Idag värmde solen så pass mycket att jag vågade mig på att vara ute en stund. De senaste dagarnas flygsimuleringar triggade mig till att våga plocka fram och ladda upp några batterier till den lilla FPV-drönaren. Jag vet inte om det var kylan eller min nervositet som fick mina händer och fingrar att skaka. De få timmar i simulatorn som jag spenderat har i alla fall fått mig att våga ta ut svängarna lite mer än tidigare. Jag är inte lika rädd att förlora kontrollen som tidigare. Skillnaden mellan denna drönare och den som jag normalt använder för att fotografera uppifrån är att den här inte ställer sig still och hovrar när man släpper spakarna. Den har varken höjdsensor eller GPS, så synintryck och gyro är det enda hjälpmedlet man har att tillgå. Idag kom broddwayen på plats, så nu kan man gå upp för trappan utan att slita på den i onödan. Som tur är har min fot bättre än igår så jag har stora delar av dagen kunnat ta mig fram utan kryckor och följaktligen kunnat använda båda händer till att bära och hålla i saker ståendes. Skrivbordet på kontoret snyggades till ytterligare så att ordning råder oavsett om jag kör min simulator eller sitter med viktigare saker som exempelvis blogguppdateringar eller jobb. Imorgon gör jag ett nytt besök hos naprapaten, mest för att underhålla ryggen i väntan på att jag får en ny tid för magnetkameraundersökning för att kunna få ett slut på följetongen om min fot.
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Category Archives: Ordning
Mest ont i foten
I morse hade jag djävulusiskt ont i foten. Förmodligen var det sviterna efter fredagens långa arbetspass framför datorn med en av de längsta uppkopplingarna jag haft. Vi började klockan 9 och körde i ett streck fram till 17 utan avbrott. Jag höjde skrivbordet för att inte bara behöva sitta ner och halvvägs in i vår session behövdes strömuttaget som normalt används av skrivbordshissen till en industri-PC, så det blev till att stå resten av dagen. När man knappt orkar ta sig fram med två kryckor och isgatan på gårdsplanen hindrar en från att röra sig med eller utan kryckor får man försöka hitta på något man kan göra innanför de naturliga avgränsningarna. Efter att bara legat och målat upp dystra bilder över min framtid tog jag mig i alla fall ut för att ta några drönarbilder över isläget.
Nu när jag har all tid i världen att slösa bort tiden på att bli en duktig FPV-drönarpilot tog jag mig faktiskt i kragen och plockade fram headsetet och kopplade in den i datorn så att jag kan träna lite mer “naturtroget”. Det blir otroligt mycket sladdar som ska samsas om utrymmet på skrivbordet, och för mig får sig ordningssinnet en liten törn. Visserligen ser man ingenting av omgivningen när man har headsetet på men bara vetskapen om att det är rörigt runt omkring kan kännas lite jobbig. PÅ eftermiddagen när behovet av kryckor avtagit tog jag mig ut i HQ för att göra något åt kabelhanteringen. 3D skrivaren kom åter igen till användning när den alldeles för långa videosignalkabeln skulle “hanteras”. Mina framtidsutsikter ter sig mer optimistiska nu på kvällen än i morse.
Snökaos och ordning
Idag har HQ fått ytterligare förvaringsmöjligheter, och nu är det fritt från prylar som står på golvet. LiPo-batterierna har hittat in i ett plåtskåp för att minimera risken för brand om olyckan skulle vara framme. Sorteringslådan som länge stått på golvet och väntat på att bli uppsatt fann en plats på väggen i lagom plockhöjd. Tanken är att jag ska kunna förvara reservdelar och servade komponenter till den radiostyrda bilen där. Det är bara att plocka fram märkmaskinen och skriva ut etiketter på askarna vartefter de fylls. Det kom en hel del snö under dagen och jag kände mig tvungen att utföra en stödplogning när det fortfarande var ljust. Benet vågar jag inte lita på i traktorn så det fick bli 4-hjulingen istället.
Benet ja – det fortsätter att så dystra tankefrön i huvudet om framtiden och hälsan. Tänk om det ändå är en nervsjukdom som bara väntar på att få koppla ett grepp om det andra benet också? Ska jag behöva fortsätta leva med smärtan och blott några timmars sömn per natt? Hur ska jag i så fall klara av att sätta upp växthuset, eller för den delen få det nya plåtskåpet på plats för att även kunna skapa bättre ordningsförutsättningar i verkstan? Det är klart att jag kan ta hjälp av grannar, barn och vänner, men för mig som nästan alltid klarart av allt på egen hand är det svårt att acceptera ett beroende av att andra ska ställa upp. Om jag ska gå runt och halta resten av livet – vilken typ av käpp eller krycka ska jag ha? Skulle en Segway kunna underlätta framkomligheten på gården? Blir det rullator eller en Permobil? Hur ska jag göra om min radiostyrda bil välter och jag måste gå och vända på den? Man hinner i alla fall tänka på mycket när man ligger vaken på nätterna.
Kompakt och ordnat i HQ
Idag har jag ägnat lite tid och kärlek till HQ som behövde lite uppmärksamhet. Det är en konst att hålla ordning på alla prylar. Min morfar som konstigt nog varit en förebild för mig trots att jag högst någon gång per år fick förmånen att umgås med mina morföräldrar. Han hade i alla fall ett rum fyllt med tekniska prylar som fångade hans intresse och utforskarglädje – det kallades på sjungande finlandssvenska för “rojjurummet” – förmodligen för att det var lite “råddigt” där. Min morfar gick tyvärr bort i god tid innan jag hann bli tillräckligt gammal för att insupa den kunskap som jag föreställer mig att han kunde överfört till mig.
Nu är jag själv den där nyfikna och utforskande mannen som alltid tar sig an nya utmaningar och insuper kunskaper på vägen. Jag vet inte om det är kunskapen eller själva skaparglädjen som lockar. Nu har jag som helst ett eget rum fyllt med tekniska prylar som skulle fått min morfar att gå igång på alla cylindrar – jag vill i alla fall tro det. När jag tänker efter så var det nog inte så råddigt i min morfars motsvarighet till HQ. Han vara alltid omsorgsfull och vårdade sina saker. Nej – det här måste jag ta reda på. Var det stökigt i min morfars “man cave”, eller var det min mormor som inte förstod sig på det hela? Det kan ju vara rätt så svårt att skapa ordning när alla tekniska prylar ska samsas i samma rum. Och någon som inte ser skönheten i det hela kanske ser det med andra ögon. Min lösning är att ha många lådor och mycket förvaring till sådant som inte behöver vara framme, eller sådant som när det inte används kan betraktas som utsmyckning. Idag har jag satt ihop några nya skåp för att kunna ge ett hem till sådant som annars har fått stå framme och skapat den där “råddiga” känslan. Kanske det bara var så att min morfar inte hade lika många lådor och skåp som jag har.
HiFi till HQ
Idag efter jobbet fick jag ett infall att införskaffa och installera högtalare i taket på HQ istället för de högtalare jag haft stående på dordet. Fria bänkytor gör att det är lättare att hålla ordning när man sitter och knåpar. Helt plötsligt blev det mer plats över när högtalarna på bordet bortskaffades. Med en fot som inte känselmässigt talar om för en om man står på fast mark tog jag modet till mig och klättrade upp ovanför HQ för att dra sladdar från respektive högtalare till där förstärkaren skulle stå. Allt gick bra utan några missöden. Det finns hopp för fortsatta aktiviteter och framtida projekt oavsett utgången av min färdighet i gång. Är man bara försiktig så ska det väl gå bra. Jag fick äntligen användning för rörförstärkaren jag byggde som byggsats från Kina. Så länge man inte spelar musik på absolut högsta volym låter det riktigt bra och varmt. Rörföstärkaren avger ju också lite termisk värme, vilket är välkommet såhär års. Det återstår att sätta ett vägguttag nära rörförstärkaren och streaming-enheten samt sätta en kabelkanal för högtalarkablarna mellan taket och rörförsärkaren. De delar jag hoppats på att få till Nixie-klockan har inte kommit med posten idag, så det blir förs nästa vecka som jag fortsätter med den. Under tiden kanske jag kan ägna lite tid till att skapa ordning i det som går att skapa ordning på i HQ. Jag kanske sätter upp någon hylla eller skapar någon form aav förvaring till något som längtar efter en egen plats i tillvaron.
Lucia
Idag är det Lucia, men det känns fortfarande som november. För att ändå få lite känsla inför den stundande högtiden utöver alla julfilmer som visas på teve (hur många feel-good-filmer med et temat finns det kan man undra), så satte vi fram lite julbelysning. Nirvana fick bli utan den stora stjärnan då det under året dykt upp en blomhylla i det fönstret. Den fick istället leta sig ner på kontoret som kan behöva en extra boost av julglädje.
Under dagen hann vi med att flytta in den mobila höns-/ankgården in i maskinhallen. Det tog lite på benet, men jag överlever nog. Igår beslöt jag mig för att sluta med Ipren för att se om det snarare förvärrar svullnaden under foten än tvärt om. Även om natten var lite jobbig så tycker jag att känslan på huden har förändrats på både gott och ont….mest gott fast det gör ondare. Foten var inte lika svullen i morse som den varit tidigare mornar när stödstrumporna ska påtvingas fötterna.
På sena eftermiddagen kom jag på att jag hade en LED-list över som skulle passa under bardisken. Det tog drygt en timme utan större problem att få den på plats. Viljan är starkare än ett krånglande ben. Att inreda med ljus kan vara en riktig utmaning, och när det blir bra så märker man inte av det. Nu ser man tyvärr listen när man sitter i soffan, så jag måste sätta dit någon slags maskeringslist i trä framför. Det får dock vänta tills jag får börja röra mig fritt ute i samhället igen. Nu går det inte att gömma en massa saker under disken utan att man stör sig på det, och det främjar ordningen i huset.
Propp, muskelbristning, spricka i benet eller en parasit?
“Undvik proppar genom att röra på dig!”… Kan man läsa om man googlar på svullen vad…Och jag som just slutat röra på mig! Det började med att jag helt plötsligt fick ont i benet. Nåja…jag har ett svagt minne av att jag slog i smalbenet i någonting och det skulle kunna vara förklaringen till att jag har ont i vänster underben. Det går väl över efter lite vila?!..men allt eftersom dagarna går känner jag att det blir värre! Benet känns svullet och ömt. “Karlakarl” som jag är så härdar jag ut och inväntar att det ska bli bättre. Men det blir inte bättre! Det blir istället värre! Varje felsteg ger en svidande känsla i vaden. Nu måste jag ta mig i kragen och kolla vad det kan vara. – Öm i vaden och svullen? Tappat känseln? Det kan vara en propp! Du får en tid direkt hos ortoped “Petter”.. säger sjuksköterskan i andra änden av luren. Petter tycker inte att det låter som att det talar för att det skulle vara en propp med min kroppsbyggnad och aktivitetshistorik i ryggen. Nej, det är inte en muskelbristning och benet är inte brutet. Jag skickar dig till ultraljud så att vi kan säkerställa att det inte är en propp. Om det var en muskelbristning skulle du ha mycket ondare konstaterar Petter. En miljon tankar far genom huvudet. Cancer eller parasit kanske…vad kan det vara om inget av de andra alternativen passar in? En propp skulle vara orättvis och en muskelbristning skulle vara ett hån! Efter mycket “om och men” sitter jag dinglande med benet på britsen med benet inkletat med gel. Ingen propp eller muskelbristning kan ganska snart uteslutas. – Aha! – Du har en inflammerad blodåder. – Det är mycket troligt att det orsakats av är när du stötte i smalbenet. På lätta steg med en något mindre smärta i benet kunde jag lämna undersökningsrummet och återgå till vardagen.
Idag har jag ägnat mig åt enklare sysslor som att mocka ur ankhuset och städa och skura i “människlohuset”. Benet har nästan inte alls gjort sig påmind!
Målning och ordning i HQ på kvällarna
Knappt hinner man säga målarpensel innan solen skräms bort av mörkret när man kommer hem. Jag skulle gärna målat klart hela huset i ett svep, men när mörkret smyger sig på är det omöjligt att se vad man målat. Jag har tagit en sida åt gången och resterande tid har spenderats på att göra lite ordning i HQ. Jag har satt upp små plåtskåp på väggarna ovanför arbetsbänken för att inte inkräkta allt för mycket på den redan begränsade ytan. Nu återstår det att rensa ut lite gammalt i lådorna så det finns plats för mer prylar som om några år inte längre används. Stundande helg kommer nog präglas av att förbereda trädgården för vinterdvala samt försöka tvätta takpannor och sätta upp läkt på taket för att äntligen kunna avsluta ankhusprojektet som upptagit min tid i drygt två månader. Jag räknar kallt med att jag kommer få ägna mer tid åt ankhuset även om själva projektet får ett avslut. Fåglarna har åter igen vandaliserat fönsterna och norpat kitt, så det finns att göra… om någon nu trodde att jag skulle gå sysslolös.
Nytt staket och korvgrillningsparty
De senaste tre dagarna har kallröken fått gå “varm”. Igår var jag tvungen att införskaffa mer rökflis. Just nu håller jag på att röka flingsalt blandat med libsticka. Vi får se hur det kommer att smaka. Jag började skriva på detta inlägg redan igår, men jag hann inte längre än såhär innan de närmsta grannarna kom med sina 7 barn för att grilla korv nere i gropen. Efter att barnen grillat korv på pinne kunde vi inviga det nya eldgallret som jag svetsade ihop tidigare under dagen. Den nya vedförvaringen, den också nytillverkad, gjorde att vi snabbt och enkelt kunde fylla på med mer bränsle på brasan lång efter solnedgången då det blev lite kyligt. Barnen hade hittat RC-banan och den modigaste av de sju frågade försiktigt ifall de fick rensa ogräs. Jag kunde naturligtvis inte göra så väluppfostrade barn besvikna. Vi såg sedan inte till barnen på hela kvällen.
Idag har jag fortsatt och avslutat arbetet med det vidjestaket som jag påbörjade för tre dagar sedan. Den här gången gjorde jag egna stolpar som jag spetsade till med yxan och sedan målade med tjära. Den första stolpen som jag skulle driva ner i maken träffade rakt på en sten och jag trodde att jag skulle få hålla på i timmar med att bara stolpa. Resterande stolpar var det dock inget problem med så vidjejakten kunde börja. På väg upp i skogen när jag passerade RC-banan hade ogräsrensningen gått på sitt andra pass. Imorgon får jag nog ta fram trimmern och göra så att man kan köra. Jag tror inte att arbetsviljan kommer hålla i sig utan lite “lön” för mödan.
Jag hämtade vidjor i tre omgångar, och det blev totalt 120 stycken. Det är ganska rofyllt att gå runt i skogen och bitvis leta och bitvis avlöva med kniv och sekatör. Nu ser det genast mycket trevligare ut i vad vi kallar för halvmånen, även om det inte såg otrevligt ut tidigare. Det kommer förhoppningsvis bli mycket lättare att hålla ogräset på rätt sida om rabatten till nästa säsong.
Städa, installera och deklarera
Det har varit lite lugnt på utomhusaktiviteterna denna helg och det finns inte så mycket att skrivas om. Första maj passade jag på att städa hela huset. Och gårdagen gick åt till att installera en ny teve. Den kanske blev i största laget, men man vänjer sig fort. Det började med att vi diskuterade att sätta en teve i taket uppe i sovrummet…ja – nu när hästarna inte är hemma kan det vara skönt att få somna vid teven på ett legitimt sätt. Det visade sig vara svårare än jag trott att få tag i en apparat som skulle passa som sömnpiller. Antingen var de alldeles för små eller så var de i samma storlek som den teven vi redan hade. Hmmm – Vi kanske skulle byta till en större i så fall, och flytta upp den andra? Efter lite vånda började jag konstruera ett takfäste som skulle hålla för drygt 16 kg. Man vill ju inte börja meka akut mitt i natten för att inte få en klump i magen. Efter att jag räknat, svetsat, mätt och borrat var fästet klart och kunde monteras i taket. Nu blev betraktningsvinkeln inte optimal, men det går att justera… i framtiden! Efterträdaren som mäter drygt 2 meter på diagonalen var en pjäs som vägde nästan min ålder i kilo. Jag haffade grannen som alltid önskar att få hjälpa mig i gengälld att jag lånar ut verkstan inför varje däckskifte. Lugn och metodiskt packade vi upp åbäket, och slutligen hängde den på väggen. Idag, efter att jag skattedeklarerat för föregående år, så monterade vi gammelteven uppe i sovrummet. Konstigt nog kändes det inte alls tungt eller svårt att få den på plats, även om det var lite motigt att sätta igång. Nu kan jag börja titta på teve istället för att hålla på med en massa tramsprojekt.