Category Archives: HQ

Hökögon, ordning och omstart

I veckan kompletterade jag HQ med ett efterlängtat tillskott i form utav ett stereomikroskop. På senare tid har det blivit allt svårare att hålla på med småpilliga komponenter, och inte blir det bättre när motsvarande beräkningskraft som ENIAC hade, har krympt från att knappt få plats i ett helt rum, till att uppta en yta som får plats på mindre än en kvadratmillimeter. Än värre blir det när man ska läsa vad som står på komponenterna eller se till så att alla ben och pinnar sitter fastlödda ordentligt på kretskortet. Nu har jag all utrustning jag kan önska för att kunna kalla HQ för ett komplett elektroniklabb. Nåja – det finns säkert fler instrument och verktyg jag bara “måste” ha, men just nu är jag ganska nöjd.

För att motivera HQ:s existens tog jag och återupplivade ett elektronikprojekt som avstannade när jag inte kom vidare efter att ha lagt ner en massa tid på att i princip bara bränna upp sovjetiska IC-kretsar på löpande band. Det handlar om Kronos som är en klocka med elektronrör. Eftersom jag inte riktigt visste vilka komponenter som fortfarande fungerade kopplade jag upp en testrigg för att testa funktionen på kretsarna innan jag fortsätter. Den här gången ska göra allt i verifierade steg istället för att blint lita på att jag vet vad jag gör. En bra utgångspunkt är att förstå exakt hur drivkretsarna för elektronrören fungerar. Efter att ha läst databladen kopplade jag in chippen en och en och testade funktionen. Jag har totalt 6 stycken fungerande kretsar, och det är just 6 stycken jag behöver. Nu är det extra viktigt att jag bygger detta lugnt och metodiskt och inte gör bort mig på vägen.

Jag kommer att göra ett elschema och tillverka ett kretskort istället för att montera på prototypkort som tidigare. Det är mycket smidigare och blir väldigt mycket bättre och säkrare. Det innebär att jag får löda loss mina Nixie-rör från prototypkorten och börja om från början.

Nu är det inte så mycket slutmålet som är viktigt. Det är mer att metodiskt få bygga något i lugn och ro när tid finns. Jag ser mer slutresultatet som ett kvitto på att jag förstår och kan.

Från surr till frö

Eftersom jag var lite orolig att bina inte skulle ha klarat den långa och bistra vintern gick jag upp till bi-kuporna efter att brödet var färdigbakat för att knacka och lägga örat mot locken. Jag kunde höra lite surr inifrån kuporna och kunde andas ut. Nu vet jag inte hur bra de klarat sig, men att det surrar är i alla fall ett gott tecken. Båda kupor visade tecken på liv, så än finns det hopp!

Jag har inte riktigt haft tid eller ro att designa och skriva ut ramen till elektroniklådan för Nixie-Dynamis i veckan men nu fick jag tillfälle att göra två utskrifter som tog lite drygt 6 timmar att slutföras. Under tiden hann jag preparera elektronrören med krympslang så att de inte ligger och skallrar i hållarna. Jag spenderade en stund åt att göra lite analoga elektronikexperiment för att öka min förståelse inom området.

På sena eftermiddagen gick jag upp i Pelargonrummet för att starta upp årets odling. Det blev 60 frön av paprika, 10 av jalapeño och 20 små kapslar av persilja. Även om jag gjrot det här några gångenr så är jag alltid lite ringrostig med alla smarta inställningar för undervärme, luftvärme, höger och vänster element, extraelement och ljus för dag respektive natt. Sedan måste alla termometrar förses med batterier och kontrolleras att de fortfarande fungerar som de ska och vatten måste fyllas på i dunken. Nu hade jag ingen såjord, men jag tror inte att fröna bryr sig om de gror i fet premiumjord eller fattig såjord. Bara det finns fukt och värme så kommer de börja gro. Jorden var ganska torr, men efter att ha fått dra åt sig lite vatten kändes den bra.

Vilodagen

Idag har jag tagit det lite lugnt. Förvisso har 3D-skrivaren hållit på hela dagen att tillverka lock och botten till elektronikkortet. Det tar lite över tre timmar att skriva ut en del, och skrivaren håller på att skriva ut den tredje av totalt fyra stycken. Jag kanske hinner starta en utskrift till senare i kväll, annars får det bli under veckan. Jag ska designa själva sidorna också. Antingen blir det också 3D-printat, eller så kanske jag gör en träram. Det spelar ingen större roll för estetiken, eftersom lådan kommer sitta inne i högtalaren.

Jag kunde inte riktigt hålla mig borta från verktygen trots vilodag. Gässen har en tendens att äta av hästarnas hö, så jag tänkte att jag skulle försöka locka bort fåglarna genom att hänga ett nät lättillgängligt på en plats där gässen brukar hålla till. Till en början såg det ut som att min plan skulle gå i lås, men någon timme senare när jag kollade så hade de gått tillbaka till hästarnas hö igen. Jag får se om jag kan komma på något smart sätt att hålla fåglarna borta utan att hänga näten högre, eller göra det svårt att komma åt när man ska fodra eller förbereda för kommande måltider.

Relativt lugnt och långsamt

Igår hjälpte jag sonen med lite dragning av elkablar i köket som förhoppningsvis snart blir klart. Det hade inte hänt så mycket sedan jag hjälpte till förra året, men jag kan förstå om det finns annat roligare än att renovera kök. Vi har inte alla samma prioriteringar helt enkelt.

Efter att jag suttit och ojat mig en stund över att jag inte hade lust att gå ut och göra alla nödvändiga saker, tog jag mig i kragen och började med det enkla, som att göra i ordning det som senare blir till flytande föda åt hästarna. Nu räcker det cirka två veckor framåt. På morgonen ger jag det som har varit blötlagt sedan dagen före, och efter att jag gett hästarna varsin bytta förbereder jag kvällens och morgondagens morgonsoppa. Det brukar jag hinna med när hästarna glufsar i sig sin soppa på morgonen innan jag tar ut dem.

Därefter tömde jag skopan på fastfruset gödsel och vägde upp hö för fyra dagar framåt. Mitt i veckan vägen grannen upp hö, så jag slipper i alla fall stå på kvällen efter jobbet och fixa.

Jag hade anledning att göra ett besök inne i pumphuset och upptäckte att en av vattenledningarna står och läcker rakt ovanför tvättmaskinen. Jag vad ska man säga. Jag gillar varken att hålla på med vattenledningar eller minusgrader. Båda ställer till med problem! Jag stängde dörren och sa till mig själv att jag bäst väntar på plusgrader innan jag försöker åtgärda någonting istället för att kämpa med två saker som jag inte gillar på samma gång.

Efter att jag var klar med alla sysslor utomhus gräddade jag mitt frö- och nötbröd som jag började med igår. Senare på eftermiddagen när brödet svalnat tillräckligt, skar jag upp det och bredde 9 stycken dubbelmackor som jag kan ta med mig till jobbet. Jag brukar vakuumförpacka och frysa in den så att det är lätt att ta fram och lägga i väskan innan man åker till jobbet – ibland slinker det ner två stycken. Mackorna brukar ha tinat lagom till tio då jag brukar ta min första macka.

Jag hann sätta mig en stund uppe i HQ för att utföra lite experiment för att öka min förståelse för analog elektronik. Jag börjar mer och mer inse att det handlar mer om känsla och intuition än fasta regler. När man håller på med digital elektronik så är det lite mer antingen eller… och det är ju det som är grejen. Kanske är det därför som jag haft väldigt enkelt att förstå mig på sådant som har fasta regler men svårare för sådant som är mer nyanserat – även om jag inte alltid håller mig till regler. Men det är kanske inte heller helt sant. Det finns ju trots allt en hel del som är ganska analogt som jag både gillar och behärskar mer eller mindre. Nu hoppas jag på att elektronik ska kunna bli en sådan sak. Sedan får vi se vad jag kommer ha för praktisk nytta av det.

Kretskort till Nixie-Dynamis

Förra söndagen satt jag och lödde och monterade komponeterna till Nixie Dynamis på prototypkortet. Till en början såg allt ganska bra, men efter ett tag blev det mer och mer krångligt att koppla ihop komponenternas ben till rätt ställe. När allt satt på plats och skulle testa hände ingenting. Sedan satt jag i princip hela dagen och försökte lista ut var jag hade gjort fel. Jag hade ju varit så noggrann. Flera gånger gick jag igenom alla banor och kunde inte se var jag hade gjort fel. Jag jämförde elschemat med kopplingsdäcket och det jag hade lött på plats och kunde inte se vad som var fel. På måndag kväll hittade vad jag hade gjort för fel. Jag hade råkat korsa två kablar når jag vänt på kortet. Det bevisade att det inte var något fel på elschemat i alla fall. Jag kände väl någonstans att det inte skulle kännas bra att avsluta ett projekt med ett taffligt prototypkort, så jag beslöt att ta steget att låta tillverka två kretskort för att få en stabil och snyggare lösning. Jag trodde att steget skulle vara större att omvandla det man ritat upp som elschema till en färdig kretskortsdesig för tillverkning, men det har hänt en hel del programutveckling sedan jag senast tillverkade ett kretskort. Det tog några kvällar att komma in i tankesättet. Igår när jag kände mig tillräckligt trygg med att jag fått med allt så kunde jag skicka iväg mina kretskortsfiler med ett “klick” för tillverkning. Nu väntar jag ivrigt på att få någonting i brevlådan under nästa vecka.

Även om Nixie-Dynamis får vänta, så går jag inte sysslolös under tiden. Idag fick jag akut laga en av foderstationerna till hästarna igen och imorgon ska jag försöka hjälpa min som med det sista i hans kök. Däremellan kommer fodring, matlagning, bakning och kanske någon förbättring uppe i HQ.

Allt fryser – jag fryser!

Ja – det kan vara otroligt vackert ute med frostiga bladlösa lövträd med gnistrande blå himmel som bakgrund, men det gör sig bäst inifrån bilen eller på fotografi. Kylan är en rätt onödig företeelse med avsaknad av liv och rörelse, och om det blir tillräckligt kallt stannar allt upp. Just nu kämpar jag med frusna fingrar och fötter, samt alla vardagssysslor. Jag sprang ut med hästarna i morse för att hålla värmen. Byttorna i stallet har en skorpa av isskorpa som man får lösa upp med hetvatten innan man kan fylla på med mer drickbara temperaturer. I gödselkärrorna fryser hästbullarna fast i väggarna och skopan som används för att underlätta kärrtömningen bjuder på motstånd när den ska tömmas. Kost sagt – jag trivs inte när det är för kallt.

I veckan har jag gradvis förbättrat konstruktionen för att förstärka signalen så att ljusstaplarna på Nixie-Dynamis börjar lysa vid en lägre signalnivå. Jag lyckades så pass bra att jag nu har det omvända problemet. Det är ju betydligt bättre ur ett designmässigt perspektiv. Nu behöver jag inte trolla för att försöka skapa något som inte finns, utan mer koncentrera mig på att begränsa det som finns att tillgå. Idealet vore att göra en omvänt logaritmisk signalnivå, så att utslagen vid kraftigare signal blir svagare ju starkare signalen blir. Hur som helst har jag sorterat tillbaka alla komponenter som jag testat med in i sortimentlådorna. Man är lite för ivrig all genast lägga tillbaka komonenterna man provat med och uteslutit, så det blir en hel del att sortera efter avslutat experiment. Nu är allt uppsorterat, så jag varmt och inbjudande kan välkomnas till ett städat och välordnat HQ nästa gång jag får möjlighet att göra ett besök och fortsätta med att förbättra designen med att skapa ett varmt, pulserande ljus i vintermörkret.

Nirvana uppe i HQ

En normal helg brukar börja med att jag stiger upp och ger katterna mat, sedan om jag tycker att det är kallt så tänder jag brasan. Därefter ger jag hästarna sina byttor innan jag tar den ut till hagen. Därefter brukar jag gå upp till huset och skriva min lista som brukar bestå av disken, väga upp hö, planera mat, laga mat, ta in ved, plocka undan, dammsuga, ta ut sopor, ploga eller något annat som är nödvändigt för att hålla en hyfsat välordnad tillvaro. Ibland slinker det även in något på listan som ligger i mina helt egna intressen.

Efter att ha förberett byttor för två veckor framåt och vägt upp hö för tre dagar framåt så gick jag upp i HQ för att fortsätta där jag senast lämnade Nixie-Dynamis att mogna i mitt huvud. Nu med ett bra oscilloskop och en signalgenerator ska jag väl ändå kunna få ordning på de problem jag haft. Fram tills nu har jag kunnat få staplarna att pulsera i takt med musiken, men inte riktigt som jag vill ha det. Bland annat har jag fått spela ganska högt för att det ska bli en stapel, och sedan har stapeln ganska snabbt stigit till max. Dynamiken och utslaget på signalerna har helt enkelt varit för smalt. Det första jag koncentrerade mig på var att försöka lista ut varför insignalen var så låg, och vad jag kunde göra åt den. Den första mätningen visade att den signal som beskriver ljudet i en positiv signal bara var drygt hälften så stark som topparna på ljudsignalen. För att få ett kvitto på min misstanke om att jag bara tog tillvara på de positiva signalerna istället för att ta hand om både positiva och negativa signaler, kopplade jag in signalgeneratorn i envelope-kretsen och kunde tydligt få mina misstankar bekräftade. Med en extra diod kunde jag utnyttja även den negativa sidan av kurvan för att få ut en kraftigare insignal.

När jag väl hade fått den insignal som jag behövde kunde jag gå vidare med att dimensionera kondensatorn i envelope-kretsen och urladdningsmotståndet så att stapeln sjunker långsammare än den stiger. Den sista pusselbiten var att koppla in en sinusvåg från funktionsgeneratorn för att kunna justera höjd och känslighet på elektronrörens utslag. Det känns ganska tillfredsställande att ha kommit lite längre med mina kunskaper i analog elektronik, och att ha kunnat få till det med helt passiva komponenter. Ett tag var jag ju inne på att ta genvägen att använda något färdigt, men det hade inneburit att jag hade behövt ordna med separat strömförsörjning och separat lågnivåsignal på ljudet. Nu behöver jag “bara” 230V, vilket redan finns i mina elektrostathögtalare.

Även om själva elektroniken är fastställd så är det ändå en bit kvar till avslutat projekt. Först ska jag justera mitt elschema så att det speglar verkligheten med rätt värden på kondensatorer och motstånd samt de andra justeringar jag gjort längs vägen. Jag är dock lite kluven om jag ska göra ordentliga etsade kretskort eller om jag ska nöja mig med två prototypkort. Nu ska jag i alla fall gotta mig åt att jag faktiskt har lyckats med något som ligger strax utanför mitt starkaste kompetensområde.

Ordning i HQ

Under veckan har jag byggt om lite hyllor och sorterat komponenter in i sortimentskåpet. Nu har alla komponenter av samma sort och värde fått en egen liten låda att ligga i. Jag kommer inte riktigt ihåg funktionen på alla komponenter, men nu är de uppmärkta, och jag får väl spendera lite tid till att läsa lite datablad för att färska upp minnet. I tisdags kom oscilloskopet som jag ropade hem, och idag kom den sista pusselbiten för att få en näst intill komplett elektronikverkstad, nämligen funktionsgeneratorn. Oscilloskopet har jag testat att mäta insignal och den filtrerade signalen på Nixie-Dynamis. Nu ser jag tydligt att jag behöver justera nivån på den filtrerade signalen, och det ska bli spännande att få grotta ner sig i alla funktioner som funktionsgeneratorn och oscilloskopet har att erbjuda.

Jag var som sagt tvungen att bygga om hyllorna för att få plats med alla instrument inom armlängds avstånd. Förut var de lite utspridda och det skapade lite oreda när matningskablar och mätkablar låg huller om buller på bordet tillsammans med verktyg och komponenter. Nu blir det lite bättre om man kan hålla disciplinen att lägga tillbaka verktyg på verktygsbrickan och komponenter tillbaka i sortimentskåpet eller komponentbrickan. Det finns i alla fall förutsättningar.

Jag tillverkade en hållare för varmluftshandtaget som jag använder när jag ska löda loss komponenter eller krympa slang. Eftersom den kan skicka ut en larmluftström på 500 grader så är det kanske inte så bra att den är 5 centimeter från väggen, även om det är en gipsskiva. så fort man sätter tillbaka den i hållaren så stänger den av värmen, men den drar på fläkten för att ventilera bort värmen. Jag lyckades lista ut att den triggar på en magnet, så det var en ganska enkel uppgift att tillverka en hållare som jag kan skruva fast i bordskanten. Naturligtvis målade jag den i min gelatin-blåa standardfärg som är ruskigt lik färgen som används flitigt av ett känt bildelsvaruhus. Min är dock lite bättre och håller en mycket högre kvalitet – liksom delarna som jag tillverkar.

Betydligt mer ordning

Eftersom jag inte hade så många måsten på min lista så har jag tagit det lite lugnt idag. Jag passade på att rafsa bort lite torv från ingången till stallet, nu när det har varit plusgrader i några dygn. Det blir annars ganska lätt lerigt om man inte med jämna mellanrum rensar bort det som lossnar från hästarnas hovar när de går ut på morgonen och plockar med sig bädden från boxarna.

Jag fick äntligen tummen ur och satte upp de sortimentskåp som har väntat på att få bli uppsatta. Jag har liksom inte haft motivationen att sätta upp skåpen då jag vet vad det innebär att sortera motstånd, kondensatorer och andra komponenter. Jag sorterade i alla fall upp alla motstånd så gott jag kunde. Det är ganska tröttsamt att skriva ut en etikett för varje värde man har i askarna, och vissa lådor får bli osorterade komponenter av samma sort, men med olika värden. Dessvärre tog etikettremsan slut, så jag får fortsätta någon annan dag med sorteringsarbetet. Bara att jag sorterade motstånden underlättade en hel del. Det blir annars så att man ska leta i sortimentaskarna, och man packar inte ihop asken och lägger undan den när man väl hittat vad man söker. Nu kan jag öppna en låda, ta ett motstånd, kontrollmäta och använda. Det visade sig ganska omedelbart att sortimentskåpen hade effekt på arbetsbänken som nästan kändes läskigt ren och välordnad.

Ordning i HQ och styrning med musik

Under veckan har jag när tid funnits ägnat mig åt att skapa förutsättningar att hålla lite ordning i HQ, även under pågående projekt. Jag har satt upp flera rör för att hålla ordning på mät- och strömmatningssladdar. Jag kommer nog behöva ännu fler när jag får hem funktionsgenerator och det fyrakanalsoscilloskop som jag ropat hem på nätauktion. Det oscilloskop som jag har idag fungerar visserligen, men saknar lite funktioner som skulle underlätta när jag håller på med bygge och mätning av ljudfilter, men även när jag håller på med digitala kretsar och undrar varför det inte fungerar, så underlättar det en. hel del med att kunna se hela bilden framför sig. När jag är klar med Nixie Dynamis och fått det nya oscilloskopet ska jag ta tag i Kronos – min elektronrörsklocka där jag i princip är blind för att jag inte kan se vilka signaler som går fram till de olika IC-kretsarna. Funktionsgeneratorn kommer också att kunna hjälpa till med att se hur filter fungerar och underlätta när jag exempelvis ska kalibrera vridpotentiometrarna i Nixie-Dynamis så att alla rören reagerar likadant på en given insignal.

För att göra det lite enklare att hålla reda på verktygen och de komponenter man använder i ett projekt tillverkade jag två brickor som jag blir givna platser att lägga ifrån sig det man inte har i handen. Nu behöver jag bara få in i ryggmärgen att jag ska lägga dem just där när de inte är i handen. Det går hyfsat bra. Det tar några sekunder att rafsa ihop verktyg som ligger utanför brickan, och faktum är att jag inte behövt leta efter verktygen en enda gång sedan brickorna introducerades. Komponenterna som är i arbete har än så länge inte behövt hamna utanför den avsedda brickan för sådant som man inte vill lägga tillbaka i rätt sortimentask.

I veckan fick jag ploga en gång och ta in hö och halm. Jag tor att det tog närmare två och en halv timme att bli klar. Det känns ju ganska otacksamt när det smälter bort i rasande takt. Det är inte riktigt samma tankar som far genom huvudet när man måste baka nytt rostbröd. Det är ändå ett kvitto på att det man gör gillas.

Idag har det varit lite blandad kompott av saker som måste göras, men det har funnits en hel del tid över som har kunnat spenderas uppe i HQ och i verkstan. Eftersom både minnet och synen är vad den är så tänkte jag att jag skulle tillverka en mätstation för komponenter. Problemet är alltid att man inte kan hålla i komponenternas ben samtidigt som man mäter om man ska få rättvisande värden. Eftersom jag nu har en bricka för komponenter i användning tillverkade jag en liten hållare till brickan där jag kan sticka in den ena mätproben i en guldpläterad kontakt som är förbunden med en krokodilklämma som kan hålla i det jag vill mäta. Nu kan jag till och med ha en hand fri att klia mig på huvudet med under tiden som jag mäter.

Med alla förbättringar uppe i HQ fick jag lite medvind i det fortsatta arbetet med att få Nixie-Dynamis att ta ett kliv framåt. Nu har jag äntligen lyckats med analog elektronik få en ljudsignal att styra elektronrören så att de pulserar i takt med musiken! Nästa steg är att hitta eventuella förbättringar och rita ett elschema innan jag kan börja fundera på att etsa kretskort.