Renovering av gamla hagar

Och jag som sa att jag inte skulle behöva borra, slå ner stolpar, gjuta och sätta upp tråd på ett bra tag. Ack så fel jag hade! Nu när standarden höjts ska det sättas grövre stolpar med tråd istället för band. Jag fick ett ryck i morse vid åttasnåret som varade ända fram till klockan fem på eftermiddagen. – En vanlig arbetsdag helt enkelt. Jag började med att ta loss alla band och sedan skruva av alla isolatorer och stödstolpar i hörnorna. Sedan borrade jag det ena hålet efter det andra. Nu är alla hål för hörnstolpar, grindstolpar och foderstationesstolpar borrade och klara för gjutning. Vissa hål gick förvånansvärt smidigt, medan andra bjöd på motstånd i vanlig ordning.

Eftersom foderstationerna ska var 2 meter höga och stolparna är 2,5m långa så var jag tvungen att fixera höjden med en tvärslå så att de inte går i botten på de drygt 70cm djupa hålen när jag gjuter. JAg får slänga ner något armeringsjärn eller liknande så att inte betongklumpen knäcks när hästarna lutar sig mot foderstationen. Jag vill helst inte sätta några stöttor på utsidan som jag gjort på alla andra stationer för att undvika utstickande delar vid snöplogningen. Vid efterkontroll ser det ut som att alla stolpar är lodräta i alla riktningar, så imorgon kan jag ge mig i kast med gjutningsarbetet.

En liten tröst i allt arbete som behöver göras är att tomaterna växer och chilifrukterna frodas helt på egen hand. Jag tycker dock att tomaterna är lite sena i mognaden, men å andra sida så ser det ut att bli en rejäl skörd.

Går inte sysslolös

Nu har jag matat bina med sockerlösning var och varannan dag. Bina är så pass snälla att jag känner mig trygg med att göra underhåll utan bidräkt och handskar. En gåspenna är perfekt att bota undan bina när man ska placera en ny burk på ställningen. De håller på för fullt med att bygga sina första vaxkakor i båda kuporna, så någonting verkar jag ha gjort rätt – även om man säkert inte kan göra så mycket fel.

Åkgräsklipparen verkar har gett upp, både motormässigt och “klippaggregatmässigt”. Jag vet inte hur många gånger jag fått laga både det ena och det andra, och nu är det motorn som inte vill. Jag har plockat alla lågt hängande frukter som att byta tändstift, bytt bränslefilter, rengjort luftfilter och blåst rent förgasaren efter bästa förmåga. Jag tycker inte att det finns så mycket mer jag kan göra. Oljan ser bra ut. Jag har till och med bytt ut bensinen om det skulle vara den som trilskas. Idag kröp jag till korset och plockade fram gamla hederliga klippon som startade snällt efter två tre ryck i snöret. Jag har nog inte använt den på 13 år, och jag kände mig som 40 igen. Vi får se hur vi gör med åkgräsklipparen. Vi har ju pratat om att byta ut den, men jag vill ha en robotgräskilppare, och min fru en spakstyrd klippare som vänder på en femöring.

Jag fick en uppmaning att flytta på harven som vi sporadiskt använt till att harva ridbanan med, men som de senaste åren stått ute på ängen och gjort sig mer eller mindre osynlig bland all växtlighet – samma äng som numera är en hage. Det kanske inte är så bra om en häst råkar trassla in sig och göra sig illa på harven. Även det lilla stenröset som blivit när vi anlade ridbanan är ett potentiellt farligt element i en hage. Förmodligen kommer jag att få hägna in kullen, men kanske kan jag göra något fint av den. Jag tänker mig en en kulle full med solrosor på sommaren, inhägnat bakom ett trästaket – “Sunflower hill” – kanske ett välkommet inslag i “Paddock Paradise”. Jag jämnade i alla fall till marken runt röset, och jorden lade jag ovanpå, så nu är det mer en kulle än ett stenröse. Imorgon ska jag jämna till det hela, men det får jag göra men spade och hacka. Lastmaskinen når inte upp riktigt, och det är för brant och läskigt att köra upp på kullen med full skopa. I vanlig ordning när man gräver och schaktar på ägorna så dyker det upp en massa plast och bråte som man helst inte vill se – det andra grävt ner, gräver jag upp istället!

Bara en sista grej kvar

Igår kändes allt hopplöst. Först visade det sig att strålkastaren där jag tänkt sätta elaggregatet bara hade två ledare och skyddsjord. Jag kunde ju om jag varit lite kreativ använt skyddsjorden som en ledare för elaggregatet, men så gör man bara inte. Det blev istället en 80 meter lång matarkabel från första belysningsmasten till början av elstaketet som befann sig diagonalt tvärs över ridbanan. Den andra besvikelsen var att elaggregatet som vi beställt inte fungerade. Jag spenderade nog närmare en timme med instruktionsbok och mätinstrument för att konstatera att aggregatet var dött. Jag förberedde i alla fall med fjärrstyrning av ett kommande, fungerande aggregat, och hängde upp varningsskyltar på strategiska platser. Hästarna har ännu inte listat ut att det inte är el i stängslet, men det är väl bara en tidsfråga. Igår råkade en av hästarna springa in i tråden – som gick av(morrrrrr), så nu vet i alla fall en av hästarna att elen inte är påslagen.

I princip så har hela dagen gått åt till att dra matarkabel och förbinda alla sektioner med varandra. Jag hittade ett gammalt elstängselaggregat som var gjort för bilbatteri. Sedan dess har jag både samlat på mig 12-volts-adaptrar och lite mer kunskap, så jag kunde använda det istället för det beställda som inte fungerade. En viktig sak är jordningen. Jag har alltid försökt varit noggrann med att slå ner tillräckligt många spett i marken sedan jag hade problem i början av min elstängselkarriär. Nu har vi bara problem med trådar som går av- vare sig det är av fallande träd eller hästar som inte vet var gränsen går. Jag använde den “värdelösa” stolpdrivaren som inte fungerar för ens 60mm-stolp till att driva ner tre stycken meterlånga armeringsjärn i marken. Jag hade tillverkat en adapter… och det fungerade! Äntligen något som är enkelt! Jag borrade och gängade varje spett och anslöt jordkabeln med tre kabelskor, och täppte över spetten så att man kan klippa gräset utan att någonting ska skadas. Efter kontroll med mitt mätinstrument kan jag konstatera att det är bra skjuts i staketet – även på den mest avlägsna platsen på staketet. Nu har jag inget riktigt mätverktyg, men relativt till vad som kommer ut precis vid aggregatet, runt 4,3 volt som mitt instrument snappar upp då pulsen är så kort, så är 4,2 volt ganska bra.

Jag kommer inte sakna att borra hål, slå ner stolpar, skruva upp grindar, foderstationer eller isolatorer. Jag kommer heller inte att sakna att dra tråd eller matarkabel. Möjligtvis kommer mina ben att få abstinens av alla steg längs staketet. Det har gått åt 1,8 km tråd – vilket motsvarar 600 meter staket. Denna sträcka har jag säkert gått av och an säkert 20 gånger för att inte överdriva. Vissa dagar jag gått längre, och andra dagar har jag suttit på Grävis. Nu återstår bara en sak – att städa undan och peka på staketet och säga – “Det har jag också byggt”!

Bara glassjobbet kvar

Jag begav mig motvilligt ut under regntung himmel för att försöka bli klar med delen av den bortre ängshagen som går genom skogen. Rätt som det är märker jag att jag står i ett “hav” av kantareller. Jag åkte snabbt hem för att hämta en korg och räddade undan kantarellerna från stängselbygget.

det första jag gör när väl alla stolpar är på plats, och det kommer till att skruva upp isolatorerna, är att ta ut en visuellt bra linje som helst ska hålla sig 130 cm ovanför marken. Ibland behöver man gå lite högre för att inte stenar och upphöjningar ska ta i tråden. Då har jag kommit på ett nytt användbart användningsområde för mätstickan som jag kan hänga på guidesnöret som markerar var den översta isolatorn ska sitta. Om stickan löper fritt mot marken kommer tråden inte att ta i heller. Jag har väl blivit skadad – för vem bryr sig hur ett stängsel ser ut egentligen – inte många om man åker runt och tittar längs vägarna.

När den bortre hagen klar, förutom att elen inte är inkopplad. Den är ändå så pass klar att hästarna kan gå där så länge gräset är grönare innanför än utanför. Jag blev även klar med att skruva upp alla isolatorer på den andra hagen, så nu är det bara att dra tråd – tråd som jag måste införskaffa imorgon. Det var precis så att isolatorerna räckte. Om jag hade satt upp två stolpar till hade det varit kört. Jag nådde inte hela vägen idag, men morgondagen kommer att vara mycket enklare – även om det spöregnar.

Bisysslor

Eftersom jag hämtade två bisamhällen från Jönköping igår, så har jag merparten av dagen ägnat mig åt att förbereda inflyttningen i kuporna. Jag fick rådet att mata bina med sockervatten tills de har etablerat sig, och ytterligare inför invintringen. Först var planen att bara ta en burk och göra några hål i locket och ställa den upp och ner på två pinnar så att bina kan komma åt, men jag fick tänka om lite. När jag öppnade den ena kupan fanns det ett getingbo med riktigt stora getingar. De var inte speciellt många som höll på att bygga, men de får faktiskt bygga på annat håll. Efter att jag avlägsnat boet och kom tillbaka efter någon kvart hade de hitta in i kupan igen. För att inte riskera att bina blir attackerade av getingarna gjorde jag en träbit så att jag kan begränsa storleken på flustret, och en annan för att täcka igen den andra öppningen som ännu inte används. För att jag inte ska behöva störa bina när jag ger mer sockervatten fräste jag till en träbit och öppnade upp i nederkant på mellanväggen. Jag ger 50/50 vatten/socker.

När väl “flusteröppningsförminskaren” och flusterdörren var på plats kunde inte längre ens den minsta av de stora getingarna ta sig in. En sista förberedelse för att guida binas bygge skrapade jag bivax på topplisterna.

När allt var förberett gick jag ut och ägnade mig lite åt att komma närmare ett avslut på ängshagarna. Nu har jag färdigställd den sista delen som inte går genom skogen. Imorgon hoppas jag på att kunna sluta båda hagar så att vi kanske kan släppa ut någon häst på bete.

Efter att jag blivit klar med det jag tänkt göra på hagen för dagen passade jag på att förbereda några fler topplister till kuporna. Det går så mycket enklare med en snickerimaskin att skapa rätt profil och form.

Så var det äntligen dags att skaka ner bina i kupan. Den andra lådan gick bättre än den första, även om båda gick bra. Det var väl det att jag visste hur hårt jag behövde skaka för att få ut bina och hänga upp drottningburen som gjorde att den andra laddningen kändes bättre. Bina kunde i alla fall obehindrat ta sig in och ut ur kupan. Jag lät burarna stå kvar utanför eftersom de fortfarande hade lite foderdeg kvar på sig. Imorgon ska jag kolla hur mycket sockervatten som gått åt. Det fina är att jag kan göra det utan att behöva störa bina nämnvärt. Om några dagar ska jag se om hur långt de kommit med bygget, och om de hunnit frita drottningen ur buren.

Att välja sida om stängslet

Igår blev det en vilodag utan några projektaktiviteter att tala om. Ibland behöver man bara strosa runt och njuta av tillvaron.

Idag har jag i sakta mak fortsatt med stängselbygget. Det blir lite mer besvärligt nu när man hamnar på fel sida om stängslet. Det är i och för sig bara att huka sig och krypa igenom, men det är ändå lite besvärligare om man lagt någonting på andra sidan. Nu återstår två sträckningar att sätta upp isolatorer, dra tråd och kapa stolpar på, sedan är man antingen innanför, eller utanför hagen. Efter att isolatorer och tråd hade satts upp kapade jag alla stolpar i “rätt” längd. Stängslet får en helt annan karaktär när stolpar och övertråd följer varandra. För att snygga till, men även för att ta bort flisor där vatten gärna letar sig in så kantfräste jag toppen på alla kapade stolpar. Alla kapade överdelar från stolparna blir ett bra material till nästa storkomplex av insektshotell.

Imorgon blir det inget staketbygge. Istället blir det en tur ner till Jönköping för att hämta två bisamhällen till kuporna. Vi får se om jag lyckas bättre denna gång.

Staket , men inte hagar

Idag leddes jag ofrivilligt in på att gräva bort rasmassorna från slänten ner mot ena kortsidan på ridbanan. Min frus brorson är här och utför lite måleriarbete på staketet till ridbanan. Igår blev jag påmind om att det behövde trimmas bort ogräs runt staketet, men vid närmare inspektion behövdes det grävas bort lite rasmassor för att kunna komma åt och måla. Fram med Lastman och Grävis! Jag tror att jag forslade bort närmare 30 skopor av sand, sten och jord från slänten innan jag kände mig någorlunda nöjd. Materialet hamnade i stenröset utanför ridbanan inne i ängshagen. Kanske det kan bli något kul av det i kommande Paddock Paradise. – Vi får se!

Vid 12-tiden kom min fru och påminde om att jag behövde köra in nytt hö och torv till stallet. Efter att ha bytt från skopa till pallgafflar var det en ganska enkel uppgift att utföra. Nu efter att ha kört med lastmaskinen ett tag känns det som en förlängning av armarna när man puttar och föser höbalarna på plats.

Efter att ha fått höbalar och torv på plats passade jag på att ladda lastmaskinen med lite stockar som jag tänkt använda som barriär mot framtida sten och jordras. Det var lite tu att min fru kallade in mig på en dricka-paus i växthuset – för himlen öppnade sig med både skyfall och hagel. Någon halvtimme senare kikade solen fram igen och jag kunde placera ut alla stockar längs staketet. Än så länge har jag bara lagt ut stockarna. Det får torka upp lite innan jag fixerar dem. Eventuellt blir det ett lager till med stockar. – Vi får se!. Som avslutning passade jag på att spola av både Lastman och Grävis från all lera som tenderar att fastna så fort det blir “lite” blött.

Trädgårdsdammen fylldes så pass mycket att jag kunde starta pumpen. Gässen var inte sena med att göra ett besök.

Repeterbarhet

När det kommer till att sätta upp tråd på ett staket handlar det mycket om att trådar ska vara parallella och avslutningar ska vara enhetliga. Jag försöker alltid att få trådspännarna att hamna i en lodrät linje. Därför har jag tidigare försökt så gott jag kan mätt och tvinnat tråden när jag varit ute vid staketet – vilket tar tid, och inte alltid blir så snyggt. Nu tillverkade jag istället en jigg så att jag snabbt kunde göra ett antal mer eller mindre identiska tafsar till lika många trådspännare. För att slippa mäta med tumstock tillverkade jag en mätsticka som indikerar var de två isolatorerna under den övre ska hamna. En mätstav som mäter 130 cm indikerar var den övre isolatorn ska skruvas fast. En ögla och ett snäppfäste i fjädrande metallband höll mätstickan på plats på själva staven. För att slippa frustration över att man inte hittar staven eller stickan målade jag dem i färger som kontrasterar mot varandra och är lätta att se när de ligger på marken. Man ska inte slaviskt följa höjden på 130 cm på varje stolpe så att det följer terrängen. Då kommer det att se tokigt ut. Man får istället försöka hitta naturliga punkter i terrängen som man utgår ifrån och drar sedan ett snöre som bildar en rak linje mellan de valda punkterna. Ögonmåttet får avgöra hur man vill ha det. När de övre isolatorerna var på plats kunde jag hänga mätstickan på den och se precis var jag skulle skruva i de andra två.

Nu är den första av 6 sträckningar klara. Jag hade hunnit längre – eller kanske inte, om jag inte hade lagt ner tid på att göra mallar, mätstickor och jiggar. Helt klart är i alla fall att imorgon kommer allt att gå mycket fortare, nu när jag vet hur man gör.

Allt förberett för isolatorer

Igår blev det lite av varje. Jag hann med att göra två saker som kommer underlätta tillvaron framöver. Det ena var att göra en hållare, eller ett koger för trimmertråd och det andra kommer jag till lite längre fram i texten. Eftersom trimmertråden naturligt försöker hålla sig böjd och samtidig är rätt taggig kom jag på att jag kunde ta ett rör som jag tejpade fast på röjsågen där den minst är i vägen. Tidigare har jag haft trimmertråden i ena benfickan, men där har den inte alltid behagat att finna sig till ro. Alltid har det varit någon tråd som jobbat sig ut i det fria. Ibland hittar man gamla trådar som ligger där man gått och trimmat. Trådarna höll sig kvar i kogret hela turen, även när det blev lite glesare vartefter att jag behövde byta till ny tråd på trimmern. En riktigt lyckad lösning. Nu har jag röjt allt gräs längs staketet på ängshagarna, så nästa steg är att skruva upp isolatorer. för att slutligen kunna spänna upp tråden.

Den andra saken som jag gjorde för att underlätta tillvaron var en centretingsguide för svarvämnen. Det är alltid ett himla meck med att få svarvämnet centrerat så att det inte vobblar när man ska svarva. Det kan gå åtskilliga minuter till att mäta med mätklocka och knacka änet centrerat innan man kan börja svarva. Nu tar det under en minut innan man kan byta till rätt verktyg och börja svarva.

Jag kan konstatera att mer och mer kan plockas från trädgården in i köket. Basilikan växer och måste toppas lite då och då. Det blir till pesto med lite nötter vitlök och olivolja. Tortellini har blivit en ny favorit istället för potatis eller ris som tillbehör till kyckling eller kött. Gurka gallrar jag var och varannan dag. Vissa hamnar i en sallad och andra i salt och ättikslag. Rädisorna är saftiga och goda. Jordgubbarna börjar så snart mogna, även om de än så länge är få till antalet. Den första paprikan har mognat och hamnade genast i en sallad med ruccola och vad trädgården hade att erbjuda.

Sparrisen som inte tagit sig så bra som väntat, har äntligen börjat växa till sig. Nu vågar jag inte skörda någonting då jag fått höra att man ska låta sparrisen få återhämta sig från midsommar och framåt. Vissa plantor behövde lite stöd, så jag tog lite kraftigare metalltråd som jag böjde till stöd så att vinden inte knäcker, eller välter plantorna.

Som avslutning på dagens verkstadsbesök gick jag igenom alla borrstål och slipade de som hade blivit slöa. Om det blir en “skäggkant” på kratern biter inte borrstålet ordentligt och då måste man slipa. På bilden ovan kan man tydligt se skillnaden mellan den högra nedre kratern och den under det slipade borrstålet.

Semester

I måndags grävde jag ner matarkablar där det behövdes vid ängshagarna. Jag hade inte behövt säkert inte behövt kompaktera med markvibratorn men nu ligger i alla fall kabeln på plats, och allt är förberett för att skruva upp isolatorer och koppla in elen. Det känns som att en milstolpe har tillryggalagts.

I tisdags kom en rulle med trimmertråd jag beställt, då den gamla tagit slut. Det är alltid ett jälja meck med att kapa till tråd i rätt längd, och nu gjorde jag slag i saken och tillverkade en “trimmertråds-dispenser” så att jag kan få exakt rätt längs på varje tråd jag kapar.

I onsdags ringde grannen som skulle ta in hö, men hade fått problem då balbanan hade havererat. En axel till ett av kugghjulen hade gått av. Lösningen blev att under tiden som balbanan reparerades så förvarades höbalarna inne i maskinhallen. Naturligtvis spenderade vi åtskilliga timmar inpå natten med att svarva en ny axel för att få fart på balbanan igen. Nästa dag som jag kom hem var hörbalarna borttransporterade från maskinhallen – en lyckad insats med andra ord.

I dagarna tre efter att jag hjälpt min kära granne med att laga axeln till balbanan har jag spenderat tid åt att sortera svarvstål och vändskär. Det hade varit så mycket enklare om jag inte hade behövt leta efter allt som behövdes för att utföra ett relativt enkelt svarvuppdrag. Jag har inte bara byggt lådfack och sorterat – En hel del tid har gått åt till att förbättra logistiken runt svarven. Jag byggde en hylla ovanför svarven så att det känns mer naturligt att lägga saker där än att lägga dem på bordet bland alla svarvspån som tenderar att gömma det man behöver. Vi får se om min insats kommer bibehålla ordningen, eller om ytterligare insatser krävs. Jag har inte bara mitt eget ordningssinne att ta hänsyn till. Jag har ju även en sons ordningssinne att bemästra.