Svårt att sluta

Nu har fönsterna hela rutor, de är slipade, grundoljade och kittade. Att skära glas är lite läskigt och är man det minsta tveksam så blir det nästan aldrig bra. Man måste vara bestämd och glaset får inte känna av att man är osäker. Efter det första långa skäret fick jag ta i ordentligt för att knäcka glaset. Glaset delades nästan hela vägen utefter skäret. Resterande bitar blev i det närmaste helt perfekta. Efter att jag slipat bågarna putsade jag av rutorna hjälpligt så att man ser igenom. När allt är målat och klart får jag rådfråga någon med husmorskunskaper om det perfekta sättet att tvätta fönster på. Oljningen var spännande – vad som skulle räcka till att grundolja en kvadratmeter räckte nätt och jämt till mina tre fönster. Det var som att försöka spara på en iskall öl efter att man gjort sig förtjänt av en sådan. När oljan torkat in kunde jag börja lägga kitt. Jag la en maskeringstejp för att markera hur breda fogarna skulle vara. Dessutom är det lättare om man har en liten kant att vila kniven mot.Det är viktigt att inte kitta på tejpen, för då måste man gå på och snygga till kanterna efter att man avlägsnat tejpen. Det svåra med kittning är att veta när man ska sluta. Man får acceptera att man inte kan få en helt perfekt och spikrak fog – speciellt inte när kanterna är lite buckliga. Helst ska man bara dra kniven i ett enda svep, men det är svårt. Hörnorna kan man spendera hur mycket tid som helst på, men man får sluta någon gång…och kanske belöna sig själv med en iskall öl.