Category Archives: Ängshagar

Fodertråg och stolpvatten

Efter att jag gjort fodertrågen här om dagen fick jag en beställning på ytterligare två. Det är kul när det man gör uppskattas av både fåglar och fruar. Med stiftpistol går det ganska snabbt att bygga ihop. Det som tar lite tid är ändorna som kräver lite sågning och kantfräsning. Ändorna är förstärkta med spikar för att om möjligt hålla fler än en säsong. Det börjar “redan” bli dags att måla och renovera hönsgården på sina håll. Allt tärs av väder och vind och kräver sitt underhåll.

Tomatplantorna känns friskare och mer stabila än tidigare år. Jag vet inte om det har med det nya bevattningssystemet, eller det faktum att jag bytt jord i alla odlingslådor. Den tomat som jag hittade igår har vuxit till nästan dubbel storlek på ett dygn och fler tomater ligger i startgroparna. Om några veckor kommer jag kunna njuta av egna tomater, och finna det otänkbart att köpa i affären. Målet är att få så mycket tomater så att det räcker hela året till nästa skörd. Tomaterna brukar ta slut i maj. Vi får se hur det går.

För att kunna slå ner stolparna i de förborrade och spettade hålen uppe i skogen tog jag hjälp av vatten. Jag fyllde alla 44 hål med vatten innan jag skred till verket och började slå ner stolpe för stolpe. Vissa stolpar var en riktig utmaning att driva ner i marken. Inte för att det gick trögt, men för att det lutade så förbaskat mycket. Tur att jag har balanssinnet kvar i blodet från min tid då jag cyklade enhjuling! De sista fem stolparna var riktigt motigt att slå ner då energin började sina.

Att slå ner stolpar i marken är en utmaning på flera sätt. Först ska hålet borras eller spettas. När man väl borrat ett hål, oavsett om man stött på sten eller ej så ska stolpen ner i marken. När stolpen väl är nere i marken ser man om man lyckats. Inte allt för sällan så är det en sten som pressar stolpen åt ena eller andra hållet, och allt ser snett och vint ut. Med hjälp av kilar, vinsch och och slägga kan man justera stolparna så att man inte störs allt för mycket av sneda stolpar. En av få anledningar till att flytta till Skåne där nästa allt i marken är jord utan stora stenar. Har man slagit ner över 180 stolpar så kan ju merparten vara raka kan man tycka. I slutänden så är det nog bara jag som bryr mig om hur det ser ut.

Stolpe in

I morse bakade jag två bröd. Ett rostbröd och ett fullkornsbröd på surdeg med en massa solrosfrön och hela vetekorn som hade fått stå i blöt under natten. Medan degen gjorde sitt, först i jäsbunken och senare i ugnen passade jag på att gå en runda i trädgården för att inspektera. Tomatplantorna behöver tjuvas och bindas upp vartefter att de växer. Nu är det nästan dagligen som jag behöver justera uppbindningssnöret. En och annan blomma har blivit till tomat och chilifrukter kommer i mängder som det ser ut. Jag var uppe och kollade till mina stackars sparrisplantor som inte alls har levererat så mycket jag hade hoppats på i år. Vissa kikade upp ur jorden, men stannade sedan helt av. Nu börjar även de plantor som jag befarat vara döda skjuta upp. några skott ur marken. Senare i sommar när plantorna tagit sig, ska jag nog plantera om och förbättra dräneringen och jorden en aning. Som det är nu så är jorden väldigt blöt. Det kan bero på lövtäckningen som jag kanske inte tog bort i tid, men det skadar inte att förbättra förutsättningarna till nästa år.

Efter att jag var helt klar med bakningen passade jag på att rensa ogräs från den nedre delen av terrassodlingen där det fortfarande fanns lök kvar sedan förra året. Även den här jorden behöver förbättras. Den är alldeles för kompakt även om den av ogräset att döma är näringsrik, vilket nässlor och tistlar vittnar om. Av allt ogräs som vi har är nog ryssgubbarna de värsta. Pålrötterna sitter djupt ner i marken och är nästa omöjliga att få upp hela. Kirskålen sprider sig, men där är rötterna mer ytliga och fås ganska lätt upp med grepen. Jag ser detta år som ett förlorat år för odling i den nedre delen av terrassodlingen. Jag tror att jag ska satsa på ärtor, bönor, morötter och zucchini, och kanske odla lök nere i odlingsgropen istället. Ärtorna vill nog ha lite mer sol, och löken verkar inte ha något emot att växa i skugga, bara det finns fukt i jorden.

När jag kände mig klar med att rensa ogräs tog jag gummislägga och skulle slå ner stolpar i hagen. Millimeter för millimeter gick stolparna sakta ner i marken. I den takten skulle jag förmodligen behöva stå i flera dagar, och ändå inte bli klar. Jag hämtade till slut Lastman och gjorde ett försök att få ner stolparna genom att “slå” med tvärstaget på lastarmen istället. Det visade sig vara riktigt effektivt. Tidigare har jag försökt trycka ner stolparna, men det har bara resulterat i att maskinen lyft i framkant och fått stolparna att vika sig. Efter lite övning gick det riktigt bra, och de stolpar som jag tidigare försökt slå ner med släggan, fick jag ner på några få slag med lastmaskinen. Nu har jag slagit ner alla stolpar som jag kommer åt med lastmaskinen. Resten av stolparna som står uppe i skogen får jag väl banka ner för hand – millimeter för millimeter.

Ogräs och avgränsningar

Under den gångna veckan har jag ägnat lite tid åt att rensa ogräs i vitlökslandet. Först tistlar, sedan maskros och nässlor. Därefter har jag efter bästa förmåga tagit bort kvickrot och vad jag tror är revfingerört. Idag la jag stockar runt odlingen där det saknades för att enklare kunna hålla tydliga gränser mellan odling och vildmark. Gör man lite varje dag är man snart ikapp med ogräsbekämpningen.

Jag blev också klar med att spetta hål för alla stolpar i den delen av sommarhagen som går genom skogen, så nu återstår bara att ta gummisläggan samt trappstegen och banka ner alla stolpar. Jag räknar med att hinna med de flesta nu till midsommarhelgen. Det ska bli skönt att kunna börja skruva i isolatorer och äntligen få ett slut på detta evighetsprojekt som snart fyller ett helt år.

Det har gått sådär med sparrisodlingen, som kom av sig ordentligt efter en lovande start. Många av plantorna håller fortfarande på att kämpa sig upp genom jordskorpan. Jag tror att det varit lite för fuktigt under lövtäcket som jag la dit förra hösten. Det i kombination med att det hela tiden rasar ner jord från slänten gör att det aldrig torkar upp ordentligt. Nu tog jag tag i en del av problemet genom att bygga en stödmur – vilket jag egentligen borde gjort redan från början, men kanske inte hade tid eller ork att genomföra. När jag bygger stödmurar av stockar, brukar jag numera använda mig av armeringsjärn som jag förankrar både vertikalt och horisontellt så att inte stockarna rullar när jorden trycker på. Det har visat sig vara tillräckligt för att hålla stockarna på plats tills de multnar bort efter ett tiotal år – om jag har tur. Jag ska ju ha något att ägna mig åt när jag blir äldre också!

Splittrad men stabil dag

Under hela dagen har jag när tid funnits gått in i verkstan och spraymålat rören till VU-metern. Jag har inte räknat alla lager, men det är i alla fall 5 tunna lager med färg. Det blir snyggt med mässing som kontrast till den blåa färgen.

Under förmiddagen hann jag få alla spjälor på foderstationerna på plats, gjuta de stolpar jag glömt att fylla med betong i höstas och gräva de T-formade hålen för stöden till foderstationerna. Bitvis var jag tvungen att ta till tjälkroken för att få loss stenar och luckra upp den kompakta leran med. De två schackel som jag målade röda och används till att säkra Grävis när jag flyttar den med Lastman fyllde sin funktion. Det var mycket lättare att hitta slingan när jag skulle tillbaka.

På eftermiddagen, efter en påtvingad paus för att hämta en soffa inne i stan, kunde jag slutföra arbetet jag påbörjade innan vi åkte iväg. De T-formade stödbenen sågades till, skruvades ihop och grävdes ner tillsammans med stenar och det som jag grävt upp på förmiddagen. Det blev ingen uppsättning av grindar, men jag antar att jag behöver ha något att göra även nästa vecka!

I övrigt har sparrisen kommit av sig, men är på gång igen och gässen går och gödslar lite här och var.

Gjutning i hagen

Om det var aprilväder igår så var det majväder idag. Jag kunde gå ute utan tjocktröja hela dagen! Morgonen började dock med att baka och förbereda surdegen till mitt lite grövre bröd som jag försöker äta av dagligen. Det är inte alltid som jag hinner eller kommer ihåg. Jag portionerade upp den lasagne som lagades igår till middag och framtida matlådor. Det blev tolv stycken som hamnade i frysen. Nu har jag nog matlådor ända fram till semestern.

Efter att alla köksbestyr var klart satte jag igång med att förbereda betongen för alla stolpar som jag gjorde hål för igår. Varje stolpe lodades in och fick stödben för att hållas stadigt när väl betongblandningen och vattnet skulle ner i respektive hål. Jag hade glömt att det skulle vara en grind till den övre hagen, så jag fick borra ett extra hål som jag inte räknat med. Som tur var gick det smärtfritt utan stenar eller söndertrasade borrar.

Det börjar bli hög tid att förbereda utplantering av sådant som ska in i växthusen. Än har jag någon vecka eller så på mig, men jag känner att odlingsstressen kommer krypande. Jag var uppe i växthuset där hönsen varit under vintern och kunde konstatera att det behövs tvättas och grävas för att växterna ska trivas. Just nu är det bara de mest ihärdiga ogrässorterna som växer i den snustorra jorden.

Hål och reparationer

Just nu är det lite som aprilväder. Ena stunden är det sol, andra är det regn eller snöblandat regn, ena stunden är det kallt och andra är det varmt. Det gör lite att man tvekar att ta sig för någonting där man exponerar sig för vädrets makter. Detta till trots började jag borra hålen till foderstationerna ute i ängshagarna. Det första hålet var fyllt med sten, och det tog nog närmare en timme att borra det första hålet, och jag var nära att ge upp. , men efter lite inre övertalning fortsatte jag att gräva fram den ena sten efter den andra. Hål nummer två gick på två minuter att göra – sen kom regnet.

När jag kom tillbaka och passerade stallet såg jag den trasiga pallen som används när stallflickorna ska upp i sadeln. Det tog någon timme att byta ut trasiga trädetaljer. Nu är den som ny fast mycket stadigare!

Eftersom det fortfarande regnade passade jag på att fortsätta arbetet med att reparera instrumentpanelen till Grimar. Spacklet hade härdat och jag kunde slipa träbiten för att få den sista finishen innan det var dags för vakuumformingen. Efter att jag skurit ut plastdetaljen så att den passade över instrumentpanelen maskerade jag ut det som skulle vara genomskinligt och det som skulle målas. Jag valde en knallrosa färg – bara för att jag kan. Det ska ju synas att det är lagat och kanske påmiunna om att man inte ska köra in i saker hur som helst. Formen finns ju kvar om det skulle bli outhärdligt i längden.

Väderomslag

Från att i slutet av förra veckan haft några dagars värme slog vädret om under veckan till lite ostadiagre och betydligt svalare väder. I måndags var jag ute i skogen och stakade ut vägen i skogsdelen av den bortre ängshagen. Det var betydligt stenigare och mer kuperat. Jag letade efter var markgränsen gick för att inte annektera mark från någon granne men kunde inte riktigt hitta en tydlig gräns. Jag fick dock ett kvitto på att jag var på rätt sida om gränsen när jag hittade lite nedgrävt skrot som kommit upp i dagen. Ja se Gustavsson var en märklig person!

Igår passade jag på att köra lite RC-bil då vädret och tiden tillät mig att ohämmat smutsa ner bilen ordentligt. Banan brukar vara som bäst någon dag efter regn, men den här gången var det kanske lite för blött. Det låg en hel del vattensamlingar som jag först fick ösa bort med spade och sopborste. Bilen fick i alla fall den kärlek den förtjänade efter allt slit uppe på banan.

Denna helg är jag gräsänkling och passade på att spola av Grimar som precis som fyrhjulingen börjat visa tecken på att frön gärna börjar gro i allt förmultnande höboss som samlas och aldrig krafsas bort. Det tenderar att även släpas in i huset och fastnar i mattor och soffan. Som tur är så regnar det inte in, och intervallen då dammsugaren kommer fram turligt nog kortare än vad som krävs för att det ska börja växa ogräs inomhus.

Jag har börjat röja lite buskar och träd för att göra en utökning av RC-banan. Dels så kan den bli ännu roligare, men framför allt några meter längre. Jag planerar att göra minst ett till hopp och en kurva samtidigt som jag breddar den smalaste biten av banan. Vi får se hur långt jag kommer i helgen.

Efteråt passade jag på att köra min frus bil för att inte smutsa ner min egen. Som tack så har jag tvättat och putsat den, så nu har jag två rena bilar inför helgen.

27 hål i marken

Idag har det gått min väg beträffande borrning. Endast ett enstaka hål var knepigt att få till uppe i skogen. Det är hög tid att hägna in RC-banan så att den får vara ifred från höstens och vårens vildsvinsräder. Nere på ängshagarna har jag skogen kvar, så förhoppningsvis går det lika lätt att på till. Jag lånade ut Lastman till grannen som fått fel på sin Bobcat igår. Det var det minsta jag kunde göra för en granne som alltid ställer upp när jag har problem. Det tog bara lite längre tid att hämta stolpar och Grävis tog god tid på sig att förflyttas från maskinhallen till arbetsplatsen, men jag hade inte så mycket annat för mig. Nu ska alla stolpar slås ner i hålen innan jag kan börja sätta upp tråden. Det går i alla fall framåt.

Det rullar på

Tomatskörden är kanske inte lika bra som tidigare, men ingen ska anklaga hönsen för att inte ha gjort sitt jobb beträffande gödsling av paprikaplantorna. Än så länge har jag väl kommit upp i halva skörden för förra året beträffande tomaterna. Det får väl bli fler rätter med paprika som huvudingrediens kommande höst och vinter. Nästa år ska jag sätta in ny jord i lilla Italien så att balansen återställs.

Jag har jobbat lite på ett nytta konstverk där jag använt skrot som jag hittat på våran mark när jag grävt. Först hade jag tänkt att hänga upp två olika tavlor, men sedan så kom jag på att jag kunde rama in tavlorna i en ram med belysning. För att ge konstverket en extra dimension har jag programmerat en enkortsdator att spela upp ett lämpligt ljudspår om man skulle få för sig att känna på detaljerna.

Jag har fortsatt att borra hål för alla stolpar i ängshagen, och nu har jag kommit fram till skogsbrynet. Vissa hål borrar man på några minuter, medan andra kan ta närmare en timme, eller inte gå att borra alls. Det är rätt frustrerande att inte kunna planera hur många stolpar man ska sätta upp vid varje tillfälle.

Min fru blir allt bättre på att köra RC-bil, och ibland är det hon som är drivande att vi ska köra. Vi försöker att få tid varje dag, men ibland är det svårt att få till det nu när dagarna blir allt kortare. Emellanåt lurar hon med någon av våra besökare som ganska snabbt inser att det krävs en hel del träning för att ta sig runt utan att köra av eller välta. Det brukar sluta med att jag har ett antal bilar att rengöra och reparera efter våra körningar. Så länge som jag inte behöver känna stress över något annat som behöver uträttas är det okej för min del.

Tröööögt med borrningen.

Är det inte det ena som går på tok så är det det andra! Nu börjar jag tröttna på att laga jordborren. Den här gången är det nog förresten kört. Hela skruven knycklades ihop. Det är precis som att jordborren fungerar bäst där den egentligen inte behövs, för att det går lika bra att bara trycka ner stolparna i marken. Jag har väl kommit närmare hälften av stängselbygget, men det känns som att jag bara börjat.

Vi har fullt upp med att hinna äta alla grönsaker som bara växer och växer. Vissa exemplar har verkligen passat på att växa till sig. Däremot går det lite sämre med tomaterna i år. Jag tycker inte att de utvecklas så bra som förra året, men säsongen är väl inte helt över, så vi får se hur slutresultatet blir.

Idag har jag byggt en batteribunker så att jag kan ladda RC-bilarnas batterier men lugn i sinnet. Man ska inte ladda LiPo-batterier utan uppsikt. Har man otur så kan de fatta eld, och då brinner det ordentligt. Det är en enorm mängd energi som frigörs på kort tid. Jag har i möjligaste mån försökt ladda batterierna på golvet, men ibland lockas man att ta genvägar och hoppas på att ingenting ska gå fel. Med lite eldfast tegel och några L-profiler byggde jag en eldfast hylla som garanterar att ingenting runt omkring börjar brinna. Skulle det gå på tok kommer bara batteriet som laddas att brinna upp. Jag passade på att skruva upp laddaren på väggen så att den inte behöver stå på bordet och ta plats. Jag gillar ju ordning och reda!