Category Archives: Elektronikverkstad

Vårmånad

Dagen har flutit på i sakta mak och speciellt mycket har jag inte gjort utöver det vanliga som att ta ut hästar och baka bröd. Jag hade inte planerat några större aktiviteter, just för att kunna göra lite vad jag känner för. Jag har dock gjort en liten sak för att förbättra på gården. Gässens dörr måste hakas upp, och jag stör mig lite på provisoriska lösningar som blir permanenta – även om de fungerar. En mindre insats krävdes för att kunna hålla dörren öppen på ett enklare och säkrare sätt. Jag har lite respekt för gässen, och hålla på med att försöka koppla ihop en snodd med ett snöre när man fruktar för sitt liv är ingen bra kombination. Nu kan jag öppna dörren och låta den glida in i haspen som automatiskt låser fast den…och sedan springa därifrån.

Resten av dagen har jag fördelat mellan Pelargonrummet och HQ. De paprika- och jalapeñoplantor som kikat upp har omplacerats i krukor utan lock. Jag passade även på att så lite basilika. Den brukar jag inte börja med att så i miniburkar, utan den bredsår jag direkt i sin kruka. En plastskiva över hjälper till att hålla fukten på plats.

I HQ har jag fortsatt med att steg för steg utveckla Kronos och alla funktioner som behövs för att det ska fungera i slutänden. Idag har jag koncentrerat mig på IC2 som är ett sätt att med två signalkablar kunna skicka information till exempelvis en krets som omvandlar signalen till en parallell signal. Eftersom jag har 6 stycken siffror för att visa tiden, och varje siffra behöver 10 olika signaler skulle utgångarna på microdatorn ganska snart ta slut. Nu klarar jag mig med att använda endast två utgångar istället för 60. Jag fick tillfälle att testa oscilloskopets förmåga att tolka signalerna. Just den här gången testade jag bara funktionen för att lära mig att använda den för framtida felsökning. Jag skrev ett litet testprogram som skickar ut siffrorna 0 till 9 med en halv sekunds intervall. Nästa steg i projektet blir att bygga en krets som skalar upp 5 till 170 volt för att kunna driva nixierören.

Sådd, avlopp och nixie

Jag kom på att jag inte sått någon padrones ännu, så jag satte 10 frön av det och 10 frön av något annat som jag faktiskt inte vet vad det är för frön. Jag skulle gissa på att det är chili, men man kan inte så noga veta när man märkt fröna med ett frågetecken.

Enstaka jalapeño har kommit upp med sina hjärtblad. Paprikan är på gång, men det dröjer nog några dagar till. Eftersom jag hade missat att dra upp värmen de första dagarna så blir groningsprocessen lite längre än normalt. Någon vecka hit eller dit brukar inte spela någon roll när man står där med fulla skottkärror och undrar vad man ska göra av alla frukter. I år tänkte jag satsa på att fermentera lite mer chili än förra året och kanske göra lite heta såser.

Eftersom det varit några dagar med plusgrader så smälter snön i rasande takt. Det brukar innebära att stelfruset byts mot lera. Utanför stalldörrarna omvandlas allt tolv till en sörja som blir till jord om man inte avlägsnar den. Först krattade jag bort så mycket jag kunde innan jag gick på med högtryckstvätten som fick gå varm idag. Det tog närmare tre timmar att rensa avloppet från fastfruset guck. När väl proppen släppte tömdes avloppsbrunnen i stallet på nolltid. Innan proppen släppte var jag tvungen att köra ut allt spolvatten med skottkärra. Jag passade på att spola rent golvet från torv när jag ändå höll på med vatten. Det är något speciellt när man kan spola av golvet i stallet och se allt försvinna ner i rännan. Även min fru och svärdotter passade på att kratta upp gåskluttar mellan Gåseborg och Ankeborg där de tenderar att vistas när marken är snötäckt.

Jag fick lite tid över att spendera uppe i HQ. Först öppnade jag rörförstärkaren som jag lödde ihop som byggsats. Den har på senare tid raspat och brusat en hel del. Jag lyckades identifiera några dåliga lödningar vilket löste problemet. Jag testade även nixie-rören och kunde konstatera att jag tidigare gjort fel när jag kopplat in dem. Utan strömbegränsningsmotstånd fick jag inte alla rör att lysa samtidigt. Det ena röret slukade all energi och lät resterande få svälta. Med lite experimenterande och studerande av databladet lyckades jag hitta ett motstånd som passade. Nu funderar jag på om jag ska bygga min egen strömförsörjning, eller om jag ska använda den som jag köpte färdig att leverera de 170 volt som behövs för att driva rören. Om jag ändå ska tillverka ett nytt kretskort är det mer tillfredsställande att ha designat allt från grunden själv. Jag har inte speciellt bråttom eftersom jag började för över fem år sedan med projektet. Även jag kan tydligen låta vissa saker få ligga och mogna!

Hökögon, ordning och omstart

I veckan kompletterade jag HQ med ett efterlängtat tillskott i form utav ett stereomikroskop. På senare tid har det blivit allt svårare att hålla på med småpilliga komponenter, och inte blir det bättre när motsvarande beräkningskraft som ENIAC hade, har krympt från att knappt få plats i ett helt rum, till att uppta en yta som får plats på mindre än en kvadratmillimeter. Än värre blir det när man ska läsa vad som står på komponenterna eller se till så att alla ben och pinnar sitter fastlödda ordentligt på kretskortet. Nu har jag all utrustning jag kan önska för att kunna kalla HQ för ett komplett elektroniklabb. Nåja – det finns säkert fler instrument och verktyg jag bara “måste” ha, men just nu är jag ganska nöjd.

För att motivera HQ:s existens tog jag och återupplivade ett elektronikprojekt som avstannade när jag inte kom vidare efter att ha lagt ner en massa tid på att i princip bara bränna upp sovjetiska IC-kretsar på löpande band. Det handlar om Kronos som är en klocka med elektronrör. Eftersom jag inte riktigt visste vilka komponenter som fortfarande fungerade kopplade jag upp en testrigg för att testa funktionen på kretsarna innan jag fortsätter. Den här gången ska göra allt i verifierade steg istället för att blint lita på att jag vet vad jag gör. En bra utgångspunkt är att förstå exakt hur drivkretsarna för elektronrören fungerar. Efter att ha läst databladen kopplade jag in chippen en och en och testade funktionen. Jag har totalt 6 stycken fungerande kretsar, och det är just 6 stycken jag behöver. Nu är det extra viktigt att jag bygger detta lugnt och metodiskt och inte gör bort mig på vägen.

Jag kommer att göra ett elschema och tillverka ett kretskort istället för att montera på prototypkort som tidigare. Det är mycket smidigare och blir väldigt mycket bättre och säkrare. Det innebär att jag får löda loss mina Nixie-rör från prototypkorten och börja om från början.

Nu är det inte så mycket slutmålet som är viktigt. Det är mer att metodiskt få bygga något i lugn och ro när tid finns. Jag ser mer slutresultatet som ett kvitto på att jag förstår och kan.

Ute och inne

Idag har det varit strålande sol. Det hade varit perfekt om det inte hade varit så att jag först behövde fixa lastmaskinen innan jag satte igång med plogningen. Efter att ha hissat lastmaskinen upp och ner och försökt lirka in sprinten så lyckades jag till slut få den på plats. Jag var beredd på att behöva använda våld för att slå in den, men alla tre hål stod i exakt rätt läge för att med handkraft kunna trycka in den. Därefter fick jag kapa en bult i rätt längd och skruva in den med en låsbricka mellan bulten och sprinten. Nu sitter den åtdragen med bultpistol, så det borde hålla. Efter att ha tryckt in nytt fett i sprinten kunde jag börja ploga.

Efter plogningen tog jag med mig de verktyg jag trodde mig behöva för att montera Nixie-Dynamis där de är tänkta att sitta. Det tog närmare tre timmar att montera. Jag fick plocka bort både elektrostathögtalare och baselement för att kunna montera in elektroniklådan och koppla in alla sladdar.

Om jag skulle göra någonting annorlunda så skulle det vara att placera elektroniken utanför själva högtalarlådan för att göra det både snyggare och mer praktiskt. Det visade sig att när jag skruvat ihop allt, så hade jag råkat vrida ner den ena mätarens känslighet, så det blev knappt något utslag alls. En annan sak skulle kanske vara att plocka signalen från mellanregister och diskant istället för från basen, men det är en smaksak om man vill att den ska lysa när det finns mycket energi i basområdet. Man får väl vila ögonen på rörförstärkaren som visar sina ljusstaplar baserat på just mellanregister och diskant.

Från surr till frö

Eftersom jag var lite orolig att bina inte skulle ha klarat den långa och bistra vintern gick jag upp till bi-kuporna efter att brödet var färdigbakat för att knacka och lägga örat mot locken. Jag kunde höra lite surr inifrån kuporna och kunde andas ut. Nu vet jag inte hur bra de klarat sig, men att det surrar är i alla fall ett gott tecken. Båda kupor visade tecken på liv, så än finns det hopp!

Jag har inte riktigt haft tid eller ro att designa och skriva ut ramen till elektroniklådan för Nixie-Dynamis i veckan men nu fick jag tillfälle att göra två utskrifter som tog lite drygt 6 timmar att slutföras. Under tiden hann jag preparera elektronrören med krympslang så att de inte ligger och skallrar i hållarna. Jag spenderade en stund åt att göra lite analoga elektronikexperiment för att öka min förståelse inom området.

På sena eftermiddagen gick jag upp i Pelargonrummet för att starta upp årets odling. Det blev 60 frön av paprika, 10 av jalapeño och 20 små kapslar av persilja. Även om jag gjrot det här några gångenr så är jag alltid lite ringrostig med alla smarta inställningar för undervärme, luftvärme, höger och vänster element, extraelement och ljus för dag respektive natt. Sedan måste alla termometrar förses med batterier och kontrolleras att de fortfarande fungerar som de ska och vatten måste fyllas på i dunken. Nu hade jag ingen såjord, men jag tror inte att fröna bryr sig om de gror i fet premiumjord eller fattig såjord. Bara det finns fukt och värme så kommer de börja gro. Jorden var ganska torr, men efter att ha fått dra åt sig lite vatten kändes den bra.

Vilodagen

Idag har jag tagit det lite lugnt. Förvisso har 3D-skrivaren hållit på hela dagen att tillverka lock och botten till elektronikkortet. Det tar lite över tre timmar att skriva ut en del, och skrivaren håller på att skriva ut den tredje av totalt fyra stycken. Jag kanske hinner starta en utskrift till senare i kväll, annars får det bli under veckan. Jag ska designa själva sidorna också. Antingen blir det också 3D-printat, eller så kanske jag gör en träram. Det spelar ingen större roll för estetiken, eftersom lådan kommer sitta inne i högtalaren.

Jag kunde inte riktigt hålla mig borta från verktygen trots vilodag. Gässen har en tendens att äta av hästarnas hö, så jag tänkte att jag skulle försöka locka bort fåglarna genom att hänga ett nät lättillgängligt på en plats där gässen brukar hålla till. Till en början såg det ut som att min plan skulle gå i lås, men någon timme senare när jag kollade så hade de gått tillbaka till hästarnas hö igen. Jag får se om jag kan komma på något smart sätt att hålla fåglarna borta utan att hänga näten högre, eller göra det svårt att komma åt när man ska fodra eller förbereda för kommande måltider.

Från hö till högspänning

Idag började jag dagen med att tända eld i brasan och sedan bar det ut i -22 för att ta ut hästarna. När väl fodringen var klar och jag kom upp till huset knådade jag ihop en deg till rostbröd. Efter att diskmaskinen var tömd kunde jag gå ner till HQ för att löda klart det första kretskortet. Varje halvtimme gick jag upp för att vända på degen. Efter två vändor la jag i degen i formen och värmde upp ugnen, och efter den tredje vändan placerade jag brödet i ugnen och gick ner för att koppla in och testa det första kortet.

JAAAAA! Det fungerade!

Jag hade kunnat titta på glöden resten av dagen om jag inte hade en massa andra saker att göra. Jag blev avbruten av larmet som talade om att brödet skulle ut ur ugnen. När brödet kommit ut ur ugnen kunde jag löda ihop det andra kretskortet som jag precis hann koppla in och testa lagom till att det var dags för lunchfodringen.

Gässen passar på att dricka lite vatten när hästarna få påfyllning och de är ganska flitiga att nalla hö från näten som hänger på väggen till Gåseborg.

Idag var det hög tid att rensa ut inne hos ankor, kalkoner och gäss. Normalt brukar det vara ett stinkande jobb, men den här gången var allt fruset. Jag vet inte om jag föredrar att använda gasmask eller hacka och spett. Frun och svärdottern hjälpte också till, även om jag jag föredrar att arbeta ensam om jag måste utföra någon gårdssyssla. Visserligen blir inte arbetet så betungande när man har sällskap, men det blir inte lika effektivt alla gånger när man ska dividera om hur man ska organisera arbetet. Jag är inte riktigt van vid att vara en lagspelare.

Då och då behöver jag städa verkstan, och den här gången var det riktigt rörigt och dammigt. Även om jag är pappa, så var jag sannerligen inte pappa till detta elände. Ibland får jag för mig att om jag lämnar ett verktyg framme så är det fritt fram för alla andra att hjälpa till med fortsatt stök. Det är ingen som verkar plocka undan efter mig i alla fall!

Dålig syn och små hål

I veckan kom kretskorten med posten. Det är otroligt tillfredsställande att få se hur de blev i verkligheten. Nu ser man att man tagit till marginaler när det gäller avståndet mellan ledningsbanorna. Däremot hade jag inte varit uppmärksam på hålens storlek för CW-bryggans kondensatorer. De skulle ha varit en halv millimeter större i diameter. Nu vet jag till nästa gång att jag ska vara lite mer uppmärksam på den biten. I övrigt verkar alla avstånd vara rätt. Jag är glad att jag varit så så tydlig med markeringarna för alla komponenter.

Det är lite frustrerande att synen inte längre fungerar när man ska löda. Egentligen är det inte så smått så att man inte ser, men allt blir lite rörigt. Som tur är så har jag mitt förstoringsglas som hjälper en del på vägen. Dessvärre kan jag inte zooma ut eller in beroende på vad jag gör. Hur som helst så började jag med att löda bort alla komponenter värda att spara från prototypkortet. De fyra kondensatorerna för att stega upp 30 volt AC till drygt 160 volt DC fick jag slita ner benen på efter att jag avlägsnat all lödtenn. Benen var som sagt lite för stora för hålen som jag dumt nog hade underdimensionerat. Det hade räckt med att jag mätt med skjutmåttet, så hade jag kunnat låta tillverka större hål på kretskortet. Nu vet jag till nästa gång. Jag blev inte riktigt helt klar med att få alla komponenter på plats innan det var dags att göra kväll på en så viktig dag som fredag. Jag får löda fast det sista imorgon och hoppas på att allt fungerar.

Kretskort till Nixie-Dynamis

Förra söndagen satt jag och lödde och monterade komponeterna till Nixie Dynamis på prototypkortet. Till en början såg allt ganska bra, men efter ett tag blev det mer och mer krångligt att koppla ihop komponenternas ben till rätt ställe. När allt satt på plats och skulle testa hände ingenting. Sedan satt jag i princip hela dagen och försökte lista ut var jag hade gjort fel. Jag hade ju varit så noggrann. Flera gånger gick jag igenom alla banor och kunde inte se var jag hade gjort fel. Jag jämförde elschemat med kopplingsdäcket och det jag hade lött på plats och kunde inte se vad som var fel. På måndag kväll hittade vad jag hade gjort för fel. Jag hade råkat korsa två kablar når jag vänt på kortet. Det bevisade att det inte var något fel på elschemat i alla fall. Jag kände väl någonstans att det inte skulle kännas bra att avsluta ett projekt med ett taffligt prototypkort, så jag beslöt att ta steget att låta tillverka två kretskort för att få en stabil och snyggare lösning. Jag trodde att steget skulle vara större att omvandla det man ritat upp som elschema till en färdig kretskortsdesig för tillverkning, men det har hänt en hel del programutveckling sedan jag senast tillverkade ett kretskort. Det tog några kvällar att komma in i tankesättet. Igår när jag kände mig tillräckligt trygg med att jag fått med allt så kunde jag skicka iväg mina kretskortsfiler med ett “klick” för tillverkning. Nu väntar jag ivrigt på att få någonting i brevlådan under nästa vecka.

Även om Nixie-Dynamis får vänta, så går jag inte sysslolös under tiden. Idag fick jag akut laga en av foderstationerna till hästarna igen och imorgon ska jag försöka hjälpa min som med det sista i hans kök. Däremellan kommer fodring, matlagning, bakning och kanske någon förbättring uppe i HQ.

Cabel management

På listan idag fanns det lite smått och gott att beta av. Hönsen skulle ha halm, hö till hästarna skulle vägas upp för fyra dagar framåt och fler stockar skulle köras in i maskinhallen, så att sonen kan fortsätta kapa och klyva ved för egen räkning. Jag spenderade en stund på förmiddagen uppe i HQ för att prova några idéer, men jag fick liksom ingen ro med tanke på att jag fortfarande hade ett antal saker kvar på “måste-göra-kontot”.

Efter att ha klarat av lunchfordringen och rensat bort hyfsat mycket från listan kunde jag få lite ro och spendera tid uppe i HQ. Ett oscilloskop med fyra kanaler är guld värt när man ska följa vad som händer på flera ställen samtidigt i en analog krets. Det enda problemet är att det ganska snart blir trassligt och rörigt med mätprobar och sladdar. För att få lite mer ordning tillverkade jag en plint dit jag kan koppla mätsladdar till oscilloskopet och vidare mot kopplingsdäcket. Det blev bra mycket enklare och tydligare. Det är klart, signalvägarna påverkas visserligen av den extra längd, men det är ytterst marginellt så länge man inte håller på med högfrekventa signaler… och det gör ju inte jag.

Det blev betydligt mindre rörigt utanför kopplingsdäcket när jag fick undan kabelhärvan. Själva kopplingsplinten gjorde jag av ett träblock, en skruvplint och några kraftiga koppartrådar. Sedan tillverkade jag en kabel med med färger som matchar oscilloskopets färg på de olika kanalerna.

Efter att plinten var klar testade jag att lägga till en transistor som ska dämpa ljusstapeln i takt med att den växer i rören. På så sätt kan jag få en svag signal att börja visas tidigare och en stark signal att dämpas så att inte stapeln i röret går i taket. Jag kunde tydligt se hur den gula insignalens överdel visades i grönt för att sedan kunna lägga till underdelen och få en förstärkning som visades i blått. Den sista transistorn som sköter dämpningen kunde jag se som en lila linje på oscilloskopet. Den sista saken som jag behövde göra var att kalibrera rörens staplar så att de når lika högt genom att använda funktionsgeneratorn och skicka in en sinusvåg på 1,5 volt, och skruva på potentiometrarna tills båda staplarna nådde upp till första indikeringsstrecket. Nu kan jag löda ihop komponenterna på ett prototypkort som får bli den färdiga produkten. Eventuellt så etsar jag riktiga kort i framtiden, men just nu är jag ivrig på att få allt färdigt så att jag kan montera allt på mina högtalare i Nirvana.