Denna vecka har varit lugn på projektfronten. Fasadrenoveringen avslutades med att städa undan och lämna tillbaka ställningen. I onsdags var det en sväng förbi Arlanda RC för att köra lite radiostyrt. Det har blivit en hel del uppe på den egna banan också. Efter att ha gått ett varv med trimmern för att få bort det värsta ogräset, som trots torkan letat sig in på banan, kunde jag åter igen ägna mig åt några tankar – både i form av metanol till bilen och mentala till mig själv. Jag fick hjälp av min dotter att sätta upp hönsredena, nu när nästa kull kycklingar vuxit sig så pass stora att de inte längre behöver en avgränsning från resterande fjäderfän. Idag har jag mestadels suttit uppe i HQ, och jag passade på att måla klart en kaross som varit maskerad och klar sedan länge, men som inte blivit målad. Det har inte gått åt lika många karosser denna säsong, mycket beroende på att jag inte hunnit köra lika mycket, men också för att de verkar hålla längre….vilket skulle kunna tyda på att jag blivit en bättre förare. Framvagnen som börjat visa tecken på slitage fick också lite omvårdnad med nya bussningar och brickor. Efter en stunds vistelse uppe i HQ fick jag ögonen på ångmotorn jag fick i julklapp av min “äldsta” vän för några år sedan, gick jag igenom vad som var kvar av bygget. Jag började läsa instruktionerna, och insåg snabbt varför jag inte slutfört bygget tidigare. Mycket av måtten är i tum, och “ritningarna” håller inte riktigt måttet. Sedan när man inte riktigt vet vilka mått som är viktiga, blir det lite mycket chansningar för mitt tycke. Jag dristade mig dock till att fortsätta där jag slutade, och borrade totalt femton hål, varav tio skulle gängas med en BA7-tapp….också ett brittiskt påfund.
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Category Archives: Diverse
Muskelvila och målning
Gårdagen fick bli en vilodag för musklerna. Det kändes bara motigt att försöka lyfta “stålplankorna” till övre ställningsplanet på plats. Dessutom var det fuktigt efter morgonens störtskurar, som fyllde den kubikmeterstora vattentanken på nolltid. Det fick istället bli en dag till mindre göromål. En av dessa var att bygga en liten trälåda för ställningens alla tillbehör. Den pappkartong som tidigare använts, kändes inte värdig att förvara alla viktiga låssprintar och förankringsöglor. Jag kostade till och med på mig att laserbränna in texten “Ställningstillbehör” på långsidorna. Efter allt regnande kändes det tillräckligt säkert att försöka mig på att testa kallröken. Det visade sig att konstruktionen inte riktigt höll måttet, och det slutade med att jag byggde en helt ny med liten annorlunda princip. Först ut att teströkas var en salt och pepparblandning. Resultatet blev riktigt lyckat, så nu ska jag bygga en rökkammare istället för den begagnade glassförpackningen som användes vid teströkningen. Idag fick jag hjälp att placera “plankorna på det övre ställningsplanet, så nu har jag kunnat avlägsna de övre vindskivorna och byta ut delar som inte längre tjänar som skydd för taket. Nu är övre halvan av gaveln målad. Det finns med andra ord hopp om att jag hinner bli klar med den tredje sidan under morgondagen.
Mellandag utan målning
Efter att igår ha fått hjälp av min dotter att demontera, och sedan montera upp ställningen på den syd-östra sidan var fasaden på den sidan snabbt avklarad. Vi hann precis montera ner ställningen innan den gassande solens strålar tog sig runt husknuten, och hade gjort det olidligt att vistas där någon längre tid. På samma manér hann vi precis måla den bakre långsidan av huset innan eftermiddagssolen gjorde entré. I morse demonterade vi ställningen vi satte upp igår för att fortsätta på gaveln. Jag inte riktigt hunnit klart med uppsättningen av ställningen. Nästan hela dagen har gått åt till att rengöra och placera ut en IBC-tank, som är tänkt att fyllas med regnvatten – om det nu kommer något. Man har lovat lite regnskurar imorgon – så vi får hoppas att maskinhallens tak kan skänka några liter till hönsen. Tanken var tidigare fylld med någon slags olje- och vattenbaserad emulsion för kylning vid skärande bearbetning, och vattnet och oljan hade bitvis separerat efter flera års lagring av vätskan. Jag var tvungen att sågar upp tanken för att kunna föra rent inuti. Först fick jag ta en spackelspade och skrapa loss det kola-liknade “oljeklägget”, och sedan efter många olika tester av olika mer eller mindre starka lösningsmedel, kom jag fram till att rödsprit var det enda som löste upp “fettet”. Efteråt tvättade jag först med ättikssprit, och sedan med dikmedel, så vattnet som kommer samlas i tanken borde vara tjänligt för fjäderfän att förtära.
Förvaringslåda för foder
Platsen under redena blir en perfekt plats till att förvara foder, snäckskal och annat godis för hönsen. Jag började igår med att försöka hitta fodertunnor, men det var mer eller mindre omöjligt att få tag på rätt storlek och kvalitet. Antingen för stora, för små, eller för klena. Jag hade några medar till lådor liggande, så varför inte göra ett försök att bygga en specialanpassad förvaringslåda under redena. Nu är frågan om det kommer bli för tungt så att lådan kärvar, eller om det kommer fungera så bra som man skulle önska. När jag ändå höll på i verkstan passade jag på att montera fast sittpinnar utanför varje våningsplan utanför redena. Det känns som att hönorna får lättare att ta sig in och ut då. Av den lilla biten björk som blev över efter sittpinnarna, gjorde jag ett ställ för träborrarna som annars legat i en låda, huller om buller. Du blir det svårare att ha oordning, och lättare att hitta.
Stallvård och hönsreden
Idag har jag städat lite i stallet. Det blir som ett brunt pulver av torven som lägger sig överallt. Jag passade på att använda tryckluft för att blåsa ut allt damm ur stallet innan jag spolade rent golvet med högtrycken och rensade avloppsbrunnen. Ett varv med grästrimmern utanför stallet i stenläggningens fogar gjorde susen. Även om det inte är dags ännu, så förbereder jag redena för hönsen att värpa i. Förmodligen har jag gjort för många. Av andras erfarenhet ska det vara lätt att tvätta och göra rent, så löstagbara backar som mäter 35×35 cm får fungera som inlägg i respektive fack. Imorgon ska jag försöka bygga en underdel som man kan ställa fodertunnor på för att spara plats och skapa ordning.
Åskådarbänk och nostalgi
–Du ska väl inte kasta den där? Det var någon gång under de sexton lass med skräp jag körde till tippen då vi rensade ut huset när vi flyttade ut till gården för drygt sex år sedan som jag sa detta. – Ja, jag är så trött på min fru, som varje år envisas med att jag ska måla om den. -Om du inte har något emot det så tar jag gärna hand om den, svarade jag. Den har allt sedan dess stått utanför stallet, mest som prydnad, men nu kommer den väl till pass som åskådarbänk utanför hönshuset. Av originalplankorna att döma har den varit intensivt kobolt-blåa. Det lustiga, är att jag hittade några plankor i min container från när jag rev ut innanmätet från duschen på nedervåningen – så allt utom färgen har jag räddat från tippen. De visade sig att brädorna var på centimetern lika långa som föregångarna. Jag fick snagga ner några millimeter på bredden och slipa upp dem innan jag gick lös med den nyinköpta färgen. Jag bestyckade två plankor med ytstickande skruvar som fick bli torkstöd när jag målade. Avtrycken blir på så sätt minimala om man vill kunna måla båda sidor utan att vänta på att färgen torkar innan man vänder på brädorna. Nu står bänken utanför stallet och väntar på att kunna bli besutten, innan den hittar en ny plats utanför hönsgården. Medan färgen torkade ringde det i telefonen. Det var den nya ägaren till Moälven som hörde av sig och undrade om jag hade kvar dynorna till sittbänkarna i båten. Det hade jag, och vi kom överens om att träffas där jag förvarat dynorna. Det var med lite blandade känslor, som jag satte mig i bilen. Jag hade i förväg bestämt mig för att vara väldigt kort. Jag har lagt ner så mycket tid och energi i den båten till ingen nytta. Jag försökte till och med donera båten till dykklubben, som tackade nej då ingen ville ta ansvar – ingen ville befatta sig med båten. Vid överlämnandet av dynorna förklarade jag att jag numera var en bitter och slagen man som lämnat båtägandet bakom mig, och ville av den anledningen inte servera allt på ett silverfat för någon som bara suger energi från en. Ja – så illa kändes det för stunden. Trots mina försök att vara otrevlig, ville man bjuda mig på kaffe och utväxla några ord, och kanske få svar på en och annan fråga. Efter lite övertalande, och förklarande om att båten hamnat i goda “ideella” händer, gick jag med på att bli bjuden på en kaffe. Vi satt gott och väl över en timme och pratade. De frågade, och jag svarade. Jag fick mycket beröm för mitt gasreglage och en förståelse för hur mycket jag lagt ner i tid och energi på båten. Jag fick förklarat för mig att man ville bilda en förening kring båten, och att jag skulle välkomnas om jag så skulle vilja – självklart utan att behöva dra några tunga lass. Man ville föra tillbaka båten till till dess naturliga miljö norrut, där den väl skulle tas om hand. Man ville också att jag skulle komma med sista biten när man skulle föra den någonstans in i Ångermanland med “mediabevakning” och allt. Jag var när som helst välkommen att besöka båten i Åkersberga innan den i nästa vecka styr kosan norrut. Efter att kaffet både blivit ljummet och kallt, blev jag lite ambivalent. Har jag tid? Orkar jag? Vill jag? Mja, kanske – om någon annan kan ligga sömnlös på nätterna och oroa sig för båtplats och sjöduglighet. Jag ska iallafall ta mig en rejäl funderare kring detta – nu när det inte finns några krav! Kanske det är värt att räddas från min känslomässiga soptipp….
Fler instrument klara
Idag har jag fortsatt på inslagen väg med att förenkla tillvaron för både hönsen och oss. Jag började dock dagen med att tillverka två små koppar som kan placeras i hålen på kabelrullebordet. Jag gjorde en djupare kopp för det mindre hålet. Nu ska man väl inte behöva se pennor liggande på fel plats längre – kan jag tycka. Hålet i mitten fick bli en hållare till ett större värmeljus.
Även om hönsen inte riktigt ännu vågat ta sig ut i hönsgården, byggde jag ett sol- och regnskydd som kan skruvas fast på valfri pelare, i valfri höjd. Taket kläddes i takpapp för att hålla för väder och vind. Inne i hönshuset utökade jag orkesterdiket med en “vattenflöjt” att hålla “fröorgeln” sällskap. Vi kan konstatera att vi sparar ganska mycket plats genom att fästa mat- och vattenstationerna längs väggarna. Dessutom är det lättare för oss tvåbeningar att fylla på med förnödenheter vid behov. Nu väntar jag bara på att någon modig höna eller tupp vågar sig ut i friskluften – Det börjar bli dags att mocka inne i hönshuset!
Nu haver jag haspat, precis överallt!
Igår hann jag klippa ängen inför dagens hästutställning som bestod av 16 av drygt 20 anmälda fjordingar. Hästdagar brukar innebära att jag får ta på mig vaktmästarrollen, och fixa det som ingen annan hinner, eller det som jag klarar av bättre än de som gillar hästar mer än verktyg. Huvudfokus utöver eldragning till ljudanläggningen blev att sätta upp en målning väl synlig för beskådan, men ändå skyddad från damm och hundar. Tavlan, som heter “Fjordhästar och smörblommor” som donerats av Ylva Hagfält till den som blev BIS (Best In Show). Vid tiotiden då jag kände att jag inte tillförde så mycket åkte jag till Uppsala för att handla mat och diverse mer eller mindre nödvändiga saker från alla gubbdagis som ligger bra till – “när man ändå är där”. Jag brukar skriva en lista med saker som jag saknar. Dels för att inte glömma bort någonting viktigt, men också för att inte förledas bland alla lockvaror. En sak som jag inte har för vana att ha på mig är kniv, trots att det är ett så pass användbart verktyg. Den är ju heller inte ivägen när den sitter fast i skärpet. Det fick hur som helst bli en kniv – Nu ska jag bara lära mig att komma ihåg att använda den!
När jag kom hem från Uppsala möttes jag av beskedet att Joker – vår häst – hade blivit BIS, och därmed har jag en tavla att hänga upp…..igen! Just nu står den i vårt arbetsrum och “mognar”, innan vi hittar en lämplig väggyta för den.
Eftermiddagen tillbringades i smidesverkstan för att tillverka diverse haspar till hönsgården. Det tog ett tag att lista ut hur jag skulle göra öglorna runda. Det blev betydligt enklare när jag tillverkat en gig att forma dem runt. På huvudingången till hönsgården fick jag komma fram med en lite annorlunda lösning eftersom man vill kunna stänga efter sig när man själv går in. Det fick bli en bygel som kan manövreras från både ut- och insidan. Dörren ut mot hönshagen klarar sig gott och väl med en hasp på insidan. Imorgon kanske jag kan få nätet över hönsgården på plats och stenar i nederkanten där nätet möter marken. Först då har jag gjort alla måsten och kan gå ner på halvfart….om jag vill!
Nationaldagen
Idag har det inte blivit så många olika arbetsmoment på hönsgården utförda. Igår när jag skulle såga träribbor av en planka med cirkelsågen, så började det osa bränt om cirkelsågen. Det var inte den där brända trädoften som ibland uppkommer när sågbladets friktion gör så att träet börjar ryka. Det var en mer stickande bränd elektronik och plast som spred sig. Efter ytterligare en ribba hade sågen gjort sitt, och jag fick skruva isär det för att kika på vad som orsakade röken, som tilltog mer och mer under demonteringen. Det visade sig att lindningen till motorn hade överhettat. Jaha – det var den sågen! I morse åkte jag iväg till byggvaruhuset och fick sällskap av min dotter. Jag fastnade för en batteridriven historia, som ingick i en hel arsenal av maskiner som gör alla riktiga män lyckliga, oavsett om man är händig eller ej. Faktum var att fyra av de maskiner som kom med blev lämpliga ersättare till maskiner som egentligen skulle ha bytts ut för länge sedan. En obalanserad sticksåg, eller en vinkelslip där strömbrytaren glappar trots upprepade reparationsförsök gör ingen direkt lycklig. Skruvdragaren får bli ett komplement till den befintliga som är lite smidigare när arbetet inte är så krävande. Väl hemma sågade jag upp fyra batteriladdningar, och kunde växelvis skruva fast ribborna över nätskarvarna medan ett av batterierna var på laddning. Jag får väl komplettera med ett batteri med större kapacitet framöver. Det är inte så ofta som jag sågar i 45mm massiv planka, så jag är rätt nöjd med mitt köp. Efter att alla ribbor var uppskruvade bestämde jag mig för att göra en liten rensning i verkstan. Dels rensade jag bort gamla skruvdragare, som i sig fungerar, men där det inte finns några batterier att få tag i längre, men också trasiga maskiner som bara samlat damm. Obehöriga föremål som efterlämnats av mindre ordningsamma familjemedlemmar skyfflades snabbt mer i flyttlådor. Det blev 4 stycken, nu innehållande saker som jag inte känner igen eller vill låna ut värdefull verkstadsyta till. I och med denna städning kommer verkstaden bara att få lämnas i samma ordning som den var i när man gick in i den, och saker som inte hör hemma där ska förvaras på annan plats. Det finns gott om utrymmen att förvara saker på – både på kort och lång sikt. Efter att golvet blivit helt fritt från obehöriga föremål kunde jag börja med städningen. Man kan fråga vilken metall- eller träverkstad som helst vad som tillverkas, och svaret kommer bli spån! Hönshusets golv fick bli slutdestination för det spån som jag lyckades tillverka idag. Som avslutning på dagen målade jag ribborna med Falu rödfärg – det kan ju inte få se ut hur som helst!
Det tar tid med detaljerna
Under veckan blev det som väntat inte så mycket utfört. Jag hann dock med att sätta fast, måla och näta dörrarna till hönsgården. Man får ta på sig många olika yrkesroller om än amatörmässigt. I torsdag fick jag äntligen ändan ur vagnen och kopplade om så att högtryckstvätten och stallet tar vatten från avhärdningsfiltret istället för att ta det direkt på inkommande vatten. Under drygt två år hade det bildats en millimeter tjockt lager med kalk i diskhon inne i pumprummet. Det har varit en utmaning tidigare att få bilarna rena utan att det blivit vita fläckar på lacken. Idag sadlade jag om till smed för att lösa problemet med vinterluckan till hönshuset. Det gäller att passa på att smida när det är varmt. Svettigt var det i alla fall! Kort därefter lockade jag fram snickaren i mig och tillverkade sommarluckan. Den är till skillnad från vinterluckan inte isolerad. Det blev lagom att ta en dricka- och målarpaus mellan varje hål som jag mödosamt grävde till stolpfundamenten, som ska hålla upp nättaket och ge stadga åt hela hönsgården. Det är många detaljer som var och en kanske inte tar så lång tid, men de är så många att man hela tiden luras att tro att man snart är färdig med sitt projekt. Det har börjat krafsas och pipas inifrån äggkläckaren, så nu har jag mellan en och två veckor på mig att få det klart. Prognosen att hinna klart är ganska god, så jag kan nog dra benen efter mig ett tag till!
De saker som jag ser framför mig att vi behöver få klart:
- Sätta stolpar och bygga stomme för nät över hönsgården
- Sätta nät över hönshagen
- Sätta sten över galler i nederkant av hönsgården
- Bygga spång till ingången
- Sittpinnar i hönshuset
- Reden i hönshuset
- Elstaket i hönshagen
- Haspar på gårdsdörrar och sommarluckan
- Takpapp på entrén
- Vindskivor till taket när andan faller på
- Solskydd för dagar som denna
- Dra el till hönshuset före vintern