Nu kan jag lägga ytterligare en tillverkningsteknik till min meritlista. Efter att jag tillverkat vakuumbordet, som i princip är en tom låda med ett hål för dammsugaren och en massa små hål på ovansidan, kunde jag göra ett första försök att vakuumforma en kaross till den radiostyrda bilen. Efter att ha spänt fast den millimetertjocka plastskivan på uppspänningsramen värmde jag ugnen till 150 grader. Jag inbillar mig att varmluft ger en jämnare temperatur i hela ugnen, så det fick bli på det viset. Efter någon minut när skivan börjat bågna var det dax att starta dammsugaren och sedan lägga ramen mitt ovanför modellen som plasten skulle formas efter. Jag hann inte uppfatta mycket mer än att jag helt plötsligt hade en exakt kopia av gipsmodellen framför mig, fast i hållbar och slagtålig plast förståss. Jag lät skyddsplasten på utsidan sitta kvar, trots avrådan från plasttillverkaren, för att skydda utsidan från färg när jag skulle måla insidan. Jag insåg snart varför man skulle avlägsna skyddsplasten. Det visade sig att även den formades occ drogs ut, vilket gjode att den blev så tunn att det inte gick att avlägsna den annat än i pyttesmå bitar i taget. Efter att jag ägnat mer än en halvtimme åt att försöka få bort plasten på en del av ena sidan, kom jag på att jag skulle försöka blåsa in tryckluft mellan skyddsplasen och karossen. Det visade sig vara en lyckad lösning på problemet, för vips kunde jag få av plasten. Ännu en anledning att glädjas åt tryckluft i verkstan. Den första karossen valde jag att måla i svart pärlemorskimrande färg. Kanske inte så upphetsande, men jag kanske kan lägga ner mer tid på nästa kaross, då värsta ivern att testa och experimentera har lagt sig. Gissa vem som förmodligen kommer komma till buggybanan med en ny kaross, lite nu och då, den här säsongen!
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Category Archives: Verkstan
Eld, vatten och balans
Igår ägnade jag större delen av dagen till att reparera rockarden. Jag tror att jag svetsat, och reparerat den redan 4 gånger tidigare. En bidragande orsak kan vara att vagnen är lite framtung, vilket gör att belastningen mellan själva vagnen och skaklarna ökar. Nu ska vi testa med en motvikt bakom sittbrunnen. Jag hängde på ett gammalt hjul som väger ganska mycket. Vi får se nästa gång hur väl det fungerar. Det blev i alla fall lättare att lyfta skaklarna, så hästarna blir nog glada. Idag har jag knåpat ihop en tappkran till vattentanken ute i hagarna. Nu kan man förhoppningsvis fylla på vattenhinkarna utan att behöva kånka på tunga dunkar. 3D-skrivaren fick tillvarka en gummipackning – så nu blev det tätt också. Jag har fortsatt med att försöka måla eldflammor. Jag är inte riktigt nöjd ännu, men det börjar ändå arta sig. Genom att måla på plexiglas, eller insidan av en halv PET-plaska, kan man se hur resultatet blir. Jag skulle vilja ha flammorna att bli lite djupare och kanske lite mer eldröda, men jag är snart där. Det är ganska meckigt, och man måste byta färg ganska ofta. Det innebär att man får göra rent airbrushen mer än vad man sprayar färg med den. Om någon vecka eller så hoppas jag att jag ska vara redo att prova på den första karossen.
Det ena leder till det andra
Det började med att jag beställde en ny kaross till den radiostyrda bilen. Istället för att direktbåla och klippa till karossen blev jag inspirerad av ett filmklipp där man visade hur enkelt det var att vakuumforma karosser till radiostyrda bilar. Först gör man en avgjutning i gips. För att kanterna inte skulle vikas ut av tygden pressade jag först ner karossen i sand som fungerade bra som stöd. Nu har jag inte ännu införskaffat plast, eller gjort själva vakuumbordet, men nu har jag i allafall en avgjutning av orginalet. Jag fick för mig att jag skulle motivlacka karossen, så jag letade upp mina gamla airbrushar, som jag inte använt på drygt 25 år. Efter att ha suttit med den lilla airbrushkompressorn ett tag, tyckte jag att det var en bättre idé att dra upp luft till HQ från den stora kompressorn. Nu har jag spenderat några timmar på att öva upp motoriken, och försöker att måla på fri hand utan maskeringar. Jag har blivit lite smått frälst i min Paasche Turbo AB, som kan prestera otroligt fina detaljer, bara man har tålamod att lära sig bemästra den. Den bygger på en lite annorlunda princip än de man vanligtvis ser. Sprutan snurrar upp ett turbinhjul som sedan pendral en hårfin nål, 20.000 per minut, mellan färgkoppen och luftströmmen. Efter att jag ställde in den, så fungerar den riktigt bra. Jag har aldrig tidigare lyckats få någon snits med just den sprutna, men nu börjar jag så smått känna att jag har så pass bra kontroll att jag börjar känna mig redo att göra ett försök på plastkarossen. Jag hade tänkt mig traditionella eldsflammor, men i och med att man målar på insidan, så blir det att lägga på färgerna i omvänd ordning, vilket inte känns helt enkelt. Om det blir fel får jag väl göra om. Så fort jag får tag i plast och har gjort iodning “sugbordet”, kan jag ju göra fler karosser.
Långsamt vaknande
Det har varit några minst sagt jobbiga, för att inte säga bedrövliga vintermånader för mig. Timmarna nere i vekstaden, eller ute i HQ kan jag nog räkna på ena handens fingrar. Det har knappt funnits energi till att göra nödvändiga saker som att ploga, byta lampor eller ta in hö till hästarna. Jag har avverkat åtskilliga timmar till att lösa klurigheter i alla äventyrsspel jag plöjt igenom på datorn. För några veckor sedan fick jag dock för mig att skriva en lista på saker som jag skulle behöva/vilja göra under året. För tre veckor sedan gjorde jag iordning en enkel sopsorteringscentral inne i maskinhallen för att undvika att sådant som senare ska köras till tippen blir till en oformlig hög, och gör sig påmind och adderar till det dåliga samvetet. Förra veckan sladdade jag alla grusplaner, som började bli gropiga efter snart två års vila från underhåll. Igår sladdade jag en gång till för att ytterligare jämna till, och idag fick jag snilleblixten att jag skulle bygga en gårdsvält till fyrhjulingen. Syftet med att välta är att hjälpa ytan att sätta sig lite snabbare. Vi får se hur bra det fungerar – än så länge ser det lovande ut. Välten blev i alla fall funktionsduglig. Nu hoppas jag på att energin i takt med soltimmarna ska återvända till mig. För att ytterligare boosta orken har jag plockat fram min mountain bike. Än så länge blir det kortare turer, men jag märker att konditionen och orken mår bra av lite cykling.
Börjat med Z-axel till CNC
I väntan på att jag ska få hem mer material till CNC-fräsen, började jag idag med Z-axeln – den som höjer och sänker spindeln. Jag blev lite orolig att maskinen ska bli för tung, men efter att jag kontrollräknat vad motorn klarar att förflytta med utväxlingen på kulskruvarna, kunde jag lugna ner mig något. Om beräkningarna stämmer, kommer jag kunna förflytta 300 kg utan problem. Z-axeln tillsammans med stegmotorn och spindeln kommer ungefär att väga mellan 15 och 20 kg. Det betyder att X-axeln, som Z-axeln kommer sitta på inte får väga mer än 250 kg, vilket jag med god marginal bör kunna hålla mig under. Jag tror att jag har en hyfsad god nogrannhet på vinklarna. Det visar sig när jag har tillverkat och monterat släden för spindeln. Jag gjorde en liten beräkningsmiss. Det visade sig vara omöjligt att sätta in glidskenorna efter att jag svetsat ihop ramen. Jag fick kapa upp lite i nederkant, sedan var det enkelt att få dem på plats. Samtidigt kom jag på att jag ändå hade behövt öppna för att få maximal arbetshöjd. Vi får se hur mycket jag hinner göra under veckan som kommer. Nu har jag i alla fall börjat bygga!
Besvikelse och nya CNC-planer
Lite drygt två månader har gått sedan jag sist skrev någonting i bloggen. Anledningen är väldigt enkel. Jag har helt enkelt inte hållit på med några större projekt som är värda att skriva om. Jag tänker tillbaka lite på våren och sommaren, och känner mig grymt besviken på att dykklubben inte visat något som helst intresse för Moälven. Här finns ju en bra plattform att dyka ifrån, allt som behövdes göras var att organisera sig lite. Jag har i praktiken ebjudit klubben att på obestämd tid förvalta och använda båten fritt. Vad detta beror på är för mig en gåta. Snart faller klubban, och beslutet att sälja båten blir ett faktum. Det smärtar lite, men när jag måste ägna två timmar till att resa, bara för att fixa någonting på båten, känner jag att mina insatser begränsas rätt kraftigt. Samtidigt känner jag att jag sviker Svante som lagt ner en hel del engagemang i båten.
Förutom grubblerier kring Moälven, har det blivit en hel del körning uppe vid buggybanan, som bara blir bättre och bättre. Jag var och körde en sväng förra helgen, men det börjar bli lite kallt att stå där uppe. Det blir snabbt mörkt på kvällarna, så det blir ingen körning under vardagarna. Nu blir det mörkt så tidigt att man knappt orkar ta sig ner till verkstan. Det blir mest att man sitter och klurar på vad man ska hitta på som nästa projekt. Just nu står jag i startgroparna för att bygga en ny CNC-fräs, och bygga om den befintliga till en CNC-laser. Motorerna är lite klena och klarar inte riktigt av att lyfta Z-axeln. Hela konstruktionen är lite “wobblig”, för fräsning, men fungerar nog utmärkt för exempelvis en laser. Igår fick jag hem stegmotorerna till den nya fräsen som jag ska bygga. Varje motor väger runt 5 kg, och klarar att hålla ett vridmoment på drygt 11 Nm. För den som inte är så tekniskt insatt, motsvarar det cirka ett mjölkpaket med raka armar. Tar man det med lite utväxling så kan man göra en hel del. Jag väntar nu på trapetsskruvar och styrskenor innan jag börjar bygget. Planen är att göra en tillräckligt stor och stabil fräs, så att jag kan fräsa metall. Ett alternativ är att bygga om den manuella fräsen, men då kommer jag inte kunna fräsa större saker, som exempelvis skyltar. I västa fall blir den överflödig, och kommer då förmodligen säljas till någon som behöver den bättre. Just nu behövs den i alla fall.
Skrot får nytt liv
En stor del av den senaste fritiden, har tillbringats uppe vid buggybanan. Efter att jag kämpat med motorinställningarna, har jag fått byta både styr- och gasservon hela fyra gånger. Två haverier berodde troligtvis på för hård körning, medan de två sista med allra största sannolikhet berodde på tillverkningsfel. Nu spinner motorn som den ska och jag har kunnat förbättra varvtiderna, som nu är nere på runt 44 sekunder. Jag har länge försökt hitta en trädgårdsvält, utan framgång. De som jag hittat begagnade har funnits i en annan del av landet, eller betingat ett allt för högt pris. Jag fick emellertid idén att jag skulle bygga en själv när jag av en händelse hittade två stora metallrullar på den gamla båtvagnen, när jag skulle kapa till en U-profil, för att tillverka en jordstamp. Nu blev det en jordstamp och en vält. Nu kan jag äntligen få lite fason på buggybanans ojämnheter, som annars återkommit lika fort som de jämnats ut. Jag fick tidigare i somras låna en markvibrator, men det var svårt att få det jämt, och få kontroll på samma sätt som man får med en vält. Idag tillverkade jag en ogräsraka av en gammal gräsklipparkniv, ett rundjärn och ett rör, så nu kan jag enkelt mota bort ogräset på banan. Åskådarbänken är inte helt klar ännu, men det går i alla fall att sitta på den. Det som saknas är ett ryggstöd, men jag är inte riktigt klar över hur det ska se ut, så den tanken får mogna lite. Ibland är det skönt att inte behöva göra någonting som är nödvändigt
Nedtrappning, bilkörning och kantarelljakt
Även om allt på att-göra-på-semester-listan är avklarat har jag inte helt och hållet kunnat låta bli att arbeta med kroppen. Vedhuggningen var avklarad på drygt en dags lugnare tempo. Även om jag ägnat stor del åt kroppsliga aktiviteter, har hag även ägnat ett antal timmar uppe vid byggybanan. Efter varje körning har jag blåst av det värsta dammet och sedan tvättat bilarna. Det blir lite som terapi att få pyssla om sina racerbilar i miniformat. En och annan tur ut i kantarellskogen har det också blivit. Nu har jag också börjat så smått med en åskådarbänk till ridbanan. Från början hade jag tänkt göra två etage, så att det blev en läkatre, men en långbänk för närmare 20 personer får räcka. Min fru och jag placerade ut betongfundamenten som vi hittade i skogen, där buggybanan ligger. Det blev precisionsarbete med traktorn. Idag vägde jag in fundamenten så att de ligger i linje med varandra. Det var en avvägning om jag skulle sätta allt i våg, eller om fundamenten skulle följa den naturliga lutningen på marken – det blev det senare. Jag kunde konstatera att det förmodligen ser naturligare ut på det viset. Nu återstår att sätta reglar och skruva dit sittbrädorna och ryggstödet. Konstruktionen blev riktigt stabil och håller förmodligen för en entusiastisk hästpublik. När den blir klar kommer den nog inte se så tokig ut, och duga åt mig med.
Nya grindar till ridbanan
Idag har jag ägnat större delen av dagen åt att byta ut den stora grinden till ridbanan mot två mindre. Även om det hela tiden kännts som att det gått framåt, så har det tagit många timmar i anspråk. Det gick förvånansvärt lätt att hänga upp grindarna, och det blev hyfsat i våg. Jag passade på att stötta upp staketet, som annars lutar utåt när man öppnar grindarna. Nu är allt stabilt. Jag unnade mig köpta gångjärn, då det inte skulle blivit billigare eller bättre att börja från noll. Däremot tillverkade jag alla övriga beslag, som jag sedan målade med hammarlack. Mest nöjd är jag med låsmekanismen som består av en u-profil som låser grindarna i överkant, när den är i nerfällt läge. Verktyg och maskiner som använts idag är i det närmaste ofattbart många – Gersåg, gersågsstativ, cirkelsåg, tigersåg, bågfil, hylsnyckel, ringnyckel, bultpistol, skruvdragare, skarvsladdar, vinch, fyrhjuling, vagn, pelarborrmaskin, körnare, hammare, skruvstäd, ritsmått, handborr, vinkelhake, vattenpass, måttband, tumstock, vinkelkap, svets, svetstänger, pelarslipmaskin, skruvtvingar, penna och pensel.
Målning och ordning
Idag blev jag klar med målningen av HQ. En liten detalj kunde 3D-skrivaren hjälpa till med. Genomföringen till slangvindan som sitter på utsidan behövde lite förstärkning, så att inte gipsskivan nöts sönder. Det blev snyggt och funktionellt, och tog blott 27 minuter att skriva ut. Äntligen kunde jag sätta upp en av alla verktygstavla på kortsidan och hänga upp alla redskap som tidigare lutat och delvis legat i ett hörn av verkstan. Tidigare ägaren av gården har lämnat minst ett tiotal plåtar ämnade att användas som verktygstavlor, ut efter väggarna i maskinhallen. Tavlornas hål är ganska stora, vilket gör det tacksamt att tillverka egna krokar i 8mm rundjärn, som man böjer och svetsar efter tycke, smak och behov.