Category Archives: Projektblogg

Blött, blåsigt och tråkigt

  Idag har inspirationen och humöret varit i paritet med vädret. Egentligen ville jag inte ens sticka näsan utanför dörren, men plikten kallade när en av trådarna i hästhagarna var strömlös. Det var bara att ta på sig arbetsbyxorna och masa sig ner för att koppla på en extra överföringskoppling mellan stängselbanden. När jag ändå hade arbetskläderna på och redan brutit mig ur puppstadiet kunde jag inte låta bli att tillverka några hållare till sittpinnarna inne i ankhuset. Av ett gammalt avgasrör från Moälven kunde jag tillverka några beslag lämpliga för ändamålet. Nu hoppas jag att nästa vecka  kan skänka tillfällen som fyller på endorfinlagret som för tillfället verkar vara tömt.

Åskådarbänk och nostalgi

Du ska väl inte kasta den där? Det var någon gång under de sexton lass med skräp jag körde till tippen då vi rensade ut huset när vi flyttade ut till gården för drygt sex år sedan som jag sa detta. – Ja, jag är så trött på min fru, som varje år envisas med att jag ska måla om den. -Om du inte har något emot det så tar jag gärna hand om den, svarade jag. Den har allt sedan dess stått utanför stallet, mest som prydnad, men nu kommer den väl till pass som åskådarbänk utanför hönshuset. Av originalplankorna att döma har den varit intensivt kobolt-blåa. Det lustiga, är att jag hittade några plankor i min container från när jag rev ut innanmätet från duschen på nedervåningen – så allt utom färgen har jag räddat från tippen. De visade sig att brädorna var på centimetern lika långa som föregångarna. Jag fick snagga ner några millimeter på bredden och slipa upp dem innan jag gick lös med den nyinköpta färgen. Jag bestyckade två plankor med ytstickande skruvar som fick bli torkstöd när jag målade. Avtrycken blir på så sätt minimala om man vill kunna måla båda sidor utan att vänta på att färgen torkar innan man vänder på brädorna. Nu står bänken utanför stallet och väntar på att kunna bli besutten, innan den hittar en ny plats utanför hönsgården. Medan färgen torkade ringde det i telefonen. Det var den nya ägaren till Moälven som hörde av sig och undrade om jag hade kvar dynorna till sittbänkarna i båten. Det hade jag, och vi kom överens om att träffas där jag förvarat dynorna. Det var med lite blandade känslor, som jag satte mig i bilen. Jag hade i förväg bestämt mig för att vara väldigt kort. Jag har lagt ner så mycket tid och energi i den båten till ingen nytta. Jag försökte till och med donera båten till dykklubben, som tackade nej då ingen ville ta ansvar – ingen ville befatta sig med båten. Vid överlämnandet av dynorna förklarade jag att jag numera var en bitter och slagen man som lämnat båtägandet bakom mig, och ville av den anledningen inte servera allt på ett silverfat för någon som bara suger energi från en. Ja – så illa kändes det för stunden. Trots mina försök att vara otrevlig, ville man bjuda mig på kaffe och utväxla några ord, och kanske få svar på en och annan fråga. Efter lite övertalande, och förklarande om att båten hamnat i goda “ideella” händer, gick jag med på att bli bjuden på en kaffe. Vi satt gott och väl över en timme och pratade. De frågade, och jag svarade. Jag fick mycket beröm för mitt gasreglage och en förståelse för hur mycket jag lagt ner i tid och energi på båten. Jag fick förklarat för mig att man ville bilda en förening kring båten, och att jag skulle välkomnas om jag så skulle vilja – självklart utan att behöva dra några tunga lass. Man ville föra tillbaka båten till till dess naturliga miljö norrut, där den väl skulle tas om hand. Man ville också att jag skulle komma med sista biten när man skulle föra den någonstans in i Ångermanland med “mediabevakning” och allt. Jag var när som helst välkommen att besöka båten i Åkersberga innan den i nästa vecka styr kosan norrut. Efter att kaffet både blivit ljummet och kallt, blev jag lite ambivalent. Har jag tid? Orkar jag? Vill jag? Mja, kanske – om någon annan kan ligga sömnlös på nätterna och oroa sig för båtplats och sjöduglighet. Jag ska iallafall ta mig en rejäl funderare kring detta – nu när det inte finns några krav! Kanske det är värt att räddas från min känslomässiga soptipp….

Moälven och 3D-printing

IMG_5652  IMG_5657IMG_5647IMG_5653Det har förflutit två veckor sedan jag uppdaterade bloggen, och nu är det väl dax att berätta lite om vad jag har gjort sedan sist. Det har blivit tre besök ut till Moälven. Nu har vi lett ut röken från ventilkåpan in i luftintaget, och avgasröret är tätat och inlindat i värmeskyddande bandage. Nu skulle man kunna göra första utflykten på länge. Tyvärr har väl mitt engagemang dalat lite. Främst pågrund av restiden, men också alla bakslag. Jag är förvisso envis, men envisheten tycks ha avtagit, eller snarare tagit en liten semester. Kvällarna har ägnats åt att modifiera och justera 3D-skrivaren. Planerna på att kunna skriva ut mjuka material, kommer enligt mina beräkningar inte fungera med nuvarande skrivarkonstruktion. Av den anledningen börjar jag ett nytt projekt, och konstruerar en ny skrivare, som delvis kommer ha plastdelar skapade av nuvarande skrivare. Idag fräste jag ut spår och öppningar i fyrkantrör, som sedan svetsades ihop till en riktigt stabil konstruktion. Just nu håller jag på att klura ut hur jag ska kunna kallibrera y-axeln, så att den blir vinkelrät mot x-axeln. Hur noga man än är när man svetsar, så blir inte alla vinklar helt vinkelräta, det räcker med en tiondels millimeter på 10 centimeter för att det ska bli fel längre fram i bygget. Målet är ju att kunna få helt perfekta utskrifter.

Ditt och datt.

IMG_5613 IMG_5618 IMG_5622 IMG_5626Dagarna går, och några större projekt har jag inte tagit mig an på sista tiden. I huvudsak har jag småskrotat i verkstan och kört lite radiostyrd bil när andan fallit på. Mycket tid har ägnats åt att utveckla färdigheterna inom 3D-utskrifter. Nu har jag installerat en värmebädd så att jag ska kunna skriva ut större föremål i ABS utan att de krymper och böjer sig under utskriftsprocessen. Det fina med att kunna skriva ut saker i plast, är att man kan skriva ut detaljer som uppgraderar och förbättrar maskinen. Nästa sak att titta närmare på är att konvertera skrivaren så att man kan skriva ut mjukare material. I lördags förmiddag ställde jag mig i smedjan och gjorde två ljusstakar som blev en bra inflyttningspresent till min bror. I söndag var jag och Svante förbi Moälven och installerade nytt avgasrör och ledde bort oljeröken från ventilkåpan till luftinsuget. Dessvärre måste vi täta några skarvar i avgassystemet som läcker…..sen måste det väl ändå vara klart. Jag börjar så smått krokna lite på att åka ut till båten för att sedan beöva vända hem för att komma på nya lösningar. Skulle båten stått på gården, hade allt varit klart för länge sedan. Nu tar det cirka två och en halv timme i resa varje gång man ska dit. Den tiden skulle man kunnat göra någonting vettigare av.

Täckplåt och stag till backslagsreglaget på plats. Harven lagad.

IMG_5593 IMG_5580 IMG_5586 IMG_5590 IMG_5581 IMG_5583Det var tamej sjutton på tiden att vi kunde åka ut till Moälven utan att behöva bli besvikna, eller stöta på oväntade hinder. Allt gick som en dans! Backslagsstagen hann jag montera på plats utan att Svante märkte någonting, och någon timme senare hade vi satt fast plåten som täcker motorrummet. Det ska dock nämnas att det finns detaljer som behöver förbättras. Bland annat måste avgasröret fästas ordentligt så att det inte ligger och skramlar mot skrovet. Man har ju blivit så känslig för missljud och vibrationer efter att motorn renoverats. På sätt och vis var det bättre när allt skramlade, och man trodde att allt var som det skulle. En lite mer oroande sak som dök upp när vi provkörde, var att det rykte ur ventilhuskåpan – vilket vi aldrig tidigare upplevt. Nu har jag i efterhand fått det klargjort för mig, att det inte är farligt, snarare ett tecken på att någon ventil inte är helt tät. Detta i sig är kanske inte så bra, och bör åtgärdas, och ger ett något minskat effektuttag, men absolut inte skadligt för motorn. Eventuellt räcker det med att justera ventilerna igen. All ledig tid har dock inte bara gått till Moälvens välbefinnanse, harven till ridbanan fick sig en ny med, efter att den gamla slitits och böjt sig bakåt. Åter igen kom smedjan och svetsen till användning.

Lucka till täckplåten för motorrummet

IMG_5574 IMG_5576 IMG_5578Efter gårdagens bottennapp i humör och ork, tog jag mig i kragen och fortsatte med att göra iordning lucköppningen på plåten till Moälvens maskinrum. Även om den gamla luckan är gammal och bucklig, tyckte jag att det gick att återanvända den. Jag svetsade först fast några L-järn på täckplåten, och sedan tog jag upp öppningen med kapskivan. Förhoppningsvis kommer regnvattnet hållas utanför motorrummet när luckan är stängd. Ett rör och en stång förvandlades på någon timme med hjälp av svetsen, till ett fungerande gångjärn. Nu återstår att slipa av lite ytrost och smuts, innan jag grundmålar åbäket. På lördag är det planerat att åka ut till Moälven för att montera dit den nya stötstången till backslaget och täcka för öppningen till motorrummet. Sen känns det som att båten är lika redo för utfärder som förra året då motorn havererade. Lika envist som vanligt, håller jag tummarna för att allt ska gå som planerat, även om erfarenheten talar för motsatsen.

20mm kvar!

IMG_5533Varje skruvtag, och varje moment i att få backslaget på plats, gjorde verkligen motstånd idag. Svante och jag använde allt från fantasi till vinkelslip för att få åbäket på plats. Vi var tvungen att byta till en lågprofilmutter under ena motorfästet för att lyckas placera motorn med backslaget i linje med propelleraxeln. Nu sitter den i alla fall på plats. Jag var lite orolig för “kastet” på den nytillverkade medbringaren, men det känns inte som att det är några större problem med den saken – inga onormalt stora vibrationer när backslaget kopplas in. Det som vi inte lyckades med att åtgärda var längden på stötstången till backslagsreglaget, som var 20 millimeter kort för att kunna kopplas in och regleras från styrhytten. Det är i och för sig ingen stor sak att åtgärda, men det känns otroligt tungt att lämna Moälven i vetskapen att man inte lyckats till hundra procent. Det känns oerhört tröttsamt, men det kunde ha varit värre, och inte fungerat alls!

Tålamod på Moälven

IMG_5523IMG_5522 IMG_5524Idag var det blandade känslor ute på Moälven, när medbringaren till backslaget skulle passas in. Det var lite spännande att gå ner i maskinrummet och se om det man stått och jobbat med skulle passa. Jodå! Absolut inga problem att få den på plats – jätteskönt! Vi skruvade dit de gamla nipplarna som passar till oljekylarens slangar – samma gängor på det nya backslaget, som det gamla -skönt det också. Efter en dryg timmes skruvande, när det var dax att fästa backslaget i sprängkåpan, upptäckte vi att hålen i backslaget var aningen mindre än på det gamla backslaget, och de nedre bultarna skulle aldrig gå att få på plats. Vi fick vackert demontera backslaget och sprängkåpan för att fortsätta arbetet hemma i verkstaden. Surt! Vi var ju så nära! Nåja – demonteringen flöt på bra, och efter att ha skruvat fast det nysvetsade avgasröret, kunde vi starta, och njuta en stund av ljudet från motorn. Medan Svante och jag sitter på akterdäck får jag frågan om jag inte lärt mig mycket om metallarbete, och jag kunde bekräfta den frågan med ett “jo”. Efteråt kom jag fram till att jag lärt mig en hel del andra saker som ligger på ett annat plan. Att hantera motgångar, och utveckla en tålmodigare attityd till att omedelbart få dopaminbelöningar till exempel. Belöningen blir så oerhört mycket större, om resultatet av ett arbete blir bättre, och kommer långt senare. Gör man bara tillräckligt många saker samtidigt, så blir man också klar oftare och kan få sina kickar. Nu är hålen uppborrade, och nya pinnbultar till de nedre hålen på backslaget är tillverkade, så nu väntar ett nytt försök att få ordning på hela drivlinan till Moälven.

Medbringare till backslaget

IMG_5463IMG_5460  IMG_5466IMG_5465Idag fick jag tag i ett tillräckligt stort svarvämne för att kunna tillvera en passbit mellan medbringaren på det nya backslaget och axeln som driver propellern. Jag hoppas nu att vi mätt rätt på hålcirkelns diameter, som enligt våra beräkningar ska ligga på 82,5 mm. Jag återanvände den gamla medbringaren till det gamla backslaget och satte i sprintar som ska ta upp krafterna. Endast en svetsfog skulle nog annars inte räcka. Nu ska jag måla den, och sätta in pinnbultar i hålen – sedan kan den passas in på plats, och backslaget kan få börja arbeta!

Måsten, viljor och bör avlöser varandra.

IMG_5387 IMG_5388IMG_5380Just nu avlöser alla måsten varandra känns det som. Egentligen är det väl inte så många riktiga måsten, men om sinnet också ska få ta semester, så vill jag ha några saker avklarade. Skräp ska till tippen, släpets lampor måste repareras, dragkroken på bilen kärvar och kräver en ombeiktning, ett nytt backslag ska försöka hitta sin väg till motorrummet i Moälven, grannens hö måste bärgas innan regnet kommer, för att nämna några aktiviteter som upptar min tid och mina tankar just nu. Idag har jag i alla fall börjat med staketet runt ridbanan. Det är lite trixigt att få slanorna på staketet att vara parallella när brädorna inte alltid är så raka som man skulle önska. Helhetsintrycket är i alla fall godkänt. Nu återstår två tredjedelar, och jakten på reglar som är längre än 5 meter får fortsätta imorgon.