Category Archives: Drönarbild

Ledighetsnjutning

Åh vad jag njuter av lite långledighet! Jo…en lista med saker som jag vill göra är uppdaterad, men nu har jag lyxen att beta av listan i ett lägre tempo. Idag har jag flyttat upp kuvösen på loftet där den får vara fram till nästa vår. Jag har vattnat lite plantor inne i växthuset och hjälpt min fru med lite flytt av fåglar. De första hästhelgsgästerna har anlänt, och som traditionen har blivit, så bjuder värdparet på middag. Idag bjuds det på skaldjurscanneloni med egen pasta. Imorgon får jag besök av K, som äntligen kommit på säsongsbesök efter en lång isolering Fransk isolering. Det ska bli kula tt få visa runt bland alla nyheter här på gården. Det har utlovats att arbetshandskar i damstorlek ska medtagas.

Stening och stämining

Men oj vad bra det kan bli ibland! Dottern L och jag har varit igång hela dagen om än att den började lite sent. Jag hade svårt att sova inatt så några timmars sömn på soffan under förmiddagen gjorde att jag kom igång något senare än planerat. Jag varvade el-installation med att samla stenar och placera dem runt ankhuset ut mot gården. Stenarna ska förhoppningsvis göra så att ankorna inte får för sig att gå under huset och fastna. Lamporan i växthuset blir verkligen bra. Naturligtvis går de att styra från mobiltelefonen. Vem hade kunnat tro något annat? När jag ändå var i växthuset passade jag spå att så lite koriander som används emellanåt i hushållet. Tomaterna och basilikan håller på att kämpa sig upp. Kuvösen fungerar över förväntan. Det är så skönt att kunna odla och ha plats samtidigt. Några bilder får säga fler ord än vad jag kan förmedla.

Aprilväder

Vilken besvikelse man möttes av på morgonen. Det blev ganska snart vitt överallt och temperaturen kretsade kring nollstrecket. Det dröjde fram till två på eftermiddagen innan jag drog på mig dubbla underställ och en extra jacka för att eventuellt börja med det som egentligen var planerat för dagen. Efter att ha använt hackan för att göra en fåra för nätet där det inte redan var grävt gjorde att jag fick upp flåset. Att försöka trängas med träd och bitvis klättra i dem bjuder på motstånd när man inte har full känsel i foten. Under arbetets gång kom grannen Ö för att inspektera. Det visade sig att han har problem med ett diskbråck, så nu är det svårt att be om hjälp om det skulle behövas. Tillsammans kanske vi kan ta oss ann våra gemensamma utmaningar – han har ju sin traktor, och jag har min envishet att ta till. Jag kom så långt att nätet tog slut när det återstod tre sektioner och mörkret borde sitt intåg. Nu är siktet inställt på att under veckan kunna omplacera ankorna. Jag tror att det blir en ganska lugn vecka på jobbet, så jag kanske han smita hem lite tidigare.

 

Hinner inte skriva

När väder, tid och ork tillåtit har jag ökat tempot rejält på att beta av delmoment i alla gemensamma och egna projekt som för tillfället finns på ”önskelistan”. I veckan använde jag två dagar till att konstruera ventilationsautomatik till kuvösen. Allt gick bra utan missöden eller större förändringar i konstruktionen. Jag har ägnat mycket tid till att göra det så enkelt och säkert som möjligt. Några av kraven från egen del har varit att det inte ska vara rackigt samtidigt som man inte ska behöva skruva eller ägna tid till att ta bort locken vid behov. Med två stycken WiFi-anslutna relän och två mekaniska kan jag styra kolven att öppna eller stänga vid olika temperaturer. Nu är den inställd på att öppna vid 20 grader vilket verkar vara den magiska temperaturen då växthuset och kuvösen har samma temperatur båge på morgon och kväll. Vi måste sätta skuggväv i växthuset då temperaturen stiger upp mot 30 grader, och varmare lär det bli i sommar. Ankgården börjar ta form. Jag fick föra en speciallösning för att kunna fästa upp taknätet på ett bra sätt. Det tog en kväll i anspråk att få till. Idag byggde jag ramen till dörren och målade allt. De blåa stolparna fick jag måla med en passande färg i faluröd kulör och resten av det dränera målades med traditionell slamfärg. Redan efter första strykningen ser det riktigt bra ut. Efter måleriet var det hög tid att förbereda en plats i växthuset som ”pysselhörna”. Jag hade redan tidigare tagit upp det överflödiga bordet från arbetsrummet när det gjordes om. För någon vecka sedan satte jag sarger vid kanterna för att kunna skyffla jord utan att det dräller ner på golvet. Vi får se hur det fungerar. Nu väntar ett antal sålådor och krukor på att fyllas med jord och frön.

Höghöjdsarbete och skitgöra

Jag hann precis såga av den sista stolpen innan det började regna så mycket att det började bli besvärligt att jobba utomhus.Det tog närmare fyra timmar att få de sista sektionerna och takreglarna på plats. Det är alltid lite besvärligt när vinklarna inte är räta eller när måtten hela tiden måste anpassas. Det blir förhoppningsvis en ganska stilig konstruktion när den får lite färg och har klätts in med nät. Bitvis var det ganska vingligt att stå och balansera på stegen men allt gick bra. När man arbetar på egen hand och inte är en bläckfisk får man komma på lite smarta konstruktioner som kan ersätta hjälpande händer. Lagom till att det började regna var det dags att rensa avloppsbrunnen och rännan i stallet. Gallerna var helt igensatta med anklortar, torv och halm så jag fick använda en hovkrats till att rensa innan jag kunde spola av dem. Det tog lite drygt två timmar. I normala fall går det på en timme. Stallet skulle behöva spolas rent, men det får vänta tills ankorna kan flytta ut till sitt eget hus. Det ska bli skönt.

Respekt för trappstegen

Efter att ha införskaffat tillräckligt med material för att påbörja arbetet med ankgården kunde jag sätta igång. Med stor respekt för trappstegen lastade jag den med alla verktyg och agremanger som behövdes för dagens projekt. Trappstegen är skäligen misstänkt för åsamkat av min nervskada i benet. Eftersom min slagborrmaskin tillfälligt har en adressändring liggandes hos min son fick jag låna en av grannen A nere vid dammarna. Utöver de stolpar som grävdes ner igår behövdes det kompletteras med ytterligare fem stolpar som skulle fästas i betongbalkarna med expanderbult. Nu är den första etappen av ramkonstruktionen på plats. Om det inte regnar imorgon så kommer jag fortsätta i oförändrad takt med siktet inställt på att bli klar med samtliga sektioner. Det känns i ben och rygg att jag ännu inte är i högform. Allt går i ett lite lägre tempo, men ihärdighet och envishet kommer förhoppningsvis att segra över oavslutade projekt liksom sköldpaddan vinner över haren.

Hinder i vägen


Det var en riktig besvikelse när väderprognosen slog in med full pott. Klockan 07:44 nyligen incheckad på kontoret ringde det i telefonen. Hello? Ehhh. We can’t come today.. – en röst i andra änden förklarade med kraftig baltisk brytning att vädret inte tillät montering av växthuset – vilket man kunde förstå. Det hade redan blivit vitt ute och mer var att vänta. But you are first in line, I promise! I Will call you. Jag ringde till min fru som skulle vara hemma för att ta emot montörerna. Idag skickade jag ett SMS till samma telefonnummer som jag blivit uppringd av för att kolla framtidsplanerna, och fick det positiva svaret på bruten engelska – Hi, yes we coming Monday morning. 

När jag kom hem idag hade ett antal ankor slaktats och man var fullt sysselsatt på gården med att avlägsna fjädrar. En av ankorna, som är en Pekinanka, ska bli Pekinganka i Mandarinpankakor till helgen då vi får lite besök av barnen. I helgen planerar jag att städa lite i huset. Nya framkläckta kycklingar flyttar ut från boningshuset ner till stallet. Ja – nu när det finns rum för fler. Om foten tillåter blir det även lite lättare trädgårdsarbete, och om ljusförhållandena är rätt kanske det blir lite fotografering med drönaren också. Just nu är det inte så inspirerande direkt.

Slut på drönandet

I måndags var jag förbi neurologen och blev både lättad och frustrerad på samma gång. Jag fick veta att det inte fanns några patologiska förklaringar till mitt tillstånd i benet samtidigt som man inte heller kunde fastställa några fysiska orsaker utifrån den senaste magnetröntgenundersökningen. Jag fick ett lugnande besked om att det med all sannolikhet skulle bli bra igen, men att det skulle kunna ta tid. Jag bad om att få en remiss till en sjukgymnast för att om möjligt få tillbaka rörligheten igen. I onsdags fick jag till ett första besök med sjukgymnasten som fick hela skadeförloppet förklarat för sig. Jag fick äntligen en bekräftelse på att slaget på smalbenet orsakat en nervskada, vilket i inledningsskedet orsakat känselbortfall och svidande smärta i smalbenet, som i sin tur gjort att jag snedbelastat ryggen och gjort allt värre. För att bryta den nedåtgående spiralen fick jag genast ett antal övningar som skulle minska svullnaden i foten och stärka ryggen. Redan efter den första övningen kunde jag känna att svullnaden gick ner och känseln blev förnimbart något bättre. Min hållning fanns det lite att anmärka på, så jag fick några tips och en uppmaning att införskaffa svankstöd till kontorsstolen samt växla mellan sittande och stående när jag jobbar vid skrivbordet. Igår var det så dags att göra det första besöket för att lite mer aktivt arbeta med mina krämpor. Jag fick en uppmaning att sluta med mitt drönaktiga leverne i soffan, som om jag aldrig någonsin tidigare rört på mig. Jag fick klart för mig att muskler slutar att fungera efter två veckors inaktivitet, så vad ska inte två månader kunna göra. Jag fick med mig ytterligare övningar för att programmera om nervimpulserna samt övningar för att stärka ryggmuskulaturen. Jag blev till och med hotad med att få spendera tid på gymmet. Vi får väl se hur det blir med den saken – om jag kan utföra mina muskelövningar i samband med att jag gör någonting vettigt så föredrar jag naturligtvis det.

Hjälp med plogningen.

Idag har jag mest suttit inne och hållit på att lära mig Lightroom. Där kan man göra det mesta med sina bilder för att få det där lilla extra. Jag var över en sväng till grannen Ö för att ödmjukast be om hjälp att få bort snön upp till hagarna. Jag har av förklarliga skäl inte plogat mer än nödvändigt denna säsong. Eventuellt kommer hästaarna tillbaka i början av mars och då kan det vara bra om det är snö- och isfritt när man ska ledda hästarna till och från hagarna. Jag sa att det inte var bråttom, men Ö är lite som jag, så han kom över 10 minuter efter att jag frågat. Trädfällena i hagen ska vi försöka ta vid ett annat tillfälle då han kände sig allmänt krasslig och förkyld. Ö var vänlig nog att ta bort snövallen framför verkstan också. Nu kan jag gå in där utan att riskera lägga till ett benbrott eller stukning i min sjukdomsjournal. Medan Ö rattade traktorn spakade jag drönaren för att ta några bilder på händelsen.

Inte bara svart-vita perspektiv

Den här veckan har präglats av mycket jobb som både varit stimulerande och tradigt. Benen har spökat lite. Bitvis gör det friska benet ondare än vad den sjuka foten i andra benet gör. I början av veckan fick jag en chokladkaka med posten från min franska emigrant. ”Lite Choklad Hjälper Faktiskt” – akronymen för LCHF om jag ska förstå budskapet rätt. På senare tid har mina rutor på magen blivit mindre definierade till förmån för en sakta växande kulmage som jag aldrig tidigare haft. Jag tror att receptet är ett friskt ben och vår för att bli av med överskottsreserven för min del. Jag uppskattar dock den sockersöta omtanken.

I tisdags var jag på arbetsbesök uppe i Tierp, och jag ångrar så att jag inte hade drönaren med mig. Det hade blivit en perfekt vinterbild över vidderna med solbelysta och frostbeklädda träd i förgrunden. Jag försökte hitta en bra vinkel med mobilkameran, men det gick bara inte att få till i tid. Jag ska nog göra i ordning en liten drönarväska som jag kan ta med mig i bilen nu när solen går upp och ner när man åker till och från jobbet. Det var länge sedan som jag fotograferade aktivt. Vem hade trott att jag skulle få mer användning av drönaren än till rena flygbilder rakt uppifrån.