Category Archives: Vakuumformning

Hål och reparationer

Just nu är det lite som aprilväder. Ena stunden är det sol, andra är det regn eller snöblandat regn, ena stunden är det kallt och andra är det varmt. Det gör lite att man tvekar att ta sig för någonting där man exponerar sig för vädrets makter. Detta till trots började jag borra hålen till foderstationerna ute i ängshagarna. Det första hålet var fyllt med sten, och det tog nog närmare en timme att borra det första hålet, och jag var nära att ge upp. , men efter lite inre övertalning fortsatte jag att gräva fram den ena sten efter den andra. Hål nummer två gick på två minuter att göra – sen kom regnet.

När jag kom tillbaka och passerade stallet såg jag den trasiga pallen som används när stallflickorna ska upp i sadeln. Det tog någon timme att byta ut trasiga trädetaljer. Nu är den som ny fast mycket stadigare!

Eftersom det fortfarande regnade passade jag på att fortsätta arbetet med att reparera instrumentpanelen till Grimar. Spacklet hade härdat och jag kunde slipa träbiten för att få den sista finishen innan det var dags för vakuumformingen. Efter att jag skurit ut plastdetaljen så att den passade över instrumentpanelen maskerade jag ut det som skulle vara genomskinligt och det som skulle målas. Jag valde en knallrosa färg – bara för att jag kan. Det ska ju synas att det är lagat och kanske påmiunna om att man inte ska köra in i saker hur som helst. Formen finns ju kvar om det skulle bli outhärdligt i längden.

Karosseriverkstan har öppnat

Nu kan jag lägga ytterligare en tillverkningsteknik till min meritlista. Efter att jag tillverkat vakuumbordet, som i princip är en tom låda med ett hål för dammsugaren och en massa små hål på ovansidan, kunde jag göra ett första försök att vakuumforma en kaross till den radiostyrda bilen. Efter att ha spänt fast den millimetertjocka plastskivan på uppspänningsramen värmde jag ugnen till 150 grader. Jag inbillar mig att varmluft ger en jämnare temperatur i hela ugnen, så det fick bli på det viset. Efter någon minut när skivan börjat bågna var det dax att starta dammsugaren och sedan lägga ramen mitt ovanför modellen som plasten skulle formas efter. Jag hann inte uppfatta mycket mer än att jag helt plötsligt hade en exakt kopia av gipsmodellen framför mig, fast i hållbar och slagtålig plast förståss. Jag lät skyddsplasten på utsidan sitta kvar, trots avrådan från plasttillverkaren, för att skydda utsidan från färg när jag skulle måla insidan. Jag insåg snart varför man skulle avlägsna skyddsplasten. Det visade sig att även den formades occ drogs ut, vilket gjode att den blev så tunn att det inte gick att avlägsna den annat än i pyttesmå bitar i taget. Efter att jag ägnat mer än en halvtimme åt att försöka få bort plasten på en del av ena sidan, kom jag på att jag skulle försöka blåsa in tryckluft mellan skyddsplasen och karossen. Det visade sig vara en lyckad lösning på problemet, för vips kunde jag få av plasten. Ännu en anledning att glädjas åt tryckluft i verkstan. Den första karossen valde jag att måla i svart pärlemorskimrande färg. Kanske inte så upphetsande, men jag kanske kan lägga ner mer tid på nästa kaross, då värsta ivern att testa och experimentera har lagt sig. Gissa vem som förmodligen kommer komma till buggybanan med en ny kaross, lite nu och då, den här säsongen!