Om någon ser mig nu….

Den senaste veckan och helgen har framskridit ganska lugnt utan några större projekt i görningen. En och annan stolpe har slagits ner i marken för att utöka svinstaketet, men i övrigt har det mest handlat om förvaltning och gradvisa förbättringar i odlingslandskapet. Efter att jag klippt ängen för andra gången i år så bestämde jag mig för att samla ihop lite täckmaterial till Lilla Spanien för att behålla fukten i jorden och samtidigt mota bort ogräset. När jag stod där ute på ängen och krattade tänkte jag på hur komiskt det måste sett ut med någon som ur sitt sammanhang ser ut att att vara en riktig pedant.

Efter att ha städat verkstan, HQ och Pelargonrummet fick jag ett plötsligt sug att smida en handgrep som ska matcha planteringsspade som min son bankat fram i smedjan. Nu väntar jag på att densamma ska tillverka några handtag i något vackert träslag.

Jag har försökt få lite styr på odlingsterrassen genom att avdela de olika sektioner med granbarksborreangripet trä. Nu vet jag var jag kan sätta fötterna när jag sliter upp kvickrot, kirskål och annat ogräs.

Sparrisplantorna har satts i djupare krukor och kantar numera växthuset. Jag var tvungen att tillverka några längre stöd i ståltråd för att hålla plantorna upprätta. Jag vet inte om det beror på att de haft brist på ljus, eller om de är så “flimsiga”. De är i alla fall bra indikatorer på om det blåser ute.

Pelargonerna har äntligen börjat få blomknoppar! Det blir spännande att se om mödan varit värd. Dillen har börjat titta upp och jordgubbsplantorna har börjat reva sig. Paprikorna blir fler och större. Chilin och tomaterna bjuder dagligen på nya frukter. Buskkrassen och slingerkrassen har fått individuella krukor och är placerade i växthuset. Nu återstår endast några fåtal o-grodda exemplar som är de sista gästerna för säsongen uppe i Pelargonrummet.