Det är nästan så att solen går ner innan den har gått upp. Jag har inte sett solen mer än på bild, och skulle jag vara lite konspiratoriskt lagd så skulle jag anklaga något sällskap i det övre samhällsskiktet för att “mörka” sanningen om solen. Idag har jag plockat fram ångmaskinen för att göra det lite fint inför stundande högtid. Det har dock gått ganska långsamt. Dels gör väl benet att man måste ha lite mer viljestyrka än normalt, men sedan har vi varit på visit hos dottern inne i stan. Ångmaskinen var dock kvar precis där jag lämnade den när vi kom hem igen, så nu är i alla fall köket rent. Toaletten och golven tar jag efter bloggandet. I veckan har jag utvecklat futkmätaren ytterligare och fått ner storleken på den. Gissa om jag kommer göra fler till växthuset när det är uppsatt och börjar användas. Sedan har jag börjat titta på att göra egna rörelse- och magnetsensorer. Det finns mycket färdigt att köpa, men många gånger uppfyller de inte mina önskningar på funktion och räckvidd. Hade jag vetat vad jag vet idag så hade jag nog gjort allt lite annorlunda från början, men det är väl en del av lärprocessen.
Det vore fel om jag inte skrev lite om allmäntillståndet också. Benet har inte blivit bättre, men jag har vant mig, och kan hantera smärtan på ett helt annat sätt. Jag har lärt mig att känna igen signalerna och vilka värktabletter som ska tas, och framför allt när. Många gånger så känns foten mer svullen än vad den är. Jag kan oftast sova hela natten med undantag för att ta ett par Alvedon för att dämpa de skarpaste signalerna till hjärnan som annars håller mig vaken. På måndag ska jag på ENeG- och EMG-undersökning för att försöka få svar på om nerverna kommer att repa sig och eventuellt få någon slags prognos inför framtiden. Jag har blivit erbjuden en käpp från både min far och min son – så lite av min oro inför framtiden har ändå kunnat motas bort.