Nu har fönsterna hela rutor, de är slipade, grundoljade och kittade. Att skära glas är lite läskigt och är man det minsta tveksam så blir det nästan aldrig bra. Man måste vara bestämd och glaset får inte känna av att man är osäker. Efter det första långa skäret fick jag ta i ordentligt för att knäcka glaset. Glaset delades nästan hela vägen utefter skäret. Resterande bitar blev i det närmaste helt perfekta. Efter att jag slipat bågarna putsade jag av rutorna hjälpligt så att man ser igenom. När allt är målat och klart får jag rådfråga någon med husmorskunskaper om det perfekta sättet att tvätta fönster på. Oljningen var spännande – vad som skulle räcka till att grundolja en kvadratmeter räckte nätt och jämt till mina tre fönster. Det var som att försöka spara på en iskall öl efter att man gjort sig förtjänt av en sådan. När oljan torkat in kunde jag börja lägga kitt. Jag la en maskeringstejp för att markera hur breda fogarna skulle vara. Dessutom är det lättare om man har en liten kant att vila kniven mot.Det är viktigt att inte kitta på tejpen, för då måste man gå på och snygga till kanterna efter att man avlägsnat tejpen. Det svåra med kittning är att veta när man ska sluta. Man får acceptera att man inte kan få en helt perfekt och spikrak fog – speciellt inte när kanterna är lite buckliga. Helst ska man bara dra kniven i ett enda svep, men det är svårt. Hörnorna kan man spendera hur mycket tid som helst på, men man får sluta någon gång…och kanske belöna sig själv med en iskall öl.
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Category Archives: Verkstan
Glasmästeri
Först vill jag tillägna några tankar till katten som tyvärr i denna stund är hos veterinären för att få en sista spruta. Hon orkade inte längre gå och som djurägare har man ett ansvar att husdjuren inte ska lida. Hon har varit en riktig livsnjutare och jag är glad att hon ändå hade det bra hos oss – hon trivdes i Nirvana både med och utan sällskap. Idag har jag plockat fram några fönsterbågar som saknar karmar och behöver en ordentlig genomgång. I princip samtliga skruvar har rostat så pass att de skulle kunna gå att användas som spik. Många av glasen var täckta av betongstänk – hur det nu har hamnat där!? Vissa lister saknades helt eller var så medfarna att de behövde bytas ut. Jag tillverkade en list i samma stil som det förra spröjsen med hjälp av kantfräsen och cirkelsågen. Fönsterna behöver egentligen inte vara tipp-topp, men man vet aldrig när man behöver renovera fönster “på riktigt”, eller om man vill tillverka egna, och då är det bra att ha tränat på några som bara har för avsikt att skänka dagsljus inne i ankhuset. Nu ska nya rutor skäras till, sedan ska allt oljas, kittas och slutligen målas. Det kommer nog ta några dagar innan jag blir färdig, men det är bra om jag avslutar semestern lite i lugnets tecken så att jag inte får en chock när musklerna får vila och hjärnan ska arbeta.
Omega x 32
Just nu lider jag lite av vad jag har identifierat som PPDS – Post Project Distress Syndrome. Efter att ha avverkat projekt efter projekt och plötsligt upptäcker att det inte finns något nytt intressant projekt att hoppa på, eller att det man skulle vilja göra är för omfattande för att kroppen helt säger ifrån och sinnet ska orka med, då infaller en viss handlingsförlamning i kombination med ångest. Igår bytte jag knivar på gräsklipparen och hann precis klippa klart innan regnet kom. Min syster kom förbi och hälsade på. Jag fick en bok om självhushållning som innehöll en hel del matnyttigt för den intresserade. Egentligen hade jag tänkt börja göra en “soltork” idag, men jag kände att energin sviktade lite. Det blev istället till att tillverka beslag för att stärka upp sittmöblerna nere i gropen. Som jag befarade skulle inte enbart skruvar kunna hålla ihop stolarna, så jag fickförsöka komma fram till en lösning i verkstan. Med handslägga och skruvstäd kunde jag bocka till 32 beslag som kunde fixera de annars överbelastade delarna i stolskonstruktionen. De sista 8 beslagen gick på ren “jävlar anamma” och jag var tvungen att sätta på lite peppande musik för att inte bryta ihop. Konstigt nog kände jag liksom stolarna att jag fått den förstärkning jag behövde för att komma ur min svacka. För att inte utmana projektgudarna allt för mycket tog jag mig an den relativt enkla och begränsade uppgiften att plocka fram grästrimmern och snygga till kanterna upp mot huset. Imorgon kanske jag känner mig manad att börja med soltorken. – Vi får se!
Vatten i poolen
Idag har det varit något bättre, mycket tack vare mitt förmiddagsbesök av K, som kommit hem från Frankrike. Vi gick och inspekterade trädgården och jag fick lite tips om hur jag skulle behandla vinbärsbuskarna som verkar ha blivit angripna av bladlöss. Efter besöket ringde min mor för att höra hur allt var. Jag satt inne i verkstan och blickade ut mot herr “Flammentanz” under samtalets fortskridande, och kunde konstatera att förra årets ställning gör sitt jobb. Efter samtalet fortsatte jag med att tillverka de gångjärn som ska användas till luckan i trädäcket över poolen….eller inne i växthuset. Ja, poolen ja, …den hade vad jag uppskattade till cirka en halv kubik vatten i sig, det skulle visa sig vara mycket mer, men det skulle jag få klart för mig först senare på dagen. – Jag kommer till det senare. Efter att jag först målat gångjärnen med zinkfärg gick jag på med lite “Apollo-blå” färg som är både slittålig och vacker. I min ständiga jakt på ordning och säkerhet gjorde jag i ordning ett laddningsskåp för LiPo-batterier som om oturen är framme börjar brinna om de skulle gå fel i laddningen. Av den anledningen rekommenderas det att man hela tiden har uppsikt över laddningsprocessen om man inte kan säkerställa att inget kan börja brinna om olyckan skulle vara framme. Nu har jag ordning på batterierna, och snickarbänken är befriad från laddare och batterier. Som sista aktivitet tog jag fram länspumpen för att dränera poolen. Jag hade uppskattat att vattnet som samlats i poolen skulle vara cirka en halv kubik, men när nästan allt vatten var uppsuget, var båda tankar fyllda. Jag tänkte att, det kan inte ha varit så mycket vatten i poolen någonsin, men mossan kanske har varit törstig. Jag hade ju lite betong över när jag göt pelarfundamenten och i all hast fyllde jag nog igen vad jag inte insåg vara dräneringshålet. När nästan allt vatten var tömt kunde jag gå ner och slå med släggan på ett armeringsjärn. Två, tre slag, och så sa det “slurp”. Nu går tankarna lite i banorna att jag kanske ska plugga igen hålet för att kunna samla regnvatten som sedan kan långtidsförvaras i tankarna. Om det blir för mycket vatten kan man ju faktiskt dra ut pluggen. Nu när vattnet är borta ur poolen kan jag kanske fortsätta med att göra klart luckan så att trädäcket kan komma på plats.
Goddag hackskaft
Idag har jag haft besök av Roslagens trädgårdsdrottning “K” som kom med en hel baklucka fylld med plantor. Under drygt tre timmar gick vi runt och hittade lämpliga lägen för respektive växt. bland annat 18 stycken groddade knölar av sorten mandel borrades ner i myllan nere i konungarnas dal. King Edward hade förvisso passat, men ska man odla potatis finns det intressantare sorter. Trots en välfylld baklucka fick jag blodad tand och var tvungen att göra ett besök på Uppsalas äldsta handelsträdgård. Jag åkte först förbi i jämförelse motsvarigheten till växthandlarnas Biltema, men växter lämpade för kryddträdgården var både slut och saknades i sortimentet. Efter att andra laddningen växter hittat ner i jorden gick jag ut i skogen för att hitta några störar lämpliga att ge stöd åt den nyinförskaffade humlen att klättra på. Nu är de avbarkade och väntar på att torka, tjäras och målas med Falu rödfärg – jag har lite tid på mig innan de börjar spira. Jag fick hjälp av son och svärson med att avbarka störarna, så det gick relativt fort. Dagens alla projekt avslutades med ett “Far & Son-projekt” som gick ut på att tillverka ett skaft till den hacka som min fru hittat på gården. Som en liten extra krydda brände vi in våra initialer som var och en får tolka hur man vill.
Si och så
Jag inbillar mig att fröna kommer uppskatta en trevlig och ombonad uppväxtmiljö. Jag fick ett ryck och tillverkade några sålådor av lattorna som jag brukar samla på mig när jag köper virke. Efter att de gjort sitt i virkestravarna brukar de annars samlas in och kastas av byggvaruhusets personal. Jag brukar alltid slänga med några lattor och fråga om de vill bli av med lite “skräp”. 6 vackra lådor i lagom storlek orkade jag med att snickra ihop innan det var dags att börja så. Det blev minimajs, vanlig majs, purjolök, gul lök, rotselleri och schalottenlök. Majsen skulle sås i varsin kruka. Jag tyckte att plastkrukorna inte platsade i sålådorna, så det blev 30 krukor av tidningspapper istället. Jag kunde inte låta bli att laseretsa små skyltar för att deklarera innehållet i respektive tråg. Nu hoppas jag att de har det varmt och gott uppe i Nirvana. När det börjar växa kommer jag flytta lådorna till fönster i söderläge på nedervåningen där det är lite svalare.
Nu är verkstan städad och utrensad från rester av tidigare avslutade projekt så framtidens projekt är en öppen fråga. Framtiden får utvisa vilka projekt som jag påbörjar
14 grader i verkstan
N
u har jag börjat tillverka stolar som vi ska ha runt eldstaden i gropen. En stol är väl bara en stol kan man tycka, men det är många saker att tänka på. De ska vara estetiskt tilltalande, bekväma och inte ta någon plats när de inte används, men framförallt ska de vara stabila och passa alla kroppskonstruktioner och benlängder. Dessvärre uppfyllde inte den första framtagna prototypen alla ställda krav, så det blev att gå tillbaka till konstruktionsarbetet och fundera på tänkbara förändringar. För att inte helt frångå det estetiska blev lösningen att skapa en 14 graders vinkel på ryggstöd-/frambensdelen. Det tog sin lilla tid att kallsmida och borra beslag till 16 ben. En vidareutveckling från första prototypen blev att använda smalare ribbor för sits och rygg. Det gjorde att stolen ser mer exklusiv ut och kanske bättre passar för en kung i “Konungarnas dal”. Nu återstår det bara att tillverka ytterligare 7 stolar.
Plockmaskinen tar form
Ibland vill inte projekten gå framåt i önskvärd takt. Problem som måste kluras ut kan tyckas vara omöjliga att bemästra innan man har kommit fram till den självklara lösningen. Naturligtvis kar jag konsulterat internet för att snegla på andras kreationer, men det är inte alltid som man har exakt samma komponenter och verktyg att tillgå, och har man något likvärdigt som inte används till någonting annat så är det dumt att inte använda dessa. En överbliven kilremsskiva från Moälven, en gammal fodertunna och en kraftig trefasmotor med för högt varvtal har fått styra designen av plockmaskinen. När två kilo höna eller tupp ska avfjädras är det ganska mycket massa som slungas runt, och det vill till att konstruktionen blir tillräckligt stabil. Då jag inte vill att övergången mellan metallställningen där motorn sitter och plasttunnan ska glappa har jag kallsmitt två breda järnringar som sedan kläms åt med skruvar. Först hade jag tänkt använda excenterlås, men den här lösningen blir billigare och inte lika komplicerad. Först mätte jag omkretsen på tunnan och försökte så gott det gick att göra en cirkulär ring som jag sedan svetsade ihop. Väl ihopsvetsad kunde jag hamra till formen och sedan svetsa på flänsar med skruvhål. Sedan var det bara att skära bort svetsfogen så att järnringen kunde öppnas. Varje moment har tagit omotiverat lång tid enligt mitt tycke och det har varit för många faktorer som varit osäkra i det här projektet, men det kanske beror på att jag har lite press att bli klar, och sedan har det hittills inte varit det mest inspirerande jag gjort – för många oklara faktorer helt enkelt. Vi får se – det kanske vänder när jag testkört och färgsprutan plockas fram!
Kycklingplockare
Igår fick jag en trasig vedklyv av min kära vän “K”. Tanken från min sida var att jag skulle använda motorn till en kycklingplockare som mer eller mindre automatiskt ska kunna avfjädra kycklingarna i samband med slakt. Dessvärre var det motorn det var fel på och inte hydrauliken som jag hade fått för mig. Efter att jag lokaliserat och åtgärdat felet tyckte jag det var synd att “slakta” en fullt fungerande maskin. Fokus riktades istället mot en gammal 3-fasmotor från en slipsten som min son införskaffade för några år sedan. Då ville han bygga om den motordrivna maskinen till en som man vevar manuellt. Den skulle tydligen användas till något medeltida “live” och då passade det inte med eldrift. Efter att ha plockat fram motorn och rensat bort alla gamla kablar och strömbrytare kopplade jag in den för ett test och kunde konstatera att den är stark, tyst och fungerar. Då är det värt att putsa av och måla den. Dessvärre kunde jag inte tyda texten på maskinplåten så jag saknade viktig information om bland annat varvtal. En kycklingplockare ska snurra i ca 150-300 varv per minut, och det är mer eller mindre omöjligt att avgöra hur fort en motor snurrar bara genom att titta på den. Efter en stunds plockande uppe i elektronikverkstan hade jag min primitiva men ändå fullt dugliga varvtalsräknare klar, bestående av en laserdiod, en fotoresistor och ett batteri tillsammans med ett oscilloskop för att utföra mätningen. Varje gång som flänsen på motoraxeln bryter laserstrålen, skapas en puls som jag kan mäta med oscilloskopet. Jag kom fram till att varje varv tar ca 40 millisekunder, vilket omräknat blir 1500 varv per minut. Det innebär att jag måste växla ner varvtalet till mellan 1:10 och 1:5.
Lyxbobiner till HQ
Alla som känner mig, vet att jag gillar ordning och struktur. Det var dags att ta hand om alla sladdhärvor som annars legat i en liten pappkartong. Varför inte göra några bobiner som kommer hålla livet ut? Om jag räknar min tid som pengar skulle det inte vara motiverat att tillverka något i metall som annars skulle kosta någon tia per styck i plast så skulle det inte vara ekonomiskt försvarbart, men vad är det för glädje i att köpa allt man vill ha? För mig är det glädje att få skapa någonting och det betalar jag gärna för i tid – speciellt om det man skapar kommer till användning. Nu kan jag njuta varje gång jag behöver en kabelsnutt i framtida elektronikprojekt. Kanske jag dristar mig till att göra en hållare till bobinerna imorgon.