Category Archives: IoT

Grönt och skönt


Den här veckan har det inte blivit så mycket tid till att skapa som att förvalta och vårda. Mycket tid har gått åt till att klippa äng och trimma gräs där man inte kommer åt med gräsklipparen. Inne i växthuset växer tomatplantorna och jag får dagligen gå och justera uppbindningen och göra lättare beskärning där bladverket tagit en annan väg än vad jag tänkt mig. Jag har tappat räkningen på alla tomater som poppar ut i samma takt som det kommer nya blommor. Gurkorna har tagit fart och verkar trivas. Nere i gropen har potatisen, bönorna, ärtorna, sallaten och dillen kommit upp, och uppe i kryddlandet frodas kryddorna. Idag hann vi plantera ut de stackars tomatplantorna som vi inte lyckats adoptera bort, och som för länge sedan vuxit ur sitt boende. Vi får se hur de klarar sig utomhus i kärl som delas med basilika. Nu har jag bestämt mig för att börja med ett nytt intressant projekt. Jag ska bygga en GPS-styrd gräsklippare som med hjälp av en kompletterande signal från en markstation ska ta ta ner noggrannheten till någon centimeter, vilket är nödvändigt om man inte ska behöva gräva ner begränsningstrådar runt hela trädgården. Jag kommer införskaffa själva hårdvaran efter ett recept från några andra nördar som lyckats med detta. Tanken är att jag ska justera skalet efter eget huvud och kunna lägga in flera klippzoner och styra allt efter ett veckoschema. Genom att först apa efter andra konstnärer kan man förfina sin egen teknik och göra precis som man vill utan att vara i händerna på någon annan. Ja, min fru ”knorrar” lite och tycker att det inte är något besvär att köra runt med åkgräsklipparen – hon gillar nog inte riktigt tanken att bli ersatt med en robot.

Valborg

Nu har jag klämt allt för mycket på PET-flaskor för att mata mina plantor med vatten! Undrar om det inte skulle fungera med en sådan där renblåsare som man har till tryckluft. Om man skulle ändra kopplingen så att man kan sätta dit en vattenslang, skulle inte det kunna fungera. Nja, inte utan att fixa en stril och en reduceringsventil. Efter lite letande och klurande hittade jag några delar som med lite svarvande och modifikationer kunde sättas fast på änden av renblåsningsmackapären. Nu har jag en bevattningsstav för känsliga växter, nu ska jag bara koppla in vattnet. Jag väntar fortfarande på lite kopplingar med posten för att kunna komma i mål och slippa krama vattnet ur mina allt mer skrynkliga flaskor. Under veckan har jag skruvat ihop alla 8 lådor och gjort klart bevattningsarmaturen med fyra olika bevattningszoner. Idag sprutmålade jag hälften av lådorna i svart slamfärg. De kommer behöva en omgång till när färgen sugit in och torkat. Sedan ska de kläs med plast på insidan, förses med fuktslang och fyllas med jord. Helgen är räddad!

Hinner inte skriva så mycket

Just nu händer det mycket här på gården. Mycket är faktiskt förvaltningsarbete, men det sker en del nyutveckling också. Jag har fått in ljud i växthuset, så nu kan plantorna få lyssna på P1, så de får lite skitprat när inte jag är där. Musikanläggningen kapslades in i en låda under växthuset. Det är fantastiskt skönt att kunna dölja det man inte vill ha uppe i växthuset. I övrigt har jag bytt skottkärrehjul, mockat ur två stallboxar tillsammans med min fru och satt magnetiska dörrstopp på växthusdörrarna. Idag har större delen av dagen gått åt till park- och trädgårdsförvaltning efter ett längre videosamtal med min trädgårdskonsulent. När rabatterna nere i Konungarnas dal skulle förberedas hittade min dotter och jag ett antal mandelpotatisar som övervintrat. Många var mosiga, men något kilo eller två är helt dugliga för konsumtion. Kryddlandet fick sig en uppfräschning med ogräsbekämpning och tuktning av de perenna kryddorna, som alla hade överlevt. Inne i växthuset blir det allt grönare. Nu är det hög tid att förbereda odlingslådor och bevattning. Idag är det premiär för tillagning av mat utomhus. Det blir marinerad fläskkarré tillsammans med rökt lammkorv och grönsaker i Muurikka. Jag passar på att uppdatera bloggen medan det tänds eld och förbereds nere i gropen som inretts med möblemang och krattats från löv och kvistar.

Köldskadade tomatplantor och Ankatraz

Jag måste tyvärr medge att smarta styrningar inte alltid går att lita på. Igår när jag installerat lamporna i växthuset gjorde jag några justeringar i styrprogrammet och glömde att ge ingångsvärden till temperaturstyrningen när jag startade om servern. Detta resulterade tyvärr i att värmeslingan inte försökte värma förens det blev noll grader, och ventilationen försökte hålla temperaturen på noll grader den också. En hel natt runt noll grader dödade i princip alla tomatplantor. Det är bara att börja om och försöka justera bristerna i styrprogrammet. Nåja – första året med växthus är ett läroår sägs det. Ankgården är nu säkrad från flyktförsök och får det passande namnet Ankatraz. Det är inte bara rymningssäkert, det är också säkert när det gäller intrång. Råttor och illrar tar sig gärna in under huset och gnager sig in för att tjuva ett ägg eller dödar en ouppmärksam fågel. En lucka och en ramp förbinder numera ankhuset med rastgården. Färgen hade knappt torkat innan de första gästerna flyttade in. Det var ett äventyr att flytta alla fåglar. Gässen, kalkonerna och till sist ankorna. Nu kan stallet äntligen rengöras. Men det får vänta till nästa helg.

Modul för modul

Idag har arbetet med Nixie-klockan Kronos tagit några steg framåt. Alla olika moduler är nu fastlödda och kopplade i varandra. Nu återstår att skriva programvaran för klockan. Jag vill kunna styra när klockan ska vara igång från nätverket så att man exempelvis kan ha den igång så länge som förstärkaren i Nirvana är igång. Kanske man kan koppla ihop en rörelsesensor så att den går igång när man närmar sig, och stänger av när det har gått en minut. För att detta ska vara möjligt måste jag utrusta klockan med en dator med WiFi-modul som också kan hämta tiden från internet. Från datorn styr jag sedan om högspänningsmodulen ska vara på eller inte. Det blev ganska kompakt med alla olika moduler som behövs. Det hela blir inte mindre komplicerat av att vissa moduler kräver 5 volt och andra 3.3 volt. Nu hoppas jag att allt är riktigt kopplat och slipper missöden med brända kretsar. Det visar sig när jag börjar med programmeringen som får ske gradvis. Först måste jag göra ett funktionstestprogram för att säkerställa att allt fungerar, sedan kan jag utöka med finesserna. Om jag kommer så långt imorgon att allt är riktigt ihopkopplat så är jag riktigt nöjd. Då kan jag utveckla och förfina programmet för klockan under veckan som kommer. Tänkbara roliga saker att lägga till är datum, eller varför inte drifttimmar eller nedräknings- eller uppräkningstimer?

Växthus och ryggont

Inatt var en sådan där natt som gick åt till att grubbla över mina krämpor. Både ryggen och benet smärtar. Vilket som är roten till allt ont får experterna avgöra. Har jag ont i benet på grund av ryggproblem, eller har jag ont i ryggen för att jag har ont i benet och går konstigt? Snön är nu helt borta, det enda som återstår är en stackars liten snögubbe som någon av ungdomarna lyckades rädda in i frysen. Idag kom växthuset förpackat på pallar och i lådor. Jag tog bort plasten runt pallarna, men sedan tyckte jag att det var bäst att börja med att läsa igenom instruktionerna. Nixie-klockan har fått en monteringsplåt målad i samma vackra blåa färg som förstärkaren, så nu är man lite sugen på att få ordning på den. Jag kommer behöva införskaffa några komponenter till så att jag kan adressera respektive elektronrör, annars blir det väldigt mycket sladdar som ska gå mellan elektronrören och styrenheten som blir en Arduino Nano IoT 33 WiFi, vilket naturligtvis öppnar upp för att kunna styra klockan från mobiltelefonen eller att den triggar på att gå igång när man sätter sig i, eller passerar Nirvana. Elektronrören har en begränsad livslängd, och skulle klockan stå på konstant skulle jag få byta rör någon gång per år.

Fjärde advent – Nu vänder det!

Det är nästan så att solen går ner innan den har gått upp. Jag har inte sett solen mer än på bild, och skulle jag vara lite konspiratoriskt lagd så skulle jag anklaga något sällskap i det övre samhällsskiktet för att ”mörka” sanningen om solen. Idag har jag plockat fram ångmaskinen för att göra det lite fint inför stundande högtid. Det har dock gått ganska långsamt. Dels gör väl benet att man måste ha lite mer viljestyrka än normalt, men sedan har vi varit på visit hos dottern inne i stan. Ångmaskinen var dock kvar precis där jag lämnade den när vi kom hem igen, så nu är i alla fall köket rent. Toaletten och golven tar jag efter bloggandet. I veckan har jag utvecklat futkmätaren ytterligare och fått ner storleken på den. Gissa om jag kommer göra fler till växthuset när det är uppsatt och börjar användas. Sedan har jag börjat titta på att göra egna rörelse- och magnetsensorer. Det finns mycket färdigt att köpa, men många gånger uppfyller de inte mina önskningar på funktion och räckvidd. Hade jag vetat vad jag vet idag så hade jag nog gjort allt lite annorlunda från början, men det är väl en del av lärprocessen.

Det vore fel om jag inte skrev lite om allmäntillståndet också. Benet har inte blivit bättre, men jag har vant mig, och kan hantera smärtan på ett helt annat sätt. Jag har lärt mig att känna igen signalerna och vilka värktabletter som ska tas, och framför allt när. Många gånger så känns foten mer svullen än vad den är. Jag kan oftast sova hela natten med undantag för att ta ett par Alvedon för att dämpa de skarpaste signalerna till hjärnan som annars håller mig vaken. På måndag ska jag på ENeG- och EMG-undersökning för att försöka få svar på om nerverna kommer att repa sig och eventuellt få någon slags prognos inför framtiden. Jag har blivit erbjuden en käpp från både min far och min son – så lite av min oro inför framtiden har ändå kunnat motas bort.

Armen och benet

Idag tog jag mig i kragen och begav mig ut i verkstan för att fila till det sista på TV-armen till sovrummet. Nu kan man få en behaglig betraktningsvinkel dom gånger man väljer att avsluta dagen med TV-tittande i sängen. Det känns lite magiskt när teven sakta intar sin position. Jag har triggat armen på när teven startar och stoppar så man behöver inga extra knappar eller kontroller för att styra det hela. Den enda nackdelen är att teven inte är helt avslagen och det tar ett tag för den att meddela att den sover eller är vaken med fördröjning upp till 30 sekunder efter att bilden slagits på eller av. Precis så lång tid så att man tror att någonting är fel. Jag får kanske trigga på någonting annat i framtiden, men för tillfället får detta duga – jag vill ju inte bli väckt när teven ska stängas av. Det skulle ta längre tid att hitta en förkommen fjärrkontroll. Nu är detta lilla miniprojekt som påbörjades i somras äntligen avslutat. Nu kanske man skulle ägna lite tid till att göra det mysigt i sovrummet. Just nu känns det som ett slagfält med diverse klädhögar och andra föremål som bättre skulle passa någon annanstans.

Som väntat fortsätter benet att värka och sprätta. Inatt kunde jag sova fram till klockan 6 på morgonen, då jag gick ner och la mig på soffan för att få någon timmes vila till innan det var dags för första portionen värktabletter och påtvingande av stödstrumporna. Oron och hoppet avlöser varandra och man letar hela tiden efter logiska förklaringar till mina symptom. Ingenting jag läser om eller hör talas om passar in på mig helt och hållet. Jag kan bara konstatera att någonting är fel.

Koll på omgivningen

Idag har jag fortsatt mitt äventyr in i det smarta hemmet. För några veckor sedan bytte jag plattform för att kunna få bättre kontroll, men det har även inneburit att det är en hel del att sätta sig in i. Det finns oftast inte bara en lösning på hur man tackla ett visst problem. Nu har jag kopplat in en smart enhet i svinstaketets strömbrytare så att man kan slå på och av utan att behöva gå ut samtidigt som man kan se om det är påslaget eller ej. Det hör annars till kvällsrutinerna att stänga och slå på elstaketet, men nu när hästarna är borta dyker alltid frågan upp om någon av oss tänkt på att skydda tomten från de vilda grisarna som stundtals härjar i trakten. Man skulle kunna trigga maskinhallens port att automatiskt stänga när man slår på elstaketet om den fortfarande skulle vara öppen efter ett visst klockslag. Det är bara fantasin som sätter gränserna för vad man vill automatisera. Jag tog en snabbtur med drönaren idag för att få en bild på hur det ser ut här på gården i början av december. Mossan växer på taket ser jag!

Björknäs i grön vinterskrud

 

Det blir inte bättre

Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om mina utsikter att bli bra i benet igen. Alla doktorer och läkare som undersökt mig kan inte riktigt förstå orsak och verkan. Det har i alla fall konstaterats att jag har obefintliga reflexer i benet och svullnaderna beror på delvis förlamning i vissa muskler, som inte arbetar som de ska. Det är troligtvis en nervskada som är orsaken till mitt tillstånd. Jag gick till naprapaten som mer eller mindre uteslöt diskbråck. Möjligtvis är det en nerv som ligger i kläm efter att jag snebelastat ryggen till följd av att jag haft ont i benet. På tisdag ska jag in på magnetröntgen igen. Fram tills dess får jag använda stödstrumpor och knapra diverse smärtstillande mediciner. Jag har i alla fall fått sova lite på nätterna. Under veckan har jag programmerat en liten display som visar aktuell status på diverse sensorer och givare på gården. Nu kan jag se hur mycket sol-el som produceras, jag kan se om maskinhallen är öppen eller stängd, jag har lagt till temperaturer och får information om elemetet i Pelargonrummet slår på eller om fukten i jorden blir för låg. Det kan ju vara bra att ha koll på alla saker från soffan nu när jag inte kan röra mig så snabbt och smidigt. Idag har jag programmerat armen som ska vinkla teven i sovrumstaket så att man kan ligga bekvämt när man ska ”sovtitta”.  Naturligtvis kan det styras från klockan eller mobiltelefonen, eller varför inte när man slår på eller stänger av teven med fjärrkontrollen. Min fru har utökat sin maskinpark med stickmaskiner som kan sticka mössor i ett naffs. Det är bara att veva och mata in garn i maskinen. Men….det blir ju lite jobbigt i längden att veva, så en adapter från 3D-skrivaren som man kan sätta på skruvdragaren beställdes och skrevs ut under dagen. Det hade ju varit bra om maskinen kunde sticka stödstrumor, men jag får nöja mig med att vara varm om öronen istället.