Tomatplantan som jag först misshandlade och sedan räddade har rehabiliterat sig och växer sig allt starkare för varje dag som går. Jag har låtit tjuvskotten växa och nypt av den medfarna grenen under för att på så sätt få plantan friskare. Om någon vecka kommer man inte ens märka att det varit något fel på den.
På förmiddagen efter att jag tagit den sedvanliga rundan i trädgården blev jag äntligen klar med allt sorterande av muttrar, bultar och annan hårdvara som legat utspritt på verkstadsgolvet.
På eftermiddagen åkte vi iväg för att införskaffa lite plantor till alla stora krukor som vi fått av svärfar.
På förmiddagen hämtade jag min dotter och några dörrar som ska slipas och målas om. Halvvägs hem passerade vi min svärfar och dotterns morfar för att hämta några stora krukor som inte längre används av tidigare ägare. När ändå släpet var påkopplat stannade vi till och hämtade resterande brädor från rivningshuset. Väl hemma lastade vi av släpet, och sedan dess har jag sorterat skruv, mutter och spik. En av de alla lådor som jag fått med mig hem kunde jag med lite begagnade brädor göra om till en spiklåda med sorteringsfack för alla olika spikar. Omvandling från skrot och skräp till något som är värt tiofalt mer sker genom ordning.
När jag sorterade spikarna hittade jag två figurer som någon bemödat sig med att skapa av smidda spikar. I en annan låda hittade jag ett vajerlås som när man plockar isär det liknar små gulliga dödskallar.
Just nu finns det så mycket i trädgården att glädjas åt! Jordgubbarna börjar komma fram, blommor har slagit ut och fler är på gång. Det finns gott om olika rum i trädgården som man kan vistas i. Det är inte alls samma trädgård som för bara några år sedan, där gräsmattan dominerade med enstaka träd, buskar och blommor ute i periferin. Inne i växthusen börjar det se frodigt ut, och de plantor som bara för någon vecka sedan såg lite ledsna ut har rätat på sig med saftiga blad. Nu njuter jag verkligen! På morgonen går jag ett varv och passerar växthusen för att inspektera utvecklingen innan jag åker till jobbet. När jag kommer hem kanske jag rensar en rabatt eller “tjuvar” tomatplantorna.
Även på kvällen har trädgården blivit trevligare att vistas i med alla solcellsdrivna lyktor som är utplacerade lite här och var för att skapa en näst intill magisk stämning.
Idag var jag förbi och hämtade plankor från ladan som ska rivas. Det kommer bli en sväng till imorgon efter att jag hämtat dottern och en massa krukor från svärfar. Jag har en hel del “skrot” och prylar att sortera upp och göra om till antingen konst eller nyttosaker. Jag tänkte bland annat att jag skulle göra en verktygstavla med lite rostiga verktyg som vi kan hänga upp i något av alla våra uterum. En gammal sockerlåda som var illa medfaren har jag förstärkt och limmat i hopp om att jag ska kunna göra om den till en blomlåda.
Idag har jag ägnat mig lite åt att få fason på trädgården. Slottsparken är i stort behov av att rensas från ogräs så att de planterade växterna ska kunna utvecklas som vi vill. Jag hann med att trimma lite runt entrén till slottsparken och samla ihop en skottkärra med ogräs innan det var dags att bege sig iväg på 60-årskalas.
När vi kom hem fortsatte jag med att trimma runt gräsmattan och slänten ut mot vägen och avslutade nere i konungarnas dal. Det blir så mycket mer städat när man krattar lite också. Man behöver inte kratta bort allt, men kvistar och större växter som man mejat ner kan gärna få läggas på komposten. Jag är naturligtvis inte klar, men jag har i alla fall kommit en bit, och det finns gott hopp om att få ordning på allt lagom till semestern. Det känns lite som semester redan när man kan låta täckjackan hänga kvar i garderoben när man går ut och fodrar en sista gång för dagen.
Just nu känner jag inte att jag hinner med alla mina projekt. Varken att skriva om eller arbeta på dem. Jag hinner börja med något som sedan avbryts för nästa sak att göra. I veckan har jag dock hunnit med att isolera de sista två hörnen på orangeriet och måla taket och väggarna invändigt en första grundmålning. Resten av tiden har gått åt till plantera lite blommor och pyssla om plantorna runt om i trädgården. Jag har inte hunnit rensa ogräs eller trimma gräskanter som planerat, men det kanske kan vänta några dagar till. Jag har försett bikupan med citrongräsolja som eventuellt lockar till sig en svärm som letar efter bostad. Vi får se om det fungerar. En kvarglömd och misshandlad tomatplanta från Pelargonrummet har jag satt i intensivvård. Det är alltid intressant att se hur illa medfaren en planta kan vara och ändå återhämta sig. Den har redan börjat visa tecken på återhämtning, men det är för tidigt att säga något om den kommer klara sig. Om några dagar får jag troligtvis anledning att återkomma med en rapport. Gurkfröna som jag sådde förra veckan har börjat gro, och imorgon ska de planteras i sina kärl.
Sent igår fick jag ett SMS från “takpannemannen”. Han undrade om jag hade lust att hämta lite saker från ladan/boden vi plockade taktegel ifrån för några veckor sedan. – Det finns gamla verktyg, redskap, lådor, skruvar, muttrar och allt man behöver! Efter lite funderande och övervägande om jag skulle saka bort en dag på detta vann nyfikenheten över förnuftet. Jag hann sy ihop mina byxor som spruckit i en av sömmarna innan jag åkte iväg på sak-letar-jakt. Det är onödigt att skaffa nya byxor för en sådan sak om man har nål och tråd och fick 5-a i syslöjd! Efter dagens skörd som bringade hem en hel del inredningsdetaljer till trädgården och en massa användbart skrot, kommer det bli en vända till för att hämta lite plank och brädor som annars kommer att eldas upp. Det vore synd att låta långsamtvuxet virke gå upp i rök tycker jag.
I förrgår var det en och annan pelargon som hade nafsats på av något djur och i natt har någon ätit upp näst in till alla kronärtskockor. Det känns lite surt att offra månader av skötsel bara för att få se sitt verk försvinna. Nåja, det finns ju fler saker att glädjas åt. Plantorna i växthusen får i alla fall vara ifred, och nu börjar de sakta att utvecklas efter att de hamnat i ny miljö.
Igår ordnade jag med alla bevattningsslangar. Jag fick justera några ventiler som börjat läcka sedan förra året. Nu kan jag stänga dörrarna till växthusen för att sedan öppna när det är dags att skörda. Riktigt så kanske det inte är, men nu kan jag i alla fall slappna av och njuta lite av trädgården samtidigt som jag rensar ogräs och planerar vidare. Jag fick hjälp från grannen att häkta på dörren till orangeriet, så nu går det att öppna och stänga!
Idag har jag isolerat två hörnor i orangeriet. Det är många vinklar och vrån att täcka in, och nästan hela dagen gick åt till detta. Nu kan jag börja måla lite invändigt och sedan börja inreda. De återstående två hörnen räknar jag med att kunna ta i veckan, likaså målning utvändigt. Sedan är det klart!
Just nu är det så mycket jag skulle vilja ha undanstökat så jag har lite svårt att njuta av vädret. Först kompletterade jag jorden inne i växthuset med jord från stora komposthögen som jag sakta göder med växtmaterial uppe i skogen. Jorden är fortfarande “tung”, men den funkar säkert bra till tomater, paprika och aubergine som ogräs. Den ogräs som växte i lådorna gick till hönsen, som snabbt började krafsa och sprida ut grönskan i hönsgården.
Det blir tre olika tomatsorter och fyra olika paprikasorter, samt miniaubergine. Jag har även tänkt att driva upp växthusgurka, men har inte riktigt haft sinnesnärvaron att förkultivera. Gurka växer ju ganska snabbt, så om jag sår lite frön i helgen kanske jag får njuta av gurka senare i sommar.
I det övre växthuset blir det också tomater och olika paprikasorter. Där blir det lite mer betonat på ådant som ska konserveras för senare konsumtion.
Det ser alltid lika förtvivlat hopplöst ut när man precis har planterat ut sina plantor, och man undrar varje gång om det ska bli något. En liten tröst är att vissa plantor redan börjat utveckla frukter, så något kommer det väl bli i år också.
Igår utlovades det regn, så jag fick ägna kvällen åt att färga kitt och kitta takfönsternas nerderkant för att undvika att vatten tog sig in i träkonstruktionen. Normalt när man förbereder sig för regn så brukar det inte komma något, men den här gången kom det ändå lite vatten, och mitt jobb var inte onödigt. Vid en inspektion idag ser det ut som att kittet hållit tätt. Småfåglarna har än så länge hållit sig borta.
Imorgon hoppas jag på att få dörren på plats till orangeriet. Jag har bytt panel på nedre delen av dörren och målat den först brun, och sedan svartbrun för att matcha det redan inoljade träet på orangeriet. Det som återstår sedan är att täcka för och isolera hörnorna innan det blir inflyttningsklart.
Under den gångna veckan har det inte hänt så mycket på orangerifronten. Det har mest handlat om att få allt i ordning till hästhelgen som avslutades för några timmar sedan. Det ska städas i stallet,sättas upp skuggardiner i pergolan, sättas upp hagar och städas i maskinhallen bland mycket annat. Igår hämtade jag en altandörr till orangeriet, så det blev inte så mycket annat än att jag hann plocka bort alla höns-attiraljer och gräva om inne i lilla Spanien. Det var snustorrt, och det hade varit fruktansvärt jobbigt att vända jorden för hand.
Idag fortsatte jag uppe i lilla Spanien med att tvätta och fukta jorden så att plantorna jag ska plantera kommer trivas. Eftersom det går åt en hel del vatten så hämtade jag vatten från dammen, istället för att ta regnvatten. Det gick åt närmare en och en halv kubik till att först högtryckstvätta bort allt hönsdamm, och sedan få jorden lagom fuktig för planetringen i nästa vecka.
På eftermiddagen började jag att plantera första omgången plantor, som stått och härdat under en veckas tid. Alla pelargoner, kronärtskockor och rotselleri hittade ner i jorden. Det tog drygt tre timmar att plantera närmare 300 plantor i krukor, lådor och på friland. Just nu ser kronärtskockorna ganska ledsna och taniga ut, men jag hoppas på att de tar sig. Vissa av de röda pelargonernas knoppar har har redan börjat öppna sig och nu är det en bara en tidsfråga innan det slår ut i blom längs altanen, nere vid stallet, utanför hönshuset, utanför ankhuset och i de krukor jag placerat ut. Jag tog mig lite tid att laga krattskaftet med ett skaft från egen skog.
Sent på eftermiddagen gjorde jag dörröppningen lite större för att kunna passa in den begagnade altandörren jag hämtade igår. Istället för att kapa av dörrkarmen i ovankant och nederkant valde jag att sänka tröskeln eftersom det fanns en bra marginal ner till marken utanför. I nästa vecka ska jag försöka få tid att fixera dörrkarmen, sätta upp dörren och sedan måla den svart så att den matchar resten av färgschemat på orangeriet. Jag ska hinna bereda jorden inne i lilla Italien och plantera tomat, paprika, basilika, koriander, lakritsrot, padrones och aubergine som fortfarande finns kvar uppe i pelargonrummet.
Idag har jag i princip bara hållit på med att få takfönsterna på orangeriet på plats förutom att jag tagit ut pelarognerna, rotsellerin och kronärtskockorna på solträning. Mitt som jag står där och knådar in kimrök i kittet för att få det svart istället för vitt så kommer jag på var jag ska kalla orangeriet för. Lilla Marocko får det nog bli!
Jag har fått klura lite på hur jag skulle gå tillväga för att dreva alla fönster och sedan sätta dit lister när man inte har någonstans att stå. Ett alternativ var att använda Lastman, men ett bord och två trappstegar gjorde att jag kunde ta ett fönster i taget, fram till det sista fönstret som överlägset tog längst tid. Jag tor att jag höll på lite över två timmar att få det på plats.
Jag har valt att klämma kittet mellan fönsterlisten och fönstret för att det inte ska synas så mycket kitt från insidan få jag inte har någon kittfals. Det var ingenting som jag tänkte på när jag sågade i höstas. Jag hade förvisso tänkt använda gummilister precis som jag gjort uppe i Lilla Spanien, men jag kom på andra tankar vid något tillfälle.
Under arbetets gång fick jag avbryta och hjälpa till med att flytta ankungar ut i den mobila hönsgården. Nu visade det sig att ankmamman inte tyckte det var en bra idé så de fick flytta tillbaka in i ankhuset. Det sista fönstret var lite knepigt att få på plats. Det är ganska trångt, och jag fick lirka in fönstret från sidan, vilket kändes lite riskabelt. Först hade jag tänkt be om hjälp, men istället spikade jag fast några ribbor i öppningen så att fönstret inte skulle trilla igenom. Jag fick plocka bort vindskivan och göra jobbet från tre olika håll. Det var upp och ner för stegen, men till slut var allt klart. Nu börjar det bli fason på gården. Nu saknas det bara ett gårdskök, ett renoverat badrum och en pensionärskuvös!
Idag har jag koncentrerat mig på att färdigställa innertaket. Det var lite knepigt att få in brädorna i varandra när man står på en trappstege. Jag kom i alla fall på ett sätt att få upp brädorna utan att kalla på hjälp som förmodligen skulle varit upptagen med annat i dessa bråda dagar. Genom att skruva fast brädbitar kunde jag klämma fast bräda för bräda mot isoleringen och sedan passa in varje bräda innan jag sköt fast den med spikpistol. Det känns i benen att man fått upp och ner för stegen.
På eftermiddagen drevade jag de sista vertikala fönsterna och skruvade fast lister. Det var lite knepigare med passformen eftersom reglarna fått stå ute i väder och vind utan att vara fastspända. En av rutorna råkade spricka så jag var tvungen att byta den. Där gick ytterligare en halvtimme bort innan jag kunde packa ihop och begrunda mitt dagsverke. Imorgon siktar jag på att få takfönsterna på plats. Frågan är bara hur jag ska komma åt att dreva ordentligt. Kanske en lastpall och en hjälpsam Lastman kan bidra. JAg har i alla fall en idé.
