Category Archives: HQ

ABS, TRK, PPK, GCP, Morötter, Choklad och död.

Den här veckan har passerat obemärkt med mycket fokus på drönare i både praktik och teori. Halva veckan gick åt till att designa och skriva ut plastdetaljer i ABS till Daidalos landningsställ som ska kunna fällas upp för att inte skymma kameravyn när man panorerar. Vidare har jag trillat långt ner i kunskapens kaninhål för att lära mig mer om fotogrammetri. Kruxet är att få en så exakt modell av verkligheten för att sedan kunna mäta i modellen. Jag har pratat med två företag som håller på med anläggning där det är intressant att få fram modeller av en arbetsplats för att enkelt kunna mäta volymer, avstånd, höjdskillnader och ytor. Jag har även pratat med en byggnadsantikvarie som tyckte att det skulle vara intressant att titta närmare på fotogrammetri för att skapa 3D-modeller av byggnader och platser. För att få en modell som motsvarar verkligheten finns det en hel del att tänka på, och teorin bakom kräver att man förstår och behärskar en hel del tekniker och processer för att det ska bli riktigt bra. Det är helt klart någonting som jag skulle kunna tänka mig att arbeta med som komplement till min nuvarande verksamhet som i dagsläget är ganska stillasittande.

Morötterna verkar fortsätta växa trots att de sedan länge skördats. Jag kommer inte ihåg att morötterna var så stora, eller att de hade förgreningar på roten. Purjolöken verkar tåla vintern ganska bra och har vuxit sig större än för någon månad sedan. Perfekt att hämta en purjolök när det behövs.

Igår fick jag ett vadderat kuvert innehållande choklad från “K”. Jag har redan snaskat i mig ett antal praliner för att motverka mörkrets negativa effekter.

Idag var det hönsslakt här på gården. Jag tog mest hand om att organisera och försöka hålla undan vid varje station i hanteringen. Vatten ska värmas, rensbord ska tas fram och käls i plast, slaktrester och fjädrar ska samlas in och bortskaffas. Det blev totalt 13 höns och tuppar som fick sätta livet till. Nu får vi hoppas att det blir lite lugnare uppe i lilla Spanien där det bitvis har varit slagsmål med både blodvite och död som följd.

Långsamt

Veckan har flutit fram i sakta mak med tre dagar hemma mellan soffan och skrivbordet med efterföljande två dagar med arbetsträning. Igår fick jag ett litet återfall mot rödvinshållet vid blåstömning, men idag har det gått åt rätt håll igen. Jag tror att min iver att försöka få kameran på drönaren att fungera tillsammans med de delarna jag fick hem med posten igår gjorde sitt med mitt hälsotillstånd då jag stod hukad långa stunder. Jag fick först inte kameran att fungera, men till slut hittade jag vad som var problem efter att spenderat en hel del tid på dåliga tips från medelålders män som killgissar på internet och leder en in på fel spår.

Idag har jag passat på att städa lite uppe i HQ och laddat lite småbatterier i väntan på de stora ska komma till drönarbygget. Dessvärre ser det ut som att de batterier som jag beställt är slut trots positivt lagersaldo på den internetshop som jag beställt ifrån. Motorerna verkar också låta vänta på sig och jag kan inte annat göra än att ge mig till tåls.

Idag har det varit fullt hus och jag har inte behövt lyfta ett finger. Det var lite det som var syftet med att bjuda hit ungdomarna som har städat ankgård och andra gårdssysslor som annars jag hade fått göra. Jag har inte ens fått hålla i en kniv eller bära ut tunga tallrikar till matbordet.

Om någon ser mig nu….

Den senaste veckan och helgen har framskridit ganska lugnt utan några större projekt i görningen. En och annan stolpe har slagits ner i marken för att utöka svinstaketet, men i övrigt har det mest handlat om förvaltning och gradvisa förbättringar i odlingslandskapet. Efter att jag klippt ängen för andra gången i år så bestämde jag mig för att samla ihop lite täckmaterial till Lilla Spanien för att behålla fukten i jorden och samtidigt mota bort ogräset. När jag stod där ute på ängen och krattade tänkte jag på hur komiskt det måste sett ut med någon som ur sitt sammanhang ser ut att att vara en riktig pedant.

Efter att ha städat verkstan, HQ och Pelargonrummet fick jag ett plötsligt sug att smida en handgrep som ska matcha planteringsspade som min son bankat fram i smedjan. Nu väntar jag på att densamma ska tillverka några handtag i något vackert träslag.

Jag har försökt få lite styr på odlingsterrassen genom att avdela de olika sektioner med granbarksborreangripet trä. Nu vet jag var jag kan sätta fötterna när jag sliter upp kvickrot, kirskål och annat ogräs.

Sparrisplantorna har satts i djupare krukor och kantar numera växthuset. Jag var tvungen att tillverka några längre stöd i ståltråd för att hålla plantorna upprätta. Jag vet inte om det beror på att de haft brist på ljus, eller om de är så “flimsiga”. De är i alla fall bra indikatorer på om det blåser ute.

Pelargonerna har äntligen börjat få blomknoppar! Det blir spännande att se om mödan varit värd. Dillen har börjat titta upp och jordgubbsplantorna har börjat reva sig. Paprikorna blir fler och större. Chilin och tomaterna bjuder dagligen på nya frukter. Buskkrassen och slingerkrassen har fått individuella krukor och är placerade i växthuset. Nu återstår endast några fåtal o-grodda exemplar som är de sista gästerna för säsongen uppe i Pelargonrummet.

Plockepinn och väder sätter käppar i hjulet

Nattens relativt milda storm fällde några träd i hagen. Det blir så när man gallrat och träden saknar skydd. Självklart hade två träd ramlat över stängslet och jag fick laga två stolpar så gott det gick. Det är lite svårt att slå ner nya stolpar i den frusna marken så man får improvisera och finna andra lösningar. Nåja – minst halva dagen gick åt till att röja träd och snö. Traktorn startade utan större ansträngning efter att jag värmt upp motorn med byggfläkten någon timme.

När jag kom upp till huset hade E doppat torkade kottar i stearin, så nu har vi tändmaterial för resten av kamin-säsongen. Jag gick ner till HQ och Pelargonrummet för att montera upp extra belysning till växterna så att de blir kraftiga, snarare än långa och taniga. Den sista utskriften av distanser blev klar lagom till att jag hade gjort iordning tre av fyra armaturer. Lösningen blev ganska och nu hoppas jag att ljuset ska räcka.

Inte många knop

Idag har vädret inte varit så inspirerande. Det började med snö som successivt övergått till regn, så alla gångar är fulla med is och vatten. – En härlig kombination om temperaturen sjunker! Jag började designa distansen för att kunna hänga upp två LED-armaturer i samma kedja, men designen har ändrats flera gånger. Varje utskrift har tagit en stund, så jag har ännu inte hunnit börja med att förbättra belysningen.

Vi har besök av S, E och E:s lillebror idag. S och min fru håller på med att salta och torka äggulor. Jag vet inte riktigt hur de ska användas när de är klara, men varför inte? Hur som helst kommer ankäggen till användning. Äggulorna är lika stora som ett vanligt hönsägg.

Uppe i Pelargonrummet fortsätter tillväxten och flugpappret fångar flugor utan att man behöver göra något. Jag försökte på bild fånga en annan liten krabat som härjar fritt i vegetationen, men den blev inte skarp och jag fick aldrig någon chans att göra ett nytt försök innan den försvann. Imorgon hoppas jag på lite mer energi.

Ny design och mer ved

Idag har jag kastats mellan olika aktiviteter. Det har varit allt från 3D-printing till att köra hönsskit till containern. Jag tog först en sväng upp i Pelargonrummet och kunde konstatera att basilikan börjar titta upp, men inga tecken ännu på att några andra frön har börjat gro. Det börjar ta slut på ved, så jag var tvungen att plocka lite från förra årets trädfällning. Det var fullt med snö på stockarna så jag fick borsta av dem först innan jag provade vedklyven jag räddade från tippen förrförra året då min vän K undrade om jag hade någon användning för en trasig vedklyv. Det visade sig emellertid vara ett ganska enkelt fel. Sedan dess har den stått och väntat på att tas i bruk.

Jag ändrade på 3D-modellen för den självvattnade “krukan” så att det blev enklare att göra en utskrift där delarna inte behöver limmas för att hålla ihop. Jag har börjat titta på en förbättrad fuktmätare för jorden, men än så länge är det en bit kvar innan jag kan få en tillförlitlig avläsning. Den nuvarande är lite känslig ibland och helt okänslig i andra fall. Det blir lite svårt att lita på en sådan fuktmätare.

En dag till att slå ihjäl

Just nu finns det inte så mycket att glädjas åt utomhus, så jag har spenderat större delen av dagen vid datorn, uppe i Pelargonrummet och HQ och drömt om den kommande våren. Rotsellerin har börjat gro, men ingen chili och ingen koriander eller basilika ännu. Idag sådde jag plocksallat, dill och gräslök för att ha nära till hands vid matlagningen. Jag har börjat skissa på självvattnande krukor av de glas som blivit kvar när värmeljusen brunnit ner. Just nu är jag inne i prototypstadiet för att se om principen verkligen fungerar. En trött och ledsen basilika får bli försöksobjekt fram till att mina egna busfrön gror och bildar plantor. Just nu är designen inte helt fulländad ur ett produktionsperspektiv. Jag har fått dela upp 3D-modellen i två delar som sedan limmats ihop, men det var ganska svårt att få allt rakt med bibehållen passform när modellen placeras i glaset. En bomullstuss i ett rör leder upp vattnet till jorden och rötterna så att plantan får så mycket vatten som den behöver med hjälp av kapillärkraften.

Nyårsstädning

Idag har jag ägnat mig lite åt att städa. Först tog jag hand om grovsoporna uppe i huset och diskade det sista efter förra årets brakmiddag som bestod av planerade 7 rätter, men redan efter 5 var det stopp i alla magar och vi beslöt att inte förtära de sista två rätterna och hoppade direkt till den hemmagjorda glassen som sonen lagat i glassmaskinen som kom med paketleveransen från Nordpolen.

Eftersom inomhustermometern befinner sig ganska nära kaminen så föreligger det en missvisning av temperaturen på nedervåningen, och temperaturgivaren flyttades till en mer rättvisande plats med en håller i plast från 3D-verkstan. Ibland när man gör utskrifter så går det inte riktigt som man har tänkt sig. Jag fick göra 3 försök innan utskriften blev som jag hade tänkt mig. Det är nog några grader för kallt uppe i HQ, så att modellen fastnar inte ordentligt i underlaget, vilket i sin tur resulterar i ,ursäkta uttrycket, afrokrull.

I väntan på att utskriften skulle bli klar ägnade jag mig åt att städa i verkstaden, som skrek efter kärlek. Jag hittade hela 10 slipstift till Dremeln på arbetsbänken och på golvet runt om, och blev lite förgrymmad över att även jag drabbats av “Dremelpetter” som dyker upp när man inte är vaksam. – Nåja, jag lämnade ett meddelande och skruvade upp en liten förvaringsplats dit slipstiften kan räddas från att hamna i soporna när jag gör rent på bänken – Jag hoppas att alla som har förmåga att öppna ett skåp för att hämta ett slipstift kan läsa. Om inte annat så slipper jag lägga tillbaka slipstiften den dag jag inte skulle orka.

Mest ont i foten

I morse hade jag djävulusiskt ont i foten. Förmodligen var det sviterna efter fredagens långa arbetspass framför datorn med en av de längsta uppkopplingarna jag haft. Vi började klockan 9 och körde i ett streck fram till 17 utan avbrott. Jag höjde skrivbordet för att inte bara behöva sitta ner och halvvägs in i vår session behövdes strömuttaget som normalt används av skrivbordshissen till en industri-PC, så det blev till att stå resten av dagen. När man knappt orkar ta sig fram med två kryckor och isgatan på gårdsplanen hindrar en från att röra sig med eller utan kryckor får man försöka hitta på något man kan göra innanför de naturliga avgränsningarna. Efter att bara legat och målat upp dystra bilder över min framtid tog jag mig i alla fall ut för att ta några drönarbilder över isläget.

Nu när jag har all tid i världen att slösa bort tiden på att bli en duktig FPV-drönarpilot tog jag mig faktiskt i kragen och plockade fram headsetet och kopplade in den i datorn så att jag kan träna lite mer “naturtroget”. Det blir otroligt mycket sladdar som ska samsas om utrymmet på skrivbordet, och för mig får sig ordningssinnet en liten törn. Visserligen ser man ingenting av omgivningen när man har headsetet på men bara vetskapen om att det är rörigt runt omkring kan kännas lite jobbig. PÅ eftermiddagen när behovet av kryckor avtagit tog jag mig ut i HQ för att göra något åt kabelhanteringen. 3D skrivaren kom åter igen till användning när den alldeles för långa videosignalkabeln skulle “hanteras”. Mina framtidsutsikter ter sig mer optimistiska nu på kvällen än i morse.

Modul för modul

Idag har arbetet med Nixie-klockan Kronos tagit några steg framåt. Alla olika moduler är nu fastlödda och kopplade i varandra. Nu återstår att skriva programvaran för klockan. Jag vill kunna styra när klockan ska vara igång från nätverket så att man exempelvis kan ha den igång så länge som förstärkaren i Nirvana är igång. Kanske man kan koppla ihop en rörelsesensor så att den går igång när man närmar sig, och stänger av när det har gått en minut. För att detta ska vara möjligt måste jag utrusta klockan med en dator med WiFi-modul som också kan hämta tiden från internet. Från datorn styr jag sedan om högspänningsmodulen ska vara på eller inte. Det blev ganska kompakt med alla olika moduler som behövs. Det hela blir inte mindre komplicerat av att vissa moduler kräver 5 volt och andra 3.3 volt. Nu hoppas jag att allt är riktigt kopplat och slipper missöden med brända kretsar. Det visar sig när jag börjar med programmeringen som får ske gradvis. Först måste jag göra ett funktionstestprogram för att säkerställa att allt fungerar, sedan kan jag utöka med finesserna. Om jag kommer så långt imorgon att allt är riktigt ihopkopplat så är jag riktigt nöjd. Då kan jag utveckla och förfina programmet för klockan under veckan som kommer. Tänkbara roliga saker att lägga till är datum, eller varför inte drifttimmar eller nedräknings- eller uppräkningstimer?