Category Archives: Drönare

Lull-lull och skydd till Daidalos

Idag har jag gjort klart det sista på Daidalos. En skyddskåpa till stömförsörjningsdäcket och en kåpa på ovansidan. Jag använde CNC-fräsen till att skära ut konturerna till träformerna som sedan användes till vakuumforminingen av kåporna. Jag är inte helt nöjd, men det finns alltid tid att göra allt bättre vid ett senare tillfälle om lusten faller in.

Att få på kåporna och gömma allt kablage gör att allt känns mer förtroendeingivande och proffsigt. GPS-en fick sin egna lilla urgröpning. Jag vågar inte riktigt sätta den under skalet och äventyra kvalitén på satellitmottagningen. Jag satte kabelstrumpor runt mottagarantennernas kablar för att skydda mot slitage mellan kåpa och plattan.

Jag är inte riktigt nöjd med kåpan på ovansidan. Jag hade en idé om att statuslampan skulle kunna synas 360 grader runt om drönaren, och gjorde en liten bubbla på ovansidan. Den fungerar, men den blev sannerligen inte snygg! Sedan kan man diskutera om valet av grafitgrått var rätt, eller om jag ska välja någon annan klarare färg.

Den sista nöten att knäcka var hur jag skulle fästa kåpan på ovansidan i drönaren. Efter mycket velande skrev jag ut 6 stycken fästen för att hålla kåpan på plats.

Nu är Daidalos helt klar, och nu äntligen kan jag ta mig an nya utmaningar och projekt!

Daidalos lyfter tungt

Gårdagen ägnades åt att försöka koppla in ett servo som ska ingå i släppanordningen till Daidalos. Hur jag än försökte så fick jag inte ut rätt signal ur porten på styrsystemet. På sin höjd fick jag fram en hackig sinusvåg som bara var störningar. Till slut testade jag att lägga signalen även på port två, och då började det hända saker. Det visade sig efter mycket undersökande att den första porten inte var port 1 utan en helt annan port. Idag fortsatte jag med arbetet och monterade släppanordningen och servot under batterihållaren. Jag var tvungen att förstärka infästningen med extra brickor. Batterierna väger redan drygt 5 kilo och ska drönaren kunna lyfta några kilo måste kolfiberplattan klara av att hålla emot. Jag passade på att leda om och bunta ihop lite kablar för att få ordning och reda. Min son kom förbi lagom till att det började närma sig en testflygning med last. Först testade vi att servot orkade öppna med lasten. Det är väl lita ansträngt att öppna vid 5 kilo, men det är inga större problem och kravet är satt till 3 kilo. Nu var det tid att testa om drönaren verkligen orkade att lyfta 5 kilo. Med en vattenfylld 5-litersdunk fastkopplad i lastöglan började så testflygningen.

Efter det lyckade försöket ställde jag undan Daidalos för dagen och koncentrerade mig istället på att rensa bort tomatplantor och ta hand om vitlöken som hängt på tork. Jag var bara tvungen att plocka de sista gröna tomaterna innan sekatören fick börja arbeta. Det blev en hel stor balja med tomater. Jag får väl göra lite marmelad och kanske salsa verde av det. Alla buskar och resterande tomater fick kärras upp till hönsen i tre omgångar.

Sjukvecka

Sedan förra helgen, då jag för övrigt inte okade skriva så mycket i bloggen, har jag varit förkyld. Jag kände redan på lördagen att någonting var på gång, men det var först på söndagen som jag insåg att jag skulle behöva vara hemma på måndag. Det blev inte bara måndagen visade det sig. Vi hann i alla fall med att slakta sju stycken kalkoner och jag hann med att plocka upp potatis och morötter samt äta den sista jordgubben innan orken satte stopp för fortsatta aktiviteter. Till och med potatisgrepen gav upp.

På onsdag var jag fortfarande synligt förkyld och det var inte riktigt läge att åka ut och smitta ner mina medarbetare, så jag kraftsamlade för att försöka få upp Daidalos i luften. Vis av kraschen under jungfrufärden tidigare i år så monterade jag på extra långa stöd för att undvika samma misstag.

Orsaken till att drönaren kraschade första gången berodde på obalans och en kraftig självsvängning, och ett tag var jag inne på att motorer, propellrar och ram inte passade i kombination. En annan orsak skulle kunna vara att kameran hamnade i självsvängning på grund av för klen upphängning, eller att sensorerna var felkalibrerade eller helt ur funktion, men allt det visade sig vara fel. Det visade sig vara de parametervärden som reglerar motorerna var fabriksinställda på en mycket mindre drönare och helt enkelt överkompenserade alla rörelser. Vid sista försöket igår hade jag fått ordning på självsvängningarna, men den höll inte positionen och vid en allt för kraftig landning sprack upphängningen till batteripacken som väger lite över 5 kilo. Jag fick tillverka en ny batterihållare i metall istället. Till min glädje upptäckte jag att vid något tillfälle så hade GPS-pucken med den inbyggda kompassen vridit sig, vilket skulle kunna förklara avdriften. Efter att ha monterat fast den nya batterihållaren och fixerat GPS-kuppen i rätt riktning kunde jag äntligen göra den första lyckade flygturen.

Nytt blad

Idag har jag spenderat större delen av dagen i verkstan med undantag för en stunds fotografering på förmiddagen och drönarfotografering hos grannen som måste göra en karta över tomten i syfte att ansöka om ny avloppsbrunn. Det blåste inte lika mycket idag som igår, men det var ändå tillräckligt för att ställa till det för makrofotograferingen. Vissa bilder blir bra, medan andra inte blir så bra. Det är lite svårt när det blåser och motivet rör på sig. Då måste man öppna bländaren fullt för att få en hyfsad slutartid, men skärpedjupet blir ganska grunt.

Solrosorna fortsätter att blomma ett tag till och nya är på väg. De kommer förmodligen inte hinna slå ut men det är ingen större katastrof tycker jag..

Nästa steg i orangeribygget blir att tillverka alla kilar som ska låsa fast reglarna i takstolarna och såga ut spår för alla fönster samt passa in reglarna som ska öka stabiliteten och ge stöd åt rutorna i överkant. Helt plötsligt under dagens sågarbete började sågen visa tecken på att vara slö, så jag bytte blad. Vilken skillnad! Nu börjar jag dessutom få kläm på att såga rakt efter att jag knäckt “koden” och låter sågen göra jobbet i början av snittet, placera kroppen rätt och fokusera på varje drag man gör. Å ena sidan behöver jag inte göra så långa och tjocka snitt längre, så det kan ha betydelse, men å andra sidan känns det som att sågen börjar lyda mina uppmaningar.

Drönarbygge

Idag har jag återupptagit byggandet av Daidalos. Då jag fått ett uppdrag att bygga och manövrera en drönare som ska kunna lyfta minst tre kilo, stannade jag på hemmaplan för att forttsätta där jag slutade. Då det är ganska stora strömmar som ska distribueras ut till alla motorer litar jag inte riktigt på den färdiga kopplingslåda jag beställde från Internet. Kopparbanorna ser ut att kunna brännas av och lödpunkterna var i minsta laget. Nu har jag tillverkat två kopplingsboxar av 3D-printad plast och några kopparblock som perforerats med hål där kablar och lödtenn ska petas in. Koppar är lite speciellt att arbeta med märkte jag. Materialet smälter lätt till klumpar om man arbetar med för höga varvtal eller misslyckas med att få bort spånorna från ämnet när man borrar eller fräser. Ett av hålen blev lite för stort efter att borrstålet gick av. Det är ingenting som man kommer märka när hålet fylls med lödtenn. Passformen på lådorna blev i det närmaste perfekt. Helgen blir det mindre arbete med drönaren och mer med att bygga en pergola utanför växthuset.

Bakslag på bakslag

Nu kan det räcka med nysnö tycker jag. Inför den stundande påskhelgen såg det ett tag ut som att vädret skulle gå mot det bättre, men solen verkar utebli och snö, om än lite, skulle falla i natt. En liten tröst är att det skulle bli enstaka plusgrader. Förhoppningsvis kan snön helt smälta bort och inte visa sig igen förrän nästa vinter. I helgen har jag inte planerat att göra något speciellt annat än att kanske bygga lite på Daidalos och provflyga den nya drönaren som kom tillbaka från reparation i Holland. Jag kommer nog också öva lite på att flyga en av mina mindre drönare utan positioneringshjälpmedel från himlen om någon av de större drönarna helt plötsligt skulle tappa all kommunikation med satelliterna. I helgen blir det middag hemma hos svärfar. Idag har vi både dotter och son med bihang på besök. Den stora vilodagen i helgen får bli imorgon!

Tålamod

Den som väntar på uppdateringar på min blogg få ha tålamod, liksom den som väntar på våren. Just nu verkar det mesta handla om tålamod. Jag har tålmodigt väntat på att få hem en drönare som som jag inte kunde låta bli att bjuda på. I flera veckor väntade jag på leverans, och ett tag trodde jag att jag blivit lurad. Det kändes lite för bra för att vara sant, men allt såg ändå ut att vara i sin ordning. Det var en auktion i Polen som hade en helt ny drönare vars pris i normalfallet skulle varit mer än tre gånger så högt som jag bjöd och mindre än hälften av den billigaste begagnade jag sett. Till min förvåning och bestörtning så var jag det vinnande budet. Efter några veckors väntande fick jag en avisering i telefonen att ett paket var på väg till mig. I förra veckan på fredagen fick jag paketet, som mycket riktigt innehöll det som jag beställt i obruten förpackning. Ivrigt började jag ladda batterierna, men det visade sig att ett av batterierna inte ville ta laddning. För en mindre summa införskaffade jag ett nytt dagen efter och på söndagen var det dags för premiärflygningen – trodde jag! Drönaren kunde inte hitta någon GPS-signal, trots att den har externa antenner för att säkerställa god mottagning. Efter lite sökande på internet fick jag reda på att ett antal av dessa farkoster helt plötsligt tappat kontakt med satelliter och antingen störtat eller flugit bort när piloten febrilt försökt återfå kontrollen. De flesta har fått flygmaskinen utbytt eller åtgärdad av tillverkaren och det samma kommer att gälla mig efter att ha ordväxlat med supporten. Nu har jag skickat drönaren för att få den utbytt, men väntan på en ny har fått mig att läsa om haverirapporter relaterade till lite större drönare med inbyggda hjälpmedel som GPS-positionering. I de flesta fall har det påpekats i haverirapporten att olyckan hade kunnat undvikas om piloten hade varit tränad i att manövrera drönaren utan hjälpmedel. På mindre drönare går det i princip inte att flyga utan hjälpmedel, vilket gör det svårt att träna på något som gör mindre skada om olyckan skulle vara framme. Nu har jag hittat ett sätt att kringgå GPS-positioneringen på min mindre drönare. Normalt kan man inte lyfta utan GPS-signal och det går heller inte att slå av funktionen, men allt finns att hitta på internet. Idag provade jag att flyga helt utan navigeringshjälp, och det är faktiskt ganska nervöst när vinden får drönaren att röra på sig utan att man rör på spakarna. Med lite träning och tålamod ska jag nog kunna komma över rädslan och känna mig bekväm utan hjälp från ovan.

Pilligt med Daidalos

Idag har jag mestadels hållit på med att bygga på drönaren. Jag är lite skeptisk till den kopplingsbox som jag köpt. Jag vet inte om kablarna till motorn är överdimensionerade, eller om kopplingsboxen är lite underdimensionerad. Det känns som att kopparbanorna är lite klena för att kunna leverera den ström som behövs för att driva motorerna med full kraft. Det blev dessutom ganska pilligt att få ihop det hela. Jag funderar på att göra mina egna termineringsblock i koppar eller aluminium för att vara helt säker. Signalkablarna är förmodligen en aning för korta och kommer behöva förlängas. Jag känner att jag inte får ha för bråttom att få allt färdigt. Det skulle vara ganska nedslående om drönaren havererade 10 meter upp i luften för att strömförsörjningen är undermålig eller att en kontakt släpper för att kablarna är för tight spända. En annan sak som jag upptäckte var att man inte ägnat så mycket tid till att underlätta säkra kabeldragningar. Jag fick sätta krympslang som extra skydd mellan kablarna som går ut ur armarna och genom den relativt vassa kolfiberplattan. Det var sol på förmiddagen och snö på eftermiddagen. Det kändes inte alls motiverande att gå från verkstan upp till huset i snöyran.

Ett första drönaruppdrag

Sedan början av förra helgen har det varit sparsamt med inlägg på bloggen. Förra söndagen hann jag inte skriva något, och i veckan är man inte så inspirerad att skriva. Förutom att jag dagligen varit uppe i Pelargonrummet för att vattna och pyssla om plantorna har jag förberett tillökning genom ännu mer sådd. Koriander, basilika, sallat, lök, jordgubbar och två olika sorters äpplen. Vi får se hur det blir med äppelplantorna. Det kanske behövs något speciellt handlag för att få dem att gro och trivas, men en förutsättning är väl ändå att de kommer i joden och får lite vatten.

Merparten av paprikaplantorna har planterats om, fått gödsel och flyttats ut ur frökuvösen för att få underbevattning i svalare temperatur. Pelargonerna blir långsamt fler och nu återstår endast några enstaka frön som inte grott. En handfull pelargoner har tynat bort trots lagom vattning och kär omvårdnad. Förra året överlevde samtliga plantor där fröna grott, men det kanske var en mindre känslig sort.

Förra helgen avslutades med plogning och sedan dess har det både töat och fryst om vart annat. Igår fick jag mitt första drönaruppdrag i syfte att underlätta ett bygglov. Uppdraget var att ta några bilder på en gård med lite byggnader på olika höjd och i olika vinklar. Det tog kanske en kvart att utföra uppdraget men det blåste svagt och var någon minusgrad, så jag hann bli rejält kall. Åh vad jag längtar efter lite värme! Hela kroppen kändes som en isklump när jag äntligen fick sätta mig i bilen för att åka till mitt ordinarie jobb. Idag har jag kluvit lite ved, vistats uppe i Pelargonrummet och byggt lite på Daidalos. Nu sitter motorerna på sina respektive armar och nu ska allt kopplas ihop. Det är en duktig härva med kablar som ska lödas och dras till rätt ställe. Det är nu det jobbiga i projektet har börjat!

Inget bra flygväder

Det blev en riktigt trög dag idag. Först somnade jag om i sängen och sov bort en bra bit av förmiddagen med uppvaknade till snöyra som följd. Jag hade väl planerat att fortsätta 3D-modelera smedjan som jag påbörjade förra veckan, men det blir inte speciellt bra när allt är vitt. Det blev istället en sväng upp till Pelargonrummet för att så paprika och selleri. Jag sådde paprikan i sojakoppar med individuella lock som håller fukten och kan plockas av vartefter som fröna gror. Sellerin sådde jag i vanliga plastkrukor. Nu har jag tre värmemattor igång, och hoppas på att det mesta ska gro inom två veckor då det är dags att ta nästa omgång frön. Jag blandade ihop egen såjord med lite slattar av jord och torv som jag fått över sedan tidigare. I år behöver jag inte införskaffa några krukor, utan kan återanvända de jag hade förra året. Jag har inte lyckats få upp värmen ännu, men jag har goda förhoppningar om att jag ska lyckas med sådden ändå.