Den senaste tiden har mest gått åt till att trimma nätverket inför stundande fiberanslutning. Vi får väl se hur det blir, nu när gränser stängs och alla är fullt sysselsatta med att bunkra toapapper. Kanske det dröjer ett tag till. Det var ju bara för tre år sedan som “Jag har beställt fiber”-skyltarna började dyka upp i grannskapet. Nu har man i alla fall grävt ner rör och satt upp fiberboxar i alla hushåll. Kanske jag hinner driva upp den första grönsaken innan vi blir uppkopplade mot världen på “riktigt”. Förra veckan kunde vi konstatera att vildsvinen kalasar utanför ridvolten. Vi måste nog utöka barriären för att kunna hålla lite snyggt. Idag blev det en vända till soptippen med torrsoporna som till stora delar utgjordes av Christers tidningsurval. Solpanelerna jobbar ganska bra. Idag samlade vi ihop 103 kWh trots bitvis molnighet. Totalt har vi besparat 34 träd, eller så hade vi kunnat köra 980 mil om vi hade haft en elbil. Men vem bryr sig om klimatet i pandemitider? Trots den blygsamma temperaturen var det skönt att jobba lite utomhus idag. Arbetet i gropen har åter igen tagit fart, och träden som blåste omkull i vintras har bildat en prydlig stödmur. Jag är långt ifrån att kunna kallas för timmerman eller trädgårdsmästare, men Monty Don skulle säkert ge sitt samtycke. Jag är hur som helst nöjd så här långt. Imorgon ska jag slutföra stödmuren och kanske börja med odlingsbänkarna. Det är lite svårt att se snörena på bilderna hur odlingsbänkarna är tänkta att placeras. Vi diskuterar lite om bänkarna utförande. Jag vill nog satsa på att bygga egna framför att använda pallkragar. Det visar sig.
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Category Archives: Ordning
Nu vänder det – nu återvänder energin!
Trots ytterligare en förkylning i full utblomning har jag hunnit med en hel del denna helg. Förutom att jag “rastat” Dyson, våttorkat golven, städat badrummet, köket och arbetsrummet, har jag gjort en och annan gårdssyssla, så som att hjälpa till med att mocka ur hönshuset, pumpa hjulen till gödselhissen, rensa avloppet i stallet och bytt den droppande kranen som trots upprepade försök har börjat läcka ganska omedelbart efter installation. Problemet verkar uppstå när det varma vattnet får PEM-slangen att expandera, och på så sätt få kopplingarna att börja läcka, oavsett om jag dragit åt ordentligt. Nu har jag bytt hela vattenledningen inne i stallet till prisolrör, som är ett plastmantlat kopparrör. Om detta inte fungerar så är en eventuell framtida karriär som rörmokare definitivt otänkbar.
Solcellerna har börjat producera el och momentant var vi helt självförsörjande när den bleka solen behagade att pressa sig genom molnen. Det var faktiskt rekord på “hela” 3.36kWh i dagsproduktion sedan anläggningen togs i bruk i början av december. Detta ska jämföras med bottenrekordet från igår på ynka 57.6wh.
Nu hoppas jag på lite mer sol och att kranarna ska förbli droppfria – både den i stallet, och den i mitt ansikte!
En romantisk bild av gårdslivet
Efter en intensiv arbetsvecka och en händelserik helg så är vecka 37 till ända. Under torsdagen hade ett träd blåst omkull inne i en av skogshagarna så fokus fick bli att röja upp där i första hand. Trädet hade inte vält helt, utan lutade mot andra träd, så jag fick vara lite försiktig och tänka igenom varje moment i fällningsarbetet. Jag hade god hjälp av fyrhjulingen och kunde vara på behörigt avstånd när trädet slutligen intog en mer vågrät position. Allt sedan vinterns bärgning av vindfällen har fyrhjulingsvagnens hjul lutat, och jag bestämde mig för att undersöka saken. Det visade sig att när jag byggde ihop vagnen så gjorde jag en provisorisk länk med ett rör istället för att svarva en rejäl sprint. Efter mycket möda lyckades jag till slut få ut rören som hade deformerats ordentligt. Nu sitter det ordentliga sprintar i hjullänkarna, så nu kan jag lasta vagnen full med stockar utan att den ger vika. Fyra stockar var tillräckligt tjocka för att jag skulle kunna åka över till grannen för att kunna tillverka material till en stödmur nere i gropen. Jag får försöka fälla några större träd så att jag kan få några plankor till odlingsbäddarna sågade längre fram. Igår tillbringade jag en stund uppe i Nirvana. Det är riktigt mysigt när mörkret smyger sig på och rören i Apollon spriger värme och välljud. Idag var jag iväg en sväng med min vän K för att plocka lite svamp. Det var bitvis riktigt blött, men vägdes upp av gott sällskap och lite svamp. Efteråt blev lite kaffe innan jag vände hemåt för att oplanerat ge mig i kast med att trotsa klimatets påverkan på vattenkannorna utanför hönshuset.
Ett hem till mina bobiner
Jag har insett att varje sak behöver ett eget “hem”, annars blir det lätt kaos. Det ska vara lika lätt att ta fram någonting som att sätta tillbaka det. En lösning är att ha allt framme, men det är inte alltid möjligt. Vissa saker måste förvaras utom synhåll, och det är inte alltid självklart att man kommer ihåg eller för stunden orkar lägga tillbaka det man behövt på dess ursprungliga plats. Resultatet blir oordning, vilket förr eller senare måste tas hand om. Under förmiddagen ägnade jag mig åt att sortera och städa lite i HQ efter att först ha satt upp en hållare för alla nya och gamla kabelbobiner. Lödkolv och instrument fick en bättre plats där de inte behöver flyttas när man behöver använda dem. Jag håller å min sons vägnar på att skriva ut en 3D-modell som kommer att ta drygt sexton timmar att slutföra. Det är alltid lite problematiskt med så låååånga utskrifter – det brukar alltid vara någonting som krånglar.
Under eftermiddagen ägnade jag mig en stund åt att slå ner de sista stolparna som ska dela av skogshagen i två delar. Marken var stenhård och det tog drygt en timme att få ner de tre stolparna som fattades.
Imorgon blir det svampplockning på förmiddagen och lite fortsättning på “kryddgropen” under eftermiddagen skulle jag tro.
Lyxbobiner till HQ
Alla som känner mig, vet att jag gillar ordning och struktur. Det var dags att ta hand om alla sladdhärvor som annars legat i en liten pappkartong. Varför inte göra några bobiner som kommer hålla livet ut? Om jag räknar min tid som pengar skulle det inte vara motiverat att tillverka något i metall som annars skulle kosta någon tia per styck i plast så skulle det inte vara ekonomiskt försvarbart, men vad är det för glädje i att köpa allt man vill ha? För mig är det glädje att få skapa någonting och det betalar jag gärna för i tid – speciellt om det man skapar kommer till användning. Nu kan jag njuta varje gång jag behöver en kabelsnutt i framtida elektronikprojekt. Kanske jag dristar mig till att göra en hållare till bobinerna imorgon.
Tillbakablick och stallstädning
Idag började jag dagen med att titta igenom min egen blogg för att se hur allt har utvecklats till vad gården är idag, och hur mycket jag verkligen har hunnit med sedan starten. Både större och mindre projekt för gemensamma och egna intressen har avverkats, och stundtals undrar jag lite hur jag orkat och hunnit med allt. En del människor samlar på Smurfar eller glas från Gyllene Måsen – jag samlar på avslutade projekt! Jag stannade upp lite extra kring den 22-23 juli 2016 och kom fram till att det var hög tid att städa ur stallet ordentligt. Det ska egentligen göras en gång per år, men av någon anledning har det inte blivit av på ett tag. Kanske för att vi haft en liten tvist om bädden inne i boxarna ska få ligga kvar eller inte, och i mitt huvud ska allt bort för att det ska bli bra och rent, men jag kanske har fel. Det tar trots allt ganska lång tid innan torven hinner packas och bli så bra som man vill ha den, och det är synd att förstöra den, även till förmån för en renare miljö för alla som vistas i stallet. Jag gjorde ett försök och lät bäddarna ligga kvar, men jag skottade bort två decimeter torv närmast väggarna så att vattnet kunde hitta ut i stallgången och vidare ut i avloppsrännan. Resultatet blev över förväntan, och det blev faktiskt riktigt rent och snyggt efter att först ha blåst bort allt löst damm med tryckluft på väggar och andra skrymslen där damm gillar att samlas på, och sedan gå lös med högtryckstvätten på alla väggar, tak och fönster. Givetvis måste stallet först tömmas på alla hinkar, hästtillbehör och annat krimskrams som enligt mitt tycke bara samlar damm – men alla samlar vi på olika saker. Jag var tvungen att ta en dusch efter avslutat arbete då hela jag såg ut som en läckerbit inbäddad i salmiak – själv älskar jag salmiak! På sena eftermiddagen tog jag fram dammsugaren och gick lös på sadel- och foderkammaren. Där var det svårt att få bort allt från golvet med tryckluft, så det fick bli det mer traditionella viset att städa på. En omgång med skurtrasan på fodertunnorna och en dust tillsammans med skurhinken på golvet fick avsluta stallstädningen anno 2019. Kanske ska jag unna mig att kalka väggarna imorgon också. Det blir både fint och dessutom har det en desinficerande effekt.
Fokus på ordning och detaljer
Idag har jag tagit det ganska lugnt och tillbringat en hel del av tiden nere i verkstan för att bearbeta problemområdena beträffande ordning och reda. Två nya verktygstavlor har funnit plats vid svetsen och inne i finmekanikverkstan där svarven, pelarborren och fräsen står. Jag har länge irriterat mig över att man ständigt behöver öppna lådan för att hitta chucknyckeln eller de andra verktyg som man använder ganska frekvent när man svarvar. Sedan lägger man verktygen på bordet och går i alla fall och letar i lådan för att de är täckta av spån och inte syns. Nu ligger de i en liten lådhylla som kan fästas med magnet på arbetsbordet. Vid svetsen har alla tänger, slagghammaren och allt annat man behöver ha lättillgängligt funnit sin plats på en prydlig verktygstavla. Vid skruvstädet där det legat utspritt en massa punsar i olika storlekar och form har numera hittat in i fastskruvade burkar på kubben till lilla städet. Fläkten som man har behövt koppla i en 3-fashandske i vägguttaget för att den ska starta har fått en strömbrytare för att underlätta. Ett specialverktyg för chucken till CNC-fräsen har tillverkats så nu behöver man inte stå med en överdimensionerad skiftnyckel när man behöver byta frässtål. Nu har förutsättningarna ökat att hålla ordning i verkstan. Inte för att det brukar vara jättestökigt, men allt som underlättar gör att nästa projekt ska få en bra start.
Tuktning och ägghantering
Idag har temperaturen varit betydligt behagligare för att gå runt i långbyxor och långärmat, vilket är en förutsättning för att gå runt med grästrimmern utan att riskera värmeslag och vattenbrist. Det har till och med kommit några välbehövliga regnskurar. När jag tittar på gårdagens ängsklippning inser jag att jag måste köra ett varv till med slagklipparen. Problemet när gräset blir för långt är att fyrhjulingens hjul viker ner gräset utan att det hinner resa sig upp innan klipparen hinner göra sitt. Vi får se om jag får tid någon kväll i veckan.
Vaktlar liksom höns värper ägg, och det blir snart ett problem om man inte har någonstans att förvara dem på. Inspirerad av den tidigare stapeln för normalstora ägg har jag tillverkat en äggstaplare även för vaktelägg. Min svetshjälm som automatiskt ska blända ner när man börjar svetsa har krånglat under en längre tid. Det sitter ett uppladdningsbart batteri som ska laddas av några solceller som exponeras av svetslågan. Jag gjorde ett försök igår att få liv i hjälmen genom att sätta den i solen hela dagen men bara efter några minuters svetsande gav den upp igen. Med säkerheten som argument tvingades jag köpa en ny hjälm innan jag kunde slutföra svetsarbetet. Nu kan vi förvara 60 vaktelägg på ett “snyggt” sätt, vilket motsvara en knapp månads äggproduktion.
Hemtrevnad
För första gången sitter jag och skriver uppe i mitt Nirvana. Det känns otroligt avkopplande och rofyllt. Den senaste tiden har jag ägnat mig åt att göra det lite hemtrevligt i andra delar av huset utöver mitt alldeles egna vilorum. Sakta känner jag att jag håller på att få tillbaka den glädjen jag kunde känna när man flyttade in i den första lägenheten och ivrigt fick börja inreda efter eget tycke och smak – idag dock med en generösare budget. Min fru fick några tavlor på våra två tuppar av vår dotter i julklapp, och vad kunde vara mer passande är att låta tavlorna vila mot en rustik bakgrund inspirerad från lantlivet vi ändå lever. Nu lyses tupptavlorna upp på väggen vid matbordet tillsammans med tavlan som Joker vann för sitt utseende förra sommaren – den förtjänar naturligtvis också sin uppmärksamhet!
Hylla bredvid spisen
Efter gårdagens arbetspass i verkstan fick jag tillbaka lite av skaparglädjen som är så viktig för mitt välbefinnande. Idag fortsatte jag med mitt miniprojekt, som man skulle kunna kalla för “återtagande av fria ytor”. För stunden görs det en hel del inlagd och fermenterad mat, och burkar, flaskor och behållare står och trängs på värdefull arbetsyta. Även om saker inte står ivägen så skulle jag önska att det var mer vilsamt för ögonen och kanske lite mer ordnat i det publika rummet. Eftersom jag har den mest bestämda uppfattningen om hur saker ska placeras, får det också bli jag som ser till att så sker. Efter devisen att var sak har sin plats, blev det givet att tillverka en hylla i 12 millimeter rundstång bredvid spisen. Det blir ganska läckert när man borstar bort rosten och låter järnet få vara obehandlat. Jag brukar sedan smörja in järnet med lite olja, vilket räcker för att skydda metallen från rostangrepp i inomhusmiljö. Jag är rätt nöjd över hyllan som genast kom till användning och avväpnade kaoset en smula. Det finns säkert fler områden och ytor att tämja, så kampen mot kaoset är långt ifrån över. Detta är bara början, men jag känner ändå en smula hopp! Hopp om att nå dit jag vill!