Idag har det varit aprilväder. Ena stunden är det en kall vårdag, och nästa är det en kall och regnig höstdag. Jag har inte fått så mycket gjort i Lilla Stonehenge som jag önskat, men ibland fastnar man i småsaker som att plantera om selleri och tomatplantor, eller att så gurka och majs. Jag fick i alla fall “tummen ur” och gjorde ett fjärilsbad av den gamla parabolantennen, lite betong och putsnät. Just nu ser den ganska klumpig och dagisaktig ut, men det kommer att bli bra när den kommer ner i marken tillsammans med några stenar runt. Den är tillräckligt skålformad för att kunna hålla regnvatten i några dagar, och behöver fjärilarna mer att dricka så finns ju alltid trädgårdsdammen att ta till. Imorgon hoppas jag på lite flygväder så att jag kan ta lite drönarbilder så att jag kan planera fortsättningen.
Under veckan och idag har jag bearbetat Lilla Stonehenge, som sakta tar form. Installationen får växa fram organiskt med rabatter och planteringar vartefter jag kommer på nya idéer och hinner fundera på vad som passar in var. Allt får växa “organiskt” i dubbel bemärkelse. Jag har hittills gjort i ordning tre olika ytor för olika växtslag. Vidjerabatten som jag anlade vid den mindre ön ska det sås blomsteräng som går i blått och strax ovanför den har jag sått vallmofrön som jag samlade in för två år sedan. Vi får se om fröna gror. Tanken är att jag ska plantera och så sådant som finns i naturen. Jag flyttade på en vildros och en liten tall som båda stått i samma jordmån och växtläge som de är planterade nu. Allt för att ge den bästa förutsättnmingen för etablering och överlevnad. Rosen var lite knepig, eftersom jag inte fick med alla rötter, men jag tror att den överlever. Om inte annat så har jag tagit bort den från staketet vid ridbanan där den är i vägen. På den stora ön på sydvästra sluttningen planterade jag lite vilda blommor som växte i samma väderstreck, fast i dikeskanten.
Jag anlade en väg upp på den stora ön för att kunna komma åt att gräva ner rosenbusken, och samtidigt få en smidig väg upp när man ska plantera. En mindre rabatt för cikorian som ännu växer till sig uppe i Pelargonrummet anlade jag i övergången mellan stenarna och den större ön. JAg har inte bestämt mig för om jag ska göra någonting åt norrsidan i år, eller om jag ska vänta och se vad som eventuellt börjar växa där. I helgen ska jag försöka jämna till gräsmattan och flytta upp jord på höjden. Det kanske blir ett fjärilsbad och något insektshotell också.
Denna vecka har varit intensiv med en effektiv helg som avslut. På måndagen tog jag mig tid att serva Grävis med ny hydraulolja och infettning av alla leder. Det kändes som att det blev en helt ny maskin som inte tvekade att göra piruetter. Jag har länge känt att med ökad temperatur på oljan så har verknigsgraden sjunkit, framför allt på drivningen av banden. Efter att i veckan ha kört lite, kan jag konstatera att det blivit bättre, men inte fullt så bra som jag hade hoppats på.
På tisdagen började jag att förbereda odlingsterrassen för att kunna sätta lökar och fortsatte i hela tre kvällar med denna aktivitet. Jag försökte vara snart och gjorde en piggbräda som skulle göra hål i jorden på rätt djup, men det är lite för mycket sten i jorden för att det ska vara enkelt. Prädan fick istället fungera som avståndsmall i de fåror jag gjorde med spaden på känn istället.
Jag fick avbryta mitt arbete när kalkonerna skulle flyttas ner i stallet och behövde värmelampor in i buren som ursprungligen var gjord för höns och hade heltäckande plåttak. Jag bytte ut en del av taket mot putsnät för att kunna placera värmelamporna ovanpå.
I lördags började jag att luckra upp jorden uppe vid odlingsplatån för att börja sätta potatis, men konstaterade att min uppmärksamhet behövdes mer uppe i Pelargonrummet där paprikan behövdes planteras om, tomaterna behövde individuella krukor och pelargonerna behövde toppas. Jag fick i alla fall ner mandelpotatisen i jorden, eller ska jag säga den hårda leran. Nästa vecka behöver jag plantera om basilikan, koriandern och sallaten som börjar får trångt. Jag “knyckte” några basilikablad i veckan för att ha på pizzan.
Hönsen uppe i växthuset trivs inte riktigt i samma temperatur som paprika, så vi fick sätta upp nätdörrar i båda änder av växthuset för att få ökad genomströmning av luften. Jag fortsatte sedan med att koppla in vattenpumpar och fylla på trädgårdsdammen med vatten från den stora dammen och avslutade dagen med att tillsammans med min fru frysa in förra helgens slaktade ankor. En sparade vi och gjorde middag på den till oss, svärfar och svärdottern som kom på besök.
Idag fortsatte jag med att färdigställa potatislandet uppe på odlingsplatån och satte två kilo Connect och tre kilo Octa. Connect passar till mos och Octa är en fast potatis som förmodligen hamnar i en potatissallad.
Det händer en hel del i marken just nu. Sparrisen har äntligen börjat titta upp! Om än bara en än så länge, men det inger ju hopp om att förra årets möda har gett resultat. Ogräs bekämpas så fort jag hinner med och diverse vårblommor har börjat titta upp. Vitlöksskörden kommer bli stor som det ser ut, och morötterna är sådda nere i gropen. Jag hann med som sista aktivitet att städa ut och sopa rent verkstan hjälpligt efter månader av oordning och nedskräpning.
Igår var det ankslakt och det blev inte så mycket tid till att skriva i bloggen efter att jag kämpat uppe på odlingsplatån. Grävis och jag fick kämpa med att gräva bort stenar och rötter. Vissa stenar var så stora att jag fick rulla upp stenarna bit för bit samtidigt som jag pallade upp med hanterbara stenar så att de inte skulle rulla tillbaka när jag tog ett nytt tag med skopan. Hela arbetet gjorde jag på känn utan hjälp av vare sig laser eller GPS. Jag tror inte att potatisen eller morötterna bryr sig ifall odlingslotten blir helt plan och vågrät.
Det blev tillräckligt med sten för att stödja upp jordkanterna och avgränsa odlingen från övrig vegetation i sluttningen. Nu återstår det att luckra upp jorden där jag ska så morötter och sätta potatisen. Det tänkte jag göra i veckan om väder och tid tillåter.
All mark som man bearbetar döljer diverse skräp och skrot. Lite lättbetong, några tillplattade plaströr och järnskrot kom fram när jag grävde. När jag ändå hade fyrhjulingen framme åkte jag bort och hämtade allt bråte som jag hittade när slånbärsbuskarna avlägsnades.
Nu är det i alla fall vår! Gässen badar i dammen, vårlökarna kämpar och frösådden är på frammarsch! ÄNTLIGEN!
Det är lätt att hålla på alldeles för länge med att finjustera istället för att gå vidare och finjustera på slutet när man försöker skapa en platå i en sluttning. Först måste jag gräva upp den tunga lerjorden för att rensa på stenar och rötter för att sedan jämna ut marken. Nu har jag kommit drygt hälften av ytan jag tänkt använda, och det ser ut som att det blir två platåer. Odlingslotten och projektet kan få det passande namnet odlingsplatån för att inte blandas ihop med odlingsterrassen. Idag var det riktigt kallt när jag skulle ta mig tillbaka till maskinhallen. Det går inte speciellt fort när man har bråttom. Jag räknar med att bli så pass klar i helgen att jag kan börja skapa och förbereda odlingsbäddarna i nästa vecka. Igår beskar jag plommonträdet mellan slottsparken och kryddträdgården. Jag försökte beskära lite mer varsamt än vad som gjordes förra året. Dels för att få lite frukt, men också för att undvika allt för långa skott till nästa år. Imorgon blir det ankslakt och fullt hus.
Påskhelgen har varit ganska lugn och hade en lugn långfredag med lite omplantering av jordgubbsplantor och sådd av diverse tomater. Några har redan börjat titta upp ur jorden medan andra låter vänta på sig. Jag var en sväng upp till för att se om möjligtvis sparrisen visar några livstecken och fick se att vitlöken som jag satte i höstas har kommit en bra bit på väg. Sparrisen ser fortfarande död ut, men det är kanske lite tidigt att räkna ut den. Påskafton och påskdagen gick mer eller mindre åt till att bekämpa slånbärsbuskar. Igår fick jag hjälp av grannen att röja undan det sista, och nu är det bara eldning kvar. Vi vågade inte riktigt fjutta eld på allt med tanke på att gräset torkat upp ganska fort den senaste veckan. Vi får hoppas på lite regn….eller inte.
Idag började jag gräva uppe vid odlingslott nummer tre som i år ska få tjäna som potatis-, morots- och pumpaland. Kanske det blir något mer också. Just nu är det ganska lerigt, så det kommer ta några år att få till en riktigt bra jord. I resten av odlingsterrassen hade jag tänkt att jag skulle sätta lite olika sorters lök och nere i konungarnas dal blir det ärtor, bönor, selleri, dill, rädisor, squash och kanske något mer. Vi får se vad jag hittar på.
Nu kan det räcka med nysnö tycker jag. Inför den stundande påskhelgen såg det ett tag ut som att vädret skulle gå mot det bättre, men solen verkar utebli och snö, om än lite, skulle falla i natt. En liten tröst är att det skulle bli enstaka plusgrader. Förhoppningsvis kan snön helt smälta bort och inte visa sig igen förrän nästa vinter. I helgen har jag inte planerat att göra något speciellt annat än att kanske bygga lite på Daidalos och provflyga den nya drönaren som kom tillbaka från reparation i Holland. Jag kommer nog också öva lite på att flyga en av mina mindre drönare utan positioneringshjälpmedel från himlen om någon av de större drönarna helt plötsligt skulle tappa all kommunikation med satelliterna. I helgen blir det middag hemma hos svärfar. Idag har vi både dotter och son med bihang på besök. Den stora vilodagen i helgen får bli imorgon!
Idag fick jag lite tid att ägna mig åt den lista som jag gjorde igår. Verkstan hoppade jag helt över till förmån för att göra rent öppna spisen, ångtvätta matlagningsspisen och laga maränger. Därefter tog jag tag i stallet som behövde både rensat avlopp och spolat golv. En kortare och naturlig paus togs när svärson med sällskap kom förbi med en genomfryst prinsesstårta som var det enda som gick att få tag på i den lilla butiken på vägen hit. Vi firade “svärdottern” inne i växthuset med sol och en bit över 20 graders värme kontrasterat till det frusna bakverket med kaffe och te. Därefter gjorde vi nästa besök hemma hos grannarna vid dammen. Väl hemma igen planterade jag om diverse blommor som trängdes i i plastbyttorna och längtade efter lite mer utrymme för rötter och bladverk. Jordgubbsplantorna får vänta ett tag till. De verkar trivas i sina små behållare än så länge. Jag har fått en hel del mossa trots att det varit relativt varmt. Kanske det har varit lite för fuktigt och kallt i luften trots allt. Plantorna verkar ändå trivas. I nästa vecka kommer jag att så de sista fröerna innan det blir dags att börja så på friland istället. Tomaterna och lite fler kryddor hade jag tänkt mig.
Idag hade jag skrivit en lång lista, och trodde att jag hade satt upp rimliga mål för dagen. Bland annat hade jag skrivit ner att jag skulle städa verkstan och rensa avloppet i stallet. Väl nere i verkstan började jag att röja undan lite tills jag kom till hästvagnen som stått och väntat på att bli modifierad med en ny fjäder och bättre tyngdpunk. Timmarna gick och verkstan är fortfarande stökig. Inte hann jag plantera om några blommor heller som planerat. Vi får se hur det blir imorgon. Det är fortfarande lite kvar på vagnen, som fortfarande är lite framtung. Förhoppningsvis har jag inte gjort allt arbete på den i onödan. Den är redan lagad och modifierad ett antal gånger allt eftersom krav och önskemål har förändrats.
Den som väntar på uppdateringar på min blogg få ha tålamod, liksom den som väntar på våren. Just nu verkar det mesta handla om tålamod. Jag har tålmodigt väntat på att få hem en drönare som som jag inte kunde låta bli att bjuda på. I flera veckor väntade jag på leverans, och ett tag trodde jag att jag blivit lurad. Det kändes lite för bra för att vara sant, men allt såg ändå ut att vara i sin ordning. Det var en auktion i Polen som hade en helt ny drönare vars pris i normalfallet skulle varit mer än tre gånger så högt som jag bjöd och mindre än hälften av den billigaste begagnade jag sett. Till min förvåning och bestörtning så var jag det vinnande budet. Efter några veckors väntande fick jag en avisering i telefonen att ett paket var på väg till mig. I förra veckan på fredagen fick jag paketet, som mycket riktigt innehöll det som jag beställt i obruten förpackning. Ivrigt började jag ladda batterierna, men det visade sig att ett av batterierna inte ville ta laddning. För en mindre summa införskaffade jag ett nytt dagen efter och på söndagen var det dags för premiärflygningen – trodde jag! Drönaren kunde inte hitta någon GPS-signal, trots att den har externa antenner för att säkerställa god mottagning. Efter lite sökande på internet fick jag reda på att ett antal av dessa farkoster helt plötsligt tappat kontakt med satelliter och antingen störtat eller flugit bort när piloten febrilt försökt återfå kontrollen. De flesta har fått flygmaskinen utbytt eller åtgärdad av tillverkaren och det samma kommer att gälla mig efter att ha ordväxlat med supporten. Nu har jag skickat drönaren för att få den utbytt, men väntan på en ny har fått mig att läsa om haverirapporter relaterade till lite större drönare med inbyggda hjälpmedel som GPS-positionering. I de flesta fall har det påpekats i haverirapporten att olyckan hade kunnat undvikas om piloten hade varit tränad i att manövrera drönaren utan hjälpmedel. På mindre drönare går det i princip inte att flyga utan hjälpmedel, vilket gör det svårt att träna på något som gör mindre skada om olyckan skulle vara framme. Nu har jag hittat ett sätt att kringgå GPS-positioneringen på min mindre drönare. Normalt kan man inte lyfta utan GPS-signal och det går heller inte att slå av funktionen, men allt finns att hitta på internet. Idag provade jag att flyga helt utan navigeringshjälp, och det är faktiskt ganska nervöst när vinden får drönaren att röra på sig utan att man rör på spakarna. Med lite träning och tålamod ska jag nog kunna komma över rädslan och känna mig bekväm utan hjälp från ovan.
