Category Archives: Verkstan

Stolpning av ängshagarna

Nu har jag börjat att borra hål till alla hörnstolpar till hagarna som ska vara ute på ängen. Detta är semesterns “tråkiga” arbete, likt röjningen i skogen. Marken är väldigt stenig, vilket gör att man får ta fram spettet och försöka lirka bort stenarna som hindrar borren att gräva sig ner i marken. Vissa hål kan ta upp till en timme att borra medan andra går på 5 minuter om man har tur. Jag har dessutom tagit det lite lugnt för att inte skärma av mig allt för mycket från min omgivning. Jag kan ju hålla på i timtal och sedan vara ganska osocial för att kunna vila upp mig inför nästa pass. Men det är jättesvårt att inte arbeta fysiskt när man är ledig.

Idag tog jag en paus från borrandet och har njutit av trädgårdsarbete. Jag har rensat en hel del ogräs och trimmat bort lite ogräs. Jag såg att några av de kronärtskockorna som klarat sig undan trädgårdsmarodören i våras har börjat blomma. Vi får se hur stora blommor det blir, och framför allt hur många. Annars så har jag fullt med paprika, habanero, tomat, gurka och aubergine att ära istället.

Igår regnade det kraftigt en stund under dagen så jag passade på att jämna till och packa banan efter den ökade användningen av den i år jämfört med tidigare. Nu har jag kunnat locka upp min fru nästa dagligen att köra, med villkoret att jag går och vänder bilarna när det händer avåkningar. Det blir en hel del service på bilarna också. Ett problem jag haft är att gruskorn letar sig in mellan mittdiffen och bottenplattan, vilket gör att höljet svarvas ner på nolltid. Hu har jag istället svarvat till ett metallskydd som förhindrar detta. Hittills har det fungerat bra. Jag flyttade alla redskap upp till förarpaviljongen för att skapa lite mer harmoni nere på banan. En annan sak som jag börjat med nu när banan i övrigt är körklar, är att sätta upp lite “kuriosa” längs vägkanterna. Det finns ett ställe alla hälsat på med bilen, och det är en av de lägsta punkterna på banan där dräneringsvattnet hamnar när det regnar mycket. Där tyckte jag att det var passande att sätta upp fiskekortsskylten som vi haft uppe på loftet sedan vi blev lyckliga ägare till gården, och därmed även skylten.

Bästa förändringen på länge

Idag har jag färdigställt förarpodiet. Det blev så bara att jag skulle vilja påstå att det är en av de bästa förändringarna som hänt på banan! Jag oljade in alla plankor och vände på dem för att sedan skruva fast och måla ovansidan. Nu ska det hålla i många år framöver! När kanterna snörslagits och sågats började det se riktigt bra ut.

För att känna sig säker byggde jag ett räcke av hagstolpar och och hittevirke som överliggare. Det tidigare pitstop som jag använt flitigt har monterats ned tillfälligt för att flyttas närmare förarplatån, och för att inte skymma sikten i skogspartiet. Som kvitto på hur bra det blev testkörde min fru och jag banan med varsin bil. Hon sittandes på en snurrstol och jag, om jag ska vara ärlig, mest springandes runt och vända hennes bil, vilket förde tankarna mot att kanske göra en trappa både upp och ner från podiet. Av den körning som jag ändå fick göra kunde jag konstatera att man såg hela banan mycket bättre än tidigare. Tänk vad någon meter hit och dit kan förändra körförutsättningarna så radikalt!

Banans sista skamfläck

Jag har länge funderat på hur jag ska förändra raksträckan som är längst bort från förarpositionen. Det är alltid kul med ett stort, men snällt hopp som man klarar av varje gång. En ganska flack och lång landningsramp är snällt för bilarna. För att fylla upp använde jag det sista mexiteglet från haciendan som numera är vår kryddträdgård. Som stödmur använde jag gamla stolpar från förra gången vi byggde om skogshagen. Ovanpå allt tegel som för övrigt var fem fulla skopor, tippade jag lerjord på som jag jämnade till och “paddade” ordentligt. Det gick förvånansvärt bra att köra paddan upp och ner för sluttningarna, även om jag fick trycka på lite för att den skulle gå framåt. Ovan på jordlagret lade jag två skopor 0-8 som jag sedan paddade för att få en hård yta. Lite regn på och kanske lite påfyllnad efter lite körning kommer göra att hoppet blir hållbart i längden. Jag tog några gamla PEM-rör och tillverkade räcken så att man inte råkar hoppa snett och far in i en av stolparna till longervolten. Det är fortfarande möjligt, men med lite omdöme ska man väl kunna klara sig från frontalkrockar med stolpar.

För att ge hoppet lite extra finish målade jag sidan med faluröd färg. Nu känns det som att varje del av banan är klar och så bra som jag vill ha den. Men precis som med gårdar blir man heller aldrig klar med RC-banor.

Efter en hel dags väntan fick så äntligen svärsonen provköra banan. Det nya hoppet fick godkänt. Jag gjorde sällskap efter en stund och än så länge är jag snabbare runt, men det är väl bara en tidsfråga innan man får mer motstånd än vad man klarar av!

Nu går det fort

Nu börjar växterna jag drivit upp leverera. Min fru och jag har redan tjuvsmakat av varsin körsbärstomat. Miniauberginen har massor med frukter, basilikan sträcker sig 60 centimeter ovan jord, spetspakrikan har börjat rodna och de svarta tomaterna har börjat växa till sig. Ärtor, bönor och gurka har börjat blomma, kronärtskockorna som finns kavar efter “vårmarodörerna” har börjat växa till sig. Vitlöken börjar bli klar för att plockas upp och torkas för att sedan flätas, och potatisen är snart klar att skördas.

Eftersom det regnat en större del av dagen passade det bra att städa verkstan och bygga lite på RC-banan. Daidalos har en längre tid stått uppe i HQ bakom stolen, vilket gjort att det känts lite trångt. Jag gjorde en hållare och hängde den på väggen i trappan upp till HQ istället. Där får den sällskap av min 1:5-RC-bil som är “onödigt” stor.

Jag rensade bort lite grenar från alla granar runt RC-banan för att göra det möjligt att med fyrhuling och släp kunna ta sig till banans mest avlägsna delar utan att behöva köra på den. Jag doserade kurvan efter tunneln och breddade vissa delar något, vilket gjorde att man får mer flyt i körningen. Man behöver fortfarande sakta ner, men det är betydligt enklare att ta sig runt helskinnad. Nu går det fort!

Underhåll idag, underhållning imorgon

Idag på förmiddagen fick jag igång motorn på markvibratorn som jag vann på auktion för någon vecka sedan. Jag har i princip gått igenom hela motorn från förgasare till bränsleslangar bara för att inse att motorn behöver choke i några minuter innan den går som den ska. På tomgång går den hur länge som helst, men efter 10-15 sekunder med gaspådrag dör motorn. Både grannen A och jag har försökt lista ut vad det är för fel, men inte blivit kloka på varför motorn lägger av. Idag lyckades jag efter en hel del experimenterande komma fram till att motorn behöver choke tills motorn blivit tillräckligt varm. Alla plana delar av banan fick sig en omgång. Det är perfekt att packa när det har regnat.

Jag kan bli sjukt störd av oordning, och har länge tänkt att jag måste göra något åt alla redskap som jag använder när jag underhåller RC-banan. Man ställer allt prydligt i ena stunden mot ett träd för att i nästa se att allt ligger som plockepinn på marken. Jag gjorde en enkel hållare av en stolpe och en impregnerad plankstump. En fransk träskruv fixerade plankan i tippen av stolpen och sedan såg det mycket bättre ut.

Jordstampens fäste till skaftet var alldeles för klen. Själva hållaren/röret var väl okej, men det relativt korta röret gjorde att skaftet bröts av när man inte träffade helt platt mot underlaget. Nu har jag svetsat på fyra stycken plattjärn där jag kan skruva fast ett skaft av hickory. Skaftet är ett av alla fynd jag gjorde i rivningshuset tidigare i somras. Nu tror jag så pass mycket på konstruktionen att jag målade hela metallplattan med ASEA-grön slitstark färg, då känns den förhoppningsvis lättare än om den hade målats svart.

Inget banbygge idag!

Idag har jag varken haft motivation eller tid att göra någonting med RC-banan. Istället har jag införskaffat en reservdel till en av bilarna som körde sönder ett kugghjul igår när vi körde på banan. Jag har också lagat vattenläckan som vi haft mellan pumphuset och huset. Jag kommer nog aldrig riktigt förstå mig på rörarbeten. Hur kan R25 eller en-tumskoppling ha en diameter på ca 32 millimeter när man mäter med skjutmått? I butiken var man lika förvånade. Någonstans har kunskapen försvunnit!

Jag hade anledning att plocka några paprikor till grannens dotter som fyllde 5 år. Hon älskar paprika! Jag “robbade” en vitlök från trädgården till middagen, och det ser lovande ut om jag jämför med förra årets skörd, som i och för sig både räckte till återplantering och en vinterlång konsumtion av vitlök.

Jag fick lite tid över till att köra några varv uppe på banan. Det gick kanonbra, och jag är riktigt nöjd över mitt tidigare banarbete.

Brobygge och förbättringspotential

Idag har jag fortsatt med att utveckla Björknäs-ring. Banan har fått en liten ombyggnad på den äldsta delen av banan med en bro av stockar. Både Grävis och jag har slitit hårt för att få banan precis som jag vill ha den. För att stenmaterialet skulle ligga kvar använde jag den gamla takpappen från gäststugan som tätskikt mellan stockarna och vägbanan. Trots de dryga två meter som är i bredd på banan i övrigt så känns bron ganska smal och utmanande när man kör. Jag kommer behöva göra ytterligare justeringar innan man kan köra obehindrat och ledigt. Trots att man saktar ner farten rejält är det riktigt svårt att hålla sig i mitten av banan. Två kurvor måste doseras och en kulle som skymmer ingången i tunneln måste schaktas bort. Just nu ser man inte hur man kör in under bron, vilket gör att man inte vet var man kommer ut på andra sidan. Det tog mig tre försök att komma runt banan utan olyckor och fastkörningar. Lite räcken skulle heller inte vara fel.

Dagarna flyger iväg

Just nu tycker jag att dagarna går alldeles för fort. Trots att jag stiger upp hyfsat tidigt känns det som att jag inte riktigt hinner med någonting. Jag vet att det inte är sant, men det känns så. Idag, liksom igår, har jag fortsatt med att förbättra RC-banan. Det hindrar inte att det finns lite tid över till annat. Eftersom jag har bestämt mig för att storsatsa på RC-banan i år så tyckte jag att det började bli dags att få lite ordning på alla olika modeller jag använder. Två nitro-bilar sedan gammalt och två el-bilar som är nya för i år. Tanken är väl att jag ska kunna locka mina barn, fru eller bekanta att tävla mot mig, och då är el-bilar mycket bättre, men än så länge så har bara min dotter visat sitt intresse att utmana farsan. Självklart är farsan fortfarande bäst! Idag fick jag uppdraget att göra en hängare till skylten som min fru har skapat. Nåja – jag har gjort själva skylten, men hon har stått för budskapet med hjälp av brännpenna och fantasi.

Efter duellen med dottern uppe på RC-banan kom jag fram till att jag var tvungen att göra några förbättringar. Bland annat så var en kurva ganska svår att bemästra, så en doserad kurva kanske kan göra så att man bättre kan se var man har bilen på banan.

Alla stenar som jag grävde upp här om dagen fick utgöra själva basen för doseringen. Sedan fyllde jag på med jord, för att sedan slutligen täcka kurvan med 0-8 och rama in det hela med några stockar. Efter en provkörning tyckte i alla fall jag att det blev bättre.

Nu har jag bara en del av banan kvar att göra innan det är färdigbyggt för säsongen. Det kommer innefatta ett brobygge och lite annan modifiering. Jag är så tacksam att jag har Grävis, Lastman och en förstående fru, som låter mig leka vägbyggnadsingengör och rallyförare om jag vill.

Bygger bort alla olyckor

Vart efter jag gör en avåkning som jag inte kan lösa annat än att ta mina ben och gå till olycksplatsen för att föra bilen in på banan gör jag en notering i huvudet och tar det som nästa förbättringsåtgärd påp banan. Fasta föremål som man kan köra in i avlägsnas eller skyddas så att man inte kommer i full fart och krossar en bärarm eller någon annan del på bilen. Hopp som är för svåra att bemästra på ett elegant sätt görs lite snällare för att man inte var och varannan gång ska behöva gå och vända på bilen för att man hamnat upp och ner. Vissa saker kan man naturligtvis inte bygga bort. Hastighetsbegränsningar och fartkameror är inte riktigt lösningen i det här fallet. Träning och sunt förnuft samt förbättringar får kanske räcka. Ett av hoppen har jag fått göra om tre gånger innan det blev tillräckligt förlåtande vid landningen, och det går säkert att göra lite till. Det ligger en hel del sten begravd i marken som jag har varit tvungen att avlägsna. Det är nog det som tar överlägset längst tid, men jag börjar bli ganska skicklig på att hantera Grävis och Lastman för att utföra uppdraget.

Det är sällan som jag dokumenterar mina misslyckade projekt, men det här projektet är inte riktigt över än. Jag hade en idé om att jag skulle kunna använda Lastman till att förbereda alla hål till det kommande arbetet med att bygga hagar ute på ängen. Ett fyrkantrör kapades till och gjordes spetsigt i ena änden med hjälp av vinkelslipen, släggan och svetsen. Fästet för att hålla jordpiken på plats blev dessvärre för klen. De ville sig inte bättre än att fästet deformerades. Jag får använda grövre material och lite förstärkningsflänsar till jordpik 2.0, som förhoppningsvis ska hålla för lite tuffare tag.

Trädgårdsdammen hade självfyllt så pass mycket efter förra regnet så att jag kunde starta upp pumpen, dessvärre var det lite för lite vatten när jag började pumpa. Det är ju en viss tröghet i flödet och det räcker inte riktigt när övre och nedre magasinet är fyllda till bredden för att det ska fungera ordentligt. Jag tror att det nedre magasinet är lite för litet. Men det brukar räcka med en kubikmeter vatten som jag kan hämta i stora dammen för att det ska fungera igen.

Mina habaneroplantor har börjat ge frukt. Snart kan jag laga ceviche med egen frukt tillräckligt högt upp på scoville-skalan.

Det finns hopp för banan

De senaste två dagarna har jag förbättrat några av RC-banans hopp. Det som är kritiskt för att göra ett bra hopp är att rampen är hyfsat jämn och inte ändras allt för mycket över tid. Minsta grop kan göra att bilen får kast med en oförutsägbar bana i luften som följd. För att råda bot på den saken har jag lagt tegelstenar som körunderlag. Det ser lite ut som en matta som ligger där, så varför inte kalla hoppet för Röda mattan eller kanske Flygande mattan?

Det andra som är viktigt är landningsplatsen som inte får vara för vågrät, eller ännu värre en uppförsbacke. Landningsrampen måste också vara ganska lång för att vara förlåtande, annars blir det lätt att man får ett “magplask” eller ännu värre så landar man med nosen före, vilket sliter onödigt mycket på bilen.

Det andra hoppet som jag har förändrat är hoppet som kommer efter Flygande mattan efter den första 180-graderskurvan på banan. Det hoppet är lite “trickigare” att få till. Hopprampen är ganska kort, vilket gör att man många gånger flyger längre än man tänkt sig. Jag kommer säkert att göra ytterligare justeringar för att kunna få lite “flyt” när man kör. Jag försökte mig på att gräva ner landningsrampen, men jag tror att jag kommer få gräva lite till för att göra hoppet lite snällare. Alternativt får jag minska vinkeln på hopprampen. Banan svänger precis efter hoppet, så man måste ändå sakta ner om man inte vill hamna utanför som det är nu. Som vanligt när man gräver så hittar man en massa stenar. Vissa är större än somliga, så man får hålla på ett tag och lirka med Grävis. Bortforslingen av stenarna skötte Lastman med bravur.

Även det lilla hoppet uppe i skogspartiet fick en landningsramp för att skona bilens underrede. Nu har jag bara två hopp kvar att förbättra, men de är ganska snälla redan som de är, så de kanske får vänta till förmån för andra områden som kan förbättras. Exempelvis så “måste” jag sätta upp ett staket för att hålla undan svinen. De är uppe varje dag och testar marken. Lyckligtvis verkar de hålla sig borta från själva banan när den är packad och hård.

Som avslutning på dagens arbete körde jag några rundor för att testa hoppen, men framförallt för att ha lite kul!