Jag är inte alls nöjd med att hästarna gnager på stolparna mer än vad man själv gjorde på blyertspennorna i skolan när man var liten. Nu på vintern är det dessutom extra svårt att ta upp och slå in nya stolpar. Det är faktiskt lite tröstlöst om jag ska vara ärlig. Till slut känns det som att det inte är någon idé att göra ett ordentligt jobb. Nu har jag tillfälligt lagat stolparna med vinkeljärn som jag fäster i nedre delen av den avgnagda stolpen för att kunna skarva på med en ny.
Jag har börjat intressera mig för att baka bröd igen efter två decenniers uppehåll. Jag har väl hittat det där enkla rutinbrödet för att täcka basbehovet av rostbröd. Tidigare har det varit min fru som bakat bröd i öppen form, men nu har jag tagit det steget längre och bakar i en form för Pain de mie, eller på engelska kallat Pullman loaf. – En låda med lock som gör brödet fyrkantigt helt enkelt. Jag har även börjat med en surdegskultur på råg och vatten. Varje surdeg ska ha ett namn, och min får heta Rågge. När väl surdegsstarten blivit aktiv ska jag börja mata den med vetemjöl istället för råg, och då får vi se om det blir namnädring för att bättre spegla innehållet. Jag ska försöka göra en lite fastare deg som används mer i ljusare och mindre syrligare bröd när väl surdegen tagit form. Jag gillar inte riktigt när brödet är allt för syrligt. Vi får se hur långt jag kommer med mitt surdegsprojekt. Jag gillar ju när det går undan och när man ser att det händer något. Surdeg är lite tvärt om, men brödet är gott.
