Det känns inte som att jag har åstadkommit så mycket idag, men mycket av det jag gjort är en repetition av alla andra dagar denna vecka. Utrustad med instruktioner runt halsen har jag tagit ut hästarna, hängt ut hö 4 gånger om dag, kollat till hönsen, givit ankorna mat, samlat in ägg, putsat ägg, burit vatten och försökt hålla tiderna. Utöver detta har jag gjort en liten ställning för alla redskap vid hagarna. Det gör så mycket att det är ordning på allt för att man ska känna sig glad. När det ändå var dax att köra in några balar hö i maskinhallen så passade jag på att plocka av snökedjorna som förmodligen inte kommer att behövas de närmaste månaderna. För att kunna köra in hö var jag tvungen att pumpa det ena bakre traktordäcket. Det är något man gärna inte gör med cykelpump, och det är lite långt mellan traktorns parkeringsplats och kompressorn i verkstan., Lösningen blev att använda bilens lilla kompressor som är avsedd för mindre däck. Kompressorn tog tid på sig att fylla däcket, och efter en lång stund började äntligen däcket att visa tecken på att fyllas. Då kom nästa problem. Fyrhjulingen där jag tog ström ifrån visade tydliga tecken på batterisvikt, och jag var tvungen att koppla in en laddare för att inte startbatteriet skulle ge upp helt. Det tog drygt en timme att fylla däcket så pass mycket att jag kunde ta mig till verkstan för att fylla på resterande luft med ordinarie kompressor. Jag passade på att haka av bakplogen och ta av snökedjorna som var täckta med hård lera och sand efter den senaste plogningen som tydligen var allt annat än ren som snö. Kedjorna väger en hel del redan utan smuts, så de fick följa med på pallgaffeln till tvättinrättningen. Jag har alltid undrat över hur mycket jag egentligen går och släpar på i mina arbetsbyxor med spade, handgrep, ogräsjärn, kniv, sekatörer tänger, sax, tumstock och pennor som standardutrustning under sommarhalvåret. Fyra kilo lättare i bara långkallingarna vid hövågen kunde jag äntligen stilla min nyfikenhet.
