Ett kök ska vara funktionellt, och man ska trivas i det. Även om man från början har ordning i alla lådor och på alla hyllor, samlar man på sig en hel del saker som man både behöver , och sådana som man inte behöver. Speciellt inte dubbletter eller flerdubbla uppsättningar av samma sak. Till slut blir det kaos i alla lådor. Var sak bör ha sin självklara placering samtidigt som man inte vill ha det för plottrigt. Nu har jag börjat rensa i lådorna och försöker spara sådant som jag använder och ge bort lite av överflödet. Lite ramar i lådorna håller ordning på bunkar, skärbrädor, mixerstav och diverse torrvaror. Tar man en låda åt gången och funderar så blir det inte så jobbigt. Framför allt blir det mer plats åt det “nödvändiga” när man gör sig av med sådant som man aldrig använder.
Man brukar säga att begränsningar skapar kreativitet. Det är kanske sant, men för mig är också en förutsättning att det är ordning. Annars känns det mest som att man kämpar i motvind, och bara vill få allt överstökat. Just nu trivs jag med brödbak samtidigt som jag blancherar broccoli, förbereder klyftpotatis och grillar en fläskkarré i rotisseriet och förbereder en glöggsås.
Under veckan har det inte hänt så mycket. Det växla mellan värme, kyla, tö och snö just nu. Det skapar en hel del problem, speciellt när blöta ytor täcks med snö och obarmhärtig kyla. Då går det inte att ploga, och allt fryser fast. Om det ändå vore så väl att man slapp tömma mockningsrester, eller plocka ner stelfrusna hönät från hagarna så skulle jag kunna hålla med om att vintern har sin charm. Det är inte speciellt lockande att klä på sig för att göra någonting utomhus när det är mörkt och kallt.
Trots bitande kyla måste hönsen kunna få vatten. För mig innebär det att jag inte riktigt kan komma hem och mysa på kvällen, när jag istället får palta på mig så pass mycket att en Michelingubbe skulle vara smidigare. Ved måste hämtas in och lås fryser. Nej – Sommaren är nog mer min årstid.
På förmiddagen tog jag tag i problemet med att den nya spisen snott en del smarta förvaringsplatser. Utrymmet mellan spisen och där ugnarna tidigare var placerade har bidragit till ett 20 centimeters glapp, som är lite tanigt om man ska ha hyllor där. Att hänga en och annan handduk skulle kunna fungera, men det skulle bli krångligt att komma åt. En utdragbar skiva på högkant, där man skulle kunna hänga handdukar och grytvantar på ena sidan, och ugnsplåtar på den andra kanske kan bli en smart lösning. Med lite brädlappar och några lådbeslag fick jag ganska snart till en skiva och en ram. Jag hann lagom betsa skivan tills det var dags att hjälpa sonen med att rätta till några takpannor som hamnat snett. Med klättersele och några slingor gick vi upp på taket och justerade de nockpannor där det glipade. På ett ställe lade vi en bit takpapp under för att visa vattnet rätt väg. Det kommer bli en aktivitet i sommar att göra allt lite mer permanent.
Väl hemma igen monterade jag skivan på plats bredvid spisen. Skivan blev lite bred. När jag mätte räknade jag inte med skivan baktill, så allt sticker ut två centimeter – lika mycket för långt som brädan baktill är tjock. Tills vidare får det fungera.
Än så länge trivs chiliplantorna ute i orangeriet. Några har till och med börjat blomma och utveckla frukter trots att jag försöker hålla temperaturen strax över tio grader, men det är svårt att hålla den så låg under soliga dagar med plusgrader utanför.
Förra söndagen skulle jag lyxa till det med flamberad pepparanka. Trots att jag hade stängt av fläkten så bar det sig inte bättre än att det började brinna inne i kåpan. Det var ingen stor brand, men tillräckligt för att delar skulle smälta och gå sönder. En ny fläkt skulle behöva ersätta den gamla… Min fru och jag har försökt övertala mig om att vi ska skaffa en riktig spis, en sådan där som man kan hitta ute på en stor gård. Jag har väl tyckt att det varit lite onödigt eftersom vi redan har två ugnar och en hyfsat bra gashäll, och dessutom skulle det innebära en hel del arbete med att få plats med en större spis.
Igår kom i alla fall spisen och jag har ägnat första helgdagen åt att göra plats och flytta lådor.
Först tog jag ut ugnarna och lådorna under gashällen. Efter att ha kapat bänkskivan kunde jag få bort underskåpet till gashällen och flytta det till där ugnarna tidigare stått. Efter lite mätande kunde jag konstatera att gasanslutningen och den ventil som måste sitta inne i huset skulle sticka ut för mycket för att spisen skulle kunna stå mot väggen. Med vinkelslip utrustad med stensåg, hammare och mejsel kunde jag försänka allt som stack ut in i murstocken.
Tillsammans med grannen, grannens som och min son lyckades vi till slut få den på plats.
Det är alltid lite “spännande” när man ska tända lågorna för första gången. Tänk om det inte funkar, eller att det säger “poff”!
Jag slutar aldrig att förvånas över hur många verktyg som behövs för att utföra – i tanken – relativt enkla saker.
Nu behöver jag ordna lite lösningar så att det fungerar praktiskt när man står och steker…eller vad man nu gör vid spisen. Sedan behöver jag sätta tillbaka sockeln, så att benen på skåpen försvinner.
Nu har vintern kommit, och jag har äntligen fått använda vikplogen till Lastman, eller ska jag säga Plogman? Jag kan konstatera att jag skulle behöva sätta snökedjor på framhjulen så att jag kan köra med fullt snedställ på bladet. Annars är det en fröjd att kunna sitta inne i en varm hytt jämfört med att röja snö med den förra traktorn. Det gick det med, men det tenderade till att bli ett längre projekt med både uppstart och utförande.
Nu har jag börjat med att göra om varvräknaren för RC-bilarna till en annan mikrodator som har en rund pekskärm. Jag har i princip varje kväll suttit och kämpat med att få in rätt programbibliotek så att jag kan styra den. Första utmaningen var att bara kunna få text att visas på skärmen, och nästa att kunna känna av och tolka beröring på skärmen. Nu har jag lyckats med grunderna och kan skriva om programmet. Nästa steg efter det blir att göra ett hölje som kan kapsla in batteri och mikrodator. Sedan börjar jag bli så pass klar att jag kan göra lite tester.
Idag var jag halvledig och hämtade några skrivbord från en av mina kunder som lägger ner sin verksamhet här i landet. Borden, som jag inte riktigt visste vad jag skulle använda till hamnade i orangeriet. Alternativet hade varit arbetsbänkar inne i verkstan. Det är rejäla höj- och sänkbara bord som hade varit synd att slänga.
Temperaturen håller sig nätt och jämt ovanför nollan trots minusgrader, men nu har jag ändå satt in stödvärme för att inte riskera att plantorna dör.
Hönsen har det riktigt bra uppe i växthuset, där tomatplantorna fortfarande levererar en och annan tomat.
I helgen ska jag försöka ta det lite lugnt och skylla på kylan om någon undrar varför jag inte är ute och vältrar mig i projekt. Kanske jag lagar någon god middag och lagar bläckfiskringar som mellanmålssnacks. – Vi får se om min plan håller!
Efter att ha löst några sudokun och skrivit min lista skred jag till verket. Jag gick ner till verkstan för att byta till vinterhjul på båda bilarna, men först var jag tvungen att röja undan från nästa generations framfart i verkstan. Tänk att man alltid behöver göra någonting först, innan man kan göra det man tänkt sig. Det jobbiga med att byta hjul är att man måste släpa upp och ner hjulen från loftet först. Nu har jag i alla fall en trappa att gå i. Tidigare skickade jag hjulen upp och ner med rep, och fick klättra upp och ner för en stege. Man börjar bli lite bekväm av sig! Efter att jag var klar med hjulskiftet gick jag upp till växthuset för att samla ihop alla slangar. Av någon anledning blir de lite skitiga och “slemmiga” när de ligger en hel säsong i fuktig miljö under växthuset. Efter avspolning var slangarna som nya igen, och kan plockas fram nästa år när odlingsnerverna börjar kittla i kroppen.
Bäst som jag håller på att beta av min lista får jag två nya saker att ta tag i. “Det vore bra om vi kunde fixa stolpen i hagen, och baljan inne hos ankorna har gått sönder igen.” Egentligen är det ju inga problem att fixa sådana småsaker, men det “stör” tempot. Efter tvätt med vatten och sprit kunde jag laga den senaste sprickan med gorilla-tejp. För att inte baljan ska spricka igen, körde jag in lite stenmjöl som baljan kan stå på. Nu skulle jag egentligen lagt några betongplattor under, men det får bli när jag utökar ankgården nästa år, om det ens behövs några plattor då. Det kanske blir en ordentlig damm istället. Hagstolpen som hästarna nästan ätit upp byttes ganska snabbt, och jag kunde fortsätta men mina förberedelser inför vintern.
Alla krukor som stått utplacerade tömdes på innehåll, som sedan kördes upp till jordhögen. Tänk vad mycket snabbare det går när man kan använda lastmaskin istället för fyrhjuling eller skottkärra. Nu är nog alla plogningshinder ur vägen?
Med jämna mellanrum kommer en av grannarna med IBC-tankar, och lämpar av hos oss. Vi tar gladeligen emot dessa, då de är en viktig del i vårt bevattningssystem. Jag passade på att skicka ner två tankar till under växthuset när jag kunde få hjälp av lite ungdomar att tråckla ner dem genom luckan inne i växthuset. Nu har jag sju tankar, som förhoppningsvis ska räcka till både växthuset och orangeriet. När jag ändå hade gafflarna på Lastman och hade vägarna förbi, passade jag på att köra bort lite rivningsmaterial från badrumsbygget som är i full gång.
Som en sista kraftansträngning för dagen krattade jag ihop lite löv från kastanjeträdet och täckte kronärtskockorna och sparrisbädden. Sparrisen klarar sig säkert utan täckning, men kronärtskockorna, som ändå tog sig lite trots hararnas framfart, kanske behöver lite hjälp mot kylan. Nästa år kommer jag förhoppningsvis kunna njuta av sparris på våren och kronärtskockor på sensommaren.
Idag har jag suttit och latat mig framför datorn för att försöka komma i mål med tidtagningsmodulen för RC-banan. Sakta men säkert har jag implementerat den ena funktionen efter den andra med hjälp av AI. Vissa funktioner som man vill få in går snabbt och smärtfritt, medan andra måste man bryta ner i mindre delar så att det inte blir för komplicerat. Just nu håller jag på med displayen för tidtagningen. Jag har försökt få en så tydlig display med den mest relevanta informationen lätt att se och uppfatta. Man har ju inte många tiondelar på sig att flytta blicken från bilen ner på en liten display. Vid varje varv så får man upp information om tid för varvet, om det är rekord eller bottenrekord, eller om man kört bättre eller sämre än föregående varv. Eftersom det skulle bli för tidsödande att köra eller använda hela systemet med mållinje-moduler och transpondrar, triggar jag varv med hjälp av knappar. Ett litet orange streck som fyller en cirkel visar föraren visuellt hur man ligger till. När cirkeln är fylld har den bästa varvtiden passerat. Samtidigt kan man snabbt se hur många sekunder som gått i mitten av “urtavlan”. En yttre svart cirkel fylls i takt med att sekunderna passerat, och precis som på en vanlig klocka är ett varv en minut. Antalet körda varv kar man till höger nedanför urtavlan, och sedan har man aktuell tid i tiondelar, sekunder och minuter högst upp till höger, med föregående och bästa varvtid nedanför. Lite design har jag också lyckats få till. Jag är förvånad över hur bra det går, och hur mycket man kan resonera och hjälp från AI:n. Det är ändå skönt att jag hela tiden får påminna och rätta AI:n. Att AI, skulle ta över herraväldet inom överskådlig framtid är knappast troligt, men någon som är tillräckligt motiverad skulle kanske med hjälp av AI kunna göra det.
Naturligtvis har jag inte latat mig ! Jag har tömt diskmaskinen och laddat med ny smutsdisk, jag har hjälpt min son med lite el-jobb, vattnat växter i orangeriet, dammsugit, tagit ut sopor och tomglas, plockat morötter, skrivit i bloggen, och nu ska jag laga mat.
Idag har jag ägnat större delen av dagen till att göra lite underhåll av gårdsplanen. Med tiden blir det gropar som sedan fylls med vatten, vilket gör att det blir ännu värre när man kör med tre- eller fyrhjulingen. Om sedan allt fylls med snö och is så blir det om möjligt ännu värre. Emellanåt får får jag raka av gårdsplanen och sedan välta, och i andra fall är det lämpligare att fylla i med mer material. Den här gången valde jag det senare alternativet, nu när jag har en planeringsskopa till lastmaskinen. Jag körde markvibratorn över så att det skulle bli riktigt hårt. Nu tror jag att materialet som jag använt kanske bättre lämpar sig uppe på rc-banan, men 0-4 är bättre än ingenting. Nu är i alla fall gårdsplanen förberedd för kommande vinter.
De sista torkade tomaterna förvällde jag och mixade till en riktigt mustig tomatpasta, samtidigt som den sista torkade chilin mixades med lite grovt salt för att hetta upp tillvaron de närmsta månaderna. Svampen jag plockade igår har hittat in i sina förvaringsburkar uppe på hyllan i köket. Samtidigt som jag ändå städade undan i köket från helgens “matlagningsläger”, passade jag på att baka ett bröd till kvällens linssoppa – inte för att jag måste, men för att jag kan och vill!
Jag har börjat med ett nytt projekt. Tanken är att jag ska göra ett tidtagningssystem för RC-bilarna. Normalt brukar man ha en slinga i marken som triggar en transponder att skicka en signal till ett tidtagningssystem som sedan håller reda på varvtider. Jag har länge försökt med olika metoder att på ett ekonomiskt överkomligt sätt registrera varvtiderna. Ett sätt har varit att använda IR, men det medger bara att man kör runt med en enda bil. Nu har jag tänkt att använda signalstyrkan från blåtand för att registrera när man passerar mållinjen. Det som är lite speciellt med projektet är att jag samtidigt försöker använda AI för att skriva koden. Det är verkligen en utmaning. Det är lite som att instruera en autistisk 10-åring med ett lexikon i skallen. I början går det framåt, men när man kommer till en viss gräns så blandas begrepp ihop, och man blir tvungen att börja om från början för att inte blanda in kod som man förkastat sedan tidigare. Nu har jag kommit så långt att jag börjar kunna registrera när man passerar mållinjen för att börja tidtagningen. Systemet består egentligen av tre delar. En mikrodator som fungerar som mållinje, en som fungerar som transponder och håller reda på när mållinjen passeras, och en som fungerar som tidtagare. Det är ganska intressant, och man får verkligen ge rätt instruktioner för att få ut det man vill. Även om jag skulle klara av att skriva all kod helt på egen hand, så har jag gett mig F-N på att all kod ska komma ut från AI:n, jag ska inte behöva skriva någonting själv, bara ge instruktioner och klippa och klistra. Ibland blir man förvånad över hur bra det går, och ibland blir man djupt besviken. Vi får se om jag kommer i mål.
Idag var jag ute i skogen och plockade trattkantareller. Förmodligen är det både den första och sista gången för året som jag plockar svamp. Jag passade på att rensa svampen redan ute i skogen så när jag kom tillbaka kunde jag sprida ut svampen på tre hyllplan för att sedan sätta i de i torken. De blir bra till framtida såser.
Annars så har vi åter igen besök då min fru fyller år. Det är en hel del matlagning som pågår i köket – Dels för födelsedagsmiddagen, men också för framtida matlådor. Det är både trevligt och socialt jobbigt med så många på besök. Fördelen är att man kan dra sig undan utan att någon saknar en.
Den här helgen hade jag tänkt hinna med massor, men jag drabbades hastig på torsdag kväll av en ordentlig förkylning som gjort mig soffliggandes fram till igår kväll. Idag behövde jag inte ta några värktabletter för att stävja febern så det var fritt fram att försiktigt väcka igång kroppen. Jag började med att ta hand om kottarna jag hängde upp på tork i förra veckan för att göra tändkottar. Jag doppar kottarna tre gånger så att de blir lagom täckta med stearin. Första doppet häller jag ner så många kottar som får plats i kastrullen med flytande stearin. Sedan får de svalna ordentligt innan jag hastigt doppar en och en i badet. Det tog lite tid, men jag hade liksom ingenting annat för mig i väntan på att jag skulle hinna känna efter hur jag egentligen mådde.
Efter att kottarna var klara gick jag ut för att ta in hö med hjälp av lastmaskinen. När jag ändå satt i lastmaskinen tog jag och körde in alla plankor, grindar och stolpar som jag flyttade ut från maskinhallen inför den senaste hästhelgen. Det här var något som ändå låg i min planering, men med tanke på att jag inte kanske ska anstränga mig så mycket hade det gärna fått vänta tills jag var helt återställd, men det kan hända mycket med vädret på en vecka, och idag var det relativt “oblåsigt” och regnfritt. Det gick ändå ganska bra trots att jag fick utföra lite lyft och kroppsförflyttningar för egen maskin. Jag passare på att placera ut lite stolpar som de nya höbalarna kan vila på när de kommer. Nu när jag har en midjestyrd lastmaskin och inte den gamla muskelservotraktorn kan man ställa balarna med långsidan mot maskinhallsväggen. Vi har haft lite problem med att balarna går ner i marken och suger åt sig vatten, så jag hoppas att den nya lösningen ska fungera bättre. Bara chauffören förstår hur han ska placera balarna så ska det nog gå bra.
På temat att göra i ordning inför vintern tyckte jag att det var dags för lite service på Lastman. Först en högtryckstvätt och sedan en dammtorkning invändigt. Varje gång jag gör lite underhåll försöker jag hitta saker som behöver åtgärdas innan de blir till problem längre fram. Färgen har släppt på ett flertal ställen och den kabelkontakten som legat och nött mot bromspedalen behövde jag ta hand om. Jag vågade inte demontera kontakten eftersom kabelfärgerna på ena sidan av kontakten inte matchade den andra. Jag förstår verkligen inte varför man inte lagt kontakten på andra sidan panelen, eller haft en liten annan lösning. Det gjorde förmodligen inte heller den som varje dag monterar, men vågar inte uppmärksamma sin chef om att det kanske finns en bättre lösning. Men Kina är Kina och där finns det Kineser som Kineser gör. Jag skruvade bort panelen och sågade ett spår så att jag kunde flytta in kontakten innanför panelen. Och skulle det visa sig att jag kommer på varför kontakten var utanför så kan jag flytta den dit igen. Det har verkligen rostat under färgen. Antingen har man inte grundmålat med rätt färg, eller så har man målat mitt exemplar när det varit extra fuktigt. Jag lyckades i alla fall tigga till mig en halvliter av färgen av importören. Jag tror inte riktigt att flaskan är tänkt att användas till färg. Kanske maskintillverkaren inte vill dela med sig av den väl bevarade hemligheten om deras ypperliga färg.
Jag har varit förbi röken ett antal gånger och fyllt på med rökspån för att bli klar med röksaltet någon gång. Nu blir ju inte saltet dåligt, men det kan ju vara bra att bli klar med det någon gång. De sista fermenterade padrones-frukterna hittade till slut in i individuella burkar tillsammans med en ättikslag som ska hålla fräscha ett tag framöver.
