spisen. Först ska beskan kokas bort innan den fryses in som tillbehör till framtida matlagning. Såsen/röran kommer även funkar bra som tillbehör till en bit kött – vi får se vad jag hittar på med det.
Nu ägnas mycket tid till att ta hand om skörden och samtidigt behövs det förberedas för nästa växtsäsong. Ännu en skörd av tomater togs om hand i fredags och den torkade tomaten som legat i en lag av olivolja, vitlök och kryddor från trädgården har mixats och lagts i små burkar motsvarande lite drygt en matsked vardera. Burkarna märks upp med ett “T” för att inte blandas ihop med paprikan som behandlas på samma sätt. Det blir en bra smaksättare till såser och soppor framöver. Tomaterna som skördades rensas, skållas och kokas för att sedan frysas in i portioner om ca 700 ml vardera. Det blev ca 10 påsar varav 4 användes direkt till att laga en sås till revbensspjäll som för närvarande ligger i sous viden och tillagas.
Uppe i odlingsterassen tog dottern och jag hand om alla morötter, pumpor och majs för att ge plats åt sparrisen och vitlök. Grannen kom förbi och skrämde oss med att vitlöken inte skulle bli så stor om vi använde klyftor från årets skörd. Ju mer jag tänker på det så måste det vara fel. Vitlök har funnits i ganska många år och de klyftor vi satte förra året måste väl ändå kommit någonstans ifrån. Å andra sidan kanske vitlöken ger högre avkastning när man sätter frön. Jag vet faktiskt inte. Jag får kolla upp det innan jag införskaffar sättlök.
Morötterna har dessvärre inte gallrats, så jag får leva med att vi mestadels har fått delikatessmorötter.
Det blev fyra lådor med morötter som förvaras i torv efter att de tvättats och lufttorkat. Majsen hann inte bli klar som istället för popcorn får det bli som en ingrediens i en wok eller gryta. Vi får se vad det blir.
Sparrisen har flyttats från sina krukor till slutförvaringen högst upp i odlingsterassen. När de vissnat ner ska jag täcka den med löv och annat material som kan ge skydd åt den under vintern. Av de 15 plantor som jag drev upp från frön så har 14 överlevt torka och omild behandling av gäss och eller harar som varit framme och nafsat åt sig av de späda plantorna.
Under veckan har det inte hänt så förfärligt mycket annat än att jag har förvärvsarbetat och latat mig. Jag har spenderat några timmar uppe i HQ och arbetat med lite tillbehör till drönaren som i framtiden kan ge mig lite omväxlande uppdrag från det normala. Nu går jag i tankarna på att skaffa en större drönare, men antingen får man inte allt man vill ha eller så får man punga ut med allt man har, så det lutar i vanlig ordning åt att bygga någonting själv. Jag har ju byggt några mindre drönare både åt mig själv och min son så jag får försöka gräva fram minnet så att jag kan ta upp där jag slutade senast och samtidigt hämta in de nyheter som tillkommit från Internet.
Det börjar bli dags att ta in slangar och utemöbler inför den kommande vintersäsongen. Än är det ingen fara, men det känns som att jag inte kommer att behöva vattna mer i trädgården i alla fall, och utomhus behöver man heller inte sitta.
Det var sol på förmiddagen och jag fortsatte arbetet med att dela av ankgården. Jag snickrade upp regelverket för att hålla upp nätet och målade tillsammans med solstrålarna, och färgen hann precis torka innan det började dugga lite smått. Mitt i arbetet med att häfta fast nätet inne i ankhuset började det regna lite mer ihållande för att övergå i kraftigt regn. Jag svor över att jag inte skulle hinna bli klar med mitt sisyfosarbete, men vädrets makter gav mig en chans att avdela ankgården, vilken jag tog. Sista delen av arbetet gjorde jag tillsammans med både ankor och gäss på var sin sida av nätet. Det som är kvar nu är att göra en ramp så att gässen obehindrat kan gå in och ut ur huset. Nu har Ankeborg delats av så att det även blivit ett Gåseborg.
Idag har det växlat mellan duggregn och ihållande nästan hela dagen. Jag tänkte först att jag skulle spendera hela dagen inomhus så jag började med att ta fram ångtvätten för att ta hand om köket, toaletten och golven. Ett tag såg det ut att bli lite bättre väder så jag gick ut och tömde ut lite vatten från växthusmagasinet ner i trädgårdsdammen som haft lite ont om vatten sedan några veckor tillbaka. När jag ändå var ute passade jag på att plocka lite körsbärstomater. Jag fyllde en stor skål och gick in igen för att ta hand om skörden.
Det blir torkade tomater som sedan ska förvällas, läggas in i olja med vitlök, timjan och oregano, för att sedan mixas och frysas in för senare användning. Halvvägs i mitt arbete ringde min fru och hade problem med fyrhjulingen som inte ville starta. Det var bara att ta på arbetsbyxorna och bege sig ut. Det var inte så farligt att vistas ute trots allt kunde jag konstatera och beslöt mig för att ta mig an att konstruera luckan till ankhuset. Först tog jag dock hand om tomaterna som låg och väntade på att delas, saltas och placeras i torken.
Mitt i arbetet började det regna ihållande och jag fick ställa mig i maskinhallen för att såga. Det var ett himla springande fram och tillbaka. Den ena gången för att mäta, nästa för att hämta något man glömt och tredje för att montera det man sågat upp. När jag skulle skruva fast gångjärnen insåg jag att jag hade skruvbrist på den dimensionen som behövdes. Det passade ju ganska bra med tanke på att jag behövde en liten paus i arbetet.
Igår skördade vi alla prydnadspumpor från slottsparken. De tvättades rena från jord innan de lades på tork. Nu är frågan hur mycket vi själva kan använda som prydnad innan det blir löjligt. Vi kommer antagligen att skänka bort en hel del till släkt, grannar och vänner.
De sista mogna ampeltomaterna får ingå i kvällens middag med egen lök, vitlök och kryddor tillsammans med köpekyckling och oliver som vi inte lyckats odla själv. Än finns det lite tomater kvar som jag hoppas på att hinna mogna innan det är dags att stänga igen Lilla Italien. Imorgon går jag upp till Lilla Spanien för att skörda paprika.
