Lite rörigt

Just nu känner jag mig lite ofokuserad. Dels håller jag på med orangeriet och dels förbättrar och utrustar verkstan med fler maskiner, samtidigt som paprika tomat och gurka längtar efter att tas till vara på. Tomaterna har inte blivit så många som förra året, men paprikan växer så det knakar. Första omgången ska torkas och sedan göras om till paprikapulver och paprikapasta. En första omgång gurka har jag lagt in i 1-2-3-lag tillsammans med ingefära, chili, dill och senapsfrön. Jag ska göra några burka saltgurka också.

Utrymmet under trappen upp till loftet ovanför verkstan ska bli en plats där man kan sitta och arbeta med lite mer pysselbetonade aktiviteter. För att få bort den gamla “blinddörren in till stallet så byggde jag en vägg framför som jag byggde av återvunnen husväggspanel som målades i en neutral grå färg. Det ska upp lite belysning och en bänk ska göras i ordning där man kan sitta. På väggen kommer det hamna en verktygstavla för det mest nödvändiga som tänger, skruvtvingar och kanske lite annat smått och gott.

Idag fortsatte jag så smått med grunden till orangeriet. Det gick åt en hel del tid till att ta ut öppningen till dörren. Balkarna innehåller ju armering och eftersom jag inte äger en stensåg i av rätta kalibern så har jag fått använda de verktyg som jag har och behärskar. Grannen B kom förbi och undrade om jag skulle använda en “Finja-släde” när jag skulle mura blocken. Eftersom jag inte hört talas om detta tidigare blev jag nyfiken och kunde efter en stunds letande på nätet och lite fantasi bygga min egen “släde”. Släden underlättade en hel del, likväl den riktigt stora murarsleven utan handtag som jag hittade på loftet här om dagen när jag röjde. Imorgon fortsätter allt arbete.

Grund, figursågsbord och chiligurka

D och jag har varit flitiga och fortsatt med grunden, men nu har den fått vila några dagar då annat kommit emellan. Det gör ingenting, då jag ligger något före min plan. Nästa steg är att lägga det värmeförberedda golvet med gatsten och mura upp grunden 40 centimeter innan jag kan börja med snickeriarbetet. På tal om snickeri så kom jag över en kvalitetsstinn tysk figursåg som behövde ett stabilt underlag.

Eftersom, jag ville ha rätt arbetshöjd så att sågämnet hamnar på 70 centimeters höjd, var det enda alternativet att tillverka ett eget bord med det material som fanns att tillgå. Med T-profiler och fyrkantsrör växte konstruktionen fram. Målet var att bordet skulle vara tungt, stabilt och flyttbart. Det blev riktigt bra och fint med den blåa färgen som delas med Apollon. Nu kan jag såga en önskvärd figur när andan faller på.

Jag har samlat in frön från gräslöken. Det kan alltid vara bra att ha om det skulle bli en vinter som tar kål på plantan i vinter. Lökfrön brukar inte hålla så länge så jag får väl sprida ut dem någonstans jag saknar gräslök om ordinarie planta överlever. Den första gurkskörden gav en hel del gurkor, om än lite sent på säsongen. Det kanske är bra om allt mognar och växer långsamt, nu när jag har fullt upp med annat än trädgårdsarbete och konservering.

Fotosafari, grundarbete och verkstadspyssel

Idag var jag med K på Bennebols bruk för att fotografera och ha lite trevligt utanför gårdens alla göromål. Det var en intressant miljö med många fina motiv att utforska. Jag hade nog kunnat spendera några timmar till, men varken K eller jag kunde avsätta mer tid än en förmiddag. Det kommer säkerligen bli fler besök framöver. Vi har ju fyra årstider som var och en kan bjuda på sina speciella stämningar i ett och samma motiv.

På eftermiddagen fortsatte arbetet med grunden till orangeriet enligt plan. Balkarna kunde äntligen levereras och vi spenderade mycket tid åt att klura på hur vi skulle kapa de 6 meter långa balkarna som hade en hel del armering i sig. Bygginspektionen hade nog haft ett och annat att säga till om när vi genomförde den galan idén som D kom på, och som gick ut på att vi skulle sätta på en diamantklinga, modell större, på röjsågen. D stod och styrde klingan och jag skötte gaspådraget. Till slut var balkarna kapade och vi kunde väga in och märka ut plattorna som balkarna ska vila på. Förhoppningsvis får vi allt på plats så att jag kan börja lägga stengolvet i helgen.

När jag har fått tid över så har jag spenderat lite tid i verkstan för att förbättra “Slipis” med två olika mothåll och en station för alla tillbehör. Ett stöd kan användas när man vill slipa horisontellt med slipverktyget och ett för när man behöver ett stöd vertikalt. Allt är inte riktigt klart ännu. Det ska slipas och sedan målas med någon nötningshärdig färg. Det har varit rogivande att få använda svarv fräs och svets för att skapa ett funktionsdugligt och stabilt stativ.

Igår skördade jag de första mogna paprikorna som fick bli huvudattraktion till den fajitas som jag lagade till middag.

Fortsatt byggstopp och slipstation

I väntan på att D ska vakna till liv och komma med singel och lecabalkar har jag tagit det lite lugnt idag. Jag gick runt på morgonen med kameran i trädgården och förundrades över den fortsatta växtkraften. Solrosorna har börjat slå ut, men solen hade hunnit för högt upp på himlen för att jag skulle kunna ta en bra bild av en utslagen ros. Det fick bli en som är på väg istället. En och anna paprika har mognat och gurkorna börjar bli klara för inläggning. Tomaterna har också börjat mogna, men än är det kvar ett tag innan jag kan göra en första skörd. Potatisen verkar leverera och jag går och nallar en och annan för middagsbehovet.

Jag hade egentligen tänkt göra lite fint och funktionsdugligt kring svarven, men jag hittade en frekvensomriktare och motorn som egentligen skulle använts till fräsen men när det begav sig visade sig vara lite för liten för att kunna ta fräsar med skaftdiametrar 8mm och uppåt. Istället beställde jag en ny och den här fick ligga och mogna till något annat projekt.

Ibland är det lättare att hålla i föremålet som ska slipas eller putsas istället för att med en slipmaskin försöka hålla allt stadigt. Jag lödde alla kablar och testade maskinen. Jag blev lite imponerad av kraften och beslöt mig för att bygga ett litet bord som man kan sitta eller stå vid när man slipar och formar. Jag samlade ihop alla gamla slipstift, raspar, polertirossor och stålborstrondeller man lurats att köpa till borrmaskinen genom tiderna, men som aldrig riktigt fungerat som man tänkt sig. Nu kommer de till användning precis som motorn och frekvensomvandlaren som för det möjlig att reglera varvtal och riktning. Ja, jag får nog säga att jag är nöjd, och jag kommer säkert att få användning för den lilla skapelsen!

Depåstopp och svarvvård

Eftersom det inte blev någon fortsättning på grundarbetet igår på grund av en dubbelbokning av D så bestämde jag mig för att byta hydraulmotorer på Grävis. Det ska väl inte vara så svårt att byta tänkte jag och började lossa lite bultar och slangar. Men ack så fel jag hade. För att komma åt att muttern på andra sidan var jag tvungen att plocka av bandet. Bandet i sin tur behövde slackas genom att skruva ut bandspännarna som rostat fast och var skeva. Jag fick till slut ut tre av fyra bandspännarbultar och var tvungen att dra av de främre hjulen så att jag kunde plocka bort den främre axeln och kapa den fastrostade bulten och skruva igenom den på “fel” sida. När väl banden var borttagna väntade nästa stora utmaning. Att få bort den lilla navkapseln som skyddade drivaxeln krävde tålamod och en hel del svärande innan jag till slut lyckades få loss den. Jag var tvungen att specialtillverka en bussning mellan avdragaren och axeltappen efter ett antal böjda bultar och tillplattade muttrar. Då hade klockan hunnit bli så mycket att det var dags att avbryta dagens övningar. Jag tänkte att det kunde vara bra att vila från ilska och svordomar över natten för att ta tag med nya krafter efter en god natts sömn.

Idag gick jag ner med nya krafter och fortsatte arbetet med att få loss den första motorn. Den satt som berget, och jag var tvungen att använda den tryckluftsdrivna mutterdragaren till att slå loss drivhjulet. Till en början hände ingenting och jag höll not på i tio minuter innan jag såg att hjulet lossnat någon millimeter från axeln. Nästpåföljande halvtimme gick åt till att sakta men säkert få loss drivhjulet. Sedan kunde första motorn skruvas fast och kopplas in. Det tog ungefär så lång tid som jag ursprungligen hade räknat med. Jag tillverkade nya bandspännare med gängstång och de gamla bultarna. Lagom till halvdag så kunde jag testköra Grävis och vända på en femöring åt båda hållen. Jag ställde ner hydraultrycket en aning för att inte föra om samma misstag som när jag bytte hydraulpump och körde sönder kopplingen.

Efter depåstoppet med Grävis tog jag mig an att gå igenom och fixa saker på den nyinförskaffade träsvarven som inte helt kändes helt funktionsdugliga. Jag skruvade isär “supporten” för att smörja upp den och putsade bort all störande rost. Nu löper X- och Y-axeln och man kan se alla skalor. Jag tog en gammal chuck som inte längre håller toleranserna för metall från metallsvarven och passade in den på träsvarvens spindel istället. Nu måste jag bara bona om lite runt träsvarven så att alla verktyg och tillbehör kan få en given plats på en hylla eller hängare. Det får bli morgondagens prioriterade uppdrag.

När jag ändå var i farten passade jag på att göra lite underhåll på metallsvarven också. Nu hoppas jag att den ska få vara fri från fuktåtragande träspån och slipdamm så att den inte rostar och bäckar igen som den annars så lätt gör.

Kantareller och utjämning

På förmiddagen åkte dottern och jag iväg för att leta efter kantareller. Till en början så hittade vi ganska snart ett fåtal kantareller och hoppet om att finna fler infann sig trots den relativt torra skogen. Om vi inte hittar så många på första stället, så brukar det alltid finnas en bit bort, men var fanns “bort” egentligen? Vi kände inte alls igen oss och kunde efter en stund konstatera att man avverkat stora delar av skogen, inklusive kantarellställe nummer ett. Vi hittade några fler kantareller på vägen tillbaka från den stora besvikelsen. Det räcker i alla fall till att smaksätta en sås eller som ett exklusivt tillbehör till maten.

På eftermiddagen kom D förbi för att inspektera mitt grundarbete. Jag fick godkänt och han kunde med sin stora traktorgrävare flytta schaktmassorna för att jämna ut marken ner till ridbanan och gräsmattan utanför växthuset. Imorgon fyller vi gropen med singel och placerar ut plattor som sedan Lecabalkarna ska vila på.

Första spadtaget

Efter att igår ha fått hjälp av D att scanna och märka ut alla kablar som ligger i marken hade jag inte längre någon ursäkt att inte börja gräva grunden till orangeriet som nu i snart två år stått på min önskelista. Det var inte lätt att förstå hur kablarna gick i marken med alla olika pip som maskinen gav ifrån sig. Till slut kunde vi konstatera att det var två kablar som korsade varandra i olika nivå från ytan. Den grundligaste kabeln som går ner till ridbanans belysning låg på 30 cm djup. Precis så djupt som jag måste gräva för att fylla på med annat material.

Idag ritade jag upp var jag skulle gräva och och skred sedan till verket. Jag tog det första spadtaget manuellt för att gräva fram belysningskabeln och verifiera att gårdagens mätningar stämde. Det verkade stämma, så jag kunde fortsätta med Grävis, och försiktigt spara av jordskorpan så att kabeln blev synlig. Därefter grävde jag lite på känn. Huvudsaken är ju att jag tar bort 30 cm eller mer av jordlagret. Det var blandat med jord, lera, sand och naturligtvis bråte. Arkeologer kommer att få det tufft om några tusen år att förstå vad den här boplatsen använts till. Efter kontrollmätning så måste jag schakta bort ca 5 centimeter lera mitt i grunden. Det innebär att jag får göra en ramp och sedan åka ner i gropen för att justera. Det gör jag troligtvis imorgon. Förhoppningsvis kan jag fylla på med material denna eller nästa vecka för att sedan kunna bygga mur och lägga golvet av gatsten. Golvet kommer att hamna i samma nivå som växthusets golv – så det finns en avlägsen chans att det blir en liten altan utanför.

Skönhetsrådet får sammanträda

Idag färdigställde jag klätterställningen till den nyplanterade klätterrosen som enligt etiketten blir 5 meter hög. För några dagar sedan högg jag ner tre gängliga tallar och barkade av dem i väntan på att jag skulle komma på hur jag skulle konstruera monumentet. Idag kom jag på att jag kunde använda hästskor och rundjärn för att svetsa beslag till rosenpelaren. Allt tjärades från topp till tå med början i toppen när hela ställningen kunde ligga ner på marken. Efter lite besvär kunde jag få konstruktionen på plats och tjära in resten. Nu får vi se om rosen behagar att börja klättra, eller om det bara kommer att bli ett galet monument som förbipasserande kommer att ha åsikter om.

Det har regnat lite av och till så inspirationen över vad man ska göra har varit lite si så där. I förrgår rensade jag ut bikupan på de resterande yngel. och honungsmagasin som nu var tömda och smälte ner alla vaxkakor. Det blev inte speciellt mycket, men det kommer säkert till användning. Jag har redan märkt att bivax ger ganska bra grepp då det kletar fast i det mesta.

Igår tog jag, efter ett inspirerande telefonsamtal med K, 28 sticklingar vardera av de två olika sorternas lavendel vi har. Efter en sväng upp i pelargonrummet var 54 krukor fyllda med jord och vatten. Nu får vi se hur många av sticklingarna som överlever och kan placeras ut på årets fokuspunkt – Lilla Stonhengen.

Trädgårdsmästeri

I dagarna två har jag ägnat mig åt att rensa och plantera i Lilla Stonehenge. Den lilla blomsterängen blev inget av. Det blev bara en massa ogräs och några enstaka ängsblommor. Jag antar att jag skulle rensat bort allt ogräs till förmån för ängsblommorna, men oerfaren som jag är har jag svårt att skilja på ogräs och sådd. Tre skottkärror med ogräs har jag kört till hönsen och två mjölkkärror med plantor har jag kört från bilen till odlingen. Fyra havtorn av sorten Julia och Romeo, fjorton plantor gånger tre av olika sorters timjan, en handfull kärleksört, ett tiotal rysk martorn, några rosenstav, anisisop, en ros, en smultronschersmin och några andra perenner som jag inte kommer ihåg namnet på har hittat ner i kullens jord och i dess närhet. Nu hoppas jag på att det ska se mer ordnat och genomtänkt ut.

Jag får ge mig till tåls innan timjan täcker marken och allt har etablerat sig ordentligt, precis som med mognaden av alla grönsakerna men sått och planterat. Nu äntligen har tomaterna börjat rodna. Jag har redan börjat tjuva lite lök, morötter och potatis. Igår var jag tvungen att hämta in en vitlök också. Mums!

Sammanfogat

Nu kan man gå från huset till växthuset i strumpor ,eller barfota om man så vill, utan att utsätta sig för ojämnt underlag. Det blev knappt två meter av trallvirke över, resten var stumpar på 30 centimeter och kortare. Jag ska nog sätta kjolar på ändbrädorna och trappan. Det återstår lite arbete med att plocka bort en stolpe och justera räcket, men detta projekt får betraktas som näst intill färdigt. Jag kan påbörja någonting nytt parallellt utan att känna mig stressad i alla fall.

Jag “bytte hatt” och var en sväng förbi bina och kunde konstatera att de börjat bygga på två av ramarna jag satt in. Det är lite “läskigt” att plocka upp ramarna när alla bin flockas runt glipan som blir när man inspekterar. Inte så mycket att jag är rädd att bli stungen, snarare att inte klämma någon stackare när man sätter tillbaka ramen igen. Om någon vecka får jag nog sätta in flera ramar så att de inte känner sig trångbodda.

Jag passade på att köra lite drönare för att ta lite bilder på gården och förundrades över hur alla tidigare tomma ytor successivt fått en viktig funktion. Allt från ddlingslotter till växthus, uteplatser och honungsproduktion.