Eftersom meteorologerna utlovade blåst, snö och regn i helgen så hade jag inte mentalt förberett mig på att utföra några stordåd i projektväg denna helg. Istället ägnades stor del av lördagen åt att storstäda samt att plantera om lite pelargoner. Söndagen startade lite segt med att sitta och slappa framför kaminen. Klockan 12:20 hade jag lovat att ge hästarna mat och släppa ut fåglarna då min fru hade något hästmöte. Då kom jag i alla fall igång med lite kroppsarbete. Först gick jag upp till den nya odlingslotten och funderade lite på hur odlingarna skulle läggas och sedan tog jag fram röjsågen för att kapa ettårsskotten av de slånbär som kommit upp sedan förra gången jag röjde. Jag passade på att rafsa ihop de nykapade buskarna med de som redan låg ner sedan tidigare och forslade bort dem. Efter det hämtade jag ved och fortsatte inne i maskinhallen med att ta hand om några stockar för att sedan kapa och klyva till ännu mer bränsle till kaminen. Under natten hade ytterligare 10 pelargoner blivit redo för omplantering, så jag tillbringade en stund även där innan det blev dags att gå in för att börja med middagen. Ibland behöver man ha lite att göra och ta dagen som den faller in.
Förra veckan avslutades med att röja lite slån mellan skogshagen och grannarnas åker. Det blev totalt 4 välfyllda släpkärror med ris som fraktades bort för att vid ett senare tillfälle eldas upp. Just nu är vädret lite lynnigt med snö och skitväder som kommer lagom till helgerna, medan det under veckodagarna är sol under dagarna. Nu till helgen hotas det med snö, alternativt regn och blåst, så det blir väl till att i bästa fall vistas uppe i Pelargonrummet. Ett fyrtiotal pelargoner har redan planterats om i större kruka, och femtiotalet paprikaplantor har börjat skjuta i höjden och behöver flyttas till större krukor. Bleksellerin är pytteliten och syns knappt när den kommer upp. Jag ska gå igenom mina fröpåsar och se vad som ska sås näst på tur.
Idag har jag småpysslat med växthuset och startat upp säsongens första sådd. Nu när solen börjar värma blir luftkvalitén inte så bra uppe i Lilla Spanien. Luften är både fuktig och fylld av ammoniak. Vi gjorde ett försök i höstas att öppna vädringsluckorna, men två av hönorna hittade snabbt en väg ut ur fångenskapen. Det hade planerats att sättas upp nät vid luckorna redan då, men sedan kom kylan och behovet var lika litet som lusten att stå uppe i växthuset och arbeta. Värmelamporna fick var sin styrning så att vi kan stänga av lamporna när inte behovet finns. Jag har ännu inte satt någon automatik på dem, men nu kan man tända och släcka när man vill oavsett om man befinner sig i växthuset eller ej.
Jag startade upp Pelargonrummet för säsongen och skulle börja så de första pelargonfröerna och upptäckte att såjorden hade frusit till en klump. Jag lyckades ändå finfördela och skrapa ihop tillräckligt med jord för att så 110 pelargoner i rött och vitt. Jag har satt lufttemperaturen på 10 grader dagtid och 5 grader nattetid, kuvöstemperaturen på 21 grader, samt jordtemperaturen på 25 grader dagtid respektive 23 grader nattetid. Jag tror att det ska fungera. Belysningen till höger närmast dörren där fröerna ska gro slår på klockan 6:00 och 20:00 är det godnatt – allt för att lura dem tro att våren är här.
Jag har lite fler blommor som jag ska fröså, men det börjar jag med imorgon när jorden uppe i Pelargonrummer reder sig ordentligt.
Efter några dagar med mörker och skymning välkomnar jag solen som genast gör mig på bättre humör med hopp om att energin ska återvända. Med snöfria solpaneler har anläggningen redan producerat 12 kWh jämfört med bottenrekordet förra månaden på ynka 25 watt. När jag skrivit klart detta inlägg har den nog ökat till 14 kWh skulle jag tro. Förra året blev det 22,2 MWh jämfört med 19,4 respektive 21 MWh de två föregående åren, så man får väl vara nöjd med året som var.
Efter att ha diskat undan från gårdagens nyårsfirande med sonen, svärdottern, hennes bror och grannarna från dammarna tog jag på mig den eluppvärmda västen för att tömma skottkärrorna från stallet på gödselstacken. Jag hade tänkt mig att det skulle vara mycket kallare än den halva minusgrad det verkligen var. Med solen som övertalning gick jag in för att hämta kameran som varit dammig vid det här laget om det inte varit för att hela huset städades grundligt igår.
Bland alla motiv på hur kylan fått allt att stanna upp hittade ändå några intressanta motiv som inger hopp om att allt kommer att ta fart igen. Nu visar mätaren på 15,44 kWh. Jag tror att jag går ut i växthuset och rensar ut de gamla tomatplantorna som jag inte fick chans eller ork att rensa ut efter förra årets skörderekord här på gården.
Förbannade snö, och förbannade mörker! Man hinner knappt komma hem tidigt och det är redan lite för mörkt för att försöka sig på att skapa en tredimensionell bild av gården. Jag fortsatte där jag fick avbryta förra helgen innan snön och min tankspriddhet satte stopp för försöket att fånga bilder över gården som skulle revolutionera mina framtida markarbeten här på gården. Jag lyckades i alla fall bevisa att konceptet fungerar. För att kunna göra lite mer exakta mätningar kommer det att krävas RTK och GCP. RTK är korrigering av GPS-koordinater i realtid och GCP är geografiska kontrollpunkter som man markerar på marken och sedan i efterhand kan peka ut på råmaterialet för att minska felen som annars uppstår med mättekniken. Jag har i alla fall konstaterat att högen med jord vid lilla Stonehenge är cirka 7 kubikmeter. Jag kontrollmätte växthusets höjd upp till taklutningen från snökanten och fick på centimetern samma mått som på avbildningen, vilket förmodligen är mer tur än skicklighet, men det visar ändå potentialen i tekniken. Jag får ta några nya bildsekvenser när det är lite ljusare ute – kanske när snön har smält så att jag kan göra en lite bättre jämförelsestudie.
Hönsen uppe i växthuset har fått en värmelampa insatt. Det har varit en hel del gruff och vissa av tupparna har fått flytta ut i kylan igen. De kommer förmodligen ganska snart få gå under bilan. Den saken överlåter jag med varm hand åt E, som inte har några betänkligheter när det kommer till djurens bästa.
I söndags blev det inget skrivande på bloggen. I vanlig ordning satte jag mig ner och planerade dagen och hade listan full med saker jag skulle göra. Om jag bara hade prioriterat lite annorlunda så skulle jag kanske hunnit med lite mer än att göra iordning vägen till den nya odlingsplätten. Efter tio minuters grävande bar det sig inte bättre än att jag välte med grävaren i slänten och landade i sparrisodlingen. Aj, aj….jag sträckte en muskel i ryggen, man det var inte värre än att jag kunde fortsätta att arbeta. Efter att ha hämtat 4-hjulingen och vinschat upp maskinen kunde jag fortsätta. Den här gången såg jag till att marken bar ordentligt innan jag långsamt tog mig framåt. Det kunde ju ha blivit mycket värre om jag klämt mig. Efter några timmar körde jag ner Grävis till maskinhallen för att sedan gå upp till huset för att ta en kortare paus, men någonting kändes inte riktigt bra. Jag kände mig lite illamående och trodde att det berodde på att jag inte druckit ordentligt. Jag skulle fylla ett glas med Cola, men fick för mig att jag först skulle ta och byta kläder så att jag kunde lägga mig på soffan resten av dagen. Jag la mig ner och kända att jag behövde tömma blåsan. Jag fick en smärre chock när jag såg vad som kom ut. Blod! Riktigt mycket som såg ut som portvin. Resten av dagen och natten tillbringade jag på akuten och fick komma hem nästa dag med vila som ordination. Två tre dagar hemma med lättare promenader och kortare stunder framför datorn, men ingenting mer. Jag börjar redan få myror i brallan, men känner samtidigt att det kan vara bra att inte överanstränga sig.
Jag passade på att ta några bilder uppifrån på vägen som jag förberett och stenformationen som placerades ut i lördags. Gissa om det kliar i fingrarna att göra iordning odlingsbäddar och rabatter, nu när grovarbetet är utfört. Om två veckor när jag kanske kan börja har kanske vintern satt stopp för vidare arbete. Jag hinner nog inte sätta ner några lökar eller buskar på framsidan.
Vi har tagit in hjälp för att schakta bort lera från hagarna och fylla på med SJ-mak och asfaltkross för att undvika allt kladd när man tar in hästarna på kvällen. Det ska bli så skönt när det är klart. Även på höst, vår och vinter ska det vara lite ordnat på gården tycker jag. Leran i hagen kommer väl till pass som rosjord om den blandas upp med lite vanlig jord och hästgödsel.
Jag var uppe en sväng i växthuset för att se om hönsen börjat använda sittpinnarna. Jodå där stod en tupp och vakade över flocken.
Idag kom D förbi och hjälpte till med att jämna till bakom maskinhallen som utlovat. Dessvärre körde han sönder brunnslocket som egentligen skulle ha gjutits in, men som av någon anledning inte blev det. Vidare så kördes svinstaketet sönder en andra gång när den stora stenen som låg vägen för att kunna göra en väg till den tänkta odlingslotten uppe på kullen till vänster om vedlagret skulle avlägsnas.
Jag har inte kört dumper sedan jag var 9 år, så det kändes lite ringrostigt. Nu var det ingen jättestor dumper, men den klarade att förflytta ett antal större stenar från ängen till gräsmattan. D och jag stod där och värkte fram var de skulle ligga för att skapa balans och harmoni. Det var för mörkt för att ta några flygbilder, så jag får ge mig till tåls. Från marknivå ser det i alla fall bra ut när man står mitt inne i formationen. Med tanke på vilka problem vi hade att flytta runt de ärtstora stenarna i förhållande till Stonehenge så kan man inte annat än förundras över forntidens teknik.
Imorgon ska jag försöka hinna med att gräva lite rabatter och kanske fylla på med lite jord så att vi eventuellt kan få ner några lökar. Om jag kan få låna en mindre hjullastare av grannen så kanske det kan gå lite snabbare.
I veckan flyttade hönsen från vaktelgård och traktor upp till Lilla Spanien för att få ett drägligare klimat inför vintern. Än så länge är det varmt för årstiden, men det blåser och regnar en hel del. De verkar i alla fall trivas i djungeln och har det mycket bättre än frigående “Guldfåglar”. Idag hann jag med att sätta upp två sittpinnar som förmodligen kommer att utforskas först imorgon när det blivit tillräckligt ljust. De får nöja sig med att ligga på marken och sova.
Imorgon får jag hjälp att sprida ut grus på baksidan av maskinhallen. Jag ska passa på att diskutera lösningar på leran inne i hagarna. Just nu riskerar man att fastna eller halka varje gång hästarna ska in i stallet.
Jag såg att det fortfarande fanns lite tomater att skörda. Både röda och gröna, så resten av helgen är räddad. Efter att tomatplantorna tagits ut ska jag passa på att göra rent och förbereda inne i Lilla Italien. Slottsparken bör väl rensas från slangar och vissna pumpaplantor, och löven uppe vid vitlöken och sparrisen ska täckas med granris för att skydda mot vinden och skapa ytterligare isolering mot kylan i vinter. Eventuellt hinner jag kapa lite ved som kanske hinner torka till våden då nuvarande upparbetad ved tar slut.
Då jag visste att det skulle börja regna på eftermiddagen passade jag på att dra om elstaketet. Allt gick förvånansvärt smidigt och jag hade nog klarat mig helt utan regn om jag inte hade fått bakläxa på springan under fronten. Enligt min åsikt kunde inga hovar eller tåkappor fastna därunder, men tydligen är det skillnad på allt som ligger naturligt i hagen och det som man bygger. Nåja…jag hittade några grövre plankor så jag slapp att åka iväg till brädgården i alla fall. Jag försökte först med stockar, men det blev inget bra, så jag fick krypa till korset och göra det ordentligt istället. Hästarna är lite reserverade och vågar knappt gå nära. Jag försökte locka med ett äpple som jag la på marken utanför, men det var alldeles för farligt. Det dröjde inte många minuter innan två ankor var framme och hade en fetmåltid framför hästarna på andra sidan foderfronten. Senare vid eftermiddagsfordringen satte vi krokar på bommarna och fäste hönäten däri. Efter en lång stunds tvekan kom Garm fram. Det är väl en tidsfråga innan hästarna svälter sig smala och kan ta sig ut mellan spjälorna.
Jag passade på att ta in slangar från stora växthuset som nu är tömt på paprika och ska ge plats åt hönsen som har fått gå ute fram till nu. Även bordet, stolarna och parasollet som stod utanför lilla växthuset har hittat in till vinterförvaringen nu. Det som återstår före vintern är att ta in pumpar och rensa ut inne i lilla växthuset. Efter det kan jag börja fundera på hur jag ska förbereda odlingsrummet till nästa säsong. Om jag hinner kanske jag gör ett försök att övervintra pelargonerna i frökuvösen, men det sker i mån av tid, inspiration och ork.
Sinnesstämningen går upp och ner ungefär som morötter och vitlök. Morötter dras upp och vitlöksklyftor sätts ner i jorden. Den senaste veckan när jag kommit hem har mest handlat om att plantera vitlök uppe i odlingsterassen. Det blev närmare 25 lökar som delades upp i klyftor och sattes ner i jorden. Tre olika sorter med flätbar blast blev det. Idag täckte jag över vitlöken och sparrisen med ett täcke av löv. Det ska på ett lager granris också, men krångel med fyrhjulingens startmotor kom emellan och sedan stannade allt gårdsarbete av. Det är så fruktansvärt tråkigt och tärande när dagarna är så korta och man heller inte kan styra över sin egen tid. Just nu gör jag en lammgryta uteslutande med ingredienser från närområdet. Lamm från grannarna och egna grönsaker. Det finns fortfarande lite paprika kvar om man inte nöjer sig med grön paprika – för då finns det massor kvar. Jag räknade till mellan 20 och 30 per rad så det är nog närmare 80 stycken kvar. Vi får se hur många som hinner mogna innan kylan åter slår till. Jag hittade två auberginer och en hel del tomater som fick göra sällskap med lammet, lite tomatsås, ajvar, lök, örter och soltorkade tomater från egen produktion. Jag får se om jag kan bräcka förra söndagsmiddagen som bestod av anka, bräserade grönsaker, potatis och rotselleri.
