Inatt var en sådan där natt som gick åt till att grubbla över mina krämpor. Både ryggen och benet smärtar. Vilket som är roten till allt ont får experterna avgöra. Har jag ont i benet på grund av ryggproblem, eller har jag ont i ryggen för att jag har ont i benet och går konstigt? Snön är nu helt borta, det enda som återstår är en stackars liten snögubbe som någon av ungdomarna lyckades rädda in i frysen. Idag kom växthuset förpackat på pallar och i lådor. Jag tog bort plasten runt pallarna, men sedan tyckte jag att det var bäst att börja med att läsa igenom instruktionerna. Nixie-klockan har fått en monteringsplåt målad i samma vackra blåa färg som förstärkaren, så nu är man lite sugen på att få ordning på den. Jag kommer behöva införskaffa några komponenter till så att jag kan adressera respektive elektronrör, annars blir det väldigt mycket sladdar som ska gå mellan elektronrören och styrenheten som blir en Arduino Nano IoT 33 WiFi, vilket naturligtvis öppnar upp för att kunna styra klockan från mobiltelefonen eller att den triggar på att gå igång när man sätter sig i, eller passerar Nirvana. Elektronrören har en begränsad livslängd, och skulle klockan stå på konstant skulle jag få byta rör någon gång per år.
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Category Archives: Verkstan
En annan dag
På knappt fyra dagar har vi fått se hur landskapet transformerats från grönt i sol till gråvitt och vitt för att sedan återgå till grönt. Det är bara några timmar kvar tills de sista vita fläckarna försvinner helt. Idag blåste det ganska kraftigt och drönaren hade problem med starten. I vanlig ordning startade jag från altanen. Det bar sig inte bättre än att det kom en kastvind som gjorde att drönaren trasslade in sig i räcket. Lyckligtvis blev det inga skador på vare sig flygkroppen, kameran eller propellrarna. Nästa startförsök förlades till grusvägen upp till huset. Ganska snabbt tog jag drönaren upp till 50 meters höjd för att ta dagens bild. Efter en ganska kort flygtur kunde jag landa säkert där jag startat utan några fler missöden. Efter mitt flygäventyr gick jag ner till HQ för att inventera elektronikkomponenter till mitt nästa lilla projekt som blir en Nixie-klocka. Istället för dioder, visare eller en display som visar klockslaget kommer jag använda så kallade Nixie-rör, som är elektronrör med fasta siffror. Jag tänkte att klockan ska få pryda Nirvana så småningom. Eftersom jag inte skulle vara ute i verkstan någon längre tid så tog jag på mig mina “Foppa-tofflor”. Dom är perfekta till att få in en skadad och något svullen fot i utan att man behöver ta till brytjärn och känna hur det tåras i ögonen. De kanske inte är så fotriktiga och “betraktningsvänliga”, men för ändamålet är de perfekta. Efter min inventering släckte jag i HQ och skulle gå upp till huset igen. Det gjorde ovanligt ont att gå, och inte förrän jag kände hur blött och kallt det blev under foten när jag gick utanför verkstan som jag insåg att toffeln separerats från foten någonstans mellan verkstadsdörren och HQ. Jodå – den låg där under skrivbordsstolen och väntade på sin kalla och blöta “husse”. En sak som jag inte kan förstå är varför man ska begåvas med smärta när den inte fungerar som den ska. Det gör ju ont i foten – och jag har fattat att allt inte ligger rätt till, men jag känner tydligen ingenting ändå! Nu har ischias-nerven äntligen börjat ge med sig efter två nätters soffsovande och bitvis begagnande av kryckor.
Åter till HQ och Nixie-klockan – Jag har börjat löda fast rören i kretskorten för att få lite ordning på alla trådar som ska kopplas ihop med ett chip som omvandlar en binär signal på 4 bitar till en signal som går till respektive siffra. Det tog ett tag att hitta databladet till chipet då beteckningen är skriven med kyrilliska bokstäver. När det kommer till elektronrör så är ryska rör det som har högst kvalitet. Det beror troligtvis på att ryssarnas utveckling stannade kvar längre i den analoga världen än vad som var fallet i Silicon Valley. Nackdelen med elektronrör är att de kräver en förhållandevis hög spänning för att fungera, så man får hålla fingrarna borta, även om jag är rätt van vid att få stötar och ofrivilliga elektriska signaler i benet så är det kanske dumt att utsätta fingrar, armar och hjärta för samma tortyr. Tar man det metodiskt och inte stressar så ska det nog gå vägen även denna gång. Jag hade tänkt att klockan skulle gå i samma stil som Apollon för att sätta min egen prägel på den. Namnet då? Naturligtvis får den heta “Kronos”, efter den grekiska titanen som verkade varit en “trevlig” prick. Han kastrerade tydligen sin far och åt upp sina barn samtidigt fungerade han som någon slags skördegud för grekerna – hur exakt han var i att hålla tiden är det ingen som vet.
Först måste det bli sämre
Efter en vecka lågintensiv verksamhet uppe i HQ har jag lyckats tillverkat ett skal till jordfuktighetsmätaren. Nu håller jag på att trimma in mätvärdena och lära mig förstå när jorden behöver vattnas utifrån avläst värde. Det har blivit två besök hos olika doktorer denna vecka. Ortopeden hade ingenting som han kunde tillföra i vidare utredning men tackade mig för en trevlig bekantskap och skickade mig vidare till medicindoktorn för vidare undersökning. Utifrån min beskrivning av smärtans utveckling över tid och mitt i övrigt friska hälsotillstånd föreföll det hela för honom lite mystiskt, men samtidigt intressant. Jag hade hoppats på “Ahhh – jag vet precis vad det är! Det hela är mycket enkelt…..”. Jag skickades vidare till blodprov för att utesluta något underliggande som skulle göra att jag inte blev bättre. Jag tror i alla fall att jag skadat en nerv som skickar lite felaktiga signaler om läget i underbenet. Idag har smärtläget varit bättre, men å andra sidan har jag muskelvärk istället. Idag har jag varit uppe i HQ större delen av dagen. Jag har designat och skrivit ut hållare till några programmerbara knappar för det smarta hemmet. Ett tryck – lödstation på, två tryck – musik, ett långt tryck – stäng av HQ. Just nu stänger lödstationen av efter 30 minuter, men jag ska nog koppla så att den stänger av när man släcker i HQ eller verkstan. SÅ mycket tid som man lägger ner på detta skulle man istället kunna ägna sig åt att tända och släcka allt manuellt med knappar på väggar och apparater….men det är inte lika ballt!
Jorden kallar
Nå äntligen fick jag till det efter närmare två dagars knappande och experimenterande! Ett tag såg det ut som att jag inte skulle lyckas och jag var nära att ge upp. När jag väl lyckats läsa givaren till Onion-modulen så uppstod genast problemet att skicka informationen vidare till Homebridge, som agerar central för uppsamling och distribution av information mellan olika apparater. Därifrån kan sedan informationen vidare till HomeKit som gör det möjligt att styra apparater och få information om hemmet till bland annat mobiltelefonen. Mycket av arbetet går ut på att försöka sätta sig in i olika begrepp och tekniker som redan är färdigutvecklade. Det är lite svårt när man inte dagligen håller på med Linux, Python, MQTT, osv, att förstå vad många verkar ta för givet att man ska begripa. Som tur är finns det en hel del material skrivet även om det tar tid att hitta alla pusselbitar. Nästa steg är att kalibrera sonden och skapa ett larm när det blir för torrt och det är dags att vattna pelargonerna. En lämplig kapsling bör också göras. Det får nog bli nästa vecka om nu inte benet blivit bättre till dess. Då kanske jag gör något annat.
Lökigt värre
Då mitt ben fortfarande spökar har jag fått ta det lugnt även denna helg. I strävan att försöka göra hemmet lite “smartare” har jag påbörjat ett nytt projekt som ska tala om för mig när pelargonerna behöver vatten. Av en händelse när jag satt och väntade på min tur in i magnetkameran här om dagen snubblade jag över en intressant modul att integrera i sina IoT enheter. IoT står för “Internet of Things” och skulle kunna liknas vid att man opererar in en hjärna i varje lite pryl som man vill kunna styra eller inhämta information från. Modulen heter heter Onion Omega2+ och innehåller ett Linuxbaserat operativsystem med inbyggt trådlöst nätverk. Modulen mäter några kvadratcentimeter och har 200.000 gånger mer lagringsutrymme än min första dator som jag knappade på i min ungdom. Idag har jag kopplat ihop en givare och en strömregleringskrets så att jag kan mata utrustningen med strömmen från en USB-port. Just nu håller jag på att lära mig lite om I2C som är ett kommunikationsprotokoll som många sensorer använder. Att hämta data från en fuktighetssensor är bara en av många tillämpningsområden som använder sig av protokollet, så det kan ju vara värt att kunna. Python är tydligen programmeringsspråket som rekommenderas till att programmera “lök”-modulen med, så en hel del tid har gått åt till att försöka sätta sig in i det också – även om det är likt mycket annat man sett. Bäst att passa på att sitta vid skolbänken nu när man är rörelsebefriad.
Fyra dagars uppdatering
Då var det hög tid att uppdatera bloggen efter fyra intensiva och händelserika dagar fyllda med både hårt arbete och återhämtning. På torsdagen kom jag hem ganska sent, men hann med att köra ett lass med torrsopor till tippen. På fredagen tog jag ledigt men kunde först efter några telefonsamtal börja förbereda inför helgens hästaktiviteter. Maskinhallen skulle rensas på diverse maskiner för att ge plats åt hästhagarna, gräset mellan huset och ridbanan skulle klippas, stallet skulle spolas rent och rensas i avloppet och ankorna skulle flytta ut i en temporär lägerplats ute i maskinhallen. Jag passade på att åka till Uppsala för att införskaffa golvplankor ifall jag skulle hinna lägga golvet inne i ankhuset. På kvällen kom de första gästerna som traditionsenligt bjuds på middag. Det blev fisk inbakad i folie med pressad potatis och en kall romsås. Lördagen började med att en av gästhästarna skenade inne i maskinhallen vilket resulterade i en bruten stolpe, några sönderslitna plankor och ett trassligt elstaket. Jag såg framför mig att det skulle ta några timmar att åtgärda, men det var ganska snart avklarat och jag hunde börja sätta foder runt dörren och fönsterna på ankhuset för att kunna börja isolera väggarna. Jag gjorde ett byte med min son som hjälpte mig mot att jag skulle hjälpa honom att hämta och installera en tvättmaskin på söndagen. Vi hann klart med ena väggen innan vi båda kände att det fick räcka för den här dagen. Först satte vi fast vindpapp, och sedan fick vi fylla på med halm samtidigt som vi häftade fast ångspärren innan vi kunde skruva fast skivorna. Vi kom efter hand underfund med hur vi skulle göra på bästa sätt, men som sagt – vi hade fått nog, dessutom var det dags att förbereda middagen för fem personer. Efter middagen passade jag på att sätta mig uppe i Nirvana för att få lite lugn och ro. Det är ofrånkomligt att dra på smilbanden när man trollbinds av ljudet och värmen från Apollon. Idag fortsatte jag att isolera kortsidorna och jag hann nästan klart då det var dag att leverera min del av dealen med min son. Dessvärre fanns inte tvättmaskinen på ett rimligt avstånd så vi koncentrerade oss på att införskaffa en soffa och sätta upp en hylla som min son tillverkat under lördagen. När jag kom hem sprejmålade jag karosserna med maskeringsfärg som gör det möjligt få skarpa linjer mellan olika färgfält och mönster när man sedan målar med airbrush.
Gavlar klara
Eftersom det skulle vara sol på förmiddagen och möjligtvis regn på eftermiddagen började jag med att köra lite radiostyrd bil. Det var bitvis ganska lerigt, men det gjorde inte så mycket då jag fick anledning att testa den nya servicestationen. Det var riktigt smidigt att kunna stå upp och ha allt jag behövde lättillgängligt. Efter körningen satte jag igång med att sätta panel på övre delen av gavlarna. Det tar lite längre tid eftersom man måste mäta och såga varje bräda i olika längder. Att det är en vinkel högst upp gör inte saken smidigare. Jag fick i alla fall till en bra passform på listen mellan övre och nedre halvan av panelen. När jag hade kommit halvvägs på den andra gaveln började det regna. En kort stund övervägde jag att avbryta, men regnandet upphörde och jag kunde avsluta dagens arbete utomhus. Jag hade tänkt börja med fönsterkarmarna, men jag skulle passa på att köra upp lite grenar i skogen när släpet var tömt på kapsåg och annat som jag haft användning för under byggets gång, och det bar sig inte bättre än att jag råkade backa för långt med släpet och fastnade halvvägs ner i tippgropen. Det tog ett bra tag innan jag lyckades få loss släpet, köra upp och vända på fyrhjulingen, och till slut vinscha upp släpet efter spott och spä. Efter det äventyret tyckte jag att det fick räcka för dagen. Min provisoriska vattenledning till dammen har fortfarande inte fått en permanent lösning – En riktig skamfläck om jag får säga det själv.
Mobil servicestation för RC-bilen
Under veckan har det mest handlat om att köra radiostyrd bil. Efter varje körning ingår det att man ska göra rent, byta luftfilter och ladda batterierna inför nästa körning. När man rengör bilen gör man det lättast med tryckluft och någon magisk produkt som avlägsnar smuts och rester från olja och bränsle. Jag har alltid ställt bilen på golvet och hukat över den, men nu var det väl ändå dags att ordna med ett bord. Det började med att jag stod vid bordet verkstan, men snart blir det både opraktiskt och kallt. För något år sedan fick jag en tvättvagn av K, då hon fortfarande arbetade… – Numera spelar hon mest golf och pysslar om pelargoner. Vagnen har stått i verkstaden och inte fyllt någon funktion då sopborste och tryckluft används mer än golvmoppar och dammtrasor. Varför inte gör om vagnen till en servicevagn för RC-bilen? En praktisk hängare för använda luftfilter och hjul kunde enkelt tillverkas. Själva tvättplattan fästes på ovansidan med kraftiga buntband. Hylsnyckeln för att lossa och sätta fast hjulen hittade en plats på ena benet och mikrofiberduken på andra. De resterande två benen tillverkade jag flaskhållare för den magiska vätskan och smörjmedlet. Det enda som jag måste komma på en bättre lösning för är lådan för tvättade luftfilter. Just nu sitter den fast med buntband, men det känns inte så snyggt där den sitter. Ankhuset då? Jo jag har faktiskt gjort lite där med, men mer om det i nästa blogginlägg som förhoppningsvis kommer imorgon.
Panel-, golv- och verkstadarbete
Idag dök det upp en balvagn fylld med halm. Mitt ögonmått säger att det kommer bli halm över efter isoleringen. Ibland känns det lite motigt att sätta igång och arbeta. Idag var en sådan dag. Det gick relativt snabbt att få upp panelen, och jag kunde börja med att lägga plankor i botten av grunden för att lämna en ficka till halmen. Nu blir det inte så tjockt som man skulle ha i ett bostadshus om man skulle isolera med halm, men ankor badar ju för sjutton gubbar när det är minusgrader ute, så hur välisolerat behövs det egentligen vara? Mitt i arbetet när jag skulle hämta fler brädor så ville startmotorn på fyrhjulingen inte vara med längre. Inget knackande i världen på startmotorn med vare sig hammare eller skiftnyckel fick den att kicka igång. Det blev helt enkelt nödvändigt att skruva isär startmotorn för att undersöka vad som var problemet. Till min stora förvåning så hittade jag ingen solenoid som hade hakat upp sig. Det har varit den allmänna uppfattningen från alla förstå-sig-påare – att det är solenoiden som hakar upp sig, och att man enkelt löser det med att knacka på startmotorn om man inte vill byta ut den mot en som fungerar. Det visade sig vara kolen som var helt utslitna, och förmodligen har allt knackande när startmotorn inte fungerat gjort att kolen fått kontakt. Med lite filande i sätena kunde jag ge kolen någon millimeter som räckte för att få igång motorn igen. Nu har jag någon månad på mig att beställa nya kol innan de som sitter i slits ner helt och hållet. Efter att jag lagat fyrhjulingen kroknade jag och lade ner dagens jobb. Jag får ändå vara nöjd även om jag inte hann så långt jag hade önskat.
Inte som planerat men bra ändå
Dagen började med att jag åkte iväg till Arlanda för att köra lite radiostyrd bil. Det var riktigt kul – så kul att jag stannade till klockan 13:30. Då hade jag kört upp nästan allt bränsle och tryckt i mig två korvar. Bland alla gamla rävar såg jag en hel del nya ansikten. Jag tror aldrig att det varit så många på banan samtidigt. Efter min nöjeskörning åkte jag till byggvaruhuset för att införskaffa råspont till takläggningen och passade samtidigt på att fylla på matförrådet, så jag var hemma först vi halv fyra då jag genast började tillverka stöd för takstolarna. För att resa takstolarna helt på eggen hand fick jag vara lite kreativ. Efter lite klurande hade jag kommit på ett hållbart system. Dessvärre lyckades jag inte få upp fler än tre takstolar innan det var dags att börja vattna blommor och andra grödor. Jag får ändå vara nöjd med dagens insats, även om tiden inte riktigt räckte till. Nu finns det en tydlig plan för vad jag ska göra de få timmar jag har att förfoga över när jag kommer hem från jobbet i veckan i alla fall. På onsdag kommer jag åka förbi Arlanda och köra radiostyrt i alla fall.