Alla mina projekt

Under veckan har det inte hänt så förfärligt mycket annat än att jag har förvärvsarbetat och latat mig. Jag har spenderat några timmar uppe i HQ och arbetat med lite tillbehör till drönaren som i framtiden kan ge mig lite omväxlande uppdrag från det normala. Nu går jag i tankarna på att skaffa en större drönare, men antingen får man inte allt man vill ha eller så får man punga ut med allt man har, så det lutar i vanlig ordning åt att bygga någonting själv. Jag har ju byggt några mindre drönare både åt mig själv och min son så jag får försöka gräva fram minnet så att jag kan ta upp där jag slutade senast och samtidigt hämta in de nyheter som tillkommit från Internet.

I måndags var jag förbi neurologen och blev både lättad och frustrerad på samma gång. Jag fick veta att det inte fanns några patologiska förklaringar till mitt tillstånd i benet samtidigt som man inte heller kunde fastställa några fysiska orsaker utifrån den senaste magnetröntgenundersökningen. Jag fick ett lugnande besked om att det med all sannolikhet skulle bli bra igen, men att det skulle kunna ta tid. Jag bad om att få en remiss till en sjukgymnast för att om möjligt få tillbaka rörligheten igen. I onsdags fick jag till ett första besök med sjukgymnasten som fick hela skadeförloppet förklarat för sig. Jag fick äntligen en bekräftelse på att slaget på smalbenet orsakat en nervskada, vilket i inledningsskedet orsakat känselbortfall och svidande smärta i smalbenet, som i sin tur gjort att jag snedbelastat ryggen och gjort allt värre. För att bryta den nedåtgående spiralen fick jag genast ett antal övningar som skulle minska svullnaden i foten och stärka ryggen. Redan efter den första övningen kunde jag känna att svullnaden gick ner och känseln blev förnimbart något bättre. Min hållning fanns det lite att anmärka på, så jag fick några tips och en uppmaning att införskaffa svankstöd till kontorsstolen samt växla mellan sittande och stående när jag jobbar vid skrivbordet. Igår var det så dags att göra det första besöket för att lite mer aktivt arbeta med mina krämpor. Jag fick en uppmaning att sluta med mitt drönaktiga leverne i soffan, som om jag aldrig någonsin tidigare rört på mig. Jag fick klart för mig att muskler slutar att fungera efter två veckors inaktivitet, så vad ska inte två månader kunna göra. Jag fick med mig ytterligare övningar för att programmera om nervimpulserna samt övningar för att stärka ryggmuskulaturen. Jag blev till och med hotad med att få spendera tid på gymmet. Vi får väl se hur det blir med den saken – om jag kan utföra mina muskelövningar i samband med att jag gör någonting vettigt så föredrar jag naturligtvis det.

Den här veckan har präglats av mycket jobb som både varit stimulerande och tradigt. Benen har spökat lite. Bitvis gör det friska benet ondare än vad den sjuka foten i andra benet gör. I början av veckan fick jag en chokladkaka med posten från min franska emigrant. ”Lite Choklad Hjälper Faktiskt” – akronymen för LCHF om jag ska förstå budskapet rätt. På senare tid har mina rutor på magen blivit mindre definierade till förmån för en sakta växande kulmage som jag aldrig tidigare haft. Jag tror att receptet är ett friskt ben och vår för att bli av med överskottsreserven för min del. Jag uppskattar dock den sockersöta omtanken.

I tisdags var jag på arbetsbesök uppe i Tierp, och jag ångrar så att jag inte hade drönaren med mig. Det hade blivit en perfekt vinterbild över vidderna med solbelysta och frostbeklädda träd i förgrunden. Jag försökte hitta en bra vinkel med mobilkameran, men det gick bara inte att få till i tid. Jag ska nog göra i ordning en liten drönarväska som jag kan ta med mig i bilen nu när solen går upp och ner när man åker till och från jobbet. Det var länge sedan som jag fotograferade aktivt. Vem hade trott att jag skulle få mer användning av drönaren än till rena flygbilder rakt uppifrån.