Category Archives: Drönare

Bitande kyla

Det var lite för kallt för att kunna testa drönaren. Det var inte det att jag tyckte det var för kallt, utan det var drönaren som tyckte att det var osäkert att flyga med tanke på att sensorerna behöver en viss värme för att fungera som de ska. Jag passade istället på att städa i verkstan. Jag kund konstatera att merparten av all oreda hade skapats av min avkomma. Som på beställning bara en kvart efter att jag var klar kom verkstan till användning då gödseltransportörens ena hake som håller skottkärran på plats gick av när jag skulle tömma mockningen från stallet. Inte långt därefter dök den skyldige till all oreda i verkstan upp och såg lika förvånad ut som jag förundrad. Hur kan det vara möjligt att jag hann före med städningen av verkstan även denna gång?

Ploga, laga mat och sova

Jag hinner inte göra så mycket annat än att röja snö och laga mat verkar det som. Min fru undrade om vi eventuellt kunde ploga ridbanan. Jag förstod att det skulle ta lite tid med tanke på hur mycket snö som fallit. Eftersom traktorn är utrustad med en bakplog är det inte alldeles lätt att få bort vallarna som man plogar upp med mindre än att man får köra flera varv. Efter drygt två timmar hade jag fått bort så pass mycket så att man kan använda banan om man vill, men jag tror inte att jag kommer att kunna hålla den snöfri om det kommer snö i större mängder. Eftersom det var lite för kallt för att testa drönaren får det skjutas upp till senare i helgen eller nästa helg.

Snö och vakuum

Enligt prognosen den senaste veckan så skulle det inte kommit någon snö. Man kan samtidigt som man läser väderleksprognosen titta ut och konstatera att man inte kan lita på vädermänniskorna. Inatt hade det kommit lika mycket till som jag plogade bort igår, och nu har det kommit några centimeter till sedan jag ställde undan traktorn. Vi fick i alla fall några timmars sol och jag passade på att spätta bort all skarsnö runt växthuset. Jag inbillar mig att snön kan göra skada på rutorna under ogynnsamma väderomslag. Jag fick få varligt fram med spade och ishacka. Det tog någon dryg timme att rensa bort snön.

På eftermiddagen fortsatte jag med karossen till Daidalos. Jag blev inte helt nöjd. Jag försökte efterlikna slitage genom att måla svart i alla kanter, men jag tycker det ser lite kladdigt ut på vissa ställen. Jag kanske lyckas bättre nästa gång jag får för mig att ge Daidalos en ny skepnad. Nu är allt klart för intrimning så nu hoppas jag att väderleksprognosen stämmer för morgondagen. Det har lovats solsken och svag vind. Det är kanske i kallaste laget med -14 grader, men en provlyftning ska jag väl kunna göra.

Snöbekämpning

I morse var jag så trött att jag för en gångs skull ville sova lite längre. Men tji fick jag! Det hade snöat en hel del inatt och just idag skulle vi få en leverans med hö. Jag vill helst ha plogat så att jag kan lägga ut ribbor som höbalarna kan vila på. Förvisso är de inplastade, men det är aldrig bra om de badar i vatten när snön smälter. Dessutom är det mycket lättare att plocka upp balarna från marken om de höjs upp en bit. Det första som jag var tvungen att ta itu med innan jag kunde ploga var att räta ut bladet som hade vikt sig under gårdagens omilda behandling. Det blir lätt så när man föser snön åt fel håll samtidigt som det blir för tungt. Det är inte första gången som det händer, och receptet är att fästa en laststropp i gödselcontainern och dra några drag på lågväxeln.

När jag var klar med snöplogningen var det hög tid att ta bort snö från växthustaket. Just nu är det inga problem, men när det börjar smälta blir det otroligt tungt. Förra året stod jag med sopborste och kom ihåg hur jobbigt det var att nå, så jag konstruerade ett specialverktyg för att kunna skära loss snön från taket och låta den glida ner för en bana av plast. Några lattor, en stör och en plastpåse samt lite snickrande , och sedan var det dags att prova anordningen. Den fungerade perfekt förutom att stören skulle varit någon meter längre för bekväm hantering. Irriterande nog så kapade jag av två meter på stören redan innan jag testade. Det finns ju fler störar i skogen att hämta om jag vill.

På eftermiddagen fortsatte jag med konstruktionen till drönarens kaross. Eftersom jag kommer placera GPS-pucken på ett stativ vill jag göra karossen lite mer vridstyv för att säkerställa att GPS:en inte svajar allt för mycket. Vi får se om det mönster som jag skrivit ut kommer vara tillräckligt, eller om jag måste tänka om. Nu får fortsatt arbete med Daidalos vänta till imorgon då jag planerar att fortsätta.

Dubbel släppanordning

Idag har jag spenderat större delen av dagen uppe i HQ och i verkstan. Nu är servofästet för släppanordningen klar, kablar till servona är omgjorda och inkopplade i flygkontrollenheten, jag har gjort så att jag kan använda valfri knapp på radiokontrollen för att styra vilket servo som ska öppna. Imorgon ska jag försöka vakuumforma och måla en ny kaross samt montera GPS-pucken. Efter det får jag invänta lite bättre väder innan jag kan provflyga drönaren med de nya komponenterna.

Tungt med snön

Igår blev jag uppmärksammad på att hönsgården visade tecken på skador från snön. Eftersom det varit tomt på höns sedan i november så har jag aldrig brytt mig om att skaka bort snön från nättaket som man kanske bör göra för att undvika att snö bygger upp och tynger ner hela konstruktionen. Nu fick jag sota dubbelt för mitt misstag. Dels hade en av reglarna knäckts och dels var det otroligt tungt att försöka skaka ner snön. Jag började med en sopborste, men eftersom det var skare på ovansidan och is under snön så var jag tvungen att ta till grövre doningar. När jag kämpat och svurit med blodsmak i mun fram till de sista två panelerna kom min dotter, hennes sambo och vår tidigare inneboende till undsättning. Vi fick alla känna av snö och is i både ansikte och nacke innan vi var klara.

På eftermiddagen då alla nyårsgäster lämnat gården ägnade jag mig åt att tillverka permanent kablage till drönaren. Jag hann inte konstruera servohållare till den nya dubbla släppanordningen, men jag hann klura lite, så nu vet jag exakt vad jag ska fortsätta med när jag besöker verkstan igen.

För hundraelfte gången!

Jag avslutar året med att skriva mitt hundraelfte inlägg i Allaminaprojekt. Förra året blev det 116 inlägg och året dessförinnan blev det 107, så jag ligger i paritet med vad jag brukar prestera. Antalet olika projekt per år har jag inte räknat på men det kanske jag kan göra någon gång då jag inte har något bättre för mig.

Idag skrev jag ut den nya kameraupphängningen och fästena för antennerna till Daidalos. Passformen var perfekt och jag behövde bara ett försök vilket var ganska skönt eftersom utskriften tog närmare 4 timmar. Mellan mina regelbundna kontroller har jag varit uppe i köket och förberett huvudrätten till årets sista middag. Det blir lamm, strimlad ugnspotatis blandad med vitlök, kryddor och paprika-/tomatpesto. Till detta kommer det serveras sojabönor och en chilistark morotssallad med lime, ingefära och rostade solrosfrön. Nu har lammet varit inne halva tiden i ugnen och det återstår drygt två timmar till på låg värme. Nu hoppas jag på att lammsteken blir lika bra som 3D-utskriften!

Gott nytt År!

Dagarna försvinner

Efter några dagar med mycket socialt umgänge var det första dagen sedan julafton som vi inte hade någonting planerat. Jag satt länge och väl och funderade över vad jag skulle ägna dagen åt. Efter att den värsta snön slutat falla körde jag en sväng med traktorn och plogade gården. Även om det inte kommit mycket snö så gör det en viss skillnad att få bort det översta lagret av snö. Nu har jag ägnat några timmar åt att koppla in det nya styrsystemet på Daidalos. Jag behöver tillverka nya fästen för kameran och antennerna. Imorgon på årets sista dag ska jag nog skriva ut detaljerna för att sedan kunna koncentrera mig på en ny lösning för den nya släppanordningen som ska klara av att släppa två laster individuellt.

Plogning var och var annandag jul

Nu har det mesta av julens alla möten avklarats och nu återstår blott en födelsedag och ett nyår att fira kvar på detta år. Det har kommit mer snö än jag väntat mig, och det är tur att jag kan starta traktorn när jag vill och inte bara när den vill. Jag funderar dock på att byta den mot en lite mindre och smidigare maskin. Den här är så fruktansvärt tung att manövrera och stor när det kommer till att “finploga” utanför alla dörrar och portar man behöver kunna komma in i. Det tar mellan en och två timmar att ploga hela gården till en standard som jag är nöjd med.

Jag har börjat byta ut styrsystemet på Daidalos till ett styrsystem med öppen källkod istället för det som jag först satsade på. Det innebär att jag själv kan bestämma hur många servon, motorer och andra tillbehör som jag vill kunna använda utan att hela tiden behöva byta eller uppgradera komponenter som inte längre går att få tag i. Förvisso kanske inte allt blir så glättigt och snyggt, men jag kan själv bestämma om jag vill lägga ner tid på att göra förbättringar istället för att hoppas på att tillverkaren har fantasi nog att implementera de funktioner som jag har behov av. Jag är så fruktansvärt trött på tillverkare som istället för att kanske göra det möjligt att återanvända fullt fungerande handkontroller tvinga sina kunder att köpa en ny för varje drönare man köper, eller för den delen inte kunna använda den kamera som man haft till den förra drönaren till den nya. Nu kan jag behålla de delar jag är nöjd med och vidareutveckla andra delar utan att behöva byta ut det som fungerar. Jag får väl kalla den uppgraderade drönaren för Daidalos 2 eller Daidalos dos.

Kristallsjukan

Jag hade kristallsjukan första gången för cirka åtta år sedan. Sedan dess har det varit ok med undantag för enstaka tillfällen då jag haft känningar som gått över lika snabbt som de uppkommit. Men i måndags slog det slint i båggångarna och hela omgivningen snurrade. Jag var hemma både måndag och tisdag. På onsdag kunde jag börja jobba igen även om det var lite tröttsamt. Sedan har jag gradvis blivit bättre och idag har jag nästan inte alls känt av någon yrsel. Igår ägnade jag nästan hela dagen åt att städa huset för att göra det lite fint inför det besök vi fick på kvällen. Det var gamla bekanta från 30 år tillbaka i tiden och klockan hann bli fyra på morgonen innan vi kom i säng. Jag steg upp runt åtta, men kom inte igång med någonting förrän klockan elva. Då började jag med att täcka vitlökslandet med hö för att skydda mot den stränga vintern. Det har redan kommit lite lätt snö och det har börjat frysa till ordentlig. Mitt i mitt kärrande blev jag avbruten av min fru som hade problem med gasvajern på fyrhjulingen. Efter någon kvarts felsökande hittade jag problemet som berodde på vatten som hade kommit in i gasreglaget vid förgasaren och frusit.

Efter att jag löst gasproblemet fortsatte jag med att täcka vitlökslandet med hö. Därefter tog jag in de sista två pumparna från trädgårdsdammen respektive regnvattenmagasinet för att tömma dem på vatten och rädda undan dessa från att gå sönder i vinter. Jag gjorde rent vattenfiltret till dammen när jag ändå höll på. Det är alltid kul att slaska med vatten när det är minusgrader i luften.

Jag har haft lite diskussioner med flygplatsen om att få flyga min drönare. Det har visat sig att man ändrat reglerna till en maxvikt på 7 kg utan att behöva söka tillstånd från flygledningen. Nu vill man att jag ska utrusta min drönare med en transponder för att kunna synas i samma varningssystem som flygplanen använder sig av för att hålla reda på varandra i lufthavet. Idag testade jag att strömsätta och konfigurera transpondern. Det lutar åt att jag måste göra om kåpan igen, men det får bli i nästa vecka.

De sista tomaterna som eftermognat sjunger på sista versen och nu är skördefesten över för 2023.