Idag har jag tagit det lite lugnt. Förvisso har 3D-skrivaren hållit på hela dagen att tillverka lock och botten till elektronikkortet. Det tar lite över tre timmar att skriva ut en del, och skrivaren håller på att skriva ut den tredje av totalt fyra stycken. Jag kanske hinner starta en utskrift till senare i kväll, annars får det bli under veckan. Jag ska designa själva sidorna också. Antingen blir det också 3D-printat, eller så kanske jag gör en träram. Det spelar ingen större roll för estetiken, eftersom lådan kommer sitta inne i högtalaren.
Jag kunde inte riktigt hålla mig borta från verktygen trots vilodag. Gässen har en tendens att äta av hästarnas hö, så jag tänkte att jag skulle försöka locka bort fåglarna genom att hänga ett nät lättillgängligt på en plats där gässen brukar hålla till. Till en början såg det ut som att min plan skulle gå i lås, men någon timme senare när jag kollade så hade de gått tillbaka till hästarnas hö igen. Jag får se om jag kan komma på något smart sätt att hålla fåglarna borta utan att hänga näten högre, eller göra det svårt att komma åt när man ska fodra eller förbereda för kommande måltider.
Idag började jag dagen med att tända eld i brasan och sedan bar det ut i -22 för att ta ut hästarna. När väl fodringen var klar och jag kom upp till huset knådade jag ihop en deg till rostbröd. Efter att diskmaskinen var tömd kunde jag gå ner till HQ för att löda klart det första kretskortet. Varje halvtimme gick jag upp för att vända på degen. Efter två vändor la jag i degen i formen och värmde upp ugnen, och efter den tredje vändan placerade jag brödet i ugnen och gick ner för att koppla in och testa det första kortet.
JAAAAA! Det fungerade!
Jag hade kunnat titta på glöden resten av dagen om jag inte hade en massa andra saker att göra. Jag blev avbruten av larmet som talade om att brödet skulle ut ur ugnen. När brödet kommit ut ur ugnen kunde jag löda ihop det andra kretskortet som jag precis hann koppla in och testa lagom till att det var dags för lunchfodringen.
Gässen passar på att dricka lite vatten när hästarna få påfyllning och de är ganska flitiga att nalla hö från näten som hänger på väggen till Gåseborg.
Idag var det hög tid att rensa ut inne hos ankor, kalkoner och gäss. Normalt brukar det vara ett stinkande jobb, men den här gången var allt fruset. Jag vet inte om jag föredrar att använda gasmask eller hacka och spett. Frun och svärdottern hjälpte också till, även om jag jag föredrar att arbeta ensam om jag måste utföra någon gårdssyssla. Visserligen blir inte arbetet så betungande när man har sällskap, men det blir inte lika effektivt alla gånger när man ska dividera om hur man ska organisera arbetet. Jag är inte riktigt van vid att vara en lagspelare.
Då och då behöver jag städa verkstan, och den här gången var det riktigt rörigt och dammigt. Även om jag är pappa, så var jag sannerligen inte pappa till detta elände. Ibland får jag för mig att om jag lämnar ett verktyg framme så är det fritt fram för alla andra att hjälpa till med fortsatt stök. Det är ingen som verkar plocka undan efter mig i alla fall!
I veckan kom kretskorten med posten. Det är otroligt tillfredsställande att få se hur de blev i verkligheten. Nu ser man att man tagit till marginaler när det gäller avståndet mellan ledningsbanorna. Däremot hade jag inte varit uppmärksam på hålens storlek för CW-bryggans kondensatorer. De skulle ha varit en halv millimeter större i diameter. Nu vet jag till nästa gång att jag ska vara lite mer uppmärksam på den biten. I övrigt verkar alla avstånd vara rätt. Jag är glad att jag varit så så tydlig med markeringarna för alla komponenter.
Det är lite frustrerande att synen inte längre fungerar när man ska löda. Egentligen är det inte så smått så att man inte ser, men allt blir lite rörigt. Som tur är så har jag mitt förstoringsglas som hjälper en del på vägen. Dessvärre kan jag inte zooma ut eller in beroende på vad jag gör. Hur som helst så började jag med att löda bort alla komponenter värda att spara från prototypkortet. De fyra kondensatorerna för att stega upp 30 volt AC till drygt 160 volt DC fick jag slita ner benen på efter att jag avlägsnat all lödtenn. Benen var som sagt lite för stora för hålen som jag dumt nog hade underdimensionerat. Det hade räckt med att jag mätt med skjutmåttet, så hade jag kunnat låta tillverka större hål på kretskortet. Nu vet jag till nästa gång. Jag blev inte riktigt helt klar med att få alla komponenter på plats innan det var dags att göra kväll på en så viktig dag som fredag. Jag får löda fast det sista imorgon och hoppas på att allt fungerar.
Förra söndagen satt jag och lödde och monterade komponeterna till Nixie Dynamis på prototypkortet. Till en början såg allt ganska bra, men efter ett tag blev det mer och mer krångligt att koppla ihop komponenternas ben till rätt ställe. När allt satt på plats och skulle testa hände ingenting. Sedan satt jag i princip hela dagen och försökte lista ut var jag hade gjort fel. Jag hade ju varit så noggrann. Flera gånger gick jag igenom alla banor och kunde inte se var jag hade gjort fel. Jag jämförde elschemat med kopplingsdäcket och det jag hade lött på plats och kunde inte se vad som var fel. På måndag kväll hittade vad jag hade gjort för fel. Jag hade råkat korsa två kablar når jag vänt på kortet. Det bevisade att det inte var något fel på elschemat i alla fall. Jag kände väl någonstans att det inte skulle kännas bra att avsluta ett projekt med ett taffligt prototypkort, så jag beslöt att ta steget att låta tillverka två kretskort för att få en stabil och snyggare lösning. Jag trodde att steget skulle vara större att omvandla det man ritat upp som elschema till en färdig kretskortsdesig för tillverkning, men det har hänt en hel del programutveckling sedan jag senast tillverkade ett kretskort. Det tog några kvällar att komma in i tankesättet. Igår när jag kände mig tillräckligt trygg med att jag fått med allt så kunde jag skicka iväg mina kretskortsfiler med ett “klick” för tillverkning. Nu väntar jag ivrigt på att få någonting i brevlådan under nästa vecka.
Även om Nixie-Dynamis får vänta, så går jag inte sysslolös under tiden. Idag fick jag akut laga en av foderstationerna till hästarna igen och imorgon ska jag försöka hjälpa min som med det sista i hans kök. Däremellan kommer fodring, matlagning, bakning och kanske någon förbättring uppe i HQ.
På listan idag fanns det lite smått och gott att beta av. Hönsen skulle ha halm, hö till hästarna skulle vägas upp för fyra dagar framåt och fler stockar skulle köras in i maskinhallen, så att sonen kan fortsätta kapa och klyva ved för egen räkning. Jag spenderade en stund på förmiddagen uppe i HQ för att prova några idéer, men jag fick liksom ingen ro med tanke på att jag fortfarande hade ett antal saker kvar på “måste-göra-kontot”.
Efter att ha klarat av lunchfordringen och rensat bort hyfsat mycket från listan kunde jag få lite ro och spendera tid uppe i HQ. Ett oscilloskop med fyra kanaler är guld värt när man ska följa vad som händer på flera ställen samtidigt i en analog krets. Det enda problemet är att det ganska snart blir trassligt och rörigt med mätprobar och sladdar. För att få lite mer ordning tillverkade jag en plint dit jag kan koppla mätsladdar till oscilloskopet och vidare mot kopplingsdäcket. Det blev bra mycket enklare och tydligare. Det är klart, signalvägarna påverkas visserligen av den extra längd, men det är ytterst marginellt så länge man inte håller på med högfrekventa signaler… och det gör ju inte jag.
Det blev betydligt mindre rörigt utanför kopplingsdäcket när jag fick undan kabelhärvan. Själva kopplingsplinten gjorde jag av ett träblock, en skruvplint och några kraftiga koppartrådar. Sedan tillverkade jag en kabel med med färger som matchar oscilloskopets färg på de olika kanalerna.
Efter att plinten var klar testade jag att lägga till en transistor som ska dämpa ljusstapeln i takt med att den växer i rören. På så sätt kan jag få en svag signal att börja visas tidigare och en stark signal att dämpas så att inte stapeln i röret går i taket. Jag kunde tydligt se hur den gula insignalens överdel visades i grönt för att sedan kunna lägga till underdelen och få en förstärkning som visades i blått. Den sista transistorn som sköter dämpningen kunde jag se som en lila linje på oscilloskopet. Den sista saken som jag behövde göra var att kalibrera rörens staplar så att de når lika högt genom att använda funktionsgeneratorn och skicka in en sinusvåg på 1,5 volt, och skruva på potentiometrarna tills båda staplarna nådde upp till första indikeringsstrecket. Nu kan jag löda ihop komponenterna på ett prototypkort som får bli den färdiga produkten. Eventuellt så etsar jag riktiga kort i framtiden, men just nu är jag ivrig på att få allt färdigt så att jag kan montera allt på mina högtalare i Nirvana.
Ja – det kan vara otroligt vackert ute med frostiga bladlösa lövträd med gnistrande blå himmel som bakgrund, men det gör sig bäst inifrån bilen eller på fotografi. Kylan är en rätt onödig företeelse med avsaknad av liv och rörelse, och om det blir tillräckligt kallt stannar allt upp. Just nu kämpar jag med frusna fingrar och fötter, samt alla vardagssysslor. Jag sprang ut med hästarna i morse för att hålla värmen. Byttorna i stallet har en skorpa av isskorpa som man får lösa upp med hetvatten innan man kan fylla på med mer drickbara temperaturer. I gödselkärrorna fryser hästbullarna fast i väggarna och skopan som används för att underlätta kärrtömningen bjuder på motstånd när den ska tömmas. Kost sagt – jag trivs inte när det är för kallt.
I veckan har jag gradvis förbättrat konstruktionen för att förstärka signalen så att ljusstaplarna på Nixie-Dynamis börjar lysa vid en lägre signalnivå. Jag lyckades så pass bra att jag nu har det omvända problemet. Det är ju betydligt bättre ur ett designmässigt perspektiv. Nu behöver jag inte trolla för att försöka skapa något som inte finns, utan mer koncentrera mig på att begränsa det som finns att tillgå. Idealet vore att göra en omvänt logaritmisk signalnivå, så att utslagen vid kraftigare signal blir svagare ju starkare signalen blir. Hur som helst har jag sorterat tillbaka alla komponenter som jag testat med in i sortimentlådorna. Man är lite för ivrig all genast lägga tillbaka komonenterna man provat med och uteslutit, så det blir en hel del att sortera efter avslutat experiment. Nu är allt uppsorterat, så jag varmt och inbjudande kan välkomnas till ett städat och välordnat HQ nästa gång jag får möjlighet att göra ett besök och fortsätta med att förbättra designen med att skapa ett varmt, pulserande ljus i vintermörkret.
En normal helg brukar börja med att jag stiger upp och ger katterna mat, sedan om jag tycker att det är kallt så tänder jag brasan. Därefter ger jag hästarna sina byttor innan jag tar den ut till hagen. Därefter brukar jag gå upp till huset och skriva min lista som brukar bestå av disken, väga upp hö, planera mat, laga mat, ta in ved, plocka undan, dammsuga, ta ut sopor, ploga eller något annat som är nödvändigt för att hålla en hyfsat välordnad tillvaro. Ibland slinker det även in något på listan som ligger i mina helt egna intressen.
Efter att ha förberett byttor för två veckor framåt och vägt upp hö för tre dagar framåt så gick jag upp i HQ för att fortsätta där jag senast lämnade Nixie-Dynamis att mogna i mitt huvud. Nu med ett bra oscilloskop och en signalgenerator ska jag väl ändå kunna få ordning på de problem jag haft. Fram tills nu har jag kunnat få staplarna att pulsera i takt med musiken, men inte riktigt som jag vill ha det. Bland annat har jag fått spela ganska högt för att det ska bli en stapel, och sedan har stapeln ganska snabbt stigit till max. Dynamiken och utslaget på signalerna har helt enkelt varit för smalt. Det första jag koncentrerade mig på var att försöka lista ut varför insignalen var så låg, och vad jag kunde göra åt den. Den första mätningen visade att den signal som beskriver ljudet i en positiv signal bara var drygt hälften så stark som topparna på ljudsignalen. För att få ett kvitto på min misstanke om att jag bara tog tillvara på de positiva signalerna istället för att ta hand om både positiva och negativa signaler, kopplade jag in signalgeneratorn i envelope-kretsen och kunde tydligt få mina misstankar bekräftade. Med en extra diod kunde jag utnyttja även den negativa sidan av kurvan för att få ut en kraftigare insignal.
När jag väl hade fått den insignal som jag behövde kunde jag gå vidare med att dimensionera kondensatorn i envelope-kretsen och urladdningsmotståndet så att stapeln sjunker långsammare än den stiger. Den sista pusselbiten var att koppla in en sinusvåg från funktionsgeneratorn för att kunna justera höjd och känslighet på elektronrörens utslag. Det känns ganska tillfredsställande att ha kommit lite längre med mina kunskaper i analog elektronik, och att ha kunnat få till det med helt passiva komponenter. Ett tag var jag ju inne på att ta genvägen att använda något färdigt, men det hade inneburit att jag hade behövt ordna med separat strömförsörjning och separat lågnivåsignal på ljudet. Nu behöver jag “bara” 230V, vilket redan finns i mina elektrostathögtalare.
Även om själva elektroniken är fastställd så är det ändå en bit kvar till avslutat projekt. Först ska jag justera mitt elschema så att det speglar verkligheten med rätt värden på kondensatorer och motstånd samt de andra justeringar jag gjort längs vägen. Jag är dock lite kluven om jag ska göra ordentliga etsade kretskort eller om jag ska nöja mig med två prototypkort. Nu ska jag i alla fall gotta mig åt att jag faktiskt har lyckats med något som ligger strax utanför mitt starkaste kompetensområde.
Under veckan har jag byggt om lite hyllor och sorterat komponenter in i sortimentskåpet. Nu har alla komponenter av samma sort och värde fått en egen liten låda att ligga i. Jag kommer inte riktigt ihåg funktionen på alla komponenter, men nu är de uppmärkta, och jag får väl spendera lite tid till att läsa lite datablad för att färska upp minnet. I tisdags kom oscilloskopet som jag ropade hem, och idag kom den sista pusselbiten för att få en näst intill komplett elektronikverkstad, nämligen funktionsgeneratorn. Oscilloskopet har jag testat att mäta insignal och den filtrerade signalen på Nixie-Dynamis. Nu ser jag tydligt att jag behöver justera nivån på den filtrerade signalen, och det ska bli spännande att få grotta ner sig i alla funktioner som funktionsgeneratorn och oscilloskopet har att erbjuda.
Jag var som sagt tvungen att bygga om hyllorna för att få plats med alla instrument inom armlängds avstånd. Förut var de lite utspridda och det skapade lite oreda när matningskablar och mätkablar låg huller om buller på bordet tillsammans med verktyg och komponenter. Nu blir det lite bättre om man kan hålla disciplinen att lägga tillbaka verktyg på verktygsbrickan och komponenter tillbaka i sortimentskåpet eller komponentbrickan. Det finns i alla fall förutsättningar.
Jag tillverkade en hållare för varmluftshandtaget som jag använder när jag ska löda loss komponenter eller krympa slang. Eftersom den kan skicka ut en larmluftström på 500 grader så är det kanske inte så bra att den är 5 centimeter från väggen, även om det är en gipsskiva. så fort man sätter tillbaka den i hållaren så stänger den av värmen, men den drar på fläkten för att ventilera bort värmen. Jag lyckades lista ut att den triggar på en magnet, så det var en ganska enkel uppgift att tillverka en hållare som jag kan skruva fast i bordskanten. Naturligtvis målade jag den i min gelatin-blåa standardfärg som är ruskigt lik färgen som används flitigt av ett känt bildelsvaruhus. Min är dock lite bättre och håller en mycket högre kvalitet – liksom delarna som jag tillverkar.
Under veckan har jag när tid funnits ägnat mig åt att skapa förutsättningar att hålla lite ordning i HQ, även under pågående projekt. Jag har satt upp flera rör för att hålla ordning på mät- och strömmatningssladdar. Jag kommer nog behöva ännu fler när jag får hem funktionsgenerator och det fyrakanalsoscilloskop som jag ropat hem på nätauktion. Det oscilloskop som jag har idag fungerar visserligen, men saknar lite funktioner som skulle underlätta när jag håller på med bygge och mätning av ljudfilter, men även när jag håller på med digitala kretsar och undrar varför det inte fungerar, så underlättar det en. hel del med att kunna se hela bilden framför sig. När jag är klar med Nixie Dynamis och fått det nya oscilloskopet ska jag ta tag i Kronos – min elektronrörsklocka där jag i princip är blind för att jag inte kan se vilka signaler som går fram till de olika IC-kretsarna. Funktionsgeneratorn kommer också att kunna hjälpa till med att se hur filter fungerar och underlätta när jag exempelvis ska kalibrera vridpotentiometrarna i Nixie-Dynamis så att alla rören reagerar likadant på en given insignal.
För att göra det lite enklare att hålla reda på verktygen och de komponenter man använder i ett projekt tillverkade jag två brickor som jag blir givna platser att lägga ifrån sig det man inte har i handen. Nu behöver jag bara få in i ryggmärgen att jag ska lägga dem just där när de inte är i handen. Det går hyfsat bra. Det tar några sekunder att rafsa ihop verktyg som ligger utanför brickan, och faktum är att jag inte behövt leta efter verktygen en enda gång sedan brickorna introducerades. Komponenterna som är i arbete har än så länge inte behövt hamna utanför den avsedda brickan för sådant som man inte vill lägga tillbaka i rätt sortimentask.
I veckan fick jag ploga en gång och ta in hö och halm. Jag tor att det tog närmare två och en halv timme att bli klar. Det känns ju ganska otacksamt när det smälter bort i rasande takt. Det är inte riktigt samma tankar som far genom huvudet när man måste baka nytt rostbröd. Det är ändå ett kvitto på att det man gör gillas.
Idag har det varit lite blandad kompott av saker som måste göras, men det har funnits en hel del tid över som har kunnat spenderas uppe i HQ och i verkstan. Eftersom både minnet och synen är vad den är så tänkte jag att jag skulle tillverka en mätstation för komponenter. Problemet är alltid att man inte kan hålla i komponenternas ben samtidigt som man mäter om man ska få rättvisande värden. Eftersom jag nu har en bricka för komponenter i användning tillverkade jag en liten hållare till brickan där jag kan sticka in den ena mätproben i en guldpläterad kontakt som är förbunden med en krokodilklämma som kan hålla i det jag vill mäta. Nu kan jag till och med ha en hand fri att klia mig på huvudet med under tiden som jag mäter.
Med alla förbättringar uppe i HQ fick jag lite medvind i det fortsatta arbetet med att få Nixie-Dynamis att ta ett kliv framåt. Nu har jag äntligen lyckats med analog elektronik få en ljudsignal att styra elektronrören så att de pulserar i takt med musiken! Nästa steg är att hitta eventuella förbättringar och rita ett elschema innan jag kan börja fundera på att etsa kretskort.
Idag gick jag till botten med att försöka få min egen analoga och högst linjära lösning på VU-metern att fungera. Efter att jag hade lött isär det prototypkort jag tillverkat tidigare, kunde jag stegvis testa och mäta mig fram till rätt värden på komponenterna. Äntligen gick det att reglera en stapel om jag hade ett rör inkopplat, men så fort jag kopplade in två stycken så började det att fladdra, precis som förra gången med undantaget att det gjorde det så redan om jag kopplade in ett rör. Efter att ha mätt spänningen med oscilloskop för att förstå vad som hände kunde jag konstatera att konstruktionen inte klarade att leverera tillräckligt mycket energi. Lösningen blev att koppla in en kondensator som orkade leverera och hålla spänningen konstant. Som jag har hållit på att felsöka! Nu kan jag gå vidare och omvandla en ljudsignal via en transistor till att reglera strömmen som behövs för att få staplarna att gå i takt med musiken. Det är i sig ganska fascinerande att reglera staplarna med vridpotentiometrarna och se glöden i mörkret, men den totala belöningen kommer när jag får sitta och se dem pulsera i takt med musiken uppe i Nirvana. När hela prototyparbetet är klart siktar jag på att etsa egna kretskort. Det blir så mycket bättre än att använda prototypkort som har en inbyggd tendens till att ha sina egenheter.
