Category Archives: Bi-syssla

Urvattnad ork

Just nu känns det lite jobbigt. Först jobbar man hela dagen och sedan när man kommer hem så är det alltid någonting som behöver fixas innan man kan ägna sig åt det man vill. Allt från stängsel som behöver lagas till vatten som tar slut. En liten tröst är väl att man då och då kan skänka några minuter åt att fotografera. Nu börjar dimman komma på morgonen, och nya landskap träder fram. Även när det regnar är ljuset fortfarande ganska tacksamt beroende på vilket motiv man väljer.

Min fru byter ut en häst mellan sig och sin hästkompanjon varje gång hovslagaren är här. Eftersom sommarhagen är ny för hästen som byttes ut så var det tydligen inte alldeles självklart var gränsen gick. Trådarna smälter i visst ljus in med omgivningen. Detta har nu hänt två gånger under veckan. JAg hoppas att jag inte ska behöva laga staketet varje dag.

Igår hade vattnet under växthuset tagit slut och jag var tvungen att ägna kvällen åt vattenrockad mellan tankarna. Idag hade hästen gått genom stängslet igen och trehjulingen hade slutat fungera. Tur i oturen så var det bara säkringen som hade gått. Jag har ännu inte undersök varför, men förhoppningsvis händer det inte igen.

Efter mina måsten gick jag upp med sockervatten till bina och kunde konstatera att de fortfarande lever. Det ena samhället verkar vara starkare och har hunnit påbörja sin sjunde kaka, medan det andra bara är på sex kakor. Just nu är det inte mycket aktivitet beroende på utebliven värme, men förhoppningsvis kan de få några veckor till innan det blir dags för invintring.

Jag passade på att plocka tomater och chili. Det blev ännu fler tomater denna gång än förra, och då har jag inte plockat alla. Det kommer nog bli minst två skördar till i samma storlek innan vi kan summera den här skördesäsongen. Chilin mognar i sakta mak, men jag är inte direkt orolig att frukterna inte ska hinna mogna eftersom de kommer att flyttas ut i orangeriet när temperaturen kryper ner mot nollan nattetid.

Går inte sysslolös

Nu har jag matat bina med sockerlösning var och varannan dag. Bina är så pass snälla att jag känner mig trygg med att göra underhåll utan bidräkt och handskar. En gåspenna är perfekt att bota undan bina när man ska placera en ny burk på ställningen. De håller på för fullt med att bygga sina första vaxkakor i båda kuporna, så någonting verkar jag ha gjort rätt – även om man säkert inte kan göra så mycket fel.

Åkgräsklipparen verkar har gett upp, både motormässigt och “klippaggregatmässigt”. Jag vet inte hur många gånger jag fått laga både det ena och det andra, och nu är det motorn som inte vill. Jag har plockat alla lågt hängande frukter som att byta tändstift, bytt bränslefilter, rengjort luftfilter och blåst rent förgasaren efter bästa förmåga. Jag tycker inte att det finns så mycket mer jag kan göra. Oljan ser bra ut. Jag har till och med bytt ut bensinen om det skulle vara den som trilskas. Idag kröp jag till korset och plockade fram gamla hederliga klippon som startade snällt efter två tre ryck i snöret. Jag har nog inte använt den på 13 år, och jag kände mig som 40 igen. Vi får se hur vi gör med åkgräsklipparen. Vi har ju pratat om att byta ut den, men jag vill ha en robotgräskilppare, och min fru en spakstyrd klippare som vänder på en femöring.

Jag fick en uppmaning att flytta på harven som vi sporadiskt använt till att harva ridbanan med, men som de senaste åren stått ute på ängen och gjort sig mer eller mindre osynlig bland all växtlighet – samma äng som numera är en hage. Det kanske inte är så bra om en häst råkar trassla in sig och göra sig illa på harven. Även det lilla stenröset som blivit när vi anlade ridbanan är ett potentiellt farligt element i en hage. Förmodligen kommer jag att få hägna in kullen, men kanske kan jag göra något fint av den. Jag tänker mig en en kulle full med solrosor på sommaren, inhägnat bakom ett trästaket – “Sunflower hill” – kanske ett välkommet inslag i “Paddock Paradise”. Jag jämnade i alla fall till marken runt röset, och jorden lade jag ovanpå, så nu är det mer en kulle än ett stenröse. Imorgon ska jag jämna till det hela, men det får jag göra men spade och hacka. Lastmaskinen når inte upp riktigt, och det är för brant och läskigt att köra upp på kullen med full skopa. I vanlig ordning när man gräver och schaktar på ägorna så dyker det upp en massa plast och bråte som man helst inte vill se – det andra grävt ner, gräver jag upp istället!

Bisysslor

Eftersom jag hämtade två bisamhällen från Jönköping igår, så har jag merparten av dagen ägnat mig åt att förbereda inflyttningen i kuporna. Jag fick rådet att mata bina med sockervatten tills de har etablerat sig, och ytterligare inför invintringen. Först var planen att bara ta en burk och göra några hål i locket och ställa den upp och ner på två pinnar så att bina kan komma åt, men jag fick tänka om lite. När jag öppnade den ena kupan fanns det ett getingbo med riktigt stora getingar. De var inte speciellt många som höll på att bygga, men de får faktiskt bygga på annat håll. Efter att jag avlägsnat boet och kom tillbaka efter någon kvart hade de hitta in i kupan igen. För att inte riskera att bina blir attackerade av getingarna gjorde jag en träbit så att jag kan begränsa storleken på flustret, och en annan för att täcka igen den andra öppningen som ännu inte används. För att jag inte ska behöva störa bina när jag ger mer sockervatten fräste jag till en träbit och öppnade upp i nederkant på mellanväggen. Jag ger 50/50 vatten/socker.

När väl “flusteröppningsförminskaren” och flusterdörren var på plats kunde inte längre ens den minsta av de stora getingarna ta sig in. En sista förberedelse för att guida binas bygge skrapade jag bivax på topplisterna.

När allt var förberett gick jag ut och ägnade mig lite åt att komma närmare ett avslut på ängshagarna. Nu har jag färdigställd den sista delen som inte går genom skogen. Imorgon hoppas jag på att kunna sluta båda hagar så att vi kanske kan släppa ut någon häst på bete.

Efter att jag blivit klar med det jag tänkt göra på hagen för dagen passade jag på att förbereda några fler topplister till kuporna. Det går så mycket enklare med en snickerimaskin att skapa rätt profil och form.

Så var det äntligen dags att skaka ner bina i kupan. Den andra lådan gick bättre än den första, även om båda gick bra. Det var väl det att jag visste hur hårt jag behövde skaka för att få ut bina och hänga upp drottningburen som gjorde att den andra laddningen kändes bättre. Bina kunde i alla fall obehindrat ta sig in och ut ur kupan. Jag lät burarna stå kvar utanför eftersom de fortfarande hade lite foderdeg kvar på sig. Imorgon ska jag kolla hur mycket sockervatten som gått åt. Det fina är att jag kan göra det utan att behöva störa bina nämnvärt. Om några dagar ska jag se om hur långt de kommit med bygget, och om de hunnit frita drottningen ur buren.

Att välja sida om stängslet

Igår blev det en vilodag utan några projektaktiviteter att tala om. Ibland behöver man bara strosa runt och njuta av tillvaron.

Idag har jag i sakta mak fortsatt med stängselbygget. Det blir lite mer besvärligt nu när man hamnar på fel sida om stängslet. Det är i och för sig bara att huka sig och krypa igenom, men det är ändå lite besvärligare om man lagt någonting på andra sidan. Nu återstår två sträckningar att sätta upp isolatorer, dra tråd och kapa stolpar på, sedan är man antingen innanför, eller utanför hagen. Efter att isolatorer och tråd hade satts upp kapade jag alla stolpar i “rätt” längd. Stängslet får en helt annan karaktär när stolpar och övertråd följer varandra. För att snygga till, men även för att ta bort flisor där vatten gärna letar sig in så kantfräste jag toppen på alla kapade stolpar. Alla kapade överdelar från stolparna blir ett bra material till nästa storkomplex av insektshotell.

Imorgon blir det inget staketbygge. Istället blir det en tur ner till Jönköping för att hämta två bisamhällen till kuporna. Vi får se om jag lyckas bättre denna gång.

Dripp dropp!

Idag smälter snön och våren börjar knacka på. Dessvärre är det nog så att det bara är tillfälligt. För en gångs skull är vädret väl synkat med helgen. Jag gick upp till bikuporna för att ta hand om höstens katastrof då alla bin dog på grund av ett missförstånd. I och med att vi inte skattat någon honung trodde jag att de skulle klara sig på den honung som de samlat in under sommaren, men tydligen var inte detta tillräckligt. Förhoppningsvis kan jag göra bättre ifrån mig i år. Hönsen blev i alla fall glada åt lite frysmat. Just nu håller jag på att ta hand om vaxkakorna som smälts ner, silats och sakta svalna, för att senare kunna användas till något vettigt. Bina ska inte ha offrat sina liv i onödan.

Efter att jag tagit in hö och rensat bikupan tog jag en sväng med drönaren och gick runt med kameran för att försöka få några bra bilder.

Senaste blåsvädret hade fällt en av våra enar uppe där jag rensade bort slånbärsbuskar förra året. Det är synd att inte ta hand om virket som kan bli både det ena och det andra efter lite bearbetning.

Imorgon ska jag eventuellt hjälpa grannen vid dammen med att rensa undan lite slånbärsbuskar. Det är bäst att passa på när det är bra väder.

Skönhetsrådet får sammanträda

Idag färdigställde jag klätterställningen till den nyplanterade klätterrosen som enligt etiketten blir 5 meter hög. För några dagar sedan högg jag ner tre gängliga tallar och barkade av dem i väntan på att jag skulle komma på hur jag skulle konstruera monumentet. Idag kom jag på att jag kunde använda hästskor och rundjärn för att svetsa beslag till rosenpelaren. Allt tjärades från topp till tå med början i toppen när hela ställningen kunde ligga ner på marken. Efter lite besvär kunde jag få konstruktionen på plats och tjära in resten. Nu får vi se om rosen behagar att börja klättra, eller om det bara kommer att bli ett galet monument som förbipasserande kommer att ha åsikter om.

Det har regnat lite av och till så inspirationen över vad man ska göra har varit lite si så där. I förrgår rensade jag ut bikupan på de resterande yngel. och honungsmagasin som nu var tömda och smälte ner alla vaxkakor. Det blev inte speciellt mycket, men det kommer säkert till användning. Jag har redan märkt att bivax ger ganska bra grepp då det kletar fast i det mesta.

Igår tog jag, efter ett inspirerande telefonsamtal med K, 28 sticklingar vardera av de två olika sorternas lavendel vi har. Efter en sväng upp i pelargonrummet var 54 krukor fyllda med jord och vatten. Nu får vi se hur många av sticklingarna som överlever och kan placeras ut på årets fokuspunkt – Lilla Stonhengen.

Sammanfogat

Nu kan man gå från huset till växthuset i strumpor ,eller barfota om man så vill, utan att utsätta sig för ojämnt underlag. Det blev knappt två meter av trallvirke över, resten var stumpar på 30 centimeter och kortare. Jag ska nog sätta kjolar på ändbrädorna och trappan. Det återstår lite arbete med att plocka bort en stolpe och justera räcket, men detta projekt får betraktas som näst intill färdigt. Jag kan påbörja någonting nytt parallellt utan att känna mig stressad i alla fall.

Jag “bytte hatt” och var en sväng förbi bina och kunde konstatera att de börjat bygga på två av ramarna jag satt in. Det är lite “läskigt” att plocka upp ramarna när alla bin flockas runt glipan som blir när man inspekterar. Inte så mycket att jag är rädd att bli stungen, snarare att inte klämma någon stackare när man sätter tillbaka ramen igen. Om någon vecka får jag nog sätta in flera ramar så att de inte känner sig trångbodda.

Jag passade på att köra lite drönare för att ta lite bilder på gården och förundrades över hur alla tidigare tomma ytor successivt fått en viktig funktion. Allt från ddlingslotter till växthus, uteplatser och honungsproduktion.

Semester

Pergolan sattes upp och pyntades med skuggväv och LED-lyktor på två dagar under veckan, så ingen semester behövde användas till det. Dottern och jag monterade upp allt på några timmar och skuggväven kunde sättas på plats efter lite klurande med öglor, wire och tålamod. Mys-Ernst kan slänga sig i väggen!

Tomater och paprika sätter frukt som aldrig tidigare, även om tomatplantorna ser lite konstiga och förvridna ut. Jag tor att det kan bero på för mycket gödsel snarare än någon brist på vare sig vatten eller näring. En del paprikor ha fått pistillröta, vilket troligtvis beror på kväveöverskott i jorden. Det verkar som att hönsgödningen varit effektiv. Till nästa år får jag kanske flytta lite jord mellan växthus och uteodlingar för att få lite mer balans i näringssammansättningen. Idag var jag förbi kuporna för att inspektera. Det verkar som att aktiviteten ökat. Istället för att ett bi åker ut och in i kupan två gånger per minut så är det två, tre stycken fyra gånger per minut som visar sig. Det verkar gå åt rätt håll. Potatisen har kupats, och ogräs har rensats i landet. Just nu är knölarna ca 5 cm i diameter, så snart kan jag börja skörda lite lätt.

Nu har jag börjat med sammanbindningen av altanen med växthuset så att man ska kunna gå barfota mellan huset och växthuset. Jag kommer att öppna räcket och bygga en till trappa. Hälften av stenarna som ska hålla upp utbyggnaden är utplacerade och invägda. Det är ganska tidskrävande att gräva ner stenarna på exakt rätt djup. Det var mycket lättare förr när jag förlitade mig på vattenpass och ögonmått istället för laser.

Inflyttning i bikupan

Idag träffade jag min bi-mentor. Jag hämtade upp honom och en låda med bin för att transplantera i min egen kupa. Traditionella ramar är fyrkantiga, men mina är halva hexagoner så vi fick såga och försöka fästa upp kakorna efter bästa förmåga. Ett antal kakor med honung, ett antal arbetsbin, en drottning och några drönare placerades i kupan. De yngel som var kvar på de söndersågade ramarna placerades i botten av kakorna. De ska tas ut när de kläckts. Honungen som var kvar placerades i samma kupa, men i den andra sektionen. Det dröjde inte länge innan bina fattade var de enklast skulle hitta sin föda. Inte ett enda stick trots att jag inte hade handskar och var klädd i svart, som tydligen kan reta upp ett normalt bi. Jag hade förvisso en bi-tät jacka på mig, men huvan behövde jag bara ta på när vi skakade av bina från ramarna in i kupan.

Nu sköter sig bina själva några dagar, och sysselsätter sig med att skapa ordning från det kaos som vi skapat. Imorgon ska jag åka tillsammans med min mentor och införskaffa lite skyddsutrustning. Han kommer att vara med mig hela vägen, och jag kommer att få hjälpa honom och assistera honom för att lära mig så mycket som möjligt. Det här är ett litet experiment även för min mentor som aldrig arbetat med topramskupor tidigare, trots en lång erfarenhet av bin. Det känns som att jag är väl förberedd och har det mesta på plats. Ett litet arbetsbord och ett förvaringsställe för kupkniv och diverse andra redskap som kan behövas kanske byggs i anslutning till bigården.

Nu har jag två!

Så nu är båda kupor klara med plats för fyra samhällen. Jag effektiviserade isoleringsarbetet något så det fanns tid över till att skruva fast stoppkedjor och excenterlås till locken. Låsen kanske inte behövs då de kanppast blåser upp. Det skulle vara om kuporna välter, men den risken är också försumbar. Det skulle vara om det kom en björn och hälsade på, men då skulle den nog ändå komma in. Jag sågade till några skivor som ska fungera som avdelare mellan bisamhällena i kuporna. Det behövs totalt fyra avdelare i varje kupa, men jag hade bara material till hälften. Den nya sågen är “lite för bra”. Nu känns den första kupan lite sämre än den senaste. Det märks bland annat genom att avdelarna inte kan vara symmetriska om de ska sluta tätt mot väggarna. Nåja – Det är bara jag och bina som märker om man vänder en skiva fel.

Avsaknaden av vatten från himlen börjar bli lite bekymmersamt. Kanske inte för det som odlas i växthusen som har magasinerat regnvatten, och dammvatten som reserv om magasinen tar slut. Det som blir problem är allt annat som växer i trädgården. Jag minns 2018 som en varm och skön sommar, men då hade jag inte börjat att odla så mycket. Till hösten när regnet kommer ska jag sätta lite fler tulpanlökar där det saknas. Det saknas en hel del!