Idag har jag i princip bara grävt upp sten och blandat sand med lerjord. Nu har jag två platåer med förberedd mark till potatis, morötter, rotselleri och pumpor. Den övre platån har hälften jordblandad sand och andra hälften sandblandad lerjord. Det slumpade sig så då det verkar ligga sand och rullsten i en fåra. Om det är förra ägaren som dumpat material där, eller om det legat där naturligt är för mig ovisst. Den nedre delen är en typisk “potatisåkerjord”. Jag har om vart annat grävt och plockat ut sten som får kanta odlingen. Fler stenar lär det bli. I år hinner jag inte förbereda mer mark till årets odlingar, men det kommer säkert att utökas med terrasser på andra sidan vedboden. Jag känner mig mer och mer komfortabel med “Grävis”, som kan göra underverk när man väl lär sig att hantera den.
Nu är jag klar med det första steget på odlingsterrassen och har byggt klart den andra stockmuren till nästa platå. Det tar ganska hårt på krafterna att släpa stockar och driva in stolpar i marken och armeringsjärn i stockarna för att hålla allt på plats. Det blir hyfsat rakt och vågrätt. Det är lite svårt att få till det på centimetern när stockarna varierar i diameter från ände till ände. Jag får ta hjälp av lasern och sedan förlita mig på att ögonmåttet stämmer någorlunda. Potatisen och morötterna lär ju inte bry sig om det är lite snett. Däremot blir nog morötterna riktigt glada över den sand som kommer fram och blandas med den i övrigt ganska tunga jorden. Sand blandat med stenar är det som kommer fram när jag gräver och luckrar upp marken i den övre bädden. Jag plockar bort så mycket sten som jag ser. Vissa är omöjliga att missa. En bumling vägde säkert närmare 100 kilo! Grävis och jag fick verkligen samarbeta för att få upp den ur marken. Imorgon hoppas jag på att kunna bli klar med det övre steget och kanske på ner några lökar i en av odlingslådorna nere i gropen. Den vitlök vi satte i höstas har börjat titta upp ur jorden, och skulle behöva lite grannar i lådan bredvid för att inte känna sig allt för ensam.
Under veckan så har det hänt endel. Bland annat så har Örjan landat i dammen och väntar ivrigt på att Kerstin ska anlända. Växthuset har fått termometer och plantorna fortsätter att utvecklas i kuvös och pelargonrum. Jag har fortsatt med terrassodlingen och införskaffade en minigrävmaskin som kommer att användas flitigt. Bobcaten som jag fått låna är lite stor för mer delikata uppdrag och förstör marken där den rullar fram. Att köra på gräsmattan med en närmare 2 ton tung maskin sätter sina spår. Då är 400 kilo snällare. Jag börjar sakteligen behärska maskinen och lärt mig inom vilka gränser jag komfortabelt kan manövrera utan att tippa eller välta med “Grävis”. Till maskinen kom det med tre skopor och en hydraulisk jordborr, så nu kan jag förhoppningsvis lite enklare skapa hål och gropar för stolpar och fundament. Skulle jag behöva en större maskin kan jag nog fortsättningsvis få låna en av en välvillig granne.
Plocka ur diskmaskinen, plocka i diskmaskinen, putsa glasen till kaminen, tänd en brasa och planera dagen. Förbered kycklingen och sätt på sous viden till kvällens födelsedagsmiddag. Ta ner torrsopor och pant till maskinhallen, töm gödselkärran, såga och klyv ved, plantera om 50 tomatplantor, gödsla chili och ge kalk. Vattna alla pelargoner och resten av alla plantor, stadga upp och gödsla sparrisen. Ibland är man ganska effektiv. Vädret har varit perfekt idag för att göra lite vårsysslor på gården som att fortsätta med växthuset som får smeknamnet Lilla Spanien. Jag hann få upp de längsgående brädorna som ger lite stadga åt konstruktionen. Imorgon ska jag ge mig på att få upp taknocken och börja med gavlarna. Nu har jag inte tittat på hur vädret blir, men om mina kunskaper i vädertolkning stämmer så blir det inga dramatiska förändringar. Som sista aktivitet satte jag in kolvarna som styr ventilationsluckorna i Lilla Italien. Nu återstår att förbereda middagen för 8 personer.
Idag gjorde jag klart “takstolarna” till växthuset och började olja in lattorna som ska täcka skarvarna mellan kanalplastskivorna. Jag hann måla två stycken innan oljan tog slut och jag hann nästan bli arbetslös för resten av dagen. Jag får köpa mer imorgon och måla klart i veckan. Det tog knappt två timmar att bli klar med växhusbygget och sedan började jag leta efter något annat att göra. Det fick bli en verkstadsstädning. Det är alltid lite skönt när allt ligger på sin avsedda plats.
Avloppet och rännan i stallet behövde rensas, och det gick ganska snabbt den här gången. Avloppet hade inte satt igen som det brukar kunna göra under vintern. Jag hade tillverkat en skrapa för att kunna rensa avloppet, men det var som sagt ganska rent i röret, så det blev tid över till att gå upp till platsen där växthuset ska stå och rensa undan lite ris och sly. Jag märkte upp fem gånger tio meter för att få en känsla för hur stor yta det handlar om. Det kommer finnas plats till mina paprikor i alla fall.
Nu har rotsellerin börjat utveckla sin rot och jag kan försiktigt börja ansa bort de nedersta stjälkarna för att stimulera tillväxten på roten ytterligare – det får man hålla på med under hela plantans livscykel om man vill ha en stor och slät rot. Stjälkarna kan man använda som vanlig selleri, och dagens skörd går in i en ceviche. Jordgubbsplantorna fick flytta ut ur kopparna och in i passande rosa plastkrukor. Plantorna är fortfarande mikroskopiska. Tomatfröna som jag sådde förra helgen har börjat att gro och kommer förhoppningsvis kunna flytta ut i växthusets kuvös. Det börjar bli trångt uppe i Pelargonrummet även om det ännu finns plats för lite omskolning av vissa plantor till större krukor. De sista spanten blev klara igår, så nu kan jag bygga ett rejält växthus på drygt 50 kvadrat. Det är fortfarande lite fruset i backen så jag får ge mig till tåls att plana ut och göra iordning grundstommen. Det behövs några fler dagar likt denna för att jag ska kunna börja. Under tiden får jag försöka göra klart gavlarna och kanske sätta ihop spanten, om jag inte av praktiska skäl gör det på plats istället.
Igår och idag har det varit fullt hus med besök från både barn och kusinbarn. Jag köpte lite korv och lockade med lite arbete ute vid Slånbärsudden. Grannen nere vid dammen kom förbi med sina barn och hjälpte till med arbetet. Det var skönt att inte behöva göra allt själv. Vi får se om det blir något mer röjarbete i år. Det är ju tänkt att vara ett litet långtidsprojekt man kan falla tillbaka på när man inte har något annat att göra.
Det var egentligen tänkt att skriva lite i bloggen som avslutning på helgen, men just när jag skulle ladda upp lite bilder och börja skriva så blev det driftstörningar på fiberledningen. Ett tag var jag orolig att det var någon attack från öst, men via 4G kunde jag konstatera att det var ett alldeles vanligt fel.
Både lördagen och söndagen bjöd på mycket sol och ett väder som påminde om tidig vår. Det enda vårtecken som jag sett är den maskros som vaknat till liv uppe i en av krukorna. Eftersom det är årets första maskros fick den lite vatten.
Jag planterade om 64 av de 94 pelargoner som kommit upp. De fick en halv näringspinne var för att få det som de behöver för att växa sig stora och friska.
Nästan alla paprikor har grott och hittat in i individuella krukor. Det är närmare 60 plantor.Tre av jordgubbarna har visat tecken på liv och sparrisen spirar. Purjolöken har börjat gro, liksom citrongräset, lavendeln och pampasgräset. De verkar trivas uppe i Pelargonrummet lika mycket som jag. Jag tog en första skörd av koriander till lördagens matlagning då vi fick besök av grannarna K och Ö.
Blott en pelargon som jag övervintrat har överlevt. Först trodde jag att det var en maskros, men det ser ut som en pelargon. Det kan också vara något annat ogräs. Tills den bekänner färg så får den vatten.
På söndagen ägnade jag någon timme till att klyva ved, och sedan var det dags att börja dra sig tillbaka.
Efter ett tag när man hållit på att odla börjar man bli lite bekväm, och sådant som i början var kul, som att spraya vatten på sådden övergår till muskelvärk i underarmen. Nu har jag installerat en pentrypump som man har i båt eller husvagn om man vill yxa till det lite. Nu suger jag vatten från en 20-litersdunk som kommer räcka en vecka i stöten fram tills det blir tid att plantera ut eller flytta plantorna till växthuset.
Nattens relativt milda storm fällde några träd i hagen. Det blir så när man gallrat och träden saknar skydd. Självklart hade två träd ramlat över stängslet och jag fick laga två stolpar så gott det gick. Det är lite svårt att slå ner nya stolpar i den frusna marken så man får improvisera och finna andra lösningar. Nåja – minst halva dagen gick åt till att röja träd och snö. Traktorn startade utan större ansträngning efter att jag värmt upp motorn med byggfläkten någon timme.
När jag kom upp till huset hade E doppat torkade kottar i stearin, så nu har vi tändmaterial för resten av kamin-säsongen. Jag gick ner till HQ och Pelargonrummet för att montera upp extra belysning till växterna så att de blir kraftiga, snarare än långa och taniga. Den sista utskriften av distanser blev klar lagom till att jag hade gjort iordning tre av fyra armaturer. Lösningen blev ganska och nu hoppas jag att ljuset ska räcka.
Idag har jag kastats mellan olika aktiviteter. Det har varit allt från 3D-printing till att köra hönsskit till containern. Jag tog först en sväng upp i Pelargonrummet och kunde konstatera att basilikan börjar titta upp, men inga tecken ännu på att några andra frön har börjat gro. Det börjar ta slut på ved, så jag var tvungen att plocka lite från förra årets trädfällning. Det var fullt med snö på stockarna så jag fick borsta av dem först innan jag provade vedklyven jag räddade från tippen förrförra året då min vän K undrade om jag hade någon användning för en trasig vedklyv. Det visade sig emellertid vara ett ganska enkelt fel. Sedan dess har den stått och väntat på att tas i bruk.
Jag ändrade på 3D-modellen för den självvattnade “krukan” så att det blev enklare att göra en utskrift där delarna inte behöver limmas för att hålla ihop. Jag har börjat titta på en förbättrad fuktmätare för jorden, men än så länge är det en bit kvar innan jag kan få en tillförlitlig avläsning. Den nuvarande är lite känslig ibland och helt okänslig i andra fall. Det blir lite svårt att lita på en sådan fuktmätare.
Under veckan har jag under några kvällar spenderat tid uppe i Pelargonrummet för att installera eluttag till växtbelysningen. Om det bara vore så att jag manuellt skulle gå och tända och släcka så hade det varit enkelt att sätta upp en dubbelkontakt med en brytare och en enda tre-ledare, men nu vill jag ju kunna tända både på plats, från soffan och per automatik, så då blev det lite mer arbete. Jag valde LED-armatur som borde vara fullt tillräckligt för att täcka behovet av ljus. Det räcker med att jag spenderar en kvart uppe i pelargonrummet med 4 tända lampor för att jag ska bli glad i alla fall.
Jag satte dit en värmefläkt för att kunna öka temperaturen till 20 grader under groningsperioden för att sedan kunna sänka temperaturen till 10-15 grader under tillväxtfasen. På så sätt hoppas jag på att få kraftiga plantor tills det blir dags att plantera ut. I helgen tänkte jag börja med att så chili, paprika och rotselleri, som gärna tar god tid på sig. Armaturen går att höja och sänka med kedjor som hänger i krokar från taket. Jag har inte direkt planer på att göra en automatisk höj- och sänkbar anordning som följer växternas höjd… – om nu någon skulle tro sådant om mig.
Jag spenderade lite tid till att undersöka statusen på alla pelargoner, och rummet får nog ändra namn till Pelargondödarrummet. Vad jag kan se så har inte en enda överlevt. I och för sig så kanske inte själva rummet har med deras död att göra. Snarare är det avsaknaden av vatten och kärlek som lett till deras oåterkalleliga tillstånd. Jag är kanske mer en tomat- och grönskasmänniska än en pelargon- och blomstermästare.
Idag när jag kom hem så hade det som jag förutspådde imorse. Ett träd hade fallit i en av hagarna och naturligtvis slitit av eltråden som sattes upp förra helgen. Där rök de planerna på att sätta igång med frösådden när jag kom hem lite tidigare från jobbet. Fram med motorsågen för att plocka bort trädet, och sedan följde en stunds reparation av staketet i både halv- och helmörker. Nåja – snart övergår dagarna till att vara hel- och halvljusa!
